Försök att inte inta en negativ attityd, såsom: "Jag kommer INTE klara det, jag kommer INTE klara det". Inta istället en positiv attityd: "Jag KOMMER att misslyckas".
« maj 2012
måtiontofrlösö
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
   
       
Idag
Kategorier

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Navigering

Sidvisningar idag: 8


RSS
« Döbloggen blev utman... | Hem | Fattar inget... »
Fjolliver är borta...
13 januari kl. 18:25
Jag har alltid vetat om att Fjoll inte skulle bli lika gammal som Bubbelur. Bubbelur blev 20 år, men Fjoll har varit sjuk många ggr... Urinstenskatt, blåsljud på hjärtat och igenväxta tårkanaler som gjorde att han fick infektioner i ena ögat. Han stannade iaf i 16 år. När han blev sjuk nu sist så sade veterinären att hela processen hade startat... att han inte hade lång tid kvar. Den 8:e åkte jag in till veterinären med honom och där var det slut.



I samma veva som detta hände så pågick något annat som gjorde att jag inte kunde sortera tankarna. Jag kände inget när jag tänkte på Oliver... Ibland har tankarna på honom dykt upp... men jag har inte känt något. Bara ett konstigt tomrum. Det har varit som om tankarna dykt upp... sedan har det blivit stopp. Här har jag försökt sortera vad jag känner, men det har bara varit blankt. Har försökt tänka på hur det känns att klappa honom... men jag minns inte. Bara tomt.



Inte förrän nu... När jag var inne & läste hos Angelinen... så kom det. Hon har lagt in en låt i sin blogg, en tubenvideo... Av någon anledning så fick den låten mig att känna & fatta att han är borta för alltid. Nu är både Bubbelur & Oliver borta. Känns som jag har haft dom hela mitt liv. Men jag har väntat på den här dagen sedan jag tog bort Bubbelur. Bubbelur skaffade vi när jag var typ 13 år & några år senare kom Fjoll. När mamma dog var det jag som blev "mamma" och fick ta över ansvaret. Och nu är det över... Men jag saknar ju fortfarande Bubbelur...



...och nu ska jag sakna Fjoll också...



Slut


Postat i: Kärleks-Cinn... typ  Permalink   Kommentarer [61]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/cinna.mon/entry/fjolliver_%C3%A4r_borta
Kommentarer:

Jag vet hur otroligt tungt det känns när ett husdjur går bort. Det är ju precis som en familjemedlem. Du har iaf haft turen att få ha dina kissemissar länge. Katterna jag växte upp med blev 12 och 14 år och det var fruktansvärt jobbigt när de gick bort. Har nu två egna kissar som redan har hunnit bli 5 år. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag inte fick ha dom kvar :(

Skrivet av eyesofmisery den 13 januari, 2008 kl. 18:46 #

Näää:( Stackars Cinn. Antagligen var det det bästa för honom, att få somna in men ändå. Näää! (kramar lilla Cinnamon)

Skrivet av Thomas den 13 januari, 2008 kl. 18:47 #

Cinn. känslan av sorg, som du inte kände just då berodde antagligen på att du inte riktigt accepterade att han är borta. Att låta sitt djur somna in är ett mycket svårt beslut. I det här fallet var det det enda rätta. Vi kan känna oss "mekaniska" i ren självbevarelsedrift. Förnuftet sätter känslorna på sparlåga. Jag tror bestämt det närmar sig ett år sedan jag blev tvingad att göra detsamma med min Kisse. Nu när du gav mig anledning att tänka på honom känner jag saknaden efter honom.

Skrivet av ginger06 den 13 januari, 2008 kl. 19:15 #

Kramar om dig ... Vad jobbigt och sorgligt ... =o( Anledningen till att du inte kände nåt först är att man inte vill ta till sig vad som hänt, man kan inte fatta för det är så overkligt. Men bra att det kom till slut, man behöver sörja och få ut det ... *kramas igen* Jag blev nyfiken, vad var det du lyssnade på som utlöste det, i min gamla eller nya blogg?

Skrivet av Angelin den 13 januari, 2008 kl. 20:15 #

Stackars, stackars dig. Det finns folk som fnyser när man säger att ens husdjur är som ens barn, och att det aldrig minsann går att jämställa- jag har både barn och husdjur, och jag kan med gott samvete säga att jag tror det smärtar precis lika mycket! Massa tankar till dig. Man vet att det komma skall, men det blir inte bättre för det...

Skrivet av Mia den 13 januari, 2008 kl. 20:43 #

Man vet att det finns ett slut Men man vill inte att det ska komma *kram*

Skrivet av Whip den 13 januari, 2008 kl. 20:48 #

Eyesofmisery - Mmm, jag hade tur som fick ha dom så länge. Hoppas dina kissar får finnas lika länge också. Men det är jobbigt när det är över ja. Th - Ja, stackars mig =( Men det var säkert bäst ja. Jag har bestämt mig några ggr sedan han blev sjuk den där gången... men så har jag förträngt allt och struntat i det. Jag behöll Bubbelur alldeles för länge... Men jag känner iaf att jag ångrar mig nu, att jag aldrig skulle ha åkt in... fast jag vet att det var rätt iaf... fast iaf. Allt känns bara så dubbelt. Hade jag inte åkt in med honom så hade jag väl haft honom här hos mig nu... Fast det hade inte varit bra det heller. Ginger - Ja, jag har känt mig mekanisk. Och allt blev så fel med avlivningen också... Blev helt chockad av vissa saker. Sedan var det bara tomt. Jag fick inte ens säga hej då åt honom... Fattade inte att han var avlivad förrän det var över. Allt blev bara så fel. Ja... Det tar nog lång tid innan man kommer över det. Det var ju några år sedan jag tog bort Bubbelur och jag blir fortfarande jätteledsen om jag råkar titta på fotot i bokhyllan. Det tar väl sin tid... A-Linen - Mmm.. Så har det känts... Som om det inte varit på riktigt. Har ju märkt att han är borta... Ingen som kommer springande & vill följa med mig ut på balkongen när jag ska röka... Eller så står han inte innan för balkongdörren när jag kommer in. Jag förväntar mig att han ska stå där... & så slår det mig plötsligt att han är borta. Ibland tycker jag mig se honom i ögonvrån i hallen också... men när jag tittar så är han ju inte där. Jag glömmer bort att han är borta hela tiden. Det var den där Is it love eller vad den hette... i nya bloggen =) Hade aldrig hört låten förr & vet inte varför det slog ut då men jag började tokgrina helt plötsligt... Inte än tår har jag fällt på dessa dagar. Och nu har jag lipat typ sen jag hörde den låten. Har en påse full med hans hår som jag sparat genom åren som jag suttit & kramat som ett psyko =) Men det känns precis som han ju =) Hur som så gjorde låten att allt kom ut. Att jag helt plötsligt fattade att han var borta. Mia - Mmmm, vet att det finns såna som inte tycker att en katt eller en hund är nåt speciellt. Men för många är det ju det. Jag har ju inga barn då... men katterna var iaf som mina barn =) Har ju levt med dom så länge också. Känns som en länk är slut... En länk till en del av mitt liv är över. Nu börjar något nytt liksom. Katterna har på nåt vis varit länken till min "ungdom" på nåt vis. Alltså tiden då jag bodde hemma. Dom har ju följt mig från den tiden in i vuxenlivet... Det blir väl bra det här oxå antar jag. Whipen - Ja precis så ja... Man vet, och tillslut kommer man till det stadiet då man bara väntar... Och den tiden är inte kul. Fylld av oro & ångest bara... Och tillslut är man där. Men nu är allt över iaf.

Skrivet av Cinn Almighty den 13 januari, 2008 kl. 23:26 #

Åh vad ledsen jag blir av att läsa det här inlägget!!! Ja visst farao var det det enda rätta och allt det där kloka och förnuftiga man "ska" tänka i en sådan situation - men ändå... Det enda rätta vore såklart att han inte _alls_ överhuvudtaget blivit varken gammal eller sjuk från första början... Jag blir också fullständigt mekanisk i liknande lägen, man kopplar liksom på autopiloten antingen man vill eller ej - antar att det är en överlevnadsmekanism... Usch - stackars, stackars dig!!! *kramar och sympatier - hur många som helst*

Skrivet av Hondjuret den 14 januari, 2008 kl. 08:59 #

Åh Cinna vad jag blir förtvivlad. Nu storgråter jag också men det hjälper ju inte dig. Så många minnen och så tyst och tomt det blir. Enda nackdelen med djur är att man mister dem en dag och jag vågar inte ens tänka på dig. Minns hur förkrossad jag var när Buster dog....min hund. Just det där du skriver...borta för alltid.....det är så ofattbart....så stort och ingenting kan trösta så jag tänker inte ens försöka. Men du gjorde rätt Cinna och jag beundrar dig. Du hade ju inget val....inte om du tänker med hjärtat och gör det du gör av kärlek och det var jag att du gjorde. Bilderna var jättevackra och minnerna finns för evigt i alla fall....fast det är ingen tröst nu. Var de fina hos veterinären? Är så himla ledsen för din och er skull! *Tvångskramar dig*

Skrivet av Nina den 14 januari, 2008 kl. 13:26 #

Honan - Ja, jag har verkligen gått på autopilot i en tid nu. Samtidigt som jag åkte in med Fjoll så fick jag en dåre efter mig på telefon. Ringde och messade... Hotade & var allmänt otäck. Efter ett tag ringde det t.o.m. en helt okänd man och undrade varför jag skickade snuskmess till honom där jag skrev att han skulle komma till mig... Min adress och båda telefonnummer var utlämnat. Han pratade också med Puckot och sa att jag var otrogen. gav t.o.m. ett namn... Detta pågick från dagen innan jag åkte in med Oliver till i fredags. Puckot lyckades med hjälp av några kompisar spåra upp en misstänkt och åkte dit, men vi vet inte om det är rätt kille. Allt detta gjorde att Oliver hamnade i något hål någonstans. Hade som inte ork att ta fram det. Nu känns det som han bortstoppad igen... Men kanske kommer jag släppa ut lite då & då. Ninisen - Ja... massor av minnen =( Han har ju varit med så himla länge. Minns att du pratat om Buster någon gång ja =( Dom var inte fina hos veterinären =( Inte ett dugg... En sjuksyster var jättego & utan henne vet jag fan inte hur det hade gått. Allt blev bara så fel och hon i receptionen var värst av alla. Jag fick en chock när jag var där. Hon var så elak & kall. Jag började toklipa mitt bland alla människor pga henne... Fick ingen luft & betedde mig som värsta dåren. Har haft sådan panik någon enstaka gång när det handlat om Puckot bara. Började med att han blev sjuk... Jag hade lånat ut alla pengar jag hade till 3 olika personer. Puckot & Micke var två av dom. Den tredje personen hade sagt att hon skulle betala tillbaks dagen efter men jag hade inte ens räknar med det så det gjorde inget när det inte blev så. Sedan när Oliver blev sjuk & jag insåg att jag måste åka in så var jag ju tvungen att få in alla pengar. Jag ringde alla och alla sa att jag skulle få pengarna. Jag skulle då ha 800 kr. Så jag ringde veterinären och frågade om jag fick ta på kredit... Det fick jag inte. Fick panik och ringde Puckot. Jag hade planerat att ta en taxi in till veterinären. Dom andra veterinärerna ligger 2½ mil bort typ. Puckot har varit jättesnäll och han ringde sin mamma & pappa och fixade skjuts med dom. Så ringde jag nästa vet. Där skulle det skulle kosta 1780 med avlivning & kremering. Separat kremering då. Jag förklarade att jag kanske skulle få ihop iaf 800 kr och då gick det bra att ta resten på faktura. Fick en tid dagen efter. Men så blev det så att den här tjejen aldrig kom med pengarna hon hade lånat. Det var 200 kr. Jag hade alltså bara 600 med mig in till veterinären. Jag hade ju sagt att jag eventuellt skulle få ihop 800 men nu hade hon jag pratade med skrivit in i datorn att jag skulle betala 800. Hon som nu satt i receptionen såg det och sa att jag skulle ju ha 800. Jag förklarade att jag inte fått ihop allt. Hon började ifrågasätta en massa, att jag måste ju ha nån att låna av... Jag sa nej men hon tyckte att jag måste ju ha föräldrar eller nåt som kunde låna ut. Pressade mig som satan... Så sa hon att jag inte skulle få kremera honom eftersom jag bara hade 600 när jag hade sagt 800. Jag sade att jag hade fått ta det på räkning där förr och hon kunde väl kolla i datorn och se att jag hade betalt i tid, men hon bara snäste åt mig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen och började bara toklipa. Vad ska du göra nu då? frågade hon & jag svarade att jag inte visste. Då sa hon att jag måste ju fatta att hon inte kunde veta om jag skulle betala räkningen när katten iaf var död! Nåt måste du väl göra? Jag sa att jag inte visste vad jag skulle göra, jag hade ju bara åkt in för jag trodde att det var klart med faktura. Ja, men det är väl din katt? Du måste väl veta vad du ska göra. Så frågade hon vad det var för fel på katten. Jag förklarade att den var gammal & hade blivit sjuk. Så gott jag kunde prata iaf. Då sa hon att för 600 kunde jag få avliva honom & ta resten på faktura. Så blev det en massa dravel igen och så sa hon att jag fick väl ta med mig katten hem igen efter han var avlivad. Så skulle jag ha honom på balkongen tills slutet av månaden då jag fick pengar & då skulle jag åka & kremera honom själv. Fick ännu mer panik & började försöka få tag i brorsan så han kunde föra över 200 men jag fick inte tag i honom. Fick knappt luft. Tillslut sa hon åt mig att sätta mig bland dom andra & vänta. Så kom det tillslut ut en sköterska som tog in mig i ett annat rum. Väntade där några minuter & så kom det in en karl. Jag förklarade allt och sa att jag ville vänta med avlivningen tills jag fick pengar. Att jag inte ville ha honom död på balkongen och om jag väntade så hade jag ju råd att ta mig in med Taxi till min veterinär sen. Men då tyckte han att han hade tappat så mycket vikt så han kunde inte låta mig ta hem honom igen. Så då hade jag inget val då... Bara att ta bort. När jag tog bort Sotissen så förklarade veterinären allt hon gjorde steg för steg. Hon gav två olika sprutor... en lugnande som gjorde att han somnade... så fick jag ha honom i famnen efter det när hon gav själva avlivningsmedlet. Så gjorde inte den här veterinären. Han bara tog ut Oliver ur buren... Gav honom en spruta i benet... Jag stod lite vid sidan av. Så somnade Oliver, trodde jag då... Då började han lyssna på hjärtljuden & då fattade jag att det var allt. Fick inte ens säga hej då =( Så var han bara död. Då hade den här gulliga sköterskan kommit in. Hon sa att det var klart nu & veterinären gick bara ut. Han sa år sköterskan att stoppa Oliver i en påse. Sköterska var iaf jättegullig & frågade om hon skulle stoppa in hela honom eller lämna huvudet utanför. Det ville jag. Så bäddade hon ned honom i filtarna. Tvi... Det var så jävla hemskt alltihop. Så kom jag hem & satte ut Oliver på balkongen bara... Låg kvar i buren. Så gick det en stund & då ringde Puckots föräldrar. Dom hade tagit ut 800 från ett sparkonto & beställt en tid dagen efter där man kremerar djur. Så satans gulligt... Ett sparkonto där dom förlorar en massa på att plocka ut. Så dagen efter skjutsade dom in mig & så blev han kremerad. Ska hämta askan om några dagar. Har en urna som mamma köpt på auktion för länge sen som jag tänkt ha både Oliver & Sotissen i. En vit porslinsurna med små blommor på. Har väntat med att lägga Bubbelur där tills Oliver då. Så var det iaf. Något av det hemskaste jag gjort. Och samtidigt som jag var hos veterinären så messade den där jävla dåren jag skrev om i svaret till Honan här uppe. Jag skrev till honom att jag hade annat att tänka på... att han skulle sluta messa. Puh... iaf. Men utan Puckot & hans föräldrar så hade det varit en mardröm. Dagen efter... efter vi hade åkt & lämnat honom för kremering så tog dom hem mig till dom på mat. Sa att jag inte behövde betala för skjuts & sånt... och lånet skulle jag inte oroa mig för. Det hade ju inte gått alls utom dom. Så jävla goa så det finns inte!

Skrivet av Cinn Almighty den 15 januari, 2008 kl. 00:22 #

Åh. Varma tankar från mig, det är så stort och tomt när någon dött... ett djur inte minst. Så fina bilder, han var mycket fin.

Skrivet av "Imanja" den 15 januari, 2008 kl. 23:07 #

Imanja - Ja, det är verkligen tomt. Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så otroligt tomt som det är... Första gången jag är helt själv, har ju alltid haft katterna hos mig. Nu är det inga ljud och inget som rör sig. Och jag glömmer hela tiden bort att han är borta. Varje gång jag tittar på bilder på honom så blir jag först ledsen... sedan bara arg... för att jag inte kan ta på honom. Bara en platt bild som det inte går att göra något alls med. Blir jättearg för att jag inte kommer åt honom...

Skrivet av Cinn Almighty den 16 januari, 2008 kl. 02:19 #

Näääääääää! Nu börjar jag att lipa! :( Jag visste inte.... Åh, vad sorgligt! Det gör ont i hjärtat! Lilla Fjoll har ju ALLTID varit med! Jag är hemskt ledsen, för jag vet hur mycket han betyddde för dig! Vilket enormt tomrum han måste ha lämnat! Jag finns här 24 timmar om dygnet om du vill prata. <img src="http://tbn0.google.com/images?q=tbn:-FPQilzFNnNDbM:http://bp2.blogger.com/_urQT_NAYHms/RiCO5YqbFXI/AAAAAAAACDk/pnrFFkGTi2o/s320/monkey%2Bhug.jpg"> Tvångskramar/ Wanda

Skrivet av Wanda den 16 januari, 2008 kl. 10:57 #

Hemskt ledsen för din skull! Oerhört vackra katter båda två. Kramar från David.

Skrivet av David den 16 januari, 2008 kl. 12:55 #

Fy fan vad jävligt. Det med pengarna....alltid ska det vara så och sådan som hon ska inte jobba på ett sådant ställe. Usch vad jag tycker illa om henne. Skulle du ha honom i frysen då? Vilken sjuk jävel. Jag ska skicka min förbannelse på henne. Vad vackert att ha dem tillsammans i urnan. Har du dem hemma då eller ska du begrava dem en dag? Men jag är glad för dig att du hade puckot och hans föräldrar denna gång.....det betyder liksom allt sådana här gånger. Sedan är det så viktigt att veterinären tar sig tid....förklarar....låter en vara med....när vi alvidade min hund Buster kom idiotkärringen in och slängde en svart soppåse på mig och sa surt..."här har du att bara hem han i".....jag fick frispel och sprang efter och kastade soppåsen på henne och bar hem min hund i famnen i hans faoritfilt för han skulle begravas på landet hos de andra djuren. Hur har det gått med dåren då? Jävligt obehagligt. Många varma tankat till dig Cinna.

Skrivet av Nina den 16 januari, 2008 kl. 15:21 #

*snorbölar*

Skrivet av T den 16 januari, 2008 kl. 17:36 #

Hej Förstår att du saknar dina fina katter och att det känns tomt. Sköt om dig!

Skrivet av Monika Ringborg den 17 januari, 2008 kl. 09:17 #

Kramar i massor

Skrivet av Fredrik den 17 januari, 2008 kl. 20:38 #

Wanda - Mmmm... Alltid varit med =( Minns att du tyckte han var så rolig när du var här oxå =) Min goa Fjoll. David - Ja, dom var fina... båda två. Är otroligt tomt här nu. Nina - Ja, hon var en jävla häxa. Ingen empati alls. Hade ju blivit lovad att få ta det på kredit men så blev det att jag hade 200 mindre än vad jag sagt att jag KANSKE skulle få ihop. Och även om det var ett misstag av den jag pratade med så kunde hon ha betett sig annorlunda ja. Nä, dom ska inte begravas. Vet att många begraver, men jag skulle aldrig kunna det. Begrava dom nånstans dör dom bara ligger helt ensamma. För evigt ensamma på nån okänd plats. Det pallar jag inte, fast dom är döda. Dåren har slutat sedan Puckots kompisar letade på den misstänkta. Vet ju inte säkert om det var han, men han hade iaf hört att folk letade efter honom så han gömde sig hemma hos en kompis & tog ledigt från jobbet. Så han betedde sig iaf misstänkt ju. Efter det var det tyst i några dagar, sen kom ett mess om att han bad så hemskt mycket om ursäkt och han undrade om jag godtog den... Var rädd att någon skulle söka upp honom. Om det var en annan eller om han var rädd att dom skulle leta upp honom igen vet jag inte. Nu är det tyst iaf. T - Jag oxå... ibland =( Monika - Ja, saknar dom så otroligt mycket. Fredrik - Tack, tack...

Skrivet av Cinn Almighty den 19 januari, 2008 kl. 01:44 #

Jag såg det här precis nu och ville bara skicka en tanke till dig Cinn... vilken hemsk tid du haft/har :( Jag är glad att du hade Puckots föräldrar den här gången! Många kramar till dig och Fjoll var verkligen en fin katt!

Skrivet av Lärarinnan den 19 januari, 2008 kl. 17:57 #

Att ha på sig en svart tröja när man hälsar på en vit katt är inte så smart... :(

Skrivet av heaven den 19 januari, 2008 kl. 23:26 #

LäLä - Ja, han var en fin katt =) Jättefin... Heaven - =) Han finns säkert kvar på den tröjan fortfarande =) Jag kommer att ha hans dryga hår överallt för resten av mitt liv tror jag =)

Skrivet av Cinn Almighty den 20 januari, 2008 kl. 11:01 #

Cinna...Cinna...mitt hjärta blöder för dig. Om det kunnat ordnas på nåt sätt så hade du fått pengarna som fattades till detta av mig, jag lovar. Jag gör som vargis...sänder en förbannelse över den där satkärringen! Vet att iallafall vargis förbannelser fungerar...känner en som jag tror att hon gett en:-(

Skrivet av Anne-Sofie den 22 januari, 2008 kl. 11:43 #

Hej Cinna hur är det? Ja en riktig jävla häxa och jag hoppas hon kommer få lida. Jag förstår dig ang katterna och urnan. Jag var bara nyfiken för jag antar att de flesta begraver men det är fint att ha dem så. Jättefint. *kram*

Skrivet av Nina den 23 januari, 2008 kl. 14:22 #

Åh, vet vet vet hur det känns och det är överdjävligt. Sparade en bit hår från min tax och det tig väl 5 år innan jag slutade gråta när jag pratade om henne. Hon blev nästan 17 år. Måste helt ärligt säga att Fjoll är den finaste katten jag sett! Å då har jag ändå en egen...

Skrivet av Helena den 24 januari, 2008 kl. 22:01 #

Ann-Sofie - En jävla käringjävel var det ja! Tack, tack iaf... Vargis kan nog kasta en liten förbannelse ja... =) Nina - Mmm... Vet inte hur det är med begravningar faktiskt. Hade man hus & visste med säkerhet att man skulle bo där för alltid... då skulle jag kunna tänka mig det. Men jag pallar inte att bara gräva ned dom ensamma mitt i en skog eller nåt... vet inte varför faktiskt. Puckot & hans ex sparade askan efter deras hund iaf. Köpte en silverpokal, typ... & hade som urna. Sedan vet jag en till som har askan kvar efter hundar. Kanske blir vanligare & vanligare att man gör så? Hur som helst så har jag inte pallat att öppna kartongurnan man får när man kremerar. Har aldrig öppnat Bubbelurs heller. Nästa gång Puckot kommer hit får han lägga dom i deras urna. Tomt som satan är det här iaf... Efter så många år av rutiner så blir man ju påmind så ofta. Småsaker som slår en hel tiden... Varje gång man kommer hem eller går t. ex. Men man vänjer sig väl hoppas jag. Helena - Oj, det är ju en hög ålder för en hund. Även om småhundar lever längre så är det ju högt. Och ja... Man är ledsen så himla länge =( Jag blir ledsen varje gång jag tittat på Bubbelur foto i bokhyllan & det var ju länge sedan han gick bort... Mmm... Fjoll var fin =) Jag hade velat ha en vit katt så himla länge, men egentligen en korthårig... Så när Puckots katt skulle få ungar så bokade jag den vita... om det nu skulle bli någon vit =) Och det blev det... Pappan (Smirre) var nämligen helvit & korthårig. Så Oliver var min redan innan han föddes =)

Skrivet av Cinn Almighty den 26 januari, 2008 kl. 13:48 #

Ja man vänjer sig men man glömmer aldrig och jag kan känna tomhet efter Buster fortfarande efter alla dessa år och Räkan drömmer ibland om Spissen och LillNisse. Tomheten blir enorm...man kan höra deras tassar och när de hoppar upp i sängen. Man kollar där matskålarna stod, man kollar att fönstrerna, kollar så de inte är kvar på balkongen när man stänger osv. Jag tänker inte ljuga och säga att det går så bra för det gör det inte. Tomheten och sorgen är så fruktansvärt stor så jag förstår dig. Förstår dig ang urnorna också men jag tycker det du gör är jättefint. Jag skulle kunna tänka mig att begrava Isak vid stugan när den dagen kommer men det är bara för att han älskar att vara där. Hans favortisplats. Livet är fan inte alltid lätt eller kul Cinna. ;-(

Skrivet av Nina den 26 januari, 2008 kl. 14:16 #

Här nere finns ett katt-hem, modern har tagit hand om ett par därifrån.. Tror du inte det finns nån liten katt som skulle vara glad att få bo hos dig? Jag tror om du besökte ett sånt katt-hem så skulle du säkert bli adopterad av en go och söt hårboll,,, fast det är kanske för tidigt ännu. Men så småningom kanske...

Skrivet av Mats den 26 januari, 2008 kl. 18:15 #

...Mats:)

Skrivet av heaven den 30 januari, 2008 kl. 13:54 #

Säger oxå Mats =) Ja, det finns ett sådant katthem här oxå, och jag skulle jättegärna vilja ha en katt. Jag vill ha två faktiskt, så dom har sällskap av varandra... Vill det så mycket så det gör ont. Men jag känner att jag inte kan skaffa nya =( När min kattvakt/skjuts flyttade så blev det ju så mycket problem när jag behövde ta mig in till veterinären... Fick ta taxi några ggr och skulle det hända något samtidigt som jag inte har pengar ens till taxi så är det ju kört =( Jag får nog klara mig utan lurvisar faktiskt =( men jag skulle vilja. Nina - Mmm... Tycker oxå att Isak skulle passa bra i stugan... Där han trivs liksom. Nä, det går väl aldrig över nej. Jobbigt att jag inte kan hämta hem nya katter heller för jag vill ju ha något liv i lägenheten. Aldrig bott så här själv förut. Inge roligt alls ju.

Skrivet av Cinn Almighty den 30 januari, 2008 kl. 16:38 #

Du kan få låna mina barn ibland:)

Skrivet av heaven den 31 januari, 2008 kl. 22:51 #

Mina med! (har du öronproppar?) Och somligas _h_u_n_d_ hade du idag kunnat hämta och slita med hälsan. Hon hade tuggkalas på skosnören och lillebrors nattblöja (hur äckligt är inte det. Jag glömde den i soffan, för här var så rörigt med en gubbe som kom och spolade avloppet i köket) som hon hade tuggat sönder till små, små partiklar och ordentligt spritt ut över precis hela vardagsrumsgolvet, medan jag lämnade på dagis! Intresserad?

Skrivet av Hondjuret den 01 februari, 2008 kl. 12:39 #

Heaven och Honan - Nä tack... Ungarna tackar jag nej till *asg* Men somligas hund lånar jag gärna =) Här finns inga blöjor som somligas hund kan göra till små partiklar... *brrr*

Skrivet av Cinn Almighty den 01 februari, 2008 kl. 23:23 #

*klappar* inte katten, utan Cinn.

Skrivet av JenJen den 02 februari, 2008 kl. 14:57 #

Fast vid närmare eftertanke så tror jag att jag behåller hunden också... Hon är onekligen rätt mysig... Tidigt tiiiidigt på morgonen är jag inte så intresserad av henne - men då är det någon annan som går ut med henne. Hon funkar faktiskt som riktig vakthund. Flera gånger när jag har haft hantverkare hemma har hon varit riktigt skrämmande, så ve den som skulle klampa in med onda avsikter. Känns bra faktiskt!

Skrivet av Hondjuret den 03 februari, 2008 kl. 18:14 #

Förstår dig så väl. Jag har inte varit utan djur någon gång tror jag. Har alltid haft något djur men det går ju inte alltid som du säger men den tiden kommer igen Cinna. Ja Isak älskar ju att vara där så då blir det annhorlunda. Han börjar bli gammal tror vi...är så stel....tappat matlusten...är inte alls i form. Jaja hej så länge :-)

Skrivet av Nina den 04 februari, 2008 kl. 09:08 #

Tänker på dig, undrar hur du mår. Hoppas det känns bättre nu ... *kramas* Saknar dig här, och dina inlägg, om man fjäskar lite kommer du tillbaka då? ... =o)

Skrivet av Angelin den 04 februari, 2008 kl. 09:26 #

Men usch. Har inte tittat in här på så väldigt länge. Och nu bara fick jag ett slag rakt i magen. Kram på dig.

Skrivet av Moböjs den 10 februari, 2008 kl. 16:53 #

Fjäsk fjäsk :-) Jag lovar att inte krama dig...kommer du tillbaks då?

Skrivet av Nina den 12 februari, 2008 kl. 23:43 #

Men du... En hel månads bloggtystnad... Nääääeeee... *vill inte* Vill läsa cinna-inlägg ju!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Skrivet av Hondjuret den 13 februari, 2008 kl. 22:27 #

Om du INTE får ha dina skitpåsar på min balkong, skriver du då?

Skrivet av Sanne den 14 februari, 2008 kl. 00:42 #

Jen-Jen - Mmm, jag klappar också... i fantasin =) Honan - Oj, är hon sån? =) Ja, men det är ju bra... En vakthund skulle inte vara så dumt. Katter är bara dumma & luras hela tiden. Dom hör något & ser ut som om det med all säkerhet står en yxmördare utanför dörren fast det är helt tomt där... Dom skrämmer bara upp en ännu mer ju =) Nina - Nä... =( Men Isak är ju också gammal ja =( Blir så jobbigt när man märker hur det börjar komma. man blir stressad och vet inte vad som är bäst och man oroar sig hela tiden. Fy fan, vad jobbigt det är... Hur mår han nu då? Måste kolla datumet när du skrev det där... Ok, den 4:e. Äter han ok nu eller? A-Linen - Ja, det känns bättre. Tomt som satan är det ju men... ja, det är ju som det är =) En klasskompis katt fick 5 kattungar igår =) Attans vad jag är sugen på ett par, men jag får fan inte börja tänka så. Måste med säkerhet veta att jag har en fast kattvakt/chaufför innan jag kan skaffa nya. Men någon gång ska jag ha katter igen =) Mó - Mmmm... usch ja =( Men det går ju inte att komma ifrån hur man än gör. Hoppas allt är bra med er iaf. Försökte gå in till dig för ett tag sedan men upptäckte att det inte gick =( Honan - På slutet använde jag ju bara bloggen som nån slaskblogg iaf =) Inga riktiga inlägg... Men jag har en "ny" jacka som jag är sugen på att visa... hehe =) Har gått & suktat efter "väsktjejen/pryttelhållartjejens" jacka bra länge nu. Hon köpte en ny och jag fick köpa hennes gamla. Hade sagt åt henne att om hon någon gång köpte en ny jacka så kunde jag köpa hennes gamla så sparade hon ju lite. Hon gillade inte sin jacka alls iaf. Så nu är båda nöjda & glada =) Tänk att jag aldrig hittar egna kläder & väskor. Allt jag gillar är sådant som andra redan äger... Sådant jag letat efter i åratal utan att hitta =) men nu är jackan min iaf... bara min. Fast jag behöver inte betala förrän nästa månad så rent tekniskt så är det väl inte min riktigt än. Sanne - Haha... Jag har faktiskt inte en enda soppåse på balkongen just nu =) Eller jo... en har jag förresten. Men den är där så jag kan tömma askkoppen i den bara =)

Skrivet av Cinn Almighty den 14 februari, 2008 kl. 17:31 #

På slutet? Som i slutat blogga på riktigt? Inte som i tagit en liten paus? Jooo!!!! Visa jackan nu! Du som har så fin kamera också! Saknar både dina inlägg och dina kommentarer!!!

Skrivet av Hondjuret den 18 februari, 2008 kl. 08:49 #

Va? Kunde du inte gå in till mig? Vad var det då för fel? =-/

Skrivet av Moböjs den 19 februari, 2008 kl. 22:13 #

Moböjs - det kan inte jag heller från min blogg längre - fast från Th:s blogg går det!?!

Skrivet av Hondjuret den 20 februari, 2008 kl. 11:44 #

Fattar att du blir sugen ... =o) Men som du säger, det är inte bara att skaffa man skall kunna ta hand om dem också. Skönt att det känns lite bättre, glad för din skull. Nu får du bara börja blogga igen så blir allt jättebra ... =oD

Skrivet av Angelin den 20 februari, 2008 kl. 23:35 #

Jo det är jättejobbigt....du vet ju och det går upp och ner....just nu är han pigg igen men han är gammal.....det märks....men det kan ju vara tillfälliga saker också. Jag ska inte gnälla....han finns ju.

Skrivet av Nina den 21 februari, 2008 kl. 10:06 #

Otroligt vackra bilder. Att ha ett djur är underbart, att se dem åldras och dö är fruktansvärt.

Skrivet av Jämten den 24 februari, 2008 kl. 20:37 #

Bara här och tittar till dig. Saknar dig.

Skrivet av Nina den 19 mars, 2008 kl. 10:00 #

Hej.... *saknar dig*

Skrivet av Nina den 22 mars, 2008 kl. 15:08 #

Jag med! =(

Skrivet av Hondjuret den 27 mars, 2008 kl. 09:26 #

Hallå!! Va e duuuuuuuu?? =o)

Skrivet av Angelin den 28 mars, 2008 kl. 00:47 #

Jag är här =) Hej, hej på er =) Ska skriva snart... lovar =) Hoppas jag... jo =)

Skrivet av Cinn Almighty den 28 mars, 2008 kl. 21:39 #

Nej men titta! Hon lever! Hon rör sig! Hon pratar!!! Nå - eller i alla fall. Hon skriver!!! Jaaaaaa! Skriv nu. Vi saaaaknar dig ju!

Skrivet av Hondjuret den 31 mars, 2008 kl. 22:13 #

Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej :-)

Skrivet av Nina den 01 april, 2008 kl. 23:12 #

Honan & Nina - Mmmm, jag lever =) Och heeeeeeeeej =) Snart ska jag blogga ett nytt vardagsrum =) En inredningsblogg ska det bli... typ =) Ett inlägg iaf...

Skrivet av Cinn Almighty den 03 april, 2008 kl. 10:52 #

Hej hej ja gör det det ser jag fram emot....*ler*...själv har jag bloggtorka och kör Lundelltema så besöksantalet sjunker fort.... :-)

Skrivet av Nina den 03 april, 2008 kl. 21:38 #

Saknar dig!

Skrivet av *P* den 07 april, 2008 kl. 08:37 #

Hej hej :-)

Skrivet av Nina den 18 april, 2008 kl. 04:41 #

Fy vad hemskt att förlora sina husdjur. Jag har själv tre katter så jag förstår dig! Tack snälla du för din fina kommentar hos mig, kul att du gillar mina foton! :)

Skrivet av therre den 22 april, 2008 kl. 16:37 #

så fina bilder...
tänk så mycket man saknar det som nästan blev irriterande innan... =) fast mycket av det är ju det som gör dom så personliga...*ler*
Tack för kommentaren hos mig.

Skrivet av Molly den 04 maj, 2008 kl. 20:16 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten