Är lite småsur, såhär på tisdagseftermiddagen. På inget särskilt. Är nog hormoner. Och en liten smula sockersug. En ganska stor liten smula.
Åkte inte ifrån matlådan idag, tack och lov. Eller, tekniskt sett var det faktiskt den som åkte ifrån mig med tunnelbanan förra veckan.
Jag försöker minska mina portioner, har insett att jag äter alldeles för stora laddningar. Men idag tror jag att mina tre fläskkorvsbitar, min potatis och mina två broccolibitar var i minsta laget. För nu är det en timme kvar till mellis och jag börjar morra så smått.
Har Paris som morot. Mmm...morot...
Experimenterar dessutom med att leva billigt. Så jag lever verkligen upp till mitt bloggnamn nu. Är närapå asketisk. Tja, om man bortser från kladdkakan jag bakade igår. Men den blev bränd, så jag led faktiskt lite av att äta den.
Nej, jag åt inte upp hela. Hade tänkt ta med den till jobbet. Men, som sagt var, den var bränd. Inget kul att bjuda på.
Bjuda på foton tänker jag inte heller göra. Har gått i fotostrejk. Inget kul längre. Onöjd med mig och med kameran. Eller, kameran är jätteduktig och tar finfina kort. Men...jag är inte säker på att jag klär i den.
Därför är jag onöjd.
Är så in i bängen trött. Fast klockan knappt passerat åtta. Får man gå och lägga sig klockan åtta en lördagskväll?
Vill ju chatta med amerikanskan. Men jag orkar knappt hålla ögonen öppna, ännu mindre tänka och skriva på utrikiska.
Ni är säkert trötta på att höra mig gnälla om mitt fotograferande. Men faktum är - det var roligare när jag inte visste vad jag gjorde. Ju mer jag lär mig inser jag att jag inte kan någonting.
Så - nu vänder jag fotograferingen ryggen. I alla fall tills imorrn. Gonatt.
Gjorde en snabb utvärdering av elektronikjättarna i Stockholms innestad igår. Efter besök på Siba och Elgiganten får båda två tummar ner. Dåligt utbud och personal som tyckte det var intressantare att stå i klungor och skvallra om medarbetare än att faktiskt försöka sälja något.
Vilket var tur för mig, jag var på spontaninköpshumör igår. Tack vare icke-serviceminded personal är min ekonomi räddad. Men de har gått miste om en bra provision. Ha!
Köpte en bok istället: Olympus PEN E-PL1 for Dummies. Ja, den finns. Hoppas att jag med hjälp av den kan lista ut hur jag ska undvika att ta till odspråket "when in doubt - use a bigger hammer".
Och under tiden tar jag kort med Canonen när jag känner för det.
Någon har bestämt sig för att härgårman-skylten gör sig bättre i ögonhöjd. Det var inte jag. Jag bara dokumenterar. 
Kungsgatans elekronikaffärer må få två tummar ner, men Kungsgatan själv får två tummar upp när den bjuder på sådana här eletriska gobitar.
Idag gav jag mig iväg på äventyr i gamla bekanta trakter. Tog bussen mot Solna, övervägde att hoppa av vid Råsunda och spana in gamla huset. Men, nej, det gör för ont i hjärtat ännu.
Hoppade av bussen gjorde jag däremot vid Näckrosen för snabb transport vidare mot Solna Centrum och dess eminenta bibliotek där jag tänkte låna ett par guideböcker och kanske en fotobok om utbudet intresserade.
Har insett att man faktiskt inte måste köpa allt man vill ha. Inte allt. Men en del.
Hur som haver. Golvet i Näckrosens t-banestation intresserade mig. Eller, rättare sagt sättet lampor och skyltar speglade sig. Tog ett par snabba kort - just som tåget kom insusandes, såklart.
Väl hemkommen insåg jag att bilderna var för sig kanske inte var sådär jätteintressanta. Men om man la ihop dem till en?
Lite knepande och knåpande senare och här är resultatet:
Vad tycker ni? Totalt misslyckat eller spännande?
Det blev ingen fotobok, bläddrade lite i dem, men ingen av dem lockade särskilt mycket. Det är för mycket siffror och för lite konkreta tips för min smak.
Jag får väl fortsätta som vanligt. Jag får väl helt enkelt plagiera låta mig inspireras av de som är duktigare än jag.
Kan man ju undra. Vad är det han sneglar på egentligen?
Och vad gjorde jag bland kamerorna på Media Markt? Jag bara kikade lite. Klämde och klappade. Frågade om råd och kollade in väskor och stativ.
Det känns som om jag kört fast. Som om jag bara tar samma bilder om och om igen. Och till en viss del är det sant - för - det är väl min stil helt enkelt.
Känner mig nog mest frustrerad av att Olympusen bara ligger här hemma och väntar på våren och fototillfällen.
Men nu är det ju så att fototillfällena finns hela tiden, det gäller bara att ha med sig kameran när de uppstår.
Jag, som helst vill ha allt i fickorna, sparkar bakut vid tanken på att ha mer än en väska. Till min stora förtjusting har jag dock faktiskt hittat en väska som tillåter mig ha med mig inte bara Äpplympusen, utan även Canonen samt allt annat småkrafs jag har i min nu sorgligt sönderfallande handväska.
Har dessutom efter lite desperat knappande och en kvalificerad gissning äntligen listat ut hur man ställer in slutartiden på kameran. Så nu är jag redo för stativfotografering.
Fotografering med kameran på stativ, alltså. Jag ska inte fota stativ. Eller. varför inte. Kunde bli min nya nish.
Nåja, det är som sagt var 129 dagar kvar tills jag åker till Paris - det är 127 sidor i manualen (inklusive antenckningssidor).
Tiden är alltså på min sida.
dag var det vinter på riktigt. Vackert med rimfrost, men bitigt i fingrarna. Får nog testa om smartphone-vantarna jag fick av Nora funkar på kameran också.
Min nya diet lockade ut mig idag. Den innebär att jag inte får äta kakor och sånt hemma. Bara på café. Och när det lockades med bjudfika kunde jag ju bara inte låta bli. Även om det betydde att jag var tvungen att åka till Sigtuna.
Dit kommer jag med all sannorlikhet åka tillbaks. Men inte förrän det blir lite varmare. För idag höll jag på att frysa rumpestumpen av mig. Till och med båtarna hade kurat ihop sig på stranden för att söka värme hos varandra.
Eller så ligger de alltid och kölar lite.
Ville bara tipsa om en gammal kompis som fotar.
Kolla gärna in hans hemsida.
Ibland är det hemskt svårt att släpa sig ur sängen. Gravitationen är extra stark i sovalkoven.
Extra svårt är det när man i drömmen befann sig i ett vårsoligt Rom, men att verkligheten utanför sovalkoven bestod av kall och mörk Hägerstens-januari.
Jaja, på med varma stövlar och mössa (och lite annat däremellan, för anständighetens skull) och mars iväg till busshållplatsen. Marsch...inte mars. Det var önsketänkande.
Ibland lockar ju världen utanför bussfönstret såpass att det blir smit och fotografering.
Idag var ingen sådan dag. Men jag tog ett kort på trafiken vid Brommaplan medan jag väntade på min buss.
Nu börjar det dock bli lättare att pricka in soluppgången som alltid är ett tacksamt motiv.
Nästan lite för enkelt faktiskt.
Släng sedan på lite dimma och ett kyrktorn eller två och sen är saken biff.
Här är ett kort från november. Lite snyggare än Brommaplan.
Tog tåget till Kolmården för att umgås lite med vänner igår. Skulle ha varit ett gäng till, men pga magsjuka blev det bara jag och Tant Bruun med gubbe. Och hund.
Fick god mat, gött prat och en hel del skratt - som alltid. De är goa de där. Och hunden.
Promenad blev det också. Utan svampplockning denna gång. Lite svårt att se svamparna i bäckmörker som det är på landet. Man glömmer bort hur svart det kan bli när man är van med stadslamporna.
Fast, efter ett tag vänjer sig ögonen och man kan börja se skillnad på väg och skog och himmel. Och hund.
Och jisses vilken himmel. Så full av stjärnor. Var ju tvungen att slänga fram kanonen och försöka fånga några.
Lyckades faktiskt över förväntan.
Någonstans i Skottland finns en dalgång som kallas Glen Coe. Den kallas så för att den heter det. Det är ungefär så mycket jag vet.
Jag vet också att det var någon form av bråk här för länge sedan, och att vandrare och turister "flockas" för att vandra och klättra i berg på denna natursköna plats.
Jag har varit där två gånger. En gång åkte jag bara igenom med buss. I mycket angenämt sällskap för övrigt. Den gången låg molnen tungt över bergen och hela världen kändes som en enda stor baksmälla.
Jag hade kvällen innan åkt den otroligt vackra vägen mellan Inverness och Fort William och sedan bevittnat ett magnifikt åskväder ifrån foten av Ben Nevis, ätande en smarrig cod and chips. Jag, inte Ben.
Men jag tog inte ett enda fotografi på detta. Det var nämligen sommaren 2005 - året innan digitalkameran gjorde entré i mitt liv.
Men jag tog ett kort på Glen Coe under sitt molntäcke. Uppmuntrad av Charlie på bussen.
Två år senare var jag tillbaks i sällskap med Skottlandsvännerna för att prova på vandring. Har skrivit om det förut och ska inte gnälla om det igen.
Men trots att jag inte gärna vill vandra på snedden uppför ett berg i myrmark igen, skulle jag nog inte klaga om jag fick återvända till utsikten för en stund. Via stigen.
Nu är jag av naturen mer kust och havsmänniska än bergsmänniska - men till och med jag erkänner att det minsann är ganska skapligt tokvackert i Glen Coe.
Kommer till det senare. Men först - stan är full av folk! Speciellt valda delar, och i synnerhet Moderna Muséet.
Jag och C träffades där vid elva för att se utställningen om Turner, Monet och...Twombley? Tja, jag ska vara ärlig och säga att hans tavlor var enligt mig inte värt entrépriset.
Men det var definitivt Monet's "Katedralen in Rouen i morgonljus". Har älskat de tavlorna (en serie i olika färger) sedan jag såg en av dem i min konstvetenskap-bok för 11 år sedan. Kolla själv:
Vill ni se den eller de andra tavlorna, passa på nu innan den 15 januari. Se också till att komma så tidigt som möjligt - för när jag och C lämnade museet kunde jag inte låta bli att sjunga lite Veronica Maggio:
"Det är kö från gatan in till hallen"
Nu kommer jag till katten. Det står nämnligen en katt i vattnet nedanför Skeppsholmen.
Nej, inte en riktig.
Men en liten konstgjord som med svansen käckt på svaj håller koll på båtar och annat flytetyg.
Inga flytetyg, men folk var det också i Kungsträdgården. Några åkte skridskor. Några låg i högar på isen. Andra strömmade dit i flock för att hylla små kronorna som gjort storverk på is och blivit världsmästare. 
Själv slank jag iväg hem med stark slagsida, stannade bara till och beundrade utsikten från Norrbro. 
Nu blir det latmaskeri för hela slanten.
Jag har svårt att förneka det. Förutom utsikten så är nog Slussen en av Stockholms fulaste platser. Den och Sergels torg. Ändå har de någon slags dragningskraft.
Vet inte om idag var bästa fotodagen. Konstigt humör och konstigt ljus - som vanligt på vintern. Blev ett gäng kort i alla fall. Det första representerar mitt humör idag - resten får ni tolka själva. Eller inte.
" title=">
" />
Har lekt lite med Photoshop idag. Såg några duvor som gömde sig under taket vid Sergels Torg för att komma undan från regnet.
Hade gärna velat flytta om dem lite. Men eftersom folk klev rakt igenom min tilltänkta komposition fick jag helt enkelt fixa till den hemma i datorn istället.
Bilden blev lite mörk, och knögglig, men jag hoppas ni fattar hur jag tänkt.
Jaha, då var halva första jobbveckan gjord. Precis lagom tycker jag. Och precis lagom mycket jobb också. Nästa vecka blir det hela dagar och mer att göra, men då ska man ju liksom vara igångkörd.
Årets första biobesök avklarat. Sherlock Holmes. Snark. Ok, snyggt gjord - precis som ettan. Men, önskar att de lagt mer krut på historien än på...krutet. Pang, poff och skrammel med vapen hör väl tyvärr hemma i en actionfilm. Men man kunde ju önska att just Sherlock Holmes skulle slippa det.
Men icke.
Jaja, trevligt med biodate och middag i alla fall.
Idag hade jag helst stannat kvar i sängen. Men, men, det är snart fredag.
Ska väl ta och sparka igång InDesign. Har en arbetsorder att göra.
