Och solen kämpade sig upp bakom en frostig dimma. Kallt som attan, men vackert är det.
Inte bara jag som stannade upp i morgonrusningen och dokumenterade. Blev ett helt litet gäng till slut.
Västerlånggatan är inte såvärst jättelång, egentligen. Men när man vill hem och sladdar runt i modden bland turisterna, då kan den kännas ändlös.
Har varit en händelserik vecka hittills. Och egentligen har inget hänt. Bara ett skrämselskott som fick mig att inse hur bräcklig min trygghet egentligen är.
Skönt att det var falskt alarm. Nyttigt att få en liten reality-check. Även om jag inte riktigt kan hoppa av glädje över hur verkligheten ibland verkligen ser ut.
Men, men, mycket kan hända på ett år. Och jag har mycket att se fram emot innan det är dags att börja ta tag i livet på allvar.
Så, tills dess kommer jag fortsätta att sladda runt i modden bland turisterna.
...har en skiva ihop.
Den 23:e april släpps Rufus 7:e album "Out of the Game", producerat av Mark Ronson som för den som inte vet är "mannen bakom Amy Winehouse".
Verkar som det blir en smula gladare toner än på "All days are night; Songs for Lulu" som kom för två år sedan.
Glatt eller inte, jag tvivlar inte ett ögoblick på att det kommer bli en musikalisk upplevelse.
Nu är det verkligen vinter och våren som jag längtar efter känns hemskt avlägsen. Idag var det visserligen en utsökt vacker vinterdag. En sån där kall och gnistrande som dagens barn kan tänka tillbaks på och säga till sina barn att "När jag var liten var det minsann riktiga vintrar!"
Vacker vinterdag till trots - om längtan efter värme, vår och blommor lockar alldeles vansinnigt kan man åka till Bergianska Trädgården och kika i i deras växthus. För ynka 50 kronor får man uppleva växtprakt och ett mycket trevligt café. 
Kallt var det ute, men blommorna vet att ta vara på det naturen ger, och det var vackert ändå.
Inomhus var blommorna färggladare och klimatet betydligt behagligare. Nästan så man svettades en smula.
Det finns olika avdelningar inne i växthuset, alla med olika teman och klimat. I öknen kan man bland annat träffa på hattifnatt-kaktusar. Nej, de heter inte så.
Och ber någon dig att dra dit pepparn växer så är det alltså till avdelningen med tropiska nyttoväxter du ska bege dig.
Här fanns även en samling köttätande växter. Vet inte riktigt hur de är nyttoväxter. Men bättre att ha än RADAR antar jag .
I ormbunksrummet hittade jag ett par av mina favoriter.
Tja, där fanns ju ormbunkar förstås. Alla möjliga storlekar och former.
Hittade platsen där muppar föds. I alla fall vill jag tro att snurren rätar ut sig och ploppar ut en Mupp.
I brist på nyfödda muppar beundrade jag denna randiga skönhet. Vad den heter? Glömde jag kolla.
Medan jag och Nora gick runt och fotade passade solen på att sakta sänka sig utanför fönstret just innan mitt batteri beslutade sig för att ge upp.
Ska bli spännande att göra ett återbesök till våren när blommorna utomhus också får en chans att visa sin rätta färg. Hö hö.
Tills dess rekommenderar jag verkligen ett besök om ni inte har något annat för er.
Halva veckan avklarad. Går sådär. Vill ha pizza med pommes och kinamat. Jajemen.
Men, på fredag får jag burgare med pommes. Så jag ska stå ut.
Det är uppförsbacke, men stegen leder till något bra. 
Attans vad kallt det har varit senaste dagarna. Idag blev det långkalsingar på. Då frös jag om armarna istället. Trots långärmat och sticketröja.
Brukar inte klaga på vintern (så mycket) men jag vill ha snö före jul. Efter kan det kvitta. Visst, det blir ljusare och allt det där som jag brukar tjata om. Men i år längtar jag till våren.
Jaja, får väl lägga till tålamod på den där listan med saker jag ska testa. Fy vad trist.
(Och ja, jag fotostrejkar fortfarande. Men kunde inte låta bli att försöka fånga att vintern kan vara ganska fin också. Så, bilden finns egentligen inte. Det är bara jag som projicerar.)
Är lite småsur, såhär på tisdagseftermiddagen. På inget särskilt. Är nog hormoner. Och en liten smula sockersug. En ganska stor liten smula.
Åkte inte ifrån matlådan idag, tack och lov. Eller, tekniskt sett var det faktiskt den som åkte ifrån mig med tunnelbanan förra veckan.
Jag försöker minska mina portioner, har insett att jag äter alldeles för stora laddningar. Men idag tror jag att mina tre fläskkorvsbitar, min potatis och mina två broccolibitar var i minsta laget. För nu är det en timme kvar till mellis och jag börjar morra så smått.
Har Paris som morot. Mmm...morot...
Experimenterar dessutom med att leva billigt. Så jag lever verkligen upp till mitt bloggnamn nu. Är närapå asketisk. Tja, om man bortser från kladdkakan jag bakade igår. Men den blev bränd, så jag led faktiskt lite av att äta den.
Nej, jag åt inte upp hela. Hade tänkt ta med den till jobbet. Men, som sagt var, den var bränd. Inget kul att bjuda på.
Bjuda på foton tänker jag inte heller göra. Har gått i fotostrejk. Inget kul längre. Onöjd med mig och med kameran. Eller, kameran är jätteduktig och tar finfina kort. Men...jag är inte säker på att jag klär i den.
Därför är jag onöjd.
Är så in i bängen trött. Fast klockan knappt passerat åtta. Får man gå och lägga sig klockan åtta en lördagskväll?
Vill ju chatta med amerikanskan. Men jag orkar knappt hålla ögonen öppna, ännu mindre tänka och skriva på utrikiska.
Ni är säkert trötta på att höra mig gnälla om mitt fotograferande. Men faktum är - det var roligare när jag inte visste vad jag gjorde. Ju mer jag lär mig inser jag att jag inte kan någonting.
Så - nu vänder jag fotograferingen ryggen. I alla fall tills imorrn. Gonatt.
Gjorde en snabb utvärdering av elektronikjättarna i Stockholms innestad igår. Efter besök på Siba och Elgiganten får båda två tummar ner. Dåligt utbud och personal som tyckte det var intressantare att stå i klungor och skvallra om medarbetare än att faktiskt försöka sälja något.
Vilket var tur för mig, jag var på spontaninköpshumör igår. Tack vare icke-serviceminded personal är min ekonomi räddad. Men de har gått miste om en bra provision. Ha!
Köpte en bok istället: Olympus PEN E-PL1 for Dummies. Ja, den finns. Hoppas att jag med hjälp av den kan lista ut hur jag ska undvika att ta till odspråket "when in doubt - use a bigger hammer".
Och under tiden tar jag kort med Canonen när jag känner för det.
Någon har bestämt sig för att härgårman-skylten gör sig bättre i ögonhöjd. Det var inte jag. Jag bara dokumenterar. 
Kungsgatans elekronikaffärer må få två tummar ner, men Kungsgatan själv får två tummar upp när den bjuder på sådana här eletriska gobitar.
Idag gav jag mig iväg på äventyr i gamla bekanta trakter. Tog bussen mot Solna, övervägde att hoppa av vid Råsunda och spana in gamla huset. Men, nej, det gör för ont i hjärtat ännu.
Hoppade av bussen gjorde jag däremot vid Näckrosen för snabb transport vidare mot Solna Centrum och dess eminenta bibliotek där jag tänkte låna ett par guideböcker och kanske en fotobok om utbudet intresserade.
Har insett att man faktiskt inte måste köpa allt man vill ha. Inte allt. Men en del.
Hur som haver. Golvet i Näckrosens t-banestation intresserade mig. Eller, rättare sagt sättet lampor och skyltar speglade sig. Tog ett par snabba kort - just som tåget kom insusandes, såklart.
Väl hemkommen insåg jag att bilderna var för sig kanske inte var sådär jätteintressanta. Men om man la ihop dem till en?
Lite knepande och knåpande senare och här är resultatet:
Vad tycker ni? Totalt misslyckat eller spännande?
Det blev ingen fotobok, bläddrade lite i dem, men ingen av dem lockade särskilt mycket. Det är för mycket siffror och för lite konkreta tips för min smak.
Jag får väl fortsätta som vanligt. Jag får väl helt enkelt plagiera låta mig inspireras av de som är duktigare än jag.
Kan man ju undra. Vad är det han sneglar på egentligen?
Och vad gjorde jag bland kamerorna på Media Markt? Jag bara kikade lite. Klämde och klappade. Frågade om råd och kollade in väskor och stativ.
Det känns som om jag kört fast. Som om jag bara tar samma bilder om och om igen. Och till en viss del är det sant - för - det är väl min stil helt enkelt.
Känner mig nog mest frustrerad av att Olympusen bara ligger här hemma och väntar på våren och fototillfällen.
Men nu är det ju så att fototillfällena finns hela tiden, det gäller bara att ha med sig kameran när de uppstår.
Jag, som helst vill ha allt i fickorna, sparkar bakut vid tanken på att ha mer än en väska. Till min stora förtjusting har jag dock faktiskt hittat en väska som tillåter mig ha med mig inte bara Äpplympusen, utan även Canonen samt allt annat småkrafs jag har i min nu sorgligt sönderfallande handväska.
Har dessutom efter lite desperat knappande och en kvalificerad gissning äntligen listat ut hur man ställer in slutartiden på kameran. Så nu är jag redo för stativfotografering.
Fotografering med kameran på stativ, alltså. Jag ska inte fota stativ. Eller. varför inte. Kunde bli min nya nish.
Nåja, det är som sagt var 129 dagar kvar tills jag åker till Paris - det är 127 sidor i manualen (inklusive antenckningssidor).
Tiden är alltså på min sida.
dag var det vinter på riktigt. Vackert med rimfrost, men bitigt i fingrarna. Får nog testa om smartphone-vantarna jag fick av Nora funkar på kameran också.
Min nya diet lockade ut mig idag. Den innebär att jag inte får äta kakor och sånt hemma. Bara på café. Och när det lockades med bjudfika kunde jag ju bara inte låta bli. Även om det betydde att jag var tvungen att åka till Sigtuna.
Dit kommer jag med all sannorlikhet åka tillbaks. Men inte förrän det blir lite varmare. För idag höll jag på att frysa rumpestumpen av mig. Till och med båtarna hade kurat ihop sig på stranden för att söka värme hos varandra.
Eller så ligger de alltid och kölar lite.
Ville bara tipsa om en gammal kompis som fotar.
Kolla gärna in hans hemsida.
Ibland är det hemskt svårt att släpa sig ur sängen. Gravitationen är extra stark i sovalkoven.
Extra svårt är det när man i drömmen befann sig i ett vårsoligt Rom, men att verkligheten utanför sovalkoven bestod av kall och mörk Hägerstens-januari.
Jaja, på med varma stövlar och mössa (och lite annat däremellan, för anständighetens skull) och mars iväg till busshållplatsen. Marsch...inte mars. Det var önsketänkande.
Ibland lockar ju världen utanför bussfönstret såpass att det blir smit och fotografering.
Idag var ingen sådan dag. Men jag tog ett kort på trafiken vid Brommaplan medan jag väntade på min buss.
Nu börjar det dock bli lättare att pricka in soluppgången som alltid är ett tacksamt motiv.
Nästan lite för enkelt faktiskt.
Släng sedan på lite dimma och ett kyrktorn eller två och sen är saken biff.
Här är ett kort från november. Lite snyggare än Brommaplan.
