Någon gång ibland - oftast i samband med att någon av mina nära och kära blir med pojkvän - drabbas jag av dejtinglust.

Det kan vara en släng av prematura vårkänslor, men denna gång var jag mest nyfiken på att göra ett sånt där kompabilitets-test. Hur är jag som dejting-objekt egentligen?

Sagt och gjort, jag skaffade mig en profil på en av alla de sajter som i reklamen lovar att man ska hitta sin livskamrat bland deras utbud av perfekta människor. I alla fall om man ska tro reklamen.

Efter att ha vänt ut och in på hjärnan i jakten på ett användarnamn var jag äntligen medlem och kunde nu börja testet.

Där fanns en massa frågor som jag genast började protestera emot.

På frågan "Hur hanterar du svåra situationer?" ställde jag motfrågan "Definiera svår. Svår som i att ostbågarna är slut i affären eller svår som i att de ringer från hemtjänsten och säger att en ambulans har hämtat din pappa som kollapsade och förlorade medvetandet inne på ICA, men nu har de tappat bort honom på sjukhuset och din strokeskadade mamma har ångest?"

Testet gav inget svar. Hade jag kanske inte väntat mig heller.

Inte heller fanns alternativet "Jag behåller lugnet länge nog för att avvärja krisen och lägger mig sedan på golvet i fosterställning och gråter tills jag kollapsar i en hög av ostbågar".
Näpp, man fick visst bara vara positiv i fyra nyanser. Från "Foten i kläm, jajemen" till "Jag har inga förväntningar och blir därför aldrig överraskad." Vaddå? Ska man vara Lill-Babs eller Kristina Lugn alltså?

Detta var alltså fråga ett eller två av typ hundra. Och redan här insåg jag att jag nog var på fel ställe.

Efter att ha svarat "Jag föredrar att vara ensam, få välja själv och leva mit liv på mitt sätt" i ca hundra frågor, kompletterat med att jag inte ger mycket för fysisk kärlek och att jag inte bryr mig det bittersta om vad min eventuella partner håller på med undrade jag vad jag höll på med.

Vet fortfarande inte om jag är något lämpligt dejting-objekt. Men av mina svar att döma skulle jag nog svara nej

Ingen romantisk middag, ingen att väcka på sängen med choklad och kärleksord (vad kladdigt det skulle bli förresten) ingen såndär speciell att vara äckelromantisk med.

Men just idag gör det mig ingenting. För just idag vill jag bara säga till er därute som på ett eller annat sätt är mina livskamrater - att jag är så glad över att ni finns i mitt liv. Hoppas ni förstår hur viktiga och underbara ni är! Och hoppas att jag kan ge tillbaks en gnutta av all kärlek, värme och stöd ni gett mig.

Jag önskar er en underbar lördag, vad ni än tar er för. Och låt oss hoppas att rätt låt vinner i Melodifestivalen. Caroline af Ugglas gick ju till Andra Chansen förra veckan, så jag har inte tappat hoppet om vårt avlånga land helt.

(Och jag måste bara säga, att trots hotellfrukostbuffé (stuvade ägg undantagna), så är det bra mycket skönare att få lördagsfrukostslappa i sitt eget kök.)

Kram på er!!!