Christer Olssons blogg

Jag tror inte att Johan Wiland själv kände någon byxångest eller såg sig som ett mobbningsoffer - när han på fotbollslandslagets träning härom dagen - som straff fick dra ner sina byxor och vända baken till. En stjärt som sedan lagkamraterna genom prickskjutning fick försöka träffa.

Men visst finns det en stor risk att den här övningen - utförd av idoler som skall vara goda föredömen - signalerar till tusentals pojkar och flickor runtom i Sverige och kanske till andra länders ungdomar. Att det här tillvägagångssättet är okej - när någon på en fotbollsträning har misslyckats med en övning.

Då blir mobbning en oundviklig följd med renodlade offer och mobbare.

Jag ser just nu inget annat råd, än att den nyutnämnde generalsekreteraren i Friends, Lars Arrhenius, får i en konferenssal, på den nya nationalarenan i fotboll med namnet Friends, så fort det är möjligt - genomföra ett par seminarier med landslagsspelare - tränare och ledare och lära dem om mobbning och vilka spridningsrisker som finns när "hjältar" ägnar sig åt en osmaklig och ansvarslös rumplek.

Det skulle också vara mycket bra om landslaget med tränare och ledare gjorde en så kallad  hel pudel - istället för att tona ned händelsen - och som någon av spelarna med ett garv sa: "Det är en kul grej. Vi kör det efter dagens träning också."

En hel pudel är att proklamera: "Vi gjorde fel och det skall inte upprepas!"