Nu jäääälar
Nu får det räcka med problem med passagen. Nu blir det ännu ett bloggbyte - förhoppningsvis det sista innan jag köper domän (tänker: Lön! Lön! Lön! Privatlektioner med Pi! Lön! Lön! LÖN!)

Suuuuck... här är min, eh, återigen, nya adress.



Postat i: Saker och ting som hänt  Permalink   Kommentarer [0]  

En bra helg
Som sagt. I fredags slutade man ju klockan halv tolv som vanligt, snyltade på skollunchen, som vanligt, och gick hem för att fräscha upp mig. Både jag och Pia hade en lodisdag och var osminkade och oduschade, och vi satt och lyssnade på Fatboy Slim i ett grupprum. Jag fick för mig att knöla till det och sitta riktigt jäkla, eh, okvinnligt om man säger så, Pia snörvlade på, och medialärarna sprang genom grupprummet hela tiden eftersom man bara kan komma till kameraförrådet genom det. Det kändes smått nervöst att ha folk som formligen rusade förbi ens rygg hela tiden, för rusade gjorde de. Hela tiden. Fram och tillbaka. Låsa upp dörren, gå in i två minuter, låsa dörren, rusa ut, rusa in, krångla med låset som börjat att bråka, vara inne i trettio sekunder... ni fattar. Det var en aning enerverande efter en och en halv timme.

Sedan smet jag till Kalufsen för att kolla vad klippningen och färgningen av håret skulle kosta och eftersom jag planerat att ha det rätt kort blev det inte så himla farligt för att vara där. Älskling kom och hämtade mig på stan och jag var hos honom i någon timme innan det var dags att komma tillbaks till Kalufsen. Frisören såg skräckslagen ut när hon såg utväxten och att håret bara hängde (var helt osminkad för övrigt och inte i några finkläder direkt). Hon måste ha trott att jag var en riktig slusk eller något. Men i alla fall, hon klippte kort rufs och färgade ett lager i luggen mörkt och stylade till det, så var håret färdigt. Sedan var det bara att sticka hem och fixa smink och kläder. Det är så jäkla skönt att inte ha gått med smink på ett tag för då har huden blivit renare och det sitter bättre. Så det var en Dutt som kände sig jäkligt snyggt för en gångs skull när älskling hämtade mig. Hans reaktion var förresten kul. Han stirrade på mig i någon sekund  (kom igen,  när människan sett mig tidigare samma dag hade jag gått i trasiga jeans, osminkad och med platt, tråkigt utväxt hår, nu var det kolsvart runt ögonen, rufs och jeanskjol och linne). Saken är den att han älskar långt hår och jag var rädd för att han skulle ge ifrån sig ett avgrundsvrål när han såg mig, men han verkade fasen nästan bara bli nykär, vilket väl alltid är kul!

Det blev förfest hos Robban och eftersom musiken som spelades inte var i min och Luddes smak höll vi på att somna, men så fort vi skjutsats till Harrys vaknade man till av först den kalla luften och sedan den dunkande musiken väl inne på stället.

Det. Var. HUNDRA. Människor man kände där. Emma och Jenny från högstadiet, såklart gänget vi var hos, Linda och Tanya, andra som man kände igen men inte kan sätta ett namn på, Pi och Grodan och en drös med andra. Grodan såg förresten ut att ha skitskoj där hon lullade runt xD.

Det dansades läääänge och vi fick dra folk från Jennifer, som var på Harrys för första gången. Ludde såg nog ut att ha rätt bra status med två och ibland upp till 6 st blondiner som dansade med honom. Lol. En kompis till honom försökte först flörta med Linda och frågade honom varför hon dissade honom, och han fick reda på att hon hade kille. Sedan försökte kompisen ragga upp mig på dansgolvet men jag hade bara ögon för Ludde, som upplyste den förvirrade killen om att jag var hans flickvän och sedan drog han mig närmare för att förstärka sitt uttalande. Det, kära vänner, gjorde min kväll.

Det fanns faktiskt folk som ville ha mig.

Och Ludde försvarade sitt revir.

Det var så jäkla kul!

Ta det rätt nu. Jag älskar Ludde och ska inte springa runt och göra honom svartsjuk av elakhet eller något, men det är faktiskt smickrande med sådana situationer :D

Öh... måste jobba lite. Kommer säkert tillbaks senare idag och babblar mer om helgen.


Postat i: Saker och ting som hänt  Permalink   Kommentarer [2]  

Rubriklös
Ugh. Fick ont i skolan igår. Riktigt ont alltså. Sånt där kan-inte-stå-upp ont. Det var nog första gången det varit så illa i skolan. Eftersom Pia, jag, Tezz och Josse stuckit iväg en stund med Hasse under lunchen och jag skulle med Pia hem sedan, och vi hade en temadag som inte krävde dator igår, fick väska och dator hänga med honom i bilen.

Duuuumt gjort, Dutt. Dumt gjort.

Under dagens tredje föreläsning högg det till och sedan var det kört. De kramplösande var ju med Hasse. Gick runt och letade efter skolsköterskan, som jag hade sett gå runt på skolan flera gånger tidigare. Men inte var hon där när hon behövdes. Efter en sväng till lärarrummet och en del runtringande fick jag mentorn med mig och hon verkade nästan arg när hon sa att jag inte kunde gå runt och ha ont. Så hon ska tydligen ringa sjukhus hit och dit idag.

Jag ville inte direkt lägga mitt ont på henne också - i skolan ska man ha ett normalt liv och kunna koncentrera sig på studierna, men nehej. Det sket sig. ><

Har haft ont och mått allmänt skit av och till i flera veckor. Har haft pms-hunger i snart en månad, är uppsvullen och har ont och mår illa ibland. Sedan tisdags kväll har jag också varit yr. Helt borta allt är liksom distanserat till mig och jag måste koncentrera mig hårt för att ens fokusera någotsånär..

Dagens redovisning på religionen kommer att gå skit.


Postat i: Saker och ting som hänt  Permalink   Kommentarer [0]  

Cellshading
Eftersom min ankpolare inte var i skolan idag satt jag och försökte plugga lite historia, men det
slutade med att jag satt och färglade mangasidor halva tiden istället xD Fy på mig.

Med tanke på att jag gjorde det med touchpad istället för med det älskade ritbordet är det inte fruktansvärt i alla fall. Tror jag ska försöka med softshading hemma eller något. Den här bilden behöver mer kärlek än såhär ^^' ... Deidara är för cool för att vara halvfärdig.

Åh, just det.

Softshading = normal skuggning utan skarpa kanter.
Cellshading = sektionsskuggning. Se bild så fattar du.



Postat i: Saker och ting som hänt  Permalink   Kommentarer [2]  

Shadow of the day
Ska skriva om Linkin Park i engelskan och gick in på deras hemsida för att leta information,och introrutan är deras nya video.
"Shadow of the day." Det är något i den som jag redan gillar. Och nej, det är inte Chester jag syftar på (trots att han har en underbar röst). Det är något med stämningen...

Och vi skulle också översätta en låttext från bandet. Först tänkte jag ta "Leave out all the rest" eller någon äldre låt, men sedan insåg jag att jag blir mest berörd av "Hands held high." Och ursäkta eventuella stavfel och sånt xD



Postat i: Dot dot dot  Permalink   Kommentarer [1]  

Musik

 

Tänk att..

När allt är förvirrande, kan musik hjälpa en att koppla bort röran för en liten stund.

När man är arg, kan musiken skrika i ens ställe.

När man är ledsen, kan musiken vara tårar som hörs.

När man känner sig liten och maktlös, säger musiken att Det är okej, du är inte ensam om det här.

 

Tänk att musik kan göra underverk.

 

Och jag skiter fullständigt i om jag just fick en emo-stämpel. Om att vara emo är att ha för mycket skit och känslor i skallen på samma gång och att inte veta hur man ska uttrycka det, är jag gladeligen emo för en liten stund.

Postat i: Dot dot dot  Permalink   Kommentarer [0]  

Jäkla passagen
Avbrott. När jag som mest behöver snacka av mig. Himla skit.

Hon opereras just nu. Jag vet inte vad vi ska hoppas på. Hon var så grymt nervös inför detta att jag smet över till henne med Ben&Jerry's, chokladmuffins och Mer på kvällen, för att få henne att glömma en stund. Nu sitter jag på nålar. Det är det fler som gör.

Och vad i hela friden gör jag på praktiken? Jag borde vara där när hon vaknar.


Postat i: Saker och ting som hänt  Permalink   Kommentarer [1]  

Alldeles för många ord
Jag vill berätta så mycket. Prata, skriva, vadsomhelst. Det är så mycket som pågår i huvudet att jag inte vet vad jag ska säga eller göra. Är väldigt glad för varenda sekund som jag fortfarande kan stå upp, har insett att dagar då det inte gör så ont är bra dagar och att man ska uppskatta dem.

Skrev en arg insändare till lokaltidningen igår och skickade in den. Vet inte om den kommer med, men har i alla fall gjort ett försök. Såhär får det inte pågå helt enkelt. Ilskan ger energi, så jag sprang och flyttade runt saker frenetiskt hemma (försökte alltså städa, men det gick väl mer eller mindre åt pipan för att jag fortfarande kokade inombords).

Det känns bra att skälla! Att sätta ner foten och undra vad som pågår egentligen! Att man får vara arg på de där idioterna!

Mest av allt vill jag prata med min älskling. Jag vill berätta om hämnden och käftsmällen som Värnamo sjukhus förhoppningsvis kommer få om ett tag, om allt går som planerat. Jag vill säga "kolla vad duktigt att vi som blivit fel behandlade står på oss! Yay för oss!" men jag är så rädd att halka in på ont-spåret och deppa ner honom ännu mer. Vi får se hur jag gör.


Postat i: Saker och ting som hänt  Permalink   Kommentarer [1]  

The Dutt is seething
Vem är med mig för att gå och slå ihjäl några Värnamoläkare?

Jag har inte hört mycket bra om dem. Alls. Och nu har min CF-polare fått ännu mer skit av dem. Hon fick sticka till akuten på kvällen, endast för att få en tablett smärtstillande som hon hade hemma och frågat om hon kunde ta när hon hade ringt dit innan hon kom. Nej, sa de. Vi vill undersöka dig och ge dig något starkare. Hon fick inte ens komma in i ett undersökningsrum där och fick bara denna sabla tablett som hon redan hade hemma men inte fick ta då.

Hon har ungefär samma skit som jag - fast värre. Ni har ju sett hur jag mått i den här bloggen de senaste dagarna. Tänk då ännu värre. Det är svårt att ens tro att det går faktiskt. Hon förtjänar inte detta och frustrationen är så stor att jag bara vill gå dit och vrida nacken av några idioter på sjukan. Seriöst. Jag ser rött. De har betett sig så jävla illa nu att jag undrar HUR FAN I HELVETE det ens kan finnas ett sjukhus i den här staden! Det här är inget som jag slänger ur mig i stundens hetta. Man vågar knappt höra av sig dit för man blir inte tagen på allvar och så får man förmodligen ingen hjälp - och sedan kanske det är för sent. Det är sant. Det är verkligen så illa.

Så, vem är med mig?


Postat i: Saker och ting som hänt  Permalink   Kommentarer [2]  

Det är konstigt hur man kan koppla bort sina egna problem på en halv sekund så fort någon annan går sönder. Nu känns i alla fall allt bättre än innan. 

Postat i: Saker och ting som hänt  Permalink   Kommentarer [1]  

Vad är det meningen att jag ska göra part 2.
Jag gör älskling deppad med mitt ont. Jag vet det. Jag kan inte alltid dölja det. Sedan försöker jag ta bort det onda med att vara med/hos folk. Att ha ont är att vara ensam på motståndarsidan i ett krig, och det gör så jäkla mycket när man inte är fysiskt ensam. Det är illa nog att inte vara vän med sin egen kropp.

Den sorgsna blicken jag fick av honom igår när jag inte kunde hålla tyst om hur jag kände mig, brände ett hål rakt igenom hjärtat. Världen stannade och jag kände mig som världens subba. Varför höll jag inte tyst?

Och dum som jag är erkände jag att det gör ont att se att han lider av att jag är i det tillstånd jag är av och till. Och tro fan jag har gjort det värre. Tror jag har fått tysta behandlingen nu.

Vad i HELVETE ska jag göra?

Säga förlåt? För att jag existerar? För att ontet finns där? För att jag är i närheten? För att jag får honom att tycka synd om mig? Vad ska jag göra åt det?



Postat i: Saker och ting som hänt  Permalink   Kommentarer [1]  

Vad är det meningen att jag ska göra? (varning för möjlig depressionsframkallning)
Tillbaks på praktiken. Var inte här igår på grund av helvetesnatt - upplevde en mardröm i vaket tillstånd under flera timmar. Vaknade av så starka kramper mitt i natten att det blev till att dra åt sig sophinken som står bredvid sängen nästan på en gång. De smärtstillande gick ner men kom upp igen och hann aldrig verka. Orkade inte ens ringa någon för att panikgråta och försöka lätta på ensamheten. Blev mest till en dreglande, snorande klump på golvet. Ringde praktiken för att sjukanmäla mig, men en timme för tidigt. Var för borta på morgonen för att titta ordentligt på klockan och sov sedan bort stora delar av dagen för att vila upp mig. Tryckte i mig en skål nudlar trots illamående och fortsatta kramper som värkte sig igenom en dubbel dos kramplösande som äntligen gått ner. Världen snurrade och besöket i duschen slutade i svimning. Ringde sjukan, som sa att jag skulle höra av mig om jag inte var bättre idag. Och jag är bättre, men det är inte bra. Så orkar jag ta upp kampen med läkare som inte tror mig i den här staden? Igen? Eller ska jag åka till Jönköping igen och ställa mig på deras kvinnoklinik och skrika på hjälp?

Det var så länge sedan jag mådde såhär dåligt att kroppen blev helt chockad. Med medicinering som fungerar som den ska är det inte ens en tiondel av vad som hände natten till igår. Går runt som i en bubbla nu och är helt... borta. Ni vet ju min fobi. Är mer eller mindre paralyserad efter den natten. Jag som var så jäkla pigg innan och hade gått ner i vikt och jobbat extra och allt. Och nu fattar jag knappt vad som händer längre. Första reaktionen på att vara sjuk på det här sättet är chock. Sedan blir man ledsen. Sedan arg på skiten. Ledsen igen. Och nu är det bara tomt. Känner skuggan av en klump i halsen ibland och tror att det skulle bli bättre om jag fick grina i ett hörn en stund. Men så kommer jag på att det inte hjälper att vara emo. Det hjälper inte att tycka synd om sig själv. Ingen gillar när man tycker synd om sig själv.

Jag vill inte låta dagarna förstöras av skiten och vill inte styras av en hormonell defekt som får livmodern att tro att det är dags att föda eller något varje månad. Jag vill vara den där människan som är stark och glad hela tiden och orkar le dagarna i ända. Som inte låter negativa läkarbesök och svåra nätter bekomma mig och kör mitt race vad som än händer. Och jag försöker, men jag är nog bara inte stark nog. Jag kan inte sluta hata skiten, trots att det inte hjälper. Hur fan ska man hitta energin varenda dag? Hur ska jag göra för att tackla det? Ignorera det? Trycka undan det tills jag exploderar? Säga hur jag känner mig och få folk att tycka att jag är en mesig gnällspik? Hur ska jag göra egentligen?

Jag vill inte lägga en massa skit på de jag älskar. Det är inte erat fel att jag mår som jag gör. Jag ser hur folk mår dåligt av att jag går runt och beter mig som jag gör. Jag ber verkligen om förlåtelse för det. Jag vet bara inte hur jag ska göra! Jag vet ingenting!

Det finns så mycket mer jag vill säga, men det lär bara låta helt jävla deprimerat så jag lämnar det här.


Postat i: Saker och ting som hänt  Permalink   Kommentarer [3]  

Omg omg omg 2
Ni som har minsta hum om mig vet att jag är japangalning. Inte många vet att jag är tokig i Avril Lavigne också. Vet ni vad som fick mig att hoppa i stolen? Hon har släppt en version på en av sina låtar, där hon sjunger refrängen på japanska!!!! Och det låter bra!

(Dubbad video. Inte så hett. Men hon borde ge sig in i j-rockindustrin och skaka om. Då köper jag fan vartenda album! KÖPER!)


Postat i: Saker och ting som hänt  Permalink   Kommentarer [3]  

Note to self:
Inget kaffe för mig i fortsättningen. Har gått och mått illa i några dagar nu och undrat varför i hela friden jag gjort det (efter någon timmes panik och fasan om det skulle vara VKS vill säga, men det är över nu). Hoppade över kaffet igår... och tadah! Jag mådde superbra hela dagen. Så jag kom på att jag inte ska dricka kaffe för då blir det för mycket syra i magen och jag mår illa.... gissa vad jag gjorde imorse när jag var supertrött?

Juuust det. Tog kaffe. Starka kaffet.

Och gissa hur jag mår NU?

Heeelt rätt. Mår skit.

Alltså - inget kaffe för mig. Någonsin. Att jag inte lär mig. Bah.




Postat i: Saker och ting som hänt  Permalink   Kommentarer [0]  

Men herregud
Förlåt för spammet av inlägg. Passagen cepade igår och det blev ett fyrdubbelt inlägg. Ursäkta. Snart skiter jag i passagen och skaffar en egen domän (ja, Pi, du vann!). Kanske när jag fått lönen. Hmm. Definitivt när jag får lönen...

Postat i: Saker och ting som hänt  Permalink   Kommentarer [0]