Hej pappa,

hur är det där du är nu? Jag tror att det är bättre än hur det var för tre år sedan idag. Minns du?

Det var det där mötet med hemtjänsten och socialen. Jag och brorsan var där, och du och mamma förstås.

Vi skulle träffas för att prata om hur vi skulle kunna underlätta för dig och mamma, det var ju liksom uppenbart att du inte orkade så mycket längre. Du hade ju kollapsat på ICA ett par veckor tidigare och sedan "rymt" från sjukhuset när du tröttnade på att vänta på en läkare.

Det kan jag i och för sig förstå Men, uj, vad du skrämdes.

Jag minns den där dagen så väl. Hur jag tog ett tidigt tåg ner, för att jag skulle hinna käka lunch med en kompis innan mötet. Hur jag och soc-tanten missförstått varandra om klockslaget och hur det blev paniktaxi ut till Johannelund för mötet.

Minns hur du satt i mammas rullstol, kunde knappt hålla ögonen öppna. Så trött, så trött. Minns hur du nickade och svarade på frågor, hur du försökte hänga med när allt du ville var att få gå tillbaks till sängen.

Minns hur jag hjälpte dig i säng, hur jag och brorsan gick ner för att käka lunch, och hur jag handlade lite på vägen upp.

Du ville så gärna ha en folköl. Med tanke på allt som varit och hänt var jag tveksam, men tänkte sedan att "skit samma" och köpte en. Kändes bra att få göra dig glad en sista gång.

För det var sista gången, minns du det pappa. Minns du att det var sista gången vi sågs. Att du bara hade två veckor kvar i livet? Och hur du sa att vi inte skulle kramas, för att du var förkyld och inte ville smitta mig. Jag sa att ok, men då ska jag ha två kramar nästa gång.

Fattar inte varför jag inte kramade dig i alla fall. Så snuvig var du inte. Men jag kramade din fot medan vi satt där och pratade.

Vad vi sa minns jag inte riktigt. Men jag minns att jag sa till soc-tanten och tanten från hemtjänsten att jag inte trodde att du hade lång tid kvar. Jag menade ett halvår eller så. Inte två veckor.

Men det var skönt att få somna va? Att få slippa att ha ont och att vara så ledsen. Cancern var på väg tillbaks, och jag förstår att du inte orkade mer. Jag förstår, pappa.

Men, jag saknar dig.

Så mycket.

Ta hand om dig, pappa. Hälsa alla jag känner.

Älskar dig,

Din dotter.