Christer Olssons blogg

Idag har vi haft läsårets ordinarie sista elevhälsomöte på Hällebergsskolan. Då både såg vi - genom fönstret i rummet där vi satt - och hörde hur regnet vräkte ner i omgångar. Jag hade innan mötet bestämt mig för en tre mil lång cykeltur. Efter diverse små vardagssysslor hemma bar det iväg. Inget regn när jag startade - och den på pakethållaren medtagna rejäla regnjackan förblev oanvänd. Det enda vatten jag kom i kontakt med under cykelfärden - var det jag hade med mig i en flaska. Nu har jag precis fikat med Ami som kommit hem från skolan och sitt lärarjobb. Den fikastunden är en av dagens höjdpunkter. Nu sitter jag här igen framför datorn - för att skriva dagens andra inlägg på min blogg.

Vår älskade Benjamin hade sin sjuttonårsfest i fredags kväll. Även om jag kan tilltala alla gäster med förnamn - är följande siffror inte mina. De kommer från en mycket initierad källa. Därför- att jag tyckte de var intressanta att veta -och har bett om dem.

På kalaset var vi minst 40 stycken. Genomsnittsåldern - inklusive Ami och mig jämte Benjamins föräldrar - var 19,8 år. Exklusive oss hamnar vi på 15,8 år.

Vi bjöds på tortillas, köttfärs med tacokrydda och diverse tillbehör. Dessutom serverades tre olika sorters tårtor. Benjamin är mycket duktig i köket - inte bara att äta det som serveras - utan också att laga till det. Möjligen sitter dylika gåvor i generna - hans pappa och hans farfar är i varje fall mycket duktiga kockar. Om Benjamin själv hade fixat något av maten har jag inte koll på - men han hade städat huset omsorgsfullt.

Allt har sin tid (denna aforism är hämtad från Predikaren kap. 3 i Bibeln) och därför var Ami och jag inte med under hela festen. Ingalunda därför att vi kände oss obekväma med ungdomarna eller de med oss - utan just därför att - allt har sin tid. Dessutom skulle vi dagen efter på en etthundratjugoårs- fest. ( Mer om den i morgondagens blogg.) Därför var vi inte närvarande när Benjamins pappa Robert, höll sitt tal till honom. Men jag har bett honom att mejla mig något av vad han sa:

"Alla våra dagar är i Guds hand. Kung David skriver bland annat i Psalm 139: "HERRE, Du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står vet Du det, Du förstår mina tankar fjärran ifrån. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster."

Därför Benjamin 17 år, och alla andra som är här. Även om vi inte vet något om framtiden kan vi lägga våra liv i Guds hand. Där finns trygghet. Han omsluter oss på alla sidor och håller oss i sin hand."

Avslutningsvis berättade Robert för Benjamin och de andra ungdomarna, "att hans egen mamma för många år sedan fått en jättestor teckning. På bilden fanns en mycket stor hand och i den stora handen fanns ett barn i tryggt förvar. När vi lämnat våra liv åt Gud finns vi i Hans stora trygga hand. Han vet allt, Han ser allt. Och vi kan vara trygga!"

Tack Benjamin, Dina syskon och Dina föräldrar för vad ni betytt och betyder för Ami och mig.