... är det ju på mig! Satt igenom ett helt bröllop i går med en klump i halsen. Anledningen var helt enkelt att jag som ENDA singel på ett bröllop med 130 gäster blir placerad brevid den enda på festen som jag inte ville sitta brevid. Sist jag träffa honom var för ett år sedan på brudens 25-års fest, då vi pussades en hel del vilket även samtliga på festen var medvetna om. Nu hade han flickvän, som tack och lov inte var med på bröllopet, Men hur fasen tänkte bruden när hon gjorde den bordsplaceringen? Jag sa knappt ett ord till honom, jag frös till totalt. Och kände mig som världens idiot som var så otrevlig mot honom medan han satt och försökte småprata hela kvällen. Varför kan jag inte bara bete mig vettigt? Vad spelar det för roll att vi pussades lite för ett år sedan? Det är absolut inga känslor från någon av sidorna, var bara en kul festkväll liksom. Och ändå beteer jag mig som om vi allra minst gått igenom en svår skilsmässa. Varför? Och hur blir jag normal? Hur slutar jag behandla alla killar som jag flirtat med som luft?!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
Dom tänkte nog att det var med omtanke om dig att du skulle få sitta brevid någon du kände, folk tänker förresten inte så mycket.
Det var nog mer det att du var den enda singeln, som var "problemet".
Skrivet av Anonym den 16 augusti, 2009 kl. 16:45 #