Ok, nu har det satt in. Resesuget. Är glad att det kom, trodde jag hade tappat sugen helt. Men icke då.

Men, jag har ju bestämt mig för att inte resa nånstans i år. Att stanna hemma och grunda mig och bara vara.

Så, vad gör man då?

Jo - man reser med hjälp av Google Maps och låter den lilla gubben hoppa ner i kartan så att man kan se världen i "gatuvy". Och efter att jag nu varit i Whitby och Newcastle (och konstaterat att busstationen i Wallsend faktiskt ser ut som en korsning mellan Motala och Belfast. Ska förklara nån gång) "står" jag nu på en gata i Spittal och tittar på en blå dörr.

Bakom den dörren bodde jag min första och enda natt i Berwick-upon-Tweed. Eller Brricpnee som det uttalas om man ska boka biljett dit.

Var nere på strandpromenaden en sväng och kunde nästan höra vågbruset, känns lukten av hav och känna vinden i håret. Och jag slickar mig automatiskt om läpparna, men där finns inget salt.

Det är väl det jag är ute efter. Inte saltet. Men havet. Brusandet, vågornas outtröttliga rullande mot sanden, den obrutna horisonten och känslan av att slappna av.

Efter en dag/timme vid havet brukar jag vid återkomsten till mitt boende vara ganska så kall. Så, nästa etapp på resan blir härmed Bath som jag minns med värme. 37 graders värme närmare bestämt.

Så - två tummar upp för Google Maps som ger mig lite lindring i min reseabstinens. Och även om jag inte ska resa nånstans i år (förutom Nordirland då så kan jag ju låtsas.

För, halva nöjet är ju faktiskt att planera själva resan. Tycker jag i alla fall.

Och oavsett om ni är nyfikna på Brricpnee eller Bath eller Barcelona eller Borås - så är det både billigt och kul att resa i kartan.

Man behöver inte ens packa!