Ja, på sista tiden har jag börjat tro att den där sista tunneln fram till Liljeholmen innehåller ett maskhål som på något sätt får Stockholm och Montreal att smälta ihop till ett.

Jo, visst låter det vansinnigt och det är det förmodligen också. Men ändå.

Anledningen? Tja, nu ska jag ju börja med att erkänna att jag aldrig varit i Montreal. Men jag vet en som bott där en kort tid och utifrån hennes brev tolkar jag det som att Montreal är en stad full med snö. Mycket snö, kall snö och snö på franska. Eh... Le sneu? Nej, jag vet att det heter något liknande neige eller så.

Ha! Slog upp det och det hette ta mig tusan neige. Fast la, snö är tydligen feminint. La neige.

Men det var inte det jag skulle säga.

Montreal. Är också hemstaden för Mr Rufus och tack vare detta har jag blivit nyfiken på staden igen. Han pratar också om snö och kallt. Och i dokumentären "All I Want" (som för övrigt är sevärd) pulsar han runt i ett Montreal som man inte ser mycket av eftersom vädret påminde väldigt mycket om det väder vi hade här igår.

Så - jag konstaterar alltså att belägg ett för min teori är att Montreal är kallt.

Men ett belägg gör ingen teori - så därför lägger jag det faktum att det nästan alltid (vilken tid jag än åker) är någon på Tvärbanan som pratar franska. Eller läser en fransk bok. Eller äter en franska.

"Men, kan det inte vara Paris?" säger ni nu. Eller, det gör ni väl inte. Ni säger "Men för helsike, Kinna, har du inget vettigare att skriva.

Icke! Men det är liksom all snön som gör att det måste vara Montreal. Eller måste och måste...

Nåväl, hade en trevlig kväll på stan igår med födelsedags-C. Vi åt, såg på film och shoppade lite. Filmen var "Precious" och var mycket, mycket sevärd. Skratt, tårar och spänning.

Sådär... Får jag gå hem nu?

Dagens Rufus-sång: "14th Street"