Ok, så det kändes lite kymigt först att åka ner en dag till Linköping utan att hälsa på mamma. Men, dagen var till för att visa C min hemstad och framför allt för att gå på en rekorderlig hantverksmarknad.

Så, på tåget hoppade vi och susade söderut. Började dagen med lussebulle och julmust. Bara för att.

Vid ankomsten tog jag sightseeingturen genom Vasastan, visade henne huset där jag och Metterillion delat lägenhet och Katedralskolan där jag vill hävda att mitt liv som kinna till stor del började.

Nästa stopp var Domkyrkan. För mig är det som att komma hem på allvar. När jag kliver in där vet jag liksom var jag hör hemma. Inte för att jag vill bo precis i själva kyrkan. Men det är väl min plats att...tja, återställa systemet.

Utanför kyrkan blev det snabbguidning - Slott, stadshus, Stenhusgården, Krogen Amerika - innan vi anlände vid huvudattraktionen: Chocolat, chokladfiket.

Tja, ok, huvudattraktionen var ju Gamla Linköping och adventsmarknaden. Men man behöver ju något stärkande när man ska slåss med folk, fingra på halmpynt och provsmaka rökta saker.

Så med te och hallonmoussetårta i magen tog vi bussen (först en trasig, sedan en hel) till målet.

Vi möttes av folkvimmel, kakafoni av röster och brandbilar. Som tur var bara där för att informera om sin verksamhet och varna för oaktsamhet med adventsljus.
Även om jag tror de var ute efter Scoutkårens våfflor. Bara 20 pengar med grädde och sylt. Inte för att provade någon. Jag tog en alldeles äkta bränd grillkorv istället.

Gamla Linköping är, om jag missat att informera om det, ett friluftsmuseum bestånde av hus, gårdar och andra byggnader flyttade från Linköpings innerstad.
Ett av de första husen vi besökte var Von Lingens gård - det mest populära stället att förrätta borgerliga vigslar. Och jag förstår varför.

I det stora rummet hade ett julbord á la 1700-tal dukats upp. Även om jag fått för mig att tradition med gran är yngre. Äsch, verm bryr sig. Mysigt var det.

Erkänner att synen av grishuvud och paté dock inte gjorde mig toksugen. Det hindrade mig förstås inte att köpa lite godis i ett av stånden. Jag menar - Mariannelunds karamellkokeri! Stå emot det om du kan!

Stod däremot emot både kärvar och halmpynt. Men ett ljus blev det. Och en medeltida madonna-statyett. I betong. Harkel. Säkert alldeles äkta. Missade att köpa birgittasystrar i tenn dock. Misstag.

Jaja, jag tänker åka tillbaks nästa år. Och till Gamla Linköping åker jag redan om några veckor. Då kanske man till och med tar sig in i Cloettaboden.

Lite bilder:

 

Efter att ha gjort av med tillräckligt mycket pengar samlade vi ihop oss och begav oss in till staden. Med en och en halv timme tills tåget skulle gå lurade jag in C i Trädgårdsföreningen för att kolla på fontänen.

Där blev vi kvar i säkert en halvtimme, båda kämpandes för att fånga den perfekta bilden. Jag fuskade med stativ. Men vad hjälper det när granen dansar i vinden och vattnet inte står still.
Jaja. Lite stämningsfullt blev det i alla fall.

Ok, så fontänen byter alltså färg. Men jag lyckades visst bara fåga det blå. Så jag tar en till, bara för att.



Med stelfrusna fingrar och trötta ben släpade vi oss mot stationen. Stanna in på Steve's för de klassiska kycklingspetten. C gav två tummar upp.
Kunde till och med tänka sig att komma tillbaks.
Så nu ska jag bara hitta ett jobb och flytta hem så vet jag att i alla fall en vän kommer på besök.

Glad Första Advent på er alla därute i novemberlandet.