Christer Olssons blogg

Ibland får jag frågan: "Du som kan överblicka några decennier när det gäller mobbning. Vad har hänt under åren?"

Tyvärr går då mina tankar omedelbart till två destruktiva utvecklingslinjer.

A. VULGARITET OCH BRUTALITET.

Här ser jag en skiljelinje vid det första avsnittet av "Robinson". Det är inte så många år sedan det sändes och skapade stor skandal. En gång var örådet en sådan brutal form av mobbning att det vållade en folkstorm. Det blev landets mest utskällda program och tvingade nöjeschefen att avgå. Efter ett avsnitt var det ytterst nära att läggas ner.

Numera är utröstningsförfaranden av olika slag, delar av en hel serie familjeprogram. Ytterst få reagerar längre. Vi har vant oss. Våra värderingar har förskjutits.

Det är inte bara språket som blivit mer vulgärt och brutalt. Det finns också andra modeller, att tala om för någon, att han eller hon inte duger. I ett talangprogram fanns ett moment, när de deltagare som inte höll måttet, valdes bort av publiken. Genom att åskådare, läktare efter läktare, reste sig och vände ryggen åt den tävlande. Och att då stå där och se, att alla vänder dig ryggen och ingen vill ha dig. Snacka om grymhet och förnedring!

Självklart härmar våra barn både språk och andra kränkningsmönster!

B: ELEKTRONISK MOBBNING.

Elaka SMS och MMS. Hot och ryktesspridning och annan otäck mobbning via mail och sociala medier. Vissa elever blir elektroniskt kränkta varje dag. Det finns inte längre några fredade zoner för mobbningsoffer.

C. MOTPOL.

Avslutningsvis - som en motpol till ovanstående - vill jag också lyfta fram en positiv tankebana som finns hos mig. Jag tror - jag vet inte - att det finns ett större engagemang, och mer kunskap numera hos fler vuxna - skolpersonal och föräldrar - än vad det gjorde tidigare, om mobbning och kränkning bland elever. Då innebär det samtidigt framförallt, att det finns fler skolor, där det i dag bedrivs ett framgångsrikt, både förebyggande, och vid behov, akut arbete.

Men, med de forskningsresultat som jag känner till, så har mobbning och kränkning mellan elever, i vårt land, ändå inte minskat, under de senaste trettio åren. Det har heller inte ökat.

Hur får jag då ihop logiken?

Har jag rätt - då är det mörkertalet som har minskat. Alltså, trots att elektroniska mobbningsmöjligheter har tillkommit, och kränkningarna ofta är mer vulgära och brutala, så kanske det ändå är något färre barn och ungdomar i dag, som plågas och lider av mobbning och kränkning, än vad det var för trettio år sedan.

HUR DET ÄN FÖRHÅLLER SIG  -  SÅ VÄGRAR JAG ATT LÅTA MIG MALAS NER I HOPPLÖSHETENS ELLER MENINGSLÖSHETENS GROTTEKVARN!

 "Hejsan Christer!

Du ska veta vad jag är glad, att det äntligen har ordnat upp sig nu, och jag slipper bli mobbad och känna mig arg och ledsen, jämt när jag går hem från skolan. Jag önskar verkligen att alla som har det så hemskt eller värre, som jag hade det i många år, skulle få känna sig så här glada och lyckliga som jag känner mig just nu. Jag formligen sprudlar av glädje nuförtiden. Jag är så glad! Jag verkligen STORMTRIVS i skolan nu. Det känns så otroligt härligt!"