Frågar vi oss nog alla emellanåt. Jag gjorde det igår när jag försökte få en sabbad helg att få någon form av normalitet.

Hela lördagen försvann i ett slags migränanfall och söndagsnatten sprang jag runt i trappen och försökte hitta källan till min sömnlöshet. Men det ekade så i trappen att jag inte kunde platsbestämma oväsendet. Det är nog dags att ringa störningsjouren.

Tja, inte nu alltså. För nu vet jag vad som stör. Jobbet.

Men alltså - jag har känt mig kluven. Jag vill inte vara en gnällig tråkmåns. Jag vill att alla ska få ha kul och festa ibland. Jag minns faktiskt min ungdom och alla fester vi hade då.
Men - jag är också löjligt förtjust i att sova på nätterna.

Nåväl, som sagt var  - lördagen låg jag utslagen i soffan, oförmögen att ens sitta upp. Att laga mat var ett äventyr men framåt åtta-tiden på kvällen kunde jag sitta upprätt och med datorn i knät kunde jag stråla samman med internetvännerna för den inplanerade chatten.

Så, igår efter fyra timmars slummer mellan 7 och 11 (jösses vad jag gnäller, förlåt mig!) tog jag det lugnt och pös omkring. Startade en porterstek och sockerkaka (som blev i det närmaste oätlig - torr som fnöske) och började sedan plocka undan julen.

När jag kom till fönstret (och poängen med den här bloggen) bestämde jag mig för att jag ville lyssna på musik. Men inte på Justin eller Rufus. Jag ville lyssna på något som var jag.
Och där fastnade jag en lång stund. Vem är jag? Hur låter jag? När jag inte lyssnar på dem, vad lyssnar jag på då. Stod där och stirrade och stirrade. Tori Amos? k.d. lang? Tracy Chapman? Oasis? Third Eye Blind? Turin Brakes? Keane?
Inget dög. Lars Winnerbäck? Frank Sinatra? Marilyn Manson? Steps? Robbie Williams? Nej, ingen lust. E-type, ABBA och Morrisey fick också nobben och det slutade med identitetskris och Star FM.

Inte blev det bättre av att gardinerna jag hängde upp fick mig att undra vem som bodde i den här lägenheten. Fönstret blev en stilstudie i minimalism och såg så otroligt vuxet ut. Opersonligt. Hotell-likt.

Så - jag känner mig hemskt vilsen just nu och antingen får jag återgå till elefant-gardinerna - eller så behöver jag gå till Indiska. Jag tror på alternativ två.

Hej, jag heter Kinna och jag är en shopaholic. Sådärja, nu vet jag i alla fall vad jag är.