Christer Olssons blogg

Skolverket har gjort en omfattande utvärdering av metoder som används mot mobbning, och är kritiskt till att skolor använder färdiga programkoncept. De åtta granskade programmen innnehåller inslag, som är såväl effektiva som ineffektiva. I vissa fall riskerar de att öka mobbningen. Skolverket rekommenderar därför inte, att skolor använder något av de granskade programmen, fullt ut, i arbetet mot mobbning.

10.000 elever i årskurs fyra till nio, vid totalt trettionio skolor har deltagit i studien. De åtta program som undersökts är FRIENDS, SET, LIONS QUEST, OLWEUSPROGRAMMET, FARSTAMETODEN, SKOLKOMET, SKOLMEDLING och STEGVIS. Studien bygger på enkätundersökningar och intervjuer. Den har pågått i tre år, och har utförts av sju forskare, under ledning av Skolverket. Studien är unik, eftersom den omfattar stora mängder, kvalitativa och kvantitativa data. 

Skolverkets rapport har nummer 353 och publicerades år 2011 under namnet: "Utvärdering av metoder mot mobbning".

Det skulle vara ganska poänglöst av mig, att nu skriva ingående om rapporten, eller de åtta granskade programmen, eftersom det räcker att googla på de olika namnen. Dessutom finns skolverkets rappport att ladda ner från nätet.

Jag nöjer mig med några sammanfattningar, och en handfull personliga kommentarer i det här inlägget.

Docent Anatol Pikas i Uppsala, var förmodligen den förste i världen, som hade en arbetsmodell för akut mobbningsbehandling. Han har döpt den till GBm - Gemensamt Bekymmer metoden. Den är inte granskad av Skolverket. Å andra sidan bygger Farstametoden på Pikas arbetssätt. Bland de granskade metoderna finns sådana som enbart används vid akut mobbning, och de som i första hand används i det förebyggande arbetet, och förfaringssätt som innehåller båda delarna. 

Ur Skolverkets utvärdering:

Metoder som är effektiva.

¤ Systematiska kartläggningar, problemanalyser och uppföljningar. Skolor måste till exempel kartlägga var eleverna känner sig otrygga  - och därefter ha kontroll på dessa platser.

¤ Arbetet måste vara en del i en kontinuerlig strategi, och ha en tydlig värdegrund.

¤ Antimobbningsteam - trygghetsgrupp eller liknande - där både lärare, elevhälsopersonal och andra yrkesgrupper deltar. 

¤ Alla anställda är med på vad som gäller - även vaktmästare, lokalvårdare och kökspersonal. 

¤ Personalutbildning med kompetensutveckling.

¤ Elever medverkar i det förebyggande arbetet, till exempel med trivselskapande elevcaféer. 

¤ Det skall finnas rutiner på skolan, för hur både mobbade och mobbare skall tas om hand.

¤ Schemalagda rastvaktssystem baserat på kartläggning av otrygga platser. Ännu viktigare för flickor än för pojkar.

¤ Aktiviteter som främjar relationer mellan eleverna, ordningsregler som tas fram i samarbete, mellan elever och personal, disciplinära strategier vid oacceptabelt beteende. Dessa åtgärder är viktigare för pojkar än för flickor.

Kontraproduktiva insatser. Metoder som förvärrar.

¤ Medling. Förutom att elever får en omöjlig roll som vuxnas förlängda arm, så förstår jag personligen inte, att denna metod fortfarande kan leva kvar. Om jag hårdrar det. Tänk om ett våldtäktsoffer skulle tvingas säga till sin förövare: "Vi förlåter varandra och fortsätter som om ingenting har hänt".

¤ Kamratstödjare som är ögon och öron åt personalen kan uppfattas som skvallerbyttor och / eller töntar, och inte så sällan väljs elever som inte klarar uppgiften. Personligen blev jag något överraskad av, att Friends flaggskepp så skarpt sköts i sank. Det ger syntesen: "Mobbningsfrågor är alltid vuxnas ansvar." Jag är övertygad om att Friends redan har ändrat i sitt kärnkoncept med kompisstödjare. Den stora risken är den eftersläpning, som finns på många skolor, där verktyget fortfarande används.

ETT INSKOTT.

Den 14 juni publicerade jag ett blogginlägg under rubriken: "Byxångest!" När fotbollsmålvakten Johan Wiland som straff fick dra ner sina byxor och vända baken till. En stjärt som sedan lagkamraterna genom prickskjutning fick försöka träffa. Friends generalsekreterare, Lars Arrhenius reagerade mycket starkt på detta tilltag - och pekade på risken för spridningseffekt, som detta upptåg kunde få bland barn och ungdomar - med mobbning som konsekvens.

Då skrev jag: "Jag ser just nu inget annat råd, än att den nyutnämnde generalsekreteraren i Friends, Lars Arrhenius, får i en konferenssal, på den nya nationalarenan i fotboll med namnet Friends, så fort som möjligt - genomföra ett par seminarier med landslagsspelare - tränare och ledare och lära dem om mobbning och vilka spridningsrisker som finns när "hjältar" ägnar sig åt en osmaklig och ansvarslös rumplek."

Lördagen den 27 oktober invigdes arenan. Där kommer Friends att ha ett internationellt utbildningscentrum mot mobbning. Redan i inledningen av nästa år skall verksamheten ta sin början. Jag hoppas att Lars Arrhenius får närvara vid nästa landslagssamling, och då implementera sitt budskap och sin kunskap!

¤ Särskilda lektioner för att utveckla elevernas sociala och empatiska förmåga, som hålls oberoende av läget på skolan. De uppfattas ofta som tjatiga och konstgjorda av både elever och lärare. Övningarna som används kan leda till att elever känner sig utsatta eller utanför.

Att genomföra lektioner och övningar, som upplevs som en meningslös pliktuppfyllelse, av både lärare och elever, förstår jag mycket väl kan få en kontraproduktiv logisk följd!

MIN SAMMANFATTNING.

 + Skolor och förskolor måste kartlägga och identifiera problem och risker i den egna verksamheten. Inte minst i vilka situationer, och på vilka platser, som barn och ungdomar känner sig otrygga. Till detta behöver de inte köpa dyra frågeenkäter utifrån. Enkätundersökningsformulär går alldeles utmärkt att arbeta fram, med hjälp av kunskap som finns att hämta på nätet - och naturligtvis i samarbete med elever - på den egna skolan. Eleverna svarar sedan anonymt på frågeställningarna vid kartläggningen. Dessa frågeformulär blir dessutom, när de har använts ett par år, validerade i den egna verksamheten.

+ Köp heller inte - för dyr kostnad - något av de befintliga antimobbningsprogrammen och metoderna som finns, och använd det rakt av. Det kan bli ett trubbigt verktyg i kampen mot mobbning och kränkning.

+ Mitt tips är: "Googla på "Skolverkets allmänna råd". Där finns mycket matnyttigt stoff att hämta. Skapa sedan systematiskt en strategi, utifrån den egna skolans unika förutsättningar."

+ LIKAbehandlingsplanen skall förnyas och förbättras varje år. Då bygger skolor dess utveckling på sin egen praktiska empiriska evidens.

EN MOBBAD ELEV ÄR EN FÖR MYCKET!

EN KRÄNKT ELEV ÄR EN FÖR MYCKET!

Det finns skolor som lyckas i arbetet i den bemärkelsen, att de agerar på ett bra sätt, omedelbart när de får signaler om, att något har hänt. Då hinner kränkningar aldrig utvecklas till mobbning, vars definition är något som pågår under längre tid.

Trots att Olweusprogrammet, inte heller blev fullt godkänt, som åtgärdsprogram mot mobbning, vid Skolverkets granskning, så kommer jag i mitt nästa blogginlägg, att något presentera hans metod. Den är den enda som är vetenskapligt utvärderad och förankrad.