En sak som jag är väldigt förtjust i är havet. Havet, hamnar och framför allt fyrar. Kanske beror det på att jag är uppvuxen mitt i landet med bara Stångån som vattenkälla.
Fyrar kan vara vackra, de symboliserar styrka och trygghet, och de är helt enkelt tacksamma fotomotiv. Förutsett att man kan komma nära dem.
Här är några exempel på fyrar jag mött under mina resor. Hoppas kunna återknyta bekantskapen med några och kanske möta några nya att lägga till samlingen.
Min första fyr, i Berwick-upon-Tweed. Byggnaden i förgrunden tillhör livräddningssällskapet.
Ok, jag ljög visst litegrann. Det här är min första fyr. Men Berwick var min första digitala. Den här fyren - i Scapa Flow på Orkney med ön Hoy i bakgrunden - var min första analoga. APS-film överförd till CD.
2005 känns väldigt länge sedan.
Här är en speciall fyr. Donaghadee på Nordirland. Här släppte irländaren av mig så att jag kunde köpa fish'n'chips i chippyn medan han parkerade bilen och mådde illa. Romantiskt värre. Men utsikten kan man inte klaga på.
Trots snyggt droppade hintar har han inte tagit med mig tillbaks hit för närmare utforskning av fyren. Vill ha ha den för sig själv måhända?
Whitby, denna Yorkshire-pärla. Piren och fyrarna försvann i dimman på de flesta av mina bilder, men här - medan jag vandrade barfota i strandkanten och beundrade solnedgången - lyckades jag överraska dem.
Howth head, fyren därute på udden övervakar trafiken in och ut ur Dublin Bay. Wicklow Mountains reser sig i söder medan de stora skeppen glider förbi.
Gillar ni fyrar, och ännu hellre fisk och skaldjur, ska ni definitivt ta en Dart (pendeltåg) från Dublin ut till Howth som är en levande hamn smockfull med allt från chippys till exklusiva fiskresturanger.
Det tar bara ca en halvtimme och kostar €4.40 för en day return ticket...f'låt - en dagsbiljett tur och retur.
Men, det där är ju ingen fyr! Protesterar ni säkert nu. Men se, det är det faktiskt. Tornet i förgrunden är en romersk fyr. Jepp. Gammal-gammal. Kyrkan ni anar till höger om den är anglo-saxisk. Och nej, de är inte i originalskick utan restaurerade av Viktorianerna. Men den romerska grunden finns kvar. Och det tycker jag är coolt.
Coolt är fr övrigt hela Dover Castle, som dessa byggnader står på. I bakgrunden kan ni se det normandiska slottet från 1000-talet samt en del av ett medeltida torn och 1700-talsbyggnader. Över 2000 år av byggnadshistoria samlad på samma ställe.
Och på en klar dag kan man se Frankrike. Tja, fast åt andra hållet då förstås.
Men eftersom det var fyrar det skulle vara så avslutar jag med en närbild på fyren i Dovers hamn. En hamn jag gärna återvänder till.
Tack för uppmärksamheten.
Förstod av samtalet igår att det var mycket snack och lite bildverkstad häromkring. Det skall åtgärdas. Om jag lagt upp bilderna förr så får ni se dem igen 
En typisk småstadsgata någonstans på Irland. Affärer, regn och en ruin.
I detta fall Dalkey Castle.
Faktiskt samma gata, men några hundra meter längre bort, på väg mot havet.
I bakgrunden, Victoia Tower, en del av Parlamentsbyggnaden i London.
I förgrunden, Jewel Tower, en del av det medeltida Whitehall Palace.
Bara ifall ni har glömt vad det där gröna är. Det kallas gräs och är uppskattat av kossor.
Solnedgång vid Loch Lomond efter en härlig utflyktsdag.
Att grilla vid en sjö borde vara en tradition.
Ilsk är jag. Morrar och fräser och visar klorna. Vet inte riktigt varför jag är på detta usla humör, men vet att jag är så innerligt trött på mitt jobb.
Förr, för sådär en fyra år sedan, försökte jag fortfarande. Jag försökte planera, förbereda och vara på gång. Men de sista två åren har jag mest bara suttit och suckat, kollat på klockan och räknat ner. Som nu. Bara 4 och en halv dag kvar till jullovet. Och jag vill inte göra något alls fram tills dess.
Längtar till lägenheten i Linköping, hoppas den är snäll, och några dagar av lugn och ro. Några dagar utan fläng och ärenden, bara en kopp choklad och kanske ett besök på biblioteket eller en promenad med en bästevän genom en snöig älskad stad.
Ah, biblioteket. Att få slå sig ner i en av snurrfåtöljerna och bläddra i en bok, lyfta blicken och se Domkyrkans spira sträva mot himlen. Jag tror jag har skrivit den meningen förr. Men jag kan skriva den tusen sinom tusen gånger. Det är en tanke som värmer ett fruset östgötahjärta i exil.
För att döva tristessen har jag även ägnat mig åt dagdrömmeri och har förutom fantasier om spetsörade bågskyttar drömt om Cornwall. Den lilla rösten i mitt huvud som viskade förförande om Orkney har vaknat till liv och berättar nu sagor om ljus, klippor, gränder och kloster på berg i havet.
Jag lyssnar och jag längtar till våren, till en tid då jag inte orkar morra längre utan börjar le...
