Stor anledning bjuda in Dawkins

16 okt kl 12:35, 2012

Skrivet av churchmill under kategorin Senaste debatter | 7 Kommentarer | Permalink

 

Richard Dawkins är en framstående forskare och hans arbeten har haft stort inflytande inom de biologiska vetenskaperna. KG Janunger verkar inte ha förstått Dawkins insatser och tycks argumentera för tankecensur, skriver evolutionsbiologen och docenten i zoologisk ekologi Patrik Lindenfors i en replik.

Läkaren KG Janunger ifrågasatte den 13 oktober på Churchmill att Kungliga Vetenskapsakademin (KVA) bjudit Richard Dawkins till Sverige. Detta eftersom Dawkins enligt Janunger inte tillfört vetenskapen i det närmaste någonting.

”Redan 1976 blev Dawkins uppmärksammad för sin bok "The Selfish Gene" där han spekulerar kring evoutionens mekanismer på genetisk nivå. Som ett försök att förklara beteenden i populationer, i synnerhet altruistiska, försöker Dawkins ge en evolutionär genetisk förklaring med ett nytt begrepp "meme". Fyrtio år har gått och Dawkins innovationsförsök tycks ha fallit i glömska.”

Det här är ett helt makalöst oinformerat påstående. Söker man på citeringsstatistiken för ”Den själviska genen” blir det tydligt att det är ett av de mest citerade evolutionsbiologiska verken överhuvudtaget. Detta trots att det alltså till största delen är ett populärvetenskapligt verk. Det Dawkins gjorde med boken var inte så mycket att formulera egna idéer (det finns dock även sådana i boken), utan att dra de logiska konsekvenserna av idéer som redan fanns i omlopp. Innan Dawkins var dessa inte helt tydliga för alla, inte ens för forskare inom biologin. Efter Dawkins gick dessa fynd inte längre att bortse ifrån.

Dawkins har haft så stort inflytande över de biologiska vetenskaperna att man år 2006 – till 40-årsjubileet av Den själviska genen – gav ut en hyllningsbok betitlad Richard Dawkins: How a scientist changed the way we think. Boken redigerades av två tongivande evolutionsbiologer, men innehöll även bidrag av forskare från andra vetenskaper, inte minst filosofer. Man lät också tre av Dawkins meningsmotståndare skriva varsitt kapitel, för även om man inte håller med honom går Dawkins inte att ignorera.

Dawkins blev inte tongivande ateist förrän i och med publiceringen av The God Delusion, innan dess var han skribent inom biologin. Mellan Själviska genen och The God Delusion gick det 40 år då han främst ägnade sig åt inomvetenskapligt författande, bland annat åtta böcker men också flera vetenskapliga artiklar. I den egenskapen så klargjorde han på ett genialt sätt hur evolutionen fungerar för dem som är villiga att tänka i metaforer. (Det finns forskare som ogillar metaforer som själviska genen, Big Bang, svarta hål, och så vidare, eftersom det kan leda tanken lite fel, det är en smaksak.) Dawkins har förutom detta bland annat beskrivit "utökade fenotyper" (det han själv tycker är sitt största bidrag till vetenskapen), myntat begreppet "memer" som är använt inom kulturevolutionär forskning (av de som gillar metaforer), samt begreppet "gröna skägg" som är en beskrivning av en specifik mekanism för att förklara samarbete. För att bara nämna några av hans insatser inom evolutionsbiologin.

KVA har haft stor anledning att bjuda in Dawkins till Sverige för allt detta, något som KG Janunger uppenbarligen inte förstått ett dyft av, alternativt inte undersökt (jag misstänker det senare - artikeln visar flera spår av dålig bakgrundskoll).

Att argumentera mot religioners skadeverkningar är en annan sida av Dawkins verksamhet. Men precis som att det vore djupt olustigt att argumentera mot att kristna forskare blir inbjudna av KVA är det väldigt obehagligt att se någon argumentera mot en inbjudan till en framstående forskare bara för att denne är ateist. Med samma resonemang skulle vi alltså stänga ute Einstein (som var uttalad agnostiker), Francis Collins (som är djupt kristen), och Lemaitre (katolsk präst). Vad är det för sätt att resonera? Jag är glad att KG Janunger inte har något som helst inflytande över KVA. Den typen av tankecensur han förespråkar vore ovärdig en vetenskapsakademi.

Patrik Lindenfors, evolutionsbiolog, docent i zoologisk ekologi, Stockholm

« Tro och tyckande | Hem | Har kyrkan glömt... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/churchmill/entry/stor_anledning_bjuda_in_dawkins

Kommentarer:

Böckerna här ovan äR populärvetenskapliga böcker TROTS att innehållet består av IDEÉR SOM INTE BVISATS - dom har av en outgrundlig anledning fått vetenskaplig dignitet vilket är märkligt då de är rent pseudovetenskliga ideér som är ungefär lika mycket bevisade som ASTROLIGIN - vilket får mig att inse att EVOLUTIONSBIOLOGI OCH ASTROLOGI = SAME SHIT BUT DIFFERENT NAMES

Skrivet av Tara Baltzar den 17 oktober, 2012 kl. 23:50 #

Hej Patrik! Tack för ett upplysande inlägg. Det är viktigt att få fram alla fakta för ett balanserat samtal. Med det sagt måste jag nog ändå uttrycka en viss skepsis vad gäller Dawkins vetenskapliga bidrag.

Angående "The Selfish Gene", som baserar sig på andras teorier, så har denna tes inte åldrats på ett smickrande sätt. Vad jag förstår har denna tes i princip övergetts, det är mycket möjligt att den själviska genen existerar men det har aldrig kunnat bevisas eller ens prövas, således tämligen ovetenskapligt.

Vad gäller "The extended phenotype - the long reach of the gene", så lämnar väl detta verk (som Dawkins anser vara sin fjäder i den proverbiala hatten) mycket att önska för en vetenskapligt hederlig sanningssökare. Rätta mig om jag har fel , men boken inleds väl med en slags "disclaimer" där Dawkins påstår att det han har att framföra är hans egna åsikter och att verket saknar testbara hypoteser (!). Kort sagt: boken definieras omedelbart som ovetenskaplig av författaren själv!

På dessa grundvalar (grundvalar som naturligtvis kan detaljeras in absurdum när det kommer till Dawkins) och med en stor nypa falsk ödmjukhet sveper Dawkins iväg läsaren på en berg och dalbana i kvasivetenskaplig, om än retoriskt skicklig, nonsens och serverar den förhoppningsvis nu fullkomligt okritiske läsaren följande slutats: att en gens fenotypiska effekter inte är begränsad till organismen, utan har en förmåga att kunna sträcka sig ut (!) i omgivningen ... inklusive in i andra organismer.

Inte för att jag tillskriver devisen "extraordinary claims require extraordinary evidence" särskilt stor betydelse, men evidens överhuvudtaget torde vara ett grundvillkor om vi ska tala om vetenskap och framförallt vetenskapliga bidrag.

Skrivet av Jacob den 18 oktober, 2012 kl. 00:28 #

Därför är jag personligen skeptisk till Dawkins s.k. vetenskapliga bidrag.

Därför kan jag också ansluta mig till KG Janungers skepsis för KVA:s inbjudan. Dawkins ateism är dock ovidkommande i sammanhanget, så tillika andra gästers tro eller icke-tro. Men att Dawkins av somliga hyllas som en stor vetenskapsman upphör alltså inte att förvåna mig. Om Dawkins är en begåvad retoriker, skicklig pedagog och en prosans mästare råder det ingen tvekan om. Hans nit att bilda oss som tillhör lekfolket torde vara en förebild för alla som vill ge sig in i vetenskaplig forskning. Men i slutändan stannar han vid just det: folkbildare. Inget att skämmas för, en stor ära, ett viktigt uppdrag - men någonstans väcks det gamla talesättet: Those who can do, those who can´t teach!

Allt gott
/Jacob

Skrivet av Jacob den 18 oktober, 2012 kl. 00:29 #

Jacob,
Att se gener som "själviska" betyder ganska många saker. Dels är det en metafor att ta till i undervisningen. Men sen är det också ett sätt att se på evolutionen som ingalunda är avfärdat. Det fick till exempel sin formella matematiska formulering förra året (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21605218). Till sist finns det gener som hoppar mellan organismer utan en tanke på samarbete med andra gener, så kallade transposoner.

I sin pedagogiska egenskap har den själviska genen används hela tiden eftersom det är en så kraftfull metafor. Och vad gäller transposoner är det ingen tvekan om att det är frågan om själviska gener. Det intressantaste, i mitt tycke, är dock den generella vetenskapliga frågan, om det går att se nästan *hela* den evolutionära processen som en produkt av konkurrens mellan gener. Här har de senaste åren bjudit på en fantastisk och nästan tumultartad diskussion föranledd av två forskare, Martin Nowak och David Sloan Wilson.

Det är lite tekniskt, men båda dessa utmanar tanken på gen-centrism. Nowak menar att populationsstruktur är viktigt. Båda har sina poänger, båda förhåller sig till den gen-centrerade bild som Dawkins formulerat så skarpt. Det här är forskning, så vi vet inte riktigt ännu, men det verkar som om alla åsikter har sina poänger. Det blir nog en intressant syntes vad det lider.

Men att påstå att tesen om den själviska genen övergett är bara fel och oinformerat.

Vad gäller den utökade fenotypen så är det en observation som står sig alldeles utmärkt. Den är överhuvudtaget inte utmanad av någon. Observationen är väldigt enkel. Djur som bävrar, vävarfåglar och termiter har instruktionerna för sina byggen kodade i sina gener. Det finns alltså uttryck av generna som inte har med proteinsyntes att göra, mer än indirekt. Det här är inte bara en testbar hypotes, utan en testad hypotes. Till skillnad från den själviska genen är idén inte ens kontroversiell.

Skrivet av Patrik Lindenfors den 19 oktober, 2012 kl. 02:12 #

Wikipedia har en väldigt bra artikel om vad kontroversen kring den själviska genen gäller: http://en.wikipedia.org/wiki/Gene-centered_view_of_evolution
Den är inte helt uppdaterad med de senaste diskussionerna, men det här är en lång debatt så det gör inte så mycket.

Skrivet av Patrik Lindenfors den 19 oktober, 2012 kl. 02:22 #

Dawkins är internationellt mer ifrågasatt än vad Lindenfors framställer det. Ger bara ett exempel på en kommentar i Scientific American tidigare i år: "world-renowned neo-Darwinist, pseudo-genetic determinist and reductionist in biology Richard Dawkins!". Detta ger också signaturen Jacobs initierade och språkligt ytterligt elegant inlägg ett uttryck för.
Konstruktiva debatter föds inte ur kränkande dialoger, de snarast avskräcker från deltagande eller till och med dödar debatten. Som den aktuella debatten utvecklats, blir den för mig mindre lockande, och därför ser jag mina kontakter inom KVA, som en mer konstruktiv fortsättning.

Skrivet av KG Janunger den 21 oktober, 2012 kl. 14:33 #

KG Janunger: Citatet från Scientific American härrör från Mong H Tan, PhD. Vilken ranking i ämnet har h*n?

Skrivet av LPA den 21 oktober, 2012 kl. 17:15 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten