Läste hos Uolo om att hon hoppat av vid fel station när hon skulle åka hem... Lite "smått" förvirrad 
Inte det översta inlägget där, utan ett längre ner.
Jag tänkte inte skriva om sådant... Alltså förvirring. Men jag kom att tänka på hur man reagerar när man gör något sådant. Att man tycker det är så fruktansvärt pinsamt med vissa grejer. Jag är en sådan iaf. Skäms för precis allting och vägrar visa att jag gjort fel. Jag är en typisk sån "Jag menade att halka och slå huvudet i en isklump. Jag gjorde det med flit!"-människa.
Grejen är ju att man ofta bara framstår som ännu mer pinsam. Som med att missa bussen... Herre min je... Hur pinsamma kan saker vara egentligen? Flera gånger har följande skett....
Jag är på stan. Går mot busshållplatsen för att se om det kanske kommer någon buss snart. Så ser man, när man är en bit bort, att det faktiskt står en buss där. Min buss också. Då börjar tankarna spinna... Ska jag springa? Törs jag verkligen? Tänk om jag inte hinner? För det är ju lika med döden! Jo, jag springer... Nä, jag skiter i det. Tar nästa. Nej, men jag vill ju hem... Jag springer...
Och så börjar man springa. Aldrig att jag är så korkad så jag springer på riktigt... jag bara joggar... Lite coolt liksom. Och så är man nästan framme... Så ser man hur bussen blinkar att den ska åka. Man har två jävla meter kvar typ... Vad gör man då? Inte viftar... Inte springer ännu fortare den sista metern... Man fortsätter jogga i samma takt. Självklart... För jag skulle ju inte med bussen... jag skulle jag ju bara jogga en stund 
Där joggar man alltså... på sidan av bussen. Folk tittar ut genom fönstren... Dom fattar ju att man försökte komma med bussen, men det vägrar man visa. Grejen är att oftast så tar det ju sådan tid för bussen att stänga dörren och svänga ut... Så man hinner ju FÖRBI den... Men jag bara fortsätter springa... Hur korkad får man bli?
Sen då... Bussen åker då förbi mig... där jag springer på trottoaren. När den har försvunnit så saktar jag långsamt in farten. När jag är säker på att det inte finns någon bil kvar som sett mig coolt springa efter trottoaren så stannar jag. Vänder och går tillbaks till hållplatsen. Eller... om det är så att det finns andra människor där, som också ska med någon buss, då fortsätter jag bara att gå... Svärandes så promenerar jag hem. Vad har man för val liksom? Alternativet finns ju inte... Visa att man missade bussen. Hellre dör jag!
Men jag har slutat springa efter bussar nu. Jag gick igenom en väldigt traumatiskt händelse...
Jag var på stan... igen då. Denna gång kom jag från ett annat håll. Jag kom inte bakom bussen utan in från sidan liksom. Bussen stog där... Väntade. Det var vinter...
Jävlar, tänkte jag... Får inte missa den.
Jag började springa.... Eller jogga då. Springa är något jag inte ens klarar av tror jag. När jag sprungit i ca fem sekunder så känner jag utmattningen. Jobbigt det här... Puh... Jag börjar flåsa... Så ser jag hur dörren stängs... Den här gången var det väldigt viktigt att jag faktiskt kom med bussen. Minns inte varför... Jag börjar springa ännu fortare... Bussen börjar långsamt åka framåt. Människor glor på mig genom rutorna. Det ser jag allt...
Puh... Springer... Och vad gör jag?
Jo, jag börjar VIFTA.... Nu är vi på en hög pinsamhetsskala. Pengarna har jag redan i handen.
Neje... *vift, vift* Vänta på mig, jag ska med! *vift, vift*
Föraren ser mig... han saktar in... öppnar dörren och väntar. Jag skrev ju att jag inte är någon springare... Det är inte min grej liksom. När jag är framme vid bussen så är jag en flämtande, flåsande och snorig klump typ.
Höö höö höööö hööööö, låter jag när jag är framme.
Nu är det så att vissa bussar har en trappa på några steg. Nu råkade detta vara just en sådan trappbuss. Trappor går inte bra ihop med min kondition. Höö, hööö... låter jag när jag lyfter på benet för att börja klättra upp för mastodonttrappan. Ögonen stirrar rakt på föraren, hööööööö.... utåtstående pga ansträngningen... höööööö... 10 hela meter jag fick jogga OCH vifta samtidigt... Ni förstår ju hur slut jag måste ha varit.
Ja... och så faller jag... Höööaaahhhh....
Neeeeeeeejeeee! Jag vill inte ramla! Jag vill höööö inte... skriker min hjärna.
Jag faller framåt... Pengarna hade jag redan börjat lägga upp på den där lilla pengabrickan. Armen hade alltså påbörjat den rörelsen. Pengarna flyger i alla fall åt helvete. Jag segnar ned med ett hööööööööö... Föraren tittar på mig... Ser mig försvinna ner bakom hans lilla dörr.
Jag reser på mig... Plockar pengar och betalar. Går flåsande och skamfylld till en tom plats. Hela resan sitter jag och stirrar ut genom fönstret. Vill bara dö. Några snorungar sitter och garvar åt mig... 
Bara för att dom inte är lika modiga som jag är, som vågar vinka åt bussar...
Nu springer jag aldrig efter bussar mer. Knappt att jag ens åker buss...
Postat i: Berättar-Cinn Permalink Kommentarer [21]
Efter Julaftonen i hushållet "Kaos" beslöt jag mig för att försöka hålla mig borta från denna bizarra värld. Jag misslyckades...
Efter några dagar ringde Deppo och undrade vad jag skulle göra på nyårsaftonen. Jag blev som vanligt nollställd och kunde inte komma på vad mitt svar skulle bli. Allt snurrade medan jag försökte dra ut på tiden med ett "Öhhhh...". Svaret som tillslut kom ur min mun var tyvärr "Jag ska inte göra något". Fel svar... Helt fel svar.
"Det går INTE för sig! Du kommer hem till oss. Manodepp kommer tyvärr också hit, men jag hoppas att det inte gör något."
"Näe... det gör väl inget."
"Snällo tycker också det är jobbigt att hon kommer, men vad ska vi göra? Hon ringde och sa att hon inte ville sitta själv".
I verkligheten så tycker inte Snällo alls att det är jobbigt att Manodepp är hos dom, hon är ju hans lillasyster. Men Deppo har en vana att säga att alla andra tycker precis som hon om det är något som hon vet att hon egentligen inte borde tycka.
"Men du Deppo... Jag känner inte för att åka någonstans. Jag vill helst vara ensam".
"Glöm det... Du sitter inte själv på nyårsaftonen. Du ska hit!"
Jag var lite orolig över en sak som Puckot berättat för mig strax innan jul. Puckot umgicks lite med Manodepp´s X för massor av år sedan. Dom känner alltså varandra lite men har inte träffats på bra många år... Tills en gång på krogen några veckor innan jul. Manodepp flyttade för ett tag sedan till Puckot's stad för att plugga. När dom träffades på krogen så berättade Puckot att han också bor där. Han gav Manodepp sitt telefonnummer och sa att hon kunde ju höra av sig så kunde dom träna ihop eller något. Träna? Mmmhmmm... Eller iofs... Det är ju en form av träning....
Puckot minns inte detta på grund av lite för stort intag av alkoholhaltiga drycker, men han har fått det berättat för sig av en vän. När jag fick reda på det så sa jag att han fick vara med vem han ville men inte henne... Det skulle bli alldeles för förnedrande om Deppo och Snällo fick reda på det. För att inte tala om ifall Manodepp fick reda på att jag och Puckot träffades. Han svor dyrt och heligt att han inte skulle röra henne. Han mindes ju inte ens att han hade träffat henne.
Detta var alltså ännu en anledning till att jag ville undvika hushållet "Kaos". Jag fortsatte att försöka slingra mig, men självklart utan resultat. Jag ville verkligen INTE åka dit. Orkade inte med några pikar och eventuellt tjafs... precis sådant som hon har examen i då. Jag gav upp....
"Okej då... Jag kommer väl då".
"Bra! Det var bara en sak... Ta inte detta på fel sätt nu... Jag och Snällo pratade lite efter julaftonen. Du vet att vi tycker jättemycket om dig men du är alltid så negativ. Jag mår ju som du vet väldigt dåligt (no, shit!) och jag orkar inte med om du är så negativ hela tiden. Du drar ned mig. Snällo tycker samma sak".
Tystnad....
"Jaha... *ställd*. Hur menar du?"
"Som jag sa... Ta inte detta på fel sätt nu men du VAR faktiskt negativ sist... Till exempel så sa du att du hatar Kalle Anka. (Detta var alltså det fruktansvärda jag uttalade på julaftonen). Jag tycker att Kalle på julen är jättemysigt och jag blir nedstämd när du säger sånt."
Tystnad...
" Öhh... Jaha..."
"Sen sa du en annan grej också... Du vet den där gröna lyktan som jag visade dig... Jag tyckte den var fin och du var absolut tvungen att klaga på den.... Men ta det inte fel nu... Du vet att vi tycker jättemycket om dig."
Detta handlade alltså om en lykta, en grön då, som Deppo hade inhandlat. Hon frågade vad jag tyckte om den och jag svarade att den gröna lyktan var fin, men jag hade sett att dom fanns i blått också... Och så sa jag tyvärr att jag skulle föredra en blå. Hur kunde jag vara så dum?
Tystnad...
"Men nu känns det inge kul att komma alls ju... Om du tycker att jag drar ned dig i deppoland så är det ju ingen mening att jag kommer".
"Jamen herre Gud... Vi tycker ju om dig... Även om både jag och Snällo tycker att du drar ned mig. Du kommer hit!"
Jag kände att jag kommer att dö om jag åkte dit. Tillslut började jag till och med att lipa!!?? Jag så gott som bönade och bad om att få slippa...
Senare hämtade Snällos pappa upp mig för att skjutsa mig till "Kaoset"....
Innan vi skulle äta så skulle Manodepp ta fram ett glas för att ta sig lite Cola. Deppos stämma:
"Jaha... Du ska gama åt dig Cola...".
"Mmmm...".
Hon var på väg att ta ett glas när Deppo sa att hon skulle ta ett av dom nya glasen istället. Manodepp tog fram ett och upptäckte att det såg skitigt ut. Hon frågar...
"Är dom här diskade?"
"Men va fan! Är du dum eller? Det är väl klart att dom är diskade...".
Snällo hade blivit beordrad att diska dom innan dom ställdes in i skåpet.
"Jaha, förlåt... Det såg skitigt ut".
"Jamen, du vet ju hur jag är. Skulle jag verkligen ha skitiga glas i skåpet?"
Här var bråket igång....
"FÖRLÅT! DET SÅG SKITIGT UT?.... URSÄKTA!".
"Att fråga en sån jävla dum fråga..."
Här bryter Snällo in....
"Hon frågade ju bara... Det var väl inte så farligt...".
"JAMEN VA FAN! HON VET JU ATT JAG ÄR JÄTTENOGA MED SÅNT.... JÄVLA DUM FRÅGA...".
"Men snälla.... Allvarligt. Förlåt! Jag tänkte inte på det... OK? Jag tänkte att du kanske bara hade ställt in dom efter att du köpt dom".
Jag sitter och tittar ut genom fönstret... "Hem, hem, hem... Snälla... Hem...".
Maten är klar.... Faktiskt jättegod denna gång. Kycklingfilé, ris och en Cremé Fraiche-sås som jag och Deppo gjort förr.
Vi sätter oss och då börjar naturligtvis dom 73 hundarna att anfalla... Dom slåss, skäller och försöker morra. Ja, dom försöker... för dessa hundar kan av någon anledning inte morra... Dom väser. Jag försöker stänga av hjärnan och klarar det väl sådär.
Deppo frågar varför Manodepp tar sky istället för sås till maten.
"Jag tycker inte om den där såsen. Det är ost i och jag gillar inte sån ost".
"Fy fan... Du är alltid så jävla otacksam...".
"Jamen, ska jag ta av den fast jag inte tycker om den då?".
"Det hör väl till vett och etikett... Du är så jävla ouppfostrad och otacksam".
Tystnad... Jag tittar ut genom fönstret och längtar hem... Längtar efter Puckot som i detta läge framstår som relativt normal... I alla fall jämförelsevis.
Helt plötsligt så får jag den jättekorkade idén att berätta en sak om Puckot's X... Detta leder naturligtvis till att Manodepp gör den livsfarliga kopplingen till just Puckot... Smart Cinna... Smart!
"Du (tittar på mig)... Jag träffade Puckot på krogen. Han bor tydligen i min stad nu... Det var så konstigt för jag fick hans telefonnummer??".
*Svälj*
"Öhhh... Mmmm.... Han bor där nu. Han är inte ihop med Normal längre...
"Nähä... Är han inte? Ja, jag tyckte det var konstigt ju... Han frågade om vi inte kunde träna ihop??".
Snällo och Deppo stirrar på mig... Jag slutar plötsligt att avsöndra saliv. Kruttorr... Kan inte svälja maten jag har i munnen. Försöker komma på något intelligent att säga. Något som inte låter konstigt. Något som ska göra att jag framstår som totalt oberörd.
"Ja, jo... Han tränar ju", är det otroligt intelligenta jag lyckas komma på.
Här finner hon något i situationen konstigt... Kanske är det dom två stirrande personerna mittemot eller så är det mitt röda ansikte... Hon beslutar sig för att inte säga mer.
Vi fortsätter att äta. Jag sköljer ned varje tugga med Cola... mår smått illa. Efter ett tag så är det vanliga pratet och småtjafset igång igen. Det munhuggs hej vilt över bordet.
Efter middagen så sitter vi i vardagsrummet. Snällo dricker öl som Manodepp köpte åt honom på vägen dit. Hon fick en utskällning av Deppo eftersom hon köpte fel sort.
"Jävligt dålig stil! Har man lovat något så håller man det".
"Ja, men nu blev det fel. Det var inte meningen".
"Snällo tycker oxå att det är jävligt dålig stil".
"Så farligt är det inte. Det är ok med den här sorten också", säger Snällo.
"Jamen det ÄR jävligt dålig stil...".
Deppo dricker inte öl alls. Hon gillar inte öl. Däremot så har hon druckit ca. två glas vin och är redan berusad. På en irritationsskala upp till 10, så är en nykter Deppo ungefär en 9:a... Då kan ni tänka er hur en berusad Deppo är.
Det slutar med att Snällo efter en starköl blir anklagad för att vara äcklig. Deppo finner fulla människor äckliga. Manodepp blir knökfull och bråkar hela kvällen med Deppo eftersom dom inte finner samma kändisar snygga. Manodepp gillar 50 Cent och Deppo gillar Dale Midkiff. Deppo går ut hårt genom att uttala sig negativt om 50 Cent's töntiga gangsterrörelser och Manodepp kontrar med att Dale är ju en jävla gubbe.
Manodepp och Snällo vill vid midnatt gå ut för att se på fyrverkierierna. Jag blir av Deppo tvingad att sitta inne med henne eftersom hon inte vill gå ut. Hon tycker det är jävligt konstigt att dom måste se på fyrverkerierna ute. Dom har ju i alla år kollat på dom genom fönstret. I själva verket så går dom ut VARJE år, vilket Snällo och Manodepp försöker förklara för henne... Självklart utan resultat.
Deppo blir skitförbannad på Snällo för att han helt plötsligt ska ändra på rutinerna och gå ut... Lämna henne själv på tolvslaget. Det är bara för att han är så full, säger Deppot. Han blir så där elak då, fortsätter hon. Snällo blir faktiskt lite arg tillslut och skiter i Deppo... Han går ut med Manodepp....
Deppo hade lovat att skjutsa hem mig när hon vaknade dagen efter. Hon vaknade 19.30. Normalt så brukar hon kliva upp mellan 16.00 - 17.00.... det blev alltså lite sovmorgon denna dag. Hon orkade inte skjutsa mig, som vanligt, så hon beordrade Manodepp att göra det....
Hemma klockan 20.30 på nyårsdagen.
Postat i: Berättar-Cinn Permalink Kommentarer [16]
Igår var jag hos min vän Deppo. Vi har umgåtts till & från i ca. 15 år. Till & från pga... låt oss säga "icke kompatibla personligheter".
Hon har ett väldigt stort behov av att styra & ställa. Ibland kan hon vara väldigt snäll, men det är hon bara för att hon ska kunna kräva något tillbaka senare... Igår gick det dock bra att vara där.
Vi återupptog kontakten ca 1 vecka före jul efter att vi haft ett välbehövligt uppehåll på några år. Hon ville att jag skulle komma dit.... Hmmm... Vad skulle jag göra nu.... Eftersom jag är alldeles för mesig för att säga nej så försökte jag slingra mig. Det funkar inte på denna varelse. Märker hon att man försöker slingra sig så kommer Fru Elak fram.... Då låtsas hon som att hon inte fattar hinten & fortsätter att tjata tills man inte kommer undan... Det bara för att hon är sur & tänker hämnas genom att tvinga en att umgås med henne.
Jag gav upp & förberedde mig på något som liknar helvetet där Belsebub styr med stark näve...
Hennes make Snällo är världens snällaste man. Han är tyvärr lika mesig som jag, om inte mesigare, vilket resulterar i noll maktkamp mellan dom. En blick innehållande det Onda Ögat räcker för att hon ska få sin vilja igenom. Denna kväll blev det dock inget kvidande i Helvetet. Det flöt på...
Deppo bestämde att jag skulle fira jul tillsammans med henne, Snällo & Snällo´s syster Manodepp. Jag fick ABSOLUT INTE sitta själv på julaftonen... Jag försökte återigen slingra mig, men Deppo hade redan beslutat detta åt mig & det spelade ingen roll vad jag sa. Jag var deppig pga att Puckot skulle åka & käka julmat hos sin ena älskarinna.... Gudinnan... Han har ett öppet förhållande med henne oxå, men skillnaden mellan oss är att hon inte vet om att dom har ett öppet förhållande.
Väl där så möttes jag av dom 73 hundarna som även bor i hushållet. Skällandes, gläfsandes, gnyendes & hoppandes, men väldigt glada & goa hundar som jag avgudat i alla år.... Fast det blir för mycket ibland. Deppo hade redan druckit lite vin... smått påverkad. Jag fick också ett glas vin som jag svepte på en gång.
Kalle Anka börjar.... Deppo säger att hon ska börja laga maten. Åhhh äntligen... Något att se fram emot. Jag följer med ut i köket för att hålla henne sällskap. Hon frågar om jag inte vill se på Kalle & jag svarar att jag hatar Kalle. Märker ingen konstig reaktion av detta uttalande men jag fick vid ett senare tillfälle veta att jag tydligen sagt något fruktansvärt. Hon tar fram ett berg av påsar fyllda med revbensspjäll som hon stoppar i micron. En bautapåse Euroshopper köttbullar åker oxå fram... ned i stekpannan. Snällo kommer & börjar plocka fram resten... Sill, som jag hatar, hårdbröd, smör, en ost, skinka (Euroshopper), potatis som dom kokat tidigare & Cola att dricka.... Min matlust försvinner.
Klart att man är tacksam för att man blivit TVINGAD att åka hem till någon på julaftonen för att äta julbord, men det var som inte vad jag tänkt mig. Efter 10 minuter är julbordet klart... Mmmm... Euroshopper.
Jag tar lite Euroshopper-skinka, några Euroshopper-köttbullar & en potatis. Det finns ingen sås & inget annat blött som andra människor brukar ha på sina julbord. Tar en knäckemacka oxå.... Hoppar över osten. Manodepp får en tillsägelse av Deppo att inte gama åt sig allt det goda nu. Deppo kallar Manodepp för "Gamen" eftersom hon tycker att hon äter så mycket. Deppo gillar för övrigt inte alls Manodepp. Hon finner henne jobbig & dryg vilket är till min fördel denna kväll. Eftersom Deppo gillar Manodepp mindre än vad hon gillar mig så är hon överdrivet snäll mot mig bara för att såra Manodepp, men Manodepp är en kaxig tjej som inte tar åt sig så mycket.
Medan vi äter så anfaller dom 73 hundarna från alla håll. Det är totalt omöjligt att komma undan. Dom flesta av dom är små ettriga typer som klättar upp på ens axlar för att sedan tjuva den "goda" julmaten när den är på väg in i munnen. Jag pustar, puffar, knuffar & nejar men inget hjälper. Tillslut märker Deppo att jag finner detta jobbigt så hon beordrar Snällo att flytta in alla 73 hundarna i vardagsrummet. Ett galler placeras för dörröppningen... vilket leder till att panik utbryter... Dom börja skälla & slåss som dom värsta rabieshundarna. Alla ska över gallret & dom slåss om vem som ska över först. Det börjar välla hundar över gallret.... En del blir hängandes på kanten, en del fastnar med benen när dom försöker klättra & blir hängandes mitt i gallret & en del tar sats & hoppar från den dåligt placerade soffan. Dom landar på sina beniga små huvuden & kotiga ryggar. Märkligt nog så är det bara den stora hunden som inte tar sig över... Och den är naturligtvis den minst jobbiga...
Snällo blir hela tiden beordrad att resa sig upp & stoppa tillbaka dom hundar som tar sig över, trots att Deppo sitter närmare.... Det hjälper naturligtvis inte eftersom så fort han lyfter tillbaka en så kommer en ny över. Det är ett jävla spring och matron är lika med noll.... Tillslut så kommer vi på att det är bättre att släppa ut dom igen. Bättre en lugn tjuvande hund på vardera axel en en hel klunga galningar som river hela huset.... Mitt vin åker ut några ggr oxå eftersom dom springer på matbodet mellan Euroshopper-köttbullarna & dom tjocka (som jag hatar) revbensspjällen.
Ja, ja.... Manodepp älskar revbensspjäll & sträcker sig efter berget för att ta ett till. Ett skrik skär genom den redan bullriga miljön...
"VA FAN.... Din jävla gam... Dom där låter du bli! Dom där ska jag & Snällo äta inatt & imorgon om vi blir sugna...."
Det är Deppot´s ljuva stämma.... Hon beordrar Snällo att resa sig & lägga in revbenen i kylen så att "Gamen" inte äter upp dom vilket jag tror skulle vara en omöjlighet eftersom det måste vara minst 25 st. Med ljuv stämma erbjuder hon mig ett till innan dom försvinner från julbordet. Jag tackar nej....
Jag fortsätter att äta på mina Euroshopper-köttbullar med potatis utan sås. Några försvinner på väg till munnen, men det finns gott om dom... Det var ju en bautapåse....
Helt plötsligt utbrister Manodepp i gråt.... Hon gråter av lycka säger hon?? Hon fick en sån där "mys-pys" känsla helt plötsligt. Hur gick det till?
Till efterrätt har Deppo gjort min favorit. Hon är glad att "vi" återupptagit kontakten & vill trots allt vara till lags så att jag inte försvinner igen. Manodepp blir lite ledsen eftersom hon känner sig särbehandlad. Varför får inte hon någon efterrätt som är gjord speciellt för henne? Hon blir även kallad "Gamen" igen när hon försöker ta en extrabit av efterrätten....
"GE FAN!.... Din jävla gam... Den här har jag gjort speciellt åt Neggo"....
När vi ska åka (Manodepp ska skjutsa mig) så sträcker Deppo fram en kasse fylld med Eoroshopper-köttbullar, Euroshopper-skinka, knäckebröd, lite cola i en flaska & ett revben... Hon viskar att jag inte ska visa det för "Gamen" för då blir hon bara sotis....
Åhhh... Va skönt att komma hem till min tv & dator igen... Inga människor, bara jag & Fjoll.... Fast det blev ju nyårsafton oxå....
Postat i: Berättar-Cinn Permalink Kommentarer [31]
Idag började det en ny elev hos oss. Helt plötsligt satt hon bara där... vid en dator. Såg lite... lite... skum ut. Jag trodde att jag hade en ihopsäckad stil, men det här var det mest ihopsäckade jag någonsin sett. Håret var flurigt & fett. Jag, denna tjej & några till blev flyttade ner i källaren. Vi skulle gå igenom något med engelskan. Läraren gav oss ett papper att läsa igenom & gick därifrån. Då säger denna ihopsäckade tjej med fett flurigt hår helt plötsligt: - Bla bla bla min ena kille bla bla bla. - Din kille?... Undrar Lillebror. - Ja, en av mina killar ja. - Vadå... Har du flera? - Ja, just nu har jag tre st. Fråga mig inte hur många flickvänner jag haft. - Du är lite speciell du va? Säger Lillebror. - Vad menar du med speciell? Definiera speciell... Säger Säcken. - Ja... Speciell... Lite annorlunda... - Det där har jag hört tusen gånger. Vad är normalt? Jag är lika normal som alla andra. Definiera normalt! Sedan startar en diskussion om hennes killar. Det visar sig att hennes killar (iaf 2 av dom) även har pojkvänner. Den tredje har ingen pojkvän eftersom han inte vet om han är bisexuell... än. Han ska tydligen ta reda på det. Här inser jag att hon inte kan vara ny på skolan. Hon måste bara ha varit frånvarande dom tre första veckorna. Annars skulle hon ju inte prata sådär. Jag blir nyfiken & undrar om hon älskar alla sina pojkvänner & om hon älskar alla tre lika mycket. Hon svamlar & pratar om helt andra saker... Jag lyckas iaf snappa upp att hon älskar alla & att det finns fjärilar, malar, flugor & även larver som kan orsaka pirr i magen. Antar att hon pratade om olika grader av kärlek, men samtidigt sa hon att hon inte älskar någon av dom mer än dom andra. Hon är hela tiden ihopsjunken som en potatissäck & halvligger på bordet. Inte ligger med flit... Hon bara ser ut så.... Kutig liksom. Sedan lägger hon till att om man får någon fin present av en av dom så kan hjärnan tillfälligt luras till att tro att man är mer kär i just den killen. Sedan går vi upp & jag & Lillebror sätter oss i en soffgrupp. Hon sätter sig oxå där. Hon slänger upp sina fötter utan strumpor på bordet alldeles framför Lillebror & börjar prata om när hon t. ex. går på badhuset med sin familj. Hur det kan vara när man måste göra saker som kanske inte känns så kul. Då kan det ju bli så att man duschar istället för bastar... Vad hon menade med det uppfattade jag aldrig. Sedan piper det till i hennes telefon... Hon kollar den & säger: - Bla bla bla, precis som när jag ringer min master, bla bla bla. - Din vad? Frågar Lillebror förvånat. - Min master. Jag har en slav oxå som jag brukar ringa till. - Vadå master & vadå? Säger Lillebror. - Alltså... Jag har både en master & slav. Upprepar Säcken. Lillebror tittar förvånat & undrande på mig. -Bdsm... Säger Säcken. Förvånade Lillebror reser sig & går in i köket. Det är lunchdags. Jag följer med. Lillebror ser på mig & frågar: - Vem är det där då? Nu inser jag att hon faktiskt är ny på skolan. Lillebror har ju gått där i en termin & han känner tydligen inte till henne. Efter 3 minuter börjar hon alltså prata om sina bisexuella flick/pojkvänner, mastrar & slavar. Under lunchen fortsätter hon slänga ur sig skumma saker & börjar beskriva alla typer av sexuella/kärleksfulla relationer man kan ha. Lillebror säger att han aldrig skulle acceptera att hans tjej hade fler killar. Han är en känslig kille säger han. -Definiera känslig! Utbrister Säcken plötsligt. Du kan inte äga en annan människa... Bla bla bla... Efter lunchen tar jag min promenad & när jag är tillbaka är hon borta. Det var min skoldag...
Postat i: Berättar-Cinn Permalink Kommentarer [14]
Kunde knappt bärga mig i morse. Mobilen väckte mig & jag studsade glatt ur... öhhh... soffan. Snart hade jag min tredje poäng. En poäng närmare tandkrämstuben. Tur att jag aldrig någonsin kommer försent. Jag vet att tandkrämstuben garanterat är min inom en snar framtid. 8.50 slänger jag mig på cykeln... glad som en lärka. Att det regnar stör mig inte... inte ett dugg. Jag ska ju få gå i skolan. Framme med god marginal... skönt. Vi samlas & ser på nyheterna. Efteråt frågar chefen vad vi precis sett. Vad hade hänt i världen. Om kvicksilver handlade en nyhet. Hon förklarade att kvicksilver var ett gift. Jättefarligt för oss människor... En annan nyhet handlade om aidskonferensen i Kanada. "Vet ni vart Kanada ligger? Det ligger i Nooooordamerika"... Jo, det finns tydligen ett Noooordamerika oxå. Sedan visar hon oss vart det ligger på en karta & vi får även veta att det faktiskt är en världsdel. Sen var det dom försvunna banden med Armstrongs berömda steg... "Det var ju Armstrong som sa... öhh... vad var det han sa nu igen? Ja, det kan ju inte ni veta"... utbrister chefen. "Ett litet steg för människan, ett stort steg för mänskligheten." säger en av killarna. En kille som jag oxå känner igen, men han var inte där igår. "Oj då, du kan din historia du" svarar chefen förvånat. Sedan var det lite mer genomgång & då fick vi veta att man nu även fick poäng för promenaderna. En present till alltså. Min fd buskompis (som har fruktansvärt fina underarmar) frågar "Vad får man då? En flaska schampo eller?" Den blicken han fick av chefen var inte vacker... Den nyss glada munnen förvreds till en sur min & ögonen blev svarta. Nu vet jag att jag inte ska nämna poängsystemet iaf... Efter genomgången skulle vi nya skriva en liten presentation om oss själva. Den skulle lämnas in till svenskaläraren så hon kunde göra en bedömning om vart vi låg i ämnet. Jag satte mig vid en dator & började skriva. Skrev vad jag hette & vart jag föddes... Längre kom jag inte innan chefen utbrister "Ojoj då! Här går det undan. Vad duktig du är... JÄTTEBRA Cinna!" Sen fick vi går hem. Tack för det! 4 poäng sammanlagt nu... Hehehe... Tandkräm here I come... En låt oxå då... En av två Stones som jag faktiskt gillar. Ville ta den berömda Hells Angels-videon, men den är så tragisk så jag skippar det...
Postat i: Berättar-Cinn Permalink Kommentarer [16]
I morse var det dags... Min första "skoldag". Ett sånt där projekt för arbetslösa har jag börjat på. Nån slags skola som är komvux fast inte komvux. Har inte fattat vad det är riktigt... En underkurs till komvux... typ. Man måste under en termin läsa 450 poäng, tror jag att det var. Fast det gör inget om man inte hinner & det gör inget om man hinner läsa mer... & poängen räknas inte i slutändan iaf. Går inte att använda till något alls. Men man måste läsa dom... fast inte då... om man inte hinner. Men välja ut ämnen med olika poäng ska man. Alla ämnen är obligatoriska utom matte, svenska & engelska. Dom obligatoriska ämnena är lunch, friluftsliv & nåt som jag glömt var det var. Ämnena ger iaf 25 p. vardera. En gång i veckan kommer en komvuxlärare dit för genomgång. Vad har man pluggat under veckan? Hur går det? Lunchlärarinnan är dock där varje dag hela dagarna. Idag var det bara genomgång & vi hade gruppmöte. Alla elever (ca 15 st), "chefen", matteläraren & lunchlärarinnan. Bara jag & två till var nya. Chefen gick igenom en massa saker som man måste veta för att kunna gå i den här skolan. Som "vad är respekt?". Man ska visst respektera dom andra eleverna genom att inte prata för högt i dom tysta rummen & man ska även diska sin egen kaffekopp. Nu vet jag det oxå... Sedan läste hon upp några fina kända grejer som: "Ett barn som kritiseras, lär sig fördöma. Ett barn som får stryk, lär sig slåss. Ett barn som hånas, lär sig blyghet. Ett barn som utsätts för ironi, får dåligt samvete." osv.... Sedan visade chefen oss ett vitt papper med en röd prick på... "Vad är det här?" frågar hon... Tystnad... "Ser ni vad det är?" frågar hon igen... "Ett papper med en röd prick på" säger en av killarna (som för övrigt är en som jag & mina kompisar gjorde lite bus tillsammans med som ung. Nu var han lite.... "skadad"... lite ryckig liksom). "Ja precis, ett papper med en röd prick" svarar chefen... "Det här papperet är erat liv... Det ska ni fylla med röda prickar" fortsätter hon... Djupt... Sedan får vi oxå veta (vi nya alltså... dom andra är måttligt roade) hur belöningssystemet fungerar. Varje morgon när man kommer dit så skriver man upp sig på närvarolistan. klockan 9 börjar vi... Slutar 15.30. För varje gång man är där till 9 så får man 1 p. & stannar man hela dagen så får man 1 p. till.... Max 2 p/dag alltså. När man fått ihop 20 p. så får man en liten present. Hon visade lådan med presenter... schampo, en penna, tandkräm m.m. Vill man vänta på nåt maffigare så samlar man ihop till 40 p. & då får man en biobiljett eller nåt istället... Det finns även ett fint vilrum som man kan använda sig av om man inte orkar med den jobbiga dagen. Där kan man lägga sig istället för att gå hem & förlora en viktig poäng. Sedan fick vi nya en varsin blå leksaksback från IKEA att ha våra saker i. I backen låg det en penna, en linjal & ett suddgummi. Dagarna kommer att se ut som följer... 09.00 - Äta frukost & titta på nyheterna tillsammans & ev diskutera lite kring dom. 09.30 - Plugga 11.30 - Lunch (vi inhandlar & lagar maten själva i par tillsammans med lunchlärarinnan. Klarar man inte av att jobba med någon annan så får man vara ensam med lunchlärarinnan. Man får t.o.m. äta maten i ett privat rum om man inte kan äta tillsammans med andra). 12.30 - Friluftsliv (rask promenad i 20 minuter. Inget hafsande till affären). 13.00 - Plugga 15.30 - Hem Jag längtar till imorgon.... Not! Jag måste skaffa ett liv så jag slipper sånt här... Är för deprimerad för att leta efter en bild så jag skiter i det.... Men en video iaf... (Glömde... Kom ihåg att fortsätta hjälpa Fén med sin 500ingkommentar 2 inlägg ner)
Postat i: Berättar-Cinn Permalink Kommentarer [32]