I slutet av augusti, började jag sakta förstå.
Att jag befann mej i uppvaknandet av en djup psykos.
Med guds försyn, så är 8-9 dagar helt raderade i minnet.
Minns dock fragmenten av den tio mil långa resan i polisbil.

Jag gråter nu, för att försöka skriva att jag grät, då jag
insåg hur "rädda" de varit för mig på avdelningen.
Jag har förstått att min inre vrede kommit ivägen för olika
materiella ting på avdelningen. Vilket i sin tur lett
till att jag varit bältad, hästspruta ett antal gånger,,,

Vår, sommar,, ADHD sömnbrist somatiska komplikationer,,
och som grädde på moset,, medeciner som slog snett.

Böjer mitt huvud i en bön,, av tacksamhet,,inför dig,,
du den högste, av och i alltet ,,för de insikter och
lärdommar den smärtsamma tiden i år gett mig,, Livet,
är vackert och långt mycket viktigt,, men kan vara
svårt för mej att se då mörkret smyger sig på,, Ge mig
styrkan att skingra mörkret,, och tack för att du
fortsättar att gå intill mig,, även då jag förbannar,,

Tack, du ,, även av flera namngiven som Jehova,,du
för mejj ,, alltid funnits varit polarn bland molnen,,

Bönen sänder jag genom din son,, Jesus Kristus

--CrAzY--> © Daniel
---- Made In Space ----