Jävla skit!
Jag vet inte hur jag ska organisera detta Det är för mycket bilder & för mycket som ska skrivas... Det känns som jag gör detta för skolan (det måste vi faktiskt) och då går det bara inte. Vet inte hur jag ska börja & vet inte hur jag ska formulera mig...

Ska jag ljuga och beskriva hur mysigt, roligt, vackert, underbart, kul, härligt allt var? Eller ska jag skriva sanningen?

Okej.... Så här då...

Dagen innan vi reste så frågade jag chefen om någon skulle komma och hämta mig på morgonen? Neh, jag fick väl promenera... Okej... Jag bor inte långt ifrån skolan, några minuter med cykel. Men jag är verkligen SKITKLEN! Jag kan ju knappt promenera (när jag promenerar så har jag alltid cykeln med mig som stöd. Jag tar alltså bort mycket stötar mot benen på det viset), och nu skulle jag promenera med resväska & packning! Jo men tjena vad kul Jag blev självklart sur & bitter, fast jag visade det inte. Här tjatar dom med en på en skitresa man inte vill följa med på... & så måste man ta sig till skolhelvetet själv 06 på morgonen... Det låter väl inte som någon big deal antar jag? Men grejen är den att alla andra som inte hade någon skjuts blev upphämtade  av skolan Det var alltså BARA jag som fick promenera med all packning....

På morgonen var jag alltså bitter & sur. Jag hade haft en helvetesnatt eftersom jag inte hade fått tag I Puckot på kvällen innan. Neh, jag måste spola tillbaks lite...

Jag fyllde år... den 8:e. Puckot glömde bort det & ringde inte. Han hade hört av sig ett bra tag innan jag fyllde, så när jag skulle resa iväg den 12:e så hade vi inte pratat på länge då. Och han hade ju glömt att jag skulle resa bort också... Jag ringde honom alltså på kvällen den 11:e. Jag kände att jag måste få prata med honom innan jag drog... för det kunde vara så att mobilen inte funkade där borta. Men jag var ledsen redan innan jag ringde då... Och så var inte ens fonen på. Jag vet inte vad det innebär riktigt... Han har sagt (för länge sedan) att han inte har kvar någon av dom andra längre. Det var ju när han hade det som fonen kunde vara avstängd ibland. Nu finns det ingen anledning att den ska vara av.... Så när jag möttes av "Det går inte att nå blabla..." så dog mitt hjärta. Jag tänkte direkt att han var hos Gudinnan... Jaha, det var det det.

Jag skickade ett mess... som inte gick fram då. Jag skickade några fler mess. Jag skrev "Jag drar nu... & jag har fyllt år... & du är dum!" Jag skrev lite mer saker också... Sedan slog det mig att kanske han inte alls var hos Gudinnan? Han kanske var död? Han hade ju inte hört av sig på länge, och inte grattat mig, och inte ringt för att säga hej då... Självklart var han död! Det var ju antingen död eller Gudinnan. Vet inte vilket som är värst Jag kunde ju iaf inte göra något än att vänta på att jag skulle få leverans rapport på sms:en. det blev en lång natt av gråt & förbannande. Jag pratade iaf Med Heaven som fick Puckots mobilnummer... Om min fon inte funkade i det hemska utlandet så kunde hon ringa & kolla om Puckot levde, och sedan skicka mess till någon av dom andras fon. Jag hade inte råd att köpa något nytt kortgrejs till fonen, men det skulle funka om man gjorde så.

Jag kliver upp astidigt för att ge mig iväg. Jag har en tuuuung resväska (iofs på hjul men iaf) laptopen & världens knökfullaste vanliga väska. Jag har den stora gröna väskan som det får plats hur mycket som helst i. Datorn hänger snett över kroppen åt vänster & väskan på motsatt axel. Jag kan inte ens stå rakt upp... Det var ASTUNGT!!!!! Jag bittrar mig ännu mer över alla andra som blev hämtade Jag har inte heller fått med mig alla kläder eftersom jag var tvungen att ta en jättestor plastburk med lösgodis med mig. Inte mitt godis ens... Godis som skulle ges till dom ungarna vi skulle träffa där. Skolklassen alltså... Jag hade en liten resväska redan från början... som jag fick låna av köksläraren., och den där jävla godisburken tog upp hur mycket plats som helst. Plus att den vägde typ 3 kg Bitter, bitter, bitter.

Normalt tar det väl ca 5-8 minuter att gå till skolan... det tog mig nästan 20 minuter att komma dit. TJUGO JÄVLA MINUTER! Jag var totalt slut när jag var framme & vinglade bara fram. I väskan hade jag haft min fina vätskeflaska... med läsk i. Den höll inte tätt så läsken rann ut i väskan. Mobilen var så jävla nära från att bli sabbad! Gollafodralet var indränkt i läsk.

Ja, ja... Bitter.

Så drar vi... Buss till Sthlm... Vi var ju så få så man kunde ha två säten själv. Jag kunde inte tänka på annat än att Puckot var död... Jag tänkte att jag kommer att få veta om han lever vid typ 8-tiden. Om han är hos Gudinnan... då kommer han sätta på fonen när han åker till jobbet.... tänkte jag. Så var det förr iaf. Så jag väntade på att klockan skulle gå. Så blev den typ 08.30 & sms:en hade fortfarande inte gått fram.... Jag tänkte att om han var död... då skulle jag ju ha hört det. Sådant sprids ju asfort & även om han inte ens bor kvar här så skulle jag fått reda på det ryktesvägen. Så kom jag på att jag kunde messa Puckots brorsa & fråga lite försiktigt. Ville inte oroa hans föräldrar så dit vågade jag inte ringa. Brollan kunde jag luska lite med, tänkte jag. Jag skrev typ att jag försökte få tag i Puckot, men fonen verkar inte funka... Var han död så skulle ju brorsan hans berätta det. Inget svar.... Sms gick inte fram heller. Jobbet då! Kanske dom meddelar något? Jag vet ju att Puckot har telefontid men jag hamnar ju i någon växel. Växeln: "Du ringer på Puckot?" Jag: "Mmm... det gör jag..." Växeln: "Han har telefontid mellan 13-14". Jag: "Mmm... Men kan du se om han har stämplat in idag?" Växeln: "Näe, det kan jag inte se..."

Då började jag att lipa....

Jag gömde mig bakom en gardin och försökte smälta att Puckot var död. Det var ju därför han inte ringt & grattat mig. Det var därför han inte ringt för att säga hej då... Han var död... Det var över.

Så pep det till i fonen... Leveransrapport, leveransrapport, leveransrapport, leveransrapport.... & leveransrapport. Puckot hade återuppstått!

Han ringde upp... Att fonen hade varit avslagen hade berott på att han hade känt sig dålig på kvällen och därför slagit av den så han skulle få sova. Jo men tjena! Han försökte få mig på bättre humör men nu var resan ännu värre än innan. Han bad så hemskt mycket om ursäkt... att han hade glömt min födelsedag... Och att han hade glömt att jag skulle åka... Jag fick en massa fina sms, men inget hjälpte... "Jag älskar dig och tycker du är underbar... Förlåt att jag glömde din födelsedag. Puss & kram!"... Men jag hade noll lust att åka utomlands med alla tankar om att Gudinnan var tillbaks i mitt liv. Tillslut så fejkade jag att jag mådde bättre för annars låter han så sorgsen och då blir allt så vemodigt. Jag ville få honom gladare så allt skulle kännas som vanligt.

Resan fortsatte. Stressigt som fan på flygplatsen... Jag försökte undvika att prata med folk för då hade jag bara brutit ihop. Allt var bara jobbigt & ryggen värkte av den jävla packningen. Det finns en sak jag älskar här i livet... Det är att flyga! Jag har flugit från Östersund till Arlanda några ggr och vid dom tillfällena har jag kunnat dö i harmoni. Men självklart fick jag ingen fönsterplats Väl på planet hade jag redan sådan hemlängtan så jag ville dö. Jag ville hem... jag ville vara med Puckot... Jag ville att han skulle vara snäll & omtänksam... Men nä då, jag satt på ett jävla plan till ett land jag inte ville vara i

Jag får iaf sitta bredvid Cookie doe som jag gillar jättemycket. Cookie är hon som gjorde min pryttelgrej och hon som jag bytte väska med.

Cookie i luften... 

 Framme i landet... Djävulens land. Det var en himla kontrast mot för Sverige... I Sverige var alla tullar & genomgångar fina. Lite trädetaljer på inredningen, trevliga vakter & trevliga passkollare. Nu hade jag hamnat i Hitler-landet Allt var grått & dassigt. Det första man såg var att dom faktiskt rökte inne på flygplatsen... Jesus liksom! När man skulle gå ifrån själva planet så skulle man visa upp passet först... Alla stod i en lång kö, eller det var två köer, och i slutet var det en glasbur som innehöll ett st strikt vakt. Vakten var typ grå i ansiktet och kunde inte le. Jag tror inte han kunde öppna munnen ens... Han bara satt där som en... stel... pinne. Jag blev mer & mer rädd ju närmare jag kom. Det stod andra vakter utmed väggarna också och dom bara väntade på att få skjuta någon Jag kom igenom den kontrollen levande iaf.

Två st minibussar var hyrda för att köra oss till hotellet. Vi delar upp oss och hoppar in... Plötsligt har en polis kommit fram till bussen. Föraren blir uttagen ur bilen och en lång diskus uppstår... Polisen vill kolla i bussen, vilket han får. Sedan går dom iväg till polisbilen & gör något. Sedan får vi åka... Matteläraren (våran alltså) frågar föraren om han betalade polisen.... Det hade han gjort. Han sa att man aldrig ska betala... men denna gång gjorde han det... Och så skrattade han. Jag vet inte om han skojade eller ej faktiskt. När vi kommit 10 meter så ser vi hur samma polis har stoppat våran andra buss också På vägen ser man detta... fotat genom fönsterrutan alltså...

3 timmars minibussresa i en kokhet buss.... Framme... Vid världens sötaste hotell! Jag älskar det hotellet. Tyvärr så har jag inga bra bilder på hotellet, och jag tog faktiskt inte en enda bild av framsidan. Tror jag ska ha någon utanför iaf... När vi är på väg bort till något. Vänta... (typ)

 En av våra minibussar oxå...

Nu kommer det att följa en massa värdelösa bilder rent estetiskt... Men jag vill beskriva hotellet så det får bli sådana bilder. Jag kommer bara lägga upp bilder från Hotellet nu... Orkar alltså inte blogga alla skit vi gjorde alla dagar. Nu blir det hotell

Väl framme så möttes vi av tre ungar från den där skolan vi skulle möta. Det var någon jävla geniklass tydligen... Dom smartaste på skolan... Dom hade ett eget namn också men det skriver jag inte här för dom googlar säkert på sitt namn ibland Men typ som alla sådana där beta  omega-grupper i USA.

Entrén är till vänster här...
Hissen är bakom Miss Hysteriskt Rolig...
Det går att sätta ihop dessa bilder till en, den vita väggen skiljer dom gröna draperierna åt bara... Badhus med uppvärmd swimmingpool finns också till vänster här.

 Går man ned för trappan som Miss Hysteriskt Rolig går ned för så hamnar man vid den här soffgruppen där Cookie doe, Miss Vacker & Jocko sitter. Man ser Miss Cookies arm till höger här uppe också.

Sedan är det ytterligare en trappa, som man ser till vänster här, och den leder till ett stort tv-rum. Till vänster går man där... om man vill ut till terassen. Även matsalen & baren ligger åt det hållet.

Detta är bara en liten del av matsalen...
Buffé varje dag med en massa olika rätter... Som jag tröttnade på relativt snabbt. 

Terrassen då...

Om man kliver ut & vänder sig om så ser man detta... Där det är öppet är baren. Till höger om den är ingången till det där stora tv-rummet. Fast det är en stor trappa först, innnan tv-rummet. 

Och åt andra hållet ser det ut så här...

Går man fram till räcket så har man detta till vänster & höger...