Från 90-talet. I alla fall om man kollar min skivsamling.

Satt och funderade på det imorse på vägen till jobbet. Köpte jag några nya skivor alls under 00-talet?

Klart jag gjorde. Keane och Snow Patrol var ett par upptäckter, Elin Sigvardssons debutskiva samt Duffy, Kate Nash och Lily Allen.

Blev även introducerad till och försedd med musik från den 'nya' Britpop-vågen. Kaiser Cheifs, The Feeling, The Kooks, Franz Ferdinand, The Killers (ja, jag vet att de är från USA) och mycket annat bra.

Annars var nog den största musikaliska upptäckten för mig inte musik som sådan - utan sättet att köpa och  lyssna på den. Itunes var ett genombrott och Spotify har fått mig att jubla. Där kan jag samla på mig låtar - inte skivor. För det är en skillnad.
Äntligen kan jag lyssna på favoritlåtarna med Ultravox och Sweet och T-Rex utan att behöva köpa en skiva där jag tycker att mer än hälften i n t e borde dammats av och petats in på en tveksam Best of samling.

Vad det gäller skivor är det fortfarande de från 90-talet som är de där som ofta åker fram allt som oftast. Jag "återupptäckte" Del Amitri under 00-talet. Och från att inte ägt mer än deras samlingsskiva från...98? har jag nu i princip allt de gjort.

Det var nästa musikaliska upptäckt. MySpace och det nätverk av musikälskare jag fann där. Härliga människor jag träffat på riktigt och som blivit goda vänner.

Funderade även på (imorse) om jag bara fick ta med mig 5 skivor till en öde ö - vilka skulle det bli?

Och jag kom fram till denna lista:

1. The Wall - Pink Floyd
2. Misplaced Childhood - Marillion
3. Affirmation - Savage Garden
4. Change Everything - Del Amitri
5. Soul's Core - Shawn Mullins.

På reservlistans förstaplats trängs Poses - Rufus Wainwright med Out of the Blue - ELO, Cheerio & Toodlepip - Toy Dolls och Sing When You're Winning - Robbie Williams.

Nu hoppas jag ju innerligt att jag slipper åka till en öde ö med bara 5 cd-skivor. En öde ö lockar i och för sig emellanåt, men då ska den vara utrustad med lyxhotell och alla mina vänner. Ja, jag vet - inte så värst öde då förstås. Men tänk vad roligt vi skulle ha.

Och om bara en av oss kunde spela gitarr och ta med den skulle vi ju inte behöva några skivor alls.

Som jag tjajat om förut och kommer tjata om igen släpps i alla fall två skivor som jag ska köpa i år. Rufus Wainwright och Justin Currie.
Och sen kommer jag tjata om hur bra (eller inte) de är. Men, bra eller inte - de har i alla fall rockvärldens snyggaste polisonger.