När jag ändå är inne på gamla hus och blommor. Gillar man träkåkar och gammaldags trädgårdar ska man kasta sig på närmsta tåg/buss/cykel och ta sig till friluftsmuseet Gamla Linköping.

Det började som ett litet räddningspådrag för att bevara hus inne i Linköping som skulle rivas. Med en del möda och under ett halv sekel har man lyckats få ihop en hel liten stadsdel i utkanten av Linköping där man för en stund kan strosa på kullerstensgator, besöka arbetarhem från 30-talet, handla i en riktig handelsbod eller förköpa sig på choklad och annat i Cloettas Chokladbod.

För dem som snabbt tröttnar finns Fenomenmagasinet, ett hus fullt av experiment och saker som låter, rörr sig och som man får peta på.

Jag petade inte så mycket. Klappade en katt och slickade på en glass. Annars blev det mest kameran som fick jobba.

I flera av trädgårdarna såg jag dessa silverbollar på piedestaler. Ingen aning om det var poppis för typ hundra år sedan eller om det är en modern installation. Fint var det i alla fall.
Kägelbanan i bakgrunden.

Den kanske mest fotograferade gatan i Linköping. Som jag med stor pinsamhet måste erkänna att jag inte minns vad den heter. Men fint är det.

Gamla Linköping är ett levande museum. Folk bor här, så vissa trädgårdar och hus får man inte gå in i, men det står skyltar isåfall.
Det finns hus så det räcker ändå, och sedan jag var där sist (för sådär en åtta, tio år sedan) har de små hantverksbodarna (smycken, keramik, slöjd) spritt sig som ogräs längs husraderna.
Det är inte alls illa, egentligen. och visst är det mysigt att titta och pilla. Det är bara jag som tittar med "så här var det inte förr" glasögonen.

Litet (o)intressant fakta om bilden ovan. Det blommiga är inte en tapet eller tyg, det är blommorna som växte över dörren. Men det blev himla coolt. Tycker jag.

Blommor, ja. Om man inte får nog av trädgårdarna finns en alldeles äkta örtagård fullproppad med medicialväxter, små statyer och gammaldags rosor.
Där kan man sitta på en bänk när man tröttnat på att stuka tassarna på kullerstenen eller blivit överkörd av hästskjutsen för femte gången.
Då kan man verkligen behöva något läkande.

Annars kan man alltid ta en kringla på Dalhbergs Café.

På andra sidan Malmslättsvägen ligger Folkets Park. Därifrån har jag många roliga minnen. Försökte få kortet att se lite gammaldags ut, för nog måste den där entrén vara K-märkt.
Annars borde den vara det!