Christer Olssons blogg

Saxenhov är en badplats med cykelavstånd från Ljungskile. Där finns en mycket stor grässlänt, samt klippor som går att ligga på. Orust syns i bakgrunden. När våra pojkar var små, badade vi ofta där, eftersom den då -var vår närmaste badplats - med långgrund sandbotten. Dessutom fanns/finns där ett hopptorn på ungefär två meter, flytbryggor, och en liten lekplats med gungor.

Vår främsta livsnjutarö, är som bekant för mina bloggläsare, Strandön. Men ibland händer det, att Ami och jag, tar vår fikapaus på Saxenhov.

I går, ganska sent på eftermiddagen, låg jag där och tittade upp mot himmelen. Den var klarblå med några vita molntussar och solen stod så lågt, att jag inte behövde blunda.

Då blev mina tankar - så gammal jag är - som ett barns.

Jag är övertygad om, att vi människor är evighetsvarelser, och jag kan fantisera. Men det innebär inte, att jag här och nu, vill försöka beskriva en himmelsk tillvaro. 

Jag kommer ihåg, när jag som mycker ung ledare för barn, kunde få frågan: "Hur blir det i himlen?", att jag svarade: "Tänk på det allra bästa och finaste du kan, om hur Du vill att det skall bli där, och det kommer att bli ännu bättre!"

Ett svar som jag fortfarande tycker håller.

En man som jag känner väl, svarade åttiotvå år gammal, på en journalists fråga: "Vad är himlen?"

"Ta det bästa ögonblicket i ditt liv och multiplicera det med 700 miljoner, så får du en aning om hur det är i himlen".

Om jag då får lägga till att jag har lärt mig: "Att en aning, det är det som återstår av en mygga när man kokat den i sju olika vatten."

Ibland är det gott för en sextiosexårig man att få leka med sina tankar som ett barn. Fjärran ifrån att behöva vara teologiskt korrekt. Hur man nu är det?