Att ha en rejäl zoom är inget nytt för mig. Det har nästan varit ett måste. Inte för att jag är överdrivet nyfiken av mig...eller, ok, det är jag.
Som när man smyger förbi Globen och Sky View och undrar vad tar de kort på däruppe egentligen? Svaret?
Kolla själva:
Ganska onödigt att betala 120 spänningar för att ta kort på ungarna, kan jag tycka. Fast, de kanske inte står still annars.
Stod still gjorde ett par skalbaggar jag hittade på vägen hem. Ja, jag erkänner att jag - Kinna - räddast-för-all-speciellt-sånt-som-kryper-och-flyger stannade och tog kort på skalbaggarna.
Undrade varför det liksom satt två och två... Borde jag ju ha fattat. Varnar känsliga läsare.
Blev så imponerad av det där med macrofoto (alltså, väldigt nära) att jag stökade runt där i diket i säkert en halvtimme och fotade maskrosor och skalbaggar.
Sådär har jag aldrig sett en maskros förut. Tack vare Nora har jag upptäckt en helt ny värld.
Och jag som bara skulle ta kort på Stadshuset. Och det gjorde jag ju.
Är det inte svårt att bli när en perfekt fullmåne hänger utanför fönstret och lockar. Trots att pjamasen är på och det är natti-nattidags för flera timmar sedan.
Speciellt som jag har sett folk på internätet som har tagit fantastiska bilder på månen med "min" kamera. Jag lyckas aldrig få till det sådär kristallklart.
Fast, vid närmare eftertanke hade de nog stativ. Och rätt inställning.
Jag lutade mig mot ett staket och svor en massa. Förmodligen inte rätt inställning.
Men, helt pjåkigt blev det inte. Eller vad tycker ni?
(Visste ni förresten att kratern på Månens "sydpol" är 7,8 mil i diameter?)
Kunde ju inte låta bli att ge mig ut en sväng när solen formligen stod som strålar i backen utanför persiennen. Påsklunchen blev inställd pga sjuk bror. Så jag tryckte i mig ett kokt ägg och två kalla prinskorvar på stående fot innan jag greppade kameran och styrde kosan mot stan.
Tänkte ta en prommis från Gamla Stan till Kastellholmen. Men efter att närapå blåst i sjön vid Skeppsholmen ställde jag in de planerna.
Istället bestämde jag mig för att försöka hitta några påskliljor. Vore ju inte omöjligt, tyckte jag. Och visst fanns de lite här och var.
Men först försökte jag vara lite konstnärlig. Ännu mer konstnärlig försökte jag vara när jag skulle lägga ihop korten. Blev mest skräp. Så jag gav upp och bara lekte lite.
Om ni undrar vad det randiga är så är det en "sittplats" vid Gustav III statyn. Men jag satte mig inte där. Jag strosade över till Kalle Dussin (Karl XII) och satte mig på en stol vid den stängda serveringen. Och där ägnade jag mig åt en stunds avancerad kamera-akrobatik.
Jaja, jag hade roligt i alla fall 
Strosade sedan via Hötorget tillbaks till Gamla Stan. På Drottninggatan köpte jag en korv och kikade på folket - mest turister - som njöt av solskenet. För i lä var det riktigt behagligt.
Hoppas ni får en bra Påsk. 
Hoppade på tunnelbanan till Kristineberg igår. Fick för mig att jag skulle fånga solnedgången från Fredhäll. Både uppifrån klipporna och nedifrån gångbron vid vattnet.
Kom iväg lite sent. Så...
Jag hittade hus, och något som såg ut som solen.
Kan den vara vara där, bakom muren?
Nope, den hade redan gått och lagt sig.
En lampa vid Lilla Essingen försökte tröstlysa, men det var junte riktigt samma sak.
Stod och lät mig hypnotiseras av trafiken en stund innan jag insåg att det var för mörkt, kallt och halkigt att slingra mig ner till vattnet den här gången.
Så jag får återkomma härifrån. Gärna med sällskap.
Är så in i bängen trött. Fast klockan knappt passerat åtta. Får man gå och lägga sig klockan åtta en lördagskväll?
Vill ju chatta med amerikanskan. Men jag orkar knappt hålla ögonen öppna, ännu mindre tänka och skriva på utrikiska.
Ni är säkert trötta på att höra mig gnälla om mitt fotograferande. Men faktum är - det var roligare när jag inte visste vad jag gjorde. Ju mer jag lär mig inser jag att jag inte kan någonting.
Så - nu vänder jag fotograferingen ryggen. I alla fall tills imorrn. Gonatt.
Gjorde en snabb utvärdering av elektronikjättarna i Stockholms innestad igår. Efter besök på Siba och Elgiganten får båda två tummar ner. Dåligt utbud och personal som tyckte det var intressantare att stå i klungor och skvallra om medarbetare än att faktiskt försöka sälja något.
Vilket var tur för mig, jag var på spontaninköpshumör igår. Tack vare icke-serviceminded personal är min ekonomi räddad. Men de har gått miste om en bra provision. Ha!
Köpte en bok istället: Olympus PEN E-PL1 for Dummies. Ja, den finns. Hoppas att jag med hjälp av den kan lista ut hur jag ska undvika att ta till odspråket "when in doubt - use a bigger hammer".
Och under tiden tar jag kort med Canonen när jag känner för det.
Någon har bestämt sig för att härgårman-skylten gör sig bättre i ögonhöjd. Det var inte jag. Jag bara dokumenterar. 
Kungsgatans elekronikaffärer må få två tummar ner, men Kungsgatan själv får två tummar upp när den bjuder på sådana här eletriska gobitar.
Idag gav jag mig iväg på äventyr i gamla bekanta trakter. Tog bussen mot Solna, övervägde att hoppa av vid Råsunda och spana in gamla huset. Men, nej, det gör för ont i hjärtat ännu.
Hoppade av bussen gjorde jag däremot vid Näckrosen för snabb transport vidare mot Solna Centrum och dess eminenta bibliotek där jag tänkte låna ett par guideböcker och kanske en fotobok om utbudet intresserade.
Har insett att man faktiskt inte måste köpa allt man vill ha. Inte allt. Men en del.
Hur som haver. Golvet i Näckrosens t-banestation intresserade mig. Eller, rättare sagt sättet lampor och skyltar speglade sig. Tog ett par snabba kort - just som tåget kom insusandes, såklart.
Väl hemkommen insåg jag att bilderna var för sig kanske inte var sådär jätteintressanta. Men om man la ihop dem till en?
Lite knepande och knåpande senare och här är resultatet:
Vad tycker ni? Totalt misslyckat eller spännande?
Det blev ingen fotobok, bläddrade lite i dem, men ingen av dem lockade särskilt mycket. Det är för mycket siffror och för lite konkreta tips för min smak.
Jag får väl fortsätta som vanligt. Jag får väl helt enkelt plagiera låta mig inspireras av de som är duktigare än jag.
Kan man ju undra. Vad är det han sneglar på egentligen?
Och vad gjorde jag bland kamerorna på Media Markt? Jag bara kikade lite. Klämde och klappade. Frågade om råd och kollade in väskor och stativ.
Det känns som om jag kört fast. Som om jag bara tar samma bilder om och om igen. Och till en viss del är det sant - för - det är väl min stil helt enkelt.
Känner mig nog mest frustrerad av att Olympusen bara ligger här hemma och väntar på våren och fototillfällen.
Men nu är det ju så att fototillfällena finns hela tiden, det gäller bara att ha med sig kameran när de uppstår.
Jag, som helst vill ha allt i fickorna, sparkar bakut vid tanken på att ha mer än en väska. Till min stora förtjusting har jag dock faktiskt hittat en väska som tillåter mig ha med mig inte bara Äpplympusen, utan även Canonen samt allt annat småkrafs jag har i min nu sorgligt sönderfallande handväska.
Har dessutom efter lite desperat knappande och en kvalificerad gissning äntligen listat ut hur man ställer in slutartiden på kameran. Så nu är jag redo för stativfotografering.
Fotografering med kameran på stativ, alltså. Jag ska inte fota stativ. Eller. varför inte. Kunde bli min nya nish.
Nåja, det är som sagt var 129 dagar kvar tills jag åker till Paris - det är 127 sidor i manualen (inklusive antenckningssidor).
Tiden är alltså på min sida.
Jag har svårt att förneka det. Förutom utsikten så är nog Slussen en av Stockholms fulaste platser. Den och Sergels torg. Ändå har de någon slags dragningskraft.
Vet inte om idag var bästa fotodagen. Konstigt humör och konstigt ljus - som vanligt på vintern. Blev ett gäng kort i alla fall. Det första representerar mitt humör idag - resten får ni tolka själva. Eller inte.
" title=">" />
Har lekt lite med Photoshop idag. Såg några duvor som gömde sig under taket vid Sergels Torg för att komma undan från regnet.
Hade gärna velat flytta om dem lite. Men eftersom folk klev rakt igenom min tilltänkta komposition fick jag helt enkelt fixa till den hemma i datorn istället.
Bilden blev lite mörk, och knögglig, men jag hoppas ni fattar hur jag tänkt.
Konstigt namn egentligen - Vanadis. En speciall plats är det i alla fall. Här har man på en kulle med utsikt över halva Stockholm lyckats klämma in en medeltidsborg, en tokengelsk kyrka och ett bad. 
För att komma upp till utsikter och borgar fick vi bestiga en brant trappa. Men vad gör det när den bjuder på intressanta vinklar och krumbukter. Fram med kameran bara. Knäpp! Knäpp!
Knäppt är vädret. Dag och skymning på en gång, liksom. Men, det är väl det som menas med växlande molnighet? Halva himlen sommar - andra vinter.
Erkänner utan omsvep att jag snodde Nora's sätt att beskära bilden. Men det var så snyggt. Imitation är högsta formen av smicker - har jag hört 
När vi tröttnat på att ta kort på hundarna och dess ägare (skulle iofs kunna stått där en lång stund till) klättrade vi genom ett hål i staketet och spanade in den övergivna vatten...nedåkningsbanan... som slingrade sig nedför backen i djärva böjar.
Nej, jag kan inte stava.
Jag är vanligtvis inget fan av grafitti - men här tycker jag faktiskt att det var riktigt snyggt. Fast, det är skillnad på grafitti och klotter. Sa moraltanten.
Hela badet är nedlagt, eller i alla fall i kraftigt behov av renovering. Här sitter en ensam groda och väntar tappert på badande barn.
I väntan på sommaren får han sitta och njuta av det helt underbara Stefans-kapellet.
Vad har människan tagit kort på nu då, undrar ni?
Jo - Vanadisborgen. En vattenreservoar från början av förra seklet i nationalromantikens tecken.
Den lilla promenaden var ca 500 meter lång och tog sisådär två och en halv timme. Hade inte solen bestämt sig för att gå ner bakom molnen hade vi nog varit där än
Tackar och bockar för att ni ignorerade mitt förra inlägg som sedan ca en halv minut sedan inte längre existerar.
Istället riktar jag blicken mot Linköpings Centralstation. Vilket låter snofsigt, men med tanke på att alla småstationer lagts ner känns det en smula...pretantiöst.
Låt oss helt enkelt kalla den...Station. Eller på östgötska: sta-schon.
Fin är den i alla fall såhär i vinterskrud. När jag anlände fanns det snö. Den regnade bort medan jag irrade runt på hemköp.
Irrade ut med kameran gjorde jag efter att kvällsmaten lagats och ätits (mmm, Eklunds prinskorv!)
Resultatet? Inte fantastiskt - men bra mycket bättre än två gubbar på en perrong.
Ja, jag vet - man ser inte mycket av stationen. Jag får försöka igen. En gång till - med känsla!
