En blogg med tankar, funderingar och åsikter kring kristen tro och kristet liv. Vi som underhåller den här bloggen är alla aktiva i Korskyrkan, Västerås. Räkna med att det kommer ett inlägg varannan fredag (jämna veckor).

« december 2014
tiontofr
1
2
3
4
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
    
       
Idag

Sidvisningar idag: 5


RSS
Advent – då och nu
5 december kl. 12:00

Advent infaller (väldigt passande) under årets mörkaste tid. Adventsbudskapet handlar nämligen om ljuset som lyser upp mörkret. Ljuset i advent är Guds ankomst i våra liv.

Advent handlar om ankomst. Själva ordet advent kommer av latinets adventus vilket betyder ankomst. Under adventstiden ser vi tillbaka och påminns om Jesus ankomst till vår värld (det vill säga hans födelse i Betlehem).

Inkarnationens mysterium (Jesu människoblivande) får tanken att svindla. Han för vilken himlens alla änglar skyler sina ansikten i vördnad han träder fram som ett litet barn. Han vars namn lovsjungs av himlen alla änglar väljer själv att låta sig bli omhändertagen av Maria, en helt vanlig tonårstjej. Vad finns det att säga? Sådan är Bibelns Gud. Jesus kom för att dela vår vardagsverklighet. Där vill han finnas: nära, mitt i livet.

Men adventsbudskapet handlar inte bara om det som hänt i historien utan även om det som händer idag. Gud är inte långt borta från någon enda av oss. Jesus kommer till oss också idag. Han kommer med ljus och frid mitt i vårt mörker och vår oro.

Jesus kommer inte alltid som vi tänkt oss eller väntat oss. Han dyker ofta upp på ett annorlunda sätt. Jesus går sin egen väg men ett är säkert och det är att hans ankomst förändrar våra liv och vår värld. Så under advent sjunger vi vårt tack till Gud för hans närvaro i vår värld. Vi stämmer in i den lovsång med vilken folk i alla tider hälsat Jesus välkommen: Hosianna!

 




theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Ursäkta röran - vi bygger om!
29 augusti kl. 12:00

Just nu är det lite rörigt i Korskyrkan. Vi håller på att bygga till en ny ungdomsvåning. Så det är därför som det står containrar och arbetsbilar parkerade vid kyrkdörren under veckorna. Och så kommer det att vara en bra bit in på hösten.

Huvudskälet till att vi bygger ut beror på att vi vill ha bättre lokaler för våra ungdomar. Vi har varit trångbodda en tid och nu vill vi skapa mer utrymme för nästa generation att ta plats i kyrkan.

Att bygga är både roligt och rörigt. Det är roligt att se något nytt och fint ta form samtidigt som det är lite rörigt att ta sig fram, men det är det värt. Vår övertygelse är ju att Korskyrkan ska vara en gemenskap där det alltid finns plats för fler. Så, varmt välkommen in i röran – det finns alltid plats för fler!

Samtidigt som byggandet av en ny ungdomsvåning pågår så fortgår livet som vanligt. Våra lokaler är som våra liv. Ibland är det trångt, ibland är det rörigt, ibland är det bara bra. Oavsett hur det ser ut eller hur det är har vi anledning att träffas. Därför har vi valt att varken ställt in våra gudstjänster kl. 11 på söndagarna eller våra ungdomssamlingar kl. 19 på fredagar.

Välkommen! 

(...och om två veckor fortsätter "Va Sa Han"-serien här på Crossblogger)

 



theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Fasta - en sätt att förändra världen
4 april kl. 12:00

Fastan är idag nästan en bortglömd kraftkälla - bland kristna. I andra sammanhang är det betydligt vanligare att prata om "5:2" och annat... :-) Att avstå från något är inte direkt inne. Men vi önskar att vi kunde återerövra denna kristna tradition som i kyrkoåret ligger innan påsken. Vi vill mana dig till att vara med och söka Gud för ditt eget liv.
  Det finns många anledningar till att gå in i fasta och bön, men alla bottnar de i en vilja att förändra oss själva – och världen. Under tre fredagar har du här på Crossblogger kunnat läsa om tre - rätt olika - anledningar till fasta. Idag kommer den sista delen.

  Det är den som kan avstå frivilligt som förändrar världen.
  Om alla européer, ryssar, amerikaner och kanadensare avstod från kött i 40 dagar före Påsk – alltså följde gamla tiders fasta – så skulle det här hända:

- 1,5 miljoner långtradare fullastade med kött och (framför allt) djurfoder skulle inte behöva rulla på vägarna
- 8 miljoner får, 8 miljoner kor, 37 miljoner grisar, och 3 miljarder kycklingar skulle inte behöva födas upp.
- 9 miljoner hektar mark skulle inte behövas för att odla djurfoder. 

  Den marken skulle antingen kunna få fortsätta vara regnskog (9 miljoner hektar omvandlas varje år till fodermark), eller också skulle man kunna odla något annat på den. Om man i stället odlade vegetarisk mat på de åkrarna, skulle det ge all mat som 60 miljoner människor behöver under ett helt år!
  Vi pratar om en ekonomisk, social och miljömässig världsrevolution, om vi i den rika världen åt kött, färs och korv 325 dagar om året i stället för 365...
  Och om en familj på två vuxna och två barn avstår ifrån kött under en fastevecka, så motsvarar det en dunge regnskog, stor som en trerumslägenhet, eller (vegatarisk) mat åt en utsatt människa i två veckor.
Det kan vi själva åstadkomma – genom att avstå.

  Vill du vara med och förändra världen? 

 

 

 

 



theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Fasta - en träning i att kunna avstå frivilligt
28 mars kl. 12:00

Fastan är idag nästan en bortglömd kraftkälla - bland kristna. I andra sammanhang är det betydligt vanligare att prata om "5:2" och annat... :-) Att avstå från något är inte direkt inne. Men vi önskar att vi kunde återerövra denna kristna tradition som i kyrkoåret ligger innan påsken. Vi vill mana dig till att vara med och söka Gud för ditt eget liv.
  Det finns många anledningar till att gå in i fasta och bön, men alla bottnar de i en vilja att förändra oss själva – och världen. Under tre fredagar kommer du här på Crossblogger att kunna läsa om tre - rätt olika - anledningar till fasta.
 

Att avstå frivilligt är ett centralt kristet tema, som går helt på tvärs med dagens "unna-dig-själv"-filosofi.
  Jesus kunde ha stannat kvar i Himlen som kungen över änglarna och haft det bra i stället för att leva som en fattig snickarson och dö på ett kors, men Han avstod – frivilligt.
  Att vilja ha är mänskligt, men att frivilligt avstå är Kristus-likt. Om ett av Jesus viktigaste karaktärsdrag är förmågan att kunna avstå frivilligt, så kan inte gärna vi heller komma undan det – om vi vill bli lika Honom.
  Fastan är inte ett självplågeri eller ett försök att blidka Gud genom hungerstrejk. Nej, det är en träning i den svåra konsten att kunna avstå frivilligt. Att inte vara beroende av allt det där som fyller upp våra liv. Fasta handlar inte om att förändra Gud, utan om att förändra oss själva.
  Det behöver inte handla om mat. Det finns mycket annat som man kan vara minst lika beroende av. Att det är just mat som det oftast handlar om i fastan beror nog på att mat är så påtagligt för oss. Fastan blir inte bara någonting teoretiskt, utan någonting ytterst påtagligt – ja, rent kroppsligt påtagligt.
  Vill du vara med och träna?

 




theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Fasta - en upplevelse
21 mars kl. 12:00

Fastan är idag nästan en bortglömd kraftkälla - bland kristna. I andra sammanhang är det betydligt vanligare att prata om "5:2" och annat... :-) Att avstå från något är inte direkt inne. Men vi önskar att vi kunde återerövra denna kristna tradition som i kyrkoåret ligger innan påsken. Vi vill mana dig till att vara med och söka Gud för ditt eget liv.
  Det finns många anledningar till att gå in i fasta och bön, men alla bottnar de i en vilja att förändra oss själva – och världen. Under tre fredagar kommer du här på Crossblogger att kunna läsa om tre - rätt olika - anledningar till fasta.

 

  Det är en spännande upplevelse att gå in i fasta och bön. Men man kan inte säga, att det är en lätt väg.
  Fastan är en period av självrannsakan, rening och eftertanke, då den som fastar får ställa sig i Guds ljus, ta emot vägledning bli korrigerad men också ta emot Guds kraft.
  När Jesus talade om hur han ville att vi skulle göra för att påminna oss om hans död och uppståndelse, så sade han inte ”tänk på mig ibland”, inte ”prata om mig ibland”, utan ”ät det här brödet och drick det här vinet”. Han ville att kroppen skulle vara med när vi påminner oss.
  Det finns en likadan tanke bakom fastan: I fastan ber vi inte bara med tankarna, inte bara med munnen – ja, vi nöjer oss inte ens med att ta med armar och ben, utan varenda cell i hela kroppen är med!
  En sådan här fasteperiod är som en resa till ett underbart land med ett hälsobringande klimat, en himmelsk atmosfär i Jesu närhet. Genom bön och fasta blir våra sinnen mer tillgängliga för Gud, Bibeln blir levande och bönen når fram. Genom kyrkohistorien har fastan använts för att uppleva andlig förnyelse, uppfyllelse av helige Ande och få andlig utrustning för sin uppgift i Guds rike
  Vill du pröva? 

 

 



theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Titta in på Online - tonårsträffen
7 mars kl. 12:00

På fredagskvällarna sker det aktiviteter för tonåringar i Korskyrkan. Det är till för dem som går i sjuan och uppåt. Och alla är välkomna.

När vi kommer in genom ytterdörren i kyrkan hörs fnitter och skratt från blå rummet i nedre våningen. Hmm..det är minsann någon typ av lek på gång! Jag får senare veta att det är flirtleken som är i full fart. Och det passar ju bra eftersom det är ”Alla Hjärtans Dag” just denna dag. Valet av lekar kan annars variera från gång till gång.

Det ligger ballonger i ett hörn av rummet, och de kommer lite senare till användning i ballongleken. Fast det är snarare en tävling där de frivilliga deltagarna ska smälla en ballong mellan sig, två och två. Pang, poff, låter det i rummet, och några håller för öronen. Trots allt så är stämningen på topp. Men nåja! så småningom är det fika i onlinerummet som ligger uppe på vindsvåningen.

Stället här uppe är i avslappnad stil med lugnande färger på väggarna och sköna soffor. Och man får en riktig mys-pys känsla. Ungdomsgänget fikar på, snackar med varandra och sitter o degar en stund. Det är 20 stycken deltagande denna kväll med ledarna inräknade.

Online är en kväll för tonåringar från 13 år och uppåt, och är öppet för alla. Det startar 19:00 och slutar runt 23:00. Ibland kan det bli något längre.

Man börjar med en aktivitet i form av någon lek. Ibland är man ute och gör något som t.ex. pulkaåkning om det finns snö. Efteråt är det fika och gemenskap. Sedan blir det andakt med lovsång i kyrksalen, där ledarna får dela med sig av något. Senare så är det ganska fritt med gemenskap och allmänt prat. Man umgås och trivs bra ihop. Online har blivit som ett andra hem för vissa av ungdomarna.



theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Retreat – en vila för själen!
7 februari kl. 12:00

Vad är en retreat?

Ja, som det låter så är det en reträtt för själen. Det handlar inte om någon verklighetsflykt, utan snarare en andlig vila, tid för eftertanke, lyssna in och hämta kraft. Man reser bort några dagar till någon lugn, naturskön plats. Där bor man i regel på någon gård och tanken är att slippa stress, städning, matlagning och dyl.
  Programmet kan variera, men brukar innehålla andakter, bön, enskilda samtal, egen tid för reflektion och tysta promenader. Den största del av retreaten sker i tystnad. Endast under enskilda samtal och i tidebönen får rösten användas. Retreater hålls på många olika platser och en av dessa är Kåfalla Herrgård i Bergslagen.
  En liten grupp från Korskyrkan åkte på retreat till Kåfalla Herrgård en helg i höstas. Så här berättar en av deltagarna hur han upplevde retreaten och dagarna där.
– Jag hade hört talas om retreater och klosterliv och tyckte det här verkade intressant. Och det var första gången för mig. Platsen var väldigt fin och lugn med vacker miljö. Boendet var i bra hotell-standard. Fast med handfat på rummen och dusch i korridoren strax utanför.
  När vi kom till Kåfalla Herrgård presenterades ett program som fyllde dagarna. Det gällde att hålla koll på tiderna. Jag hade förväntat mig färre programpunkter. Det började med en information på torsdagskvällen. Därefter var det tystnad som gällde för var och en av deltagarna. De enda gångerna vi fick prata, var när vi hade möjlighet till enskilt samtal med någon av ledarna, förutom eventuella praktiska saker med övrig personal.
  Morgonen började med s.k. "tidebön" (se nedan) och som återkom fyra gånger vid olika tidpunkter varje dag under retreaten. Tidebön var ovant men samtidigt intressant för mig som aldrig upplevt det tidigare. Därefter var det mässa och vägledning (bibelundervisning). Tanken är att man skall fundera över texten.
  Efter lunchen var det även då vägledning och möjlighet till enskilt samtal. Stunder fanns också för egna upptäckter i området, eller en paddeltur i dammen intill, och då främst på eftermiddagen. De som ville kunde läsa någon medtagen bok eller låna.
  Det forsande vattnet i ån, bävrarna som bodde kring vattnet och dammen, plus de fina vandringsrundorna gjorde platsen mycket attraktiv och avkopplande. Intill herrgården finns även ett speciellt stödboende (House of Gloria) för kvinnor och barn. Där erbjuds jourplatser för kortare eller längre vistelser med stöd från personal.
  Sista dagen för retreaten var på söndagen, och då var det även Gudstjänst. Det var på söndagen under lunchen som vi fick börja prata igen innan vi åkte hem
  På det stora hela är jag nöjd och jag skulle kunna tänka mig att åka dit igen på egen hand med min fru.

 


TIDEBÖN eller Tidegärd som det också kallas, är bönestunder som sker på bestämda tider under dygnet. Gruppen läser/sjunger texter, från främst psaltaren ur Bibeln, och det utförs i regel växelvis i ett visst tempo. Tidebön har sitt ursprung inom judendomen.

 




theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Crossblogger ser tillbaka på året som gick
24 januari kl. 12:00

Sänd ditt bröd över vattnet, en dag får du det åter.
(Pred 11:1)

År 2013 passerades en milstolpe i svensk kyrkohistoria, som vi nog alla helst skulle ha velat slippa se. Det här var nämligen året då ett levande, starkt och växande kristet samfund i Afrika, ett samfund som en gång i tiden planterades av svenska missionärer, nu valde att helt bryta alla kontakter med sitt gamla ”modersamfund”. I det afrikanska samfundet tyckte man nämligen att det svenska samfundet i sin tro och i sin handling hade rört sig så långt bort ifrån Bibelns undervisning att det var tveksamt om det kunde fortsätta räknas till kristenheten.
  De inblandade var två av världens största lutherska samfund, Svenska Kyrkan och Mekane Yesus i Etiopien. På ytan handlade konflikten om Svenska Kyrkans beslut att införa könsneutrala äktenskap härom året. Fast egentligen bottnar ju alltsammans i mycket djupare frågor om synen på tro och liv. Här finns en djup och växande klyfta mellan de krympande kyrkorna i Nord och de växande kyrkorna i Syd.
  Allra mest bekymmersamt är kanske hur lite den här milstolpen märktes av inom svensk kristenhet. Svenska Kyrkan skakade av sig problemet och valde några månader senare en ny ärkebiskop – där ingen av kandidaterna kunde ge ett tydligt svar på frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än vad Mohammed gör. Vi andra har, om vi ens noterat händelsen, sett det hela som ett internt svenskkyrkligt problem, som inte rör oss.
  Fast så är det ju inte. Svenska Kyrkan har hunnit lite längre längs den här vägen, men även vi andra rör oss i samma riktning. Om man i våra egna systersamfund kunde höra en del av de samtal som förs vid de svenska frikyrkliga köksborden, i församlings- och samfundsledningarna och vid de teologiska utbildningarna, så skulle nog även vi bli ifrågasatta av våra trossyskon i Syd.
  Allt det här är förstås obekvämt och gör ont. Fast egentligen är det ju någonting att vara tacksam för.
  För 100 år sedan var det vi som skickade ut missionärer som berättade om Guds erbjudande genom Jesus och som även uppmanade till att bryta med en del osunda vanor från en kultur som inte kände Gud, för att i stället följa Jesus och hans undervisning. Idag är det vi som lever i en kultur som inte längre känner Gud och som riskerar att lägga oss till med osunda vanor från den kulturen. Idag är det vår tur att lyssna till uppmaningar om att i stället följa Jesus och hans undervisning. Och de uppmaningarna kommer från de gamla missionsfälten.
  Frågan är om vi förmår att ändra kursen innan det blir lika dramatiskt som det blev för Svenska Kyrkan. Vill vi? Orkar vi?
  Kanske behöver vi vänja oss vid tanken att det inte längre är vi i Nord som håller i taktpinnen för världens kristenhet. Katolikerna fick en påminnelse om det under det gångna året. Den gamle påven gjorde något så unikt som att gå i pension och ersattes av historiens förste påve, som varken kommer från Europa eller Medelhavsområdet, utan ifrån Latinamerika. Inom den rörelsen fick man en påminnelse om att för 100 år sedan fanns 2/3 av världens katoliker i Europa – idag lever bara 1/4 av dem här. Och bilden ser inte annorlunda ut, om man i stället tittar på världens evangelikaler eller karismatiskt kristna.
  Vi kan räkna med att det här kommer att påverka både perspektiv och prioriteringar inom den världsvida kristenheten.

 



theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Några tankar om hälsotrender, österländsk andlighet och kliande öron...
18 oktober kl. 12:00

"Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen, och vänder sig till legenderna." (2 Timotheosbrevet, kapitel 4, vers 3-4)

Det är nog ingen som har undgått den eskalerande våg av hälsorådgivning och olika motionsformer, som sköljer över oss sedan en tid tillbaka. Nu är det inte bara jogging i skogen, styrketräning i gymmet eller simning i badhuset som gäller längre. Och i en mer och mer stressad tillvaro, behöver även själen lugn och ro, som komplement till den fysiska träningen.

De österländska alternativen har blivit allt mer populära, såsom Qigong, Yoga/ Kundalini, Meditation, Mindfulness, m.m. Speciellt när det gäller Qigong och olika former av Yoga har det tagit sig in i sjukhusens korridorer, skolor och även i en del kyrkor. Tikla är en variant som marknadsförs som ett Kristet alternativ till Yoga. Likheten till Yoga anses av många vara slående.

Men är det inte positivt med att prova nya träning/avslappningsformer? Eller kan det tvärtom vara farligt med dessa österländska influenser? Mja, tittar vi närmare på t.ex. Qigong och Yoga så har de sina rötter i Schamanism. När det gäller Kundalini, är det centralt inom den hinduistiska mystiken. Kundalini anses var en kvinnlig kraft som symboliseras av en orm. Även kallad ormkraften. T.o.m. indiska erfarna gurun varnar för att experimentera med dessa krafter. När oerfarna människor ger sig i kast med Kundalini-yoga som även praktiseras på skolor till barn så blir man mörkrädd.

Det är huvudtaget märkligt att skolor tillåter träningsformer som har en religiös koppling, samtidigt som kristna pastorer och en välsignelse inte längre är välkommet på många skolor... Det handlar nog mycket om okunskap från skolledningens sida.

Den alltmer populära Thaimassagen har sina rötter inom Buddhismen, en religion där massage var en av de många helande konster som lärdes ut i klostren för flera tusen år sedan.

Jag tror inte att vi ska vara rädda för allt som kommer utifrån. Men klart är det när vi utövar en meditativ aktivitet av något slag, och använder mantran som härleder till främmande gudaväsens så finns risken att kanaler öppnas upp för demoniska andars påverkan. Som i förlängningen ger negativa påföljder. Andligt törstande personer är extra utsatta, eftersom de är mera mottagliga och har lätt att ledas in på en djupare bana i New Age och den österländska mystikens spår.

Det gäller att vi som kristna kan erbjuda andra och helst bättre alternativ i stället för det som världen erbjuder. Det är en utmaning för både nuet och framtiden!



theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Hjärtats bön
4 oktober kl. 12:00

Bön är en hjärtesak, det är något angeläget, det har med mitt innersta att göra. När det inte är så blir Jesus bekymrad. Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. (Matt 15:7-8)

Hur ska vi då be? Jesus uppmanar oss att söka oss till platser där vi kan vara ostörda med Gud. Han säger: Gå in i kammaren! (Matt 6:5-8). Ordet för kammare (tameion) betyder kammare eller förrådsrum, en avskild plats i det inre av huset. När du ber är det lämpligt att dra sig undan från det offentliga och gå in i det fördolda. Utan avskildhet är det så gott som omöjligt att leva ett andligt liv (Henri Nouwen). Där, i kammaren, i ensamheten möter Fadern med dig och talar till dig. Fadern väntar på oss i stillheten, i tystnaden. Det kristna livet och dess djupaste övertygelser föds i den enskilda gemenskapen med Gud (E.M. Bounds).

Jesus säger att vi ska be till vår fader som är i det fördolda, i ditt inre, i ditt hjärta. Paulus skriver att vår kropp är ett tempel för den heliga anden (1 Kor 6:19). Tomas Tranströmer skriver: Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Hjärtats bön handlar om att det i ditt inre finns ett rum, en kammare, en böneplats. När du ska be får du alltså med tanken föreställ att du går ner för trapporna till ditt hjärtas innersta rum. Ta gärna tio steg genom tio lugna andetag. Lås upp och gå in i hjärtats tempel. Där i vårt inre väntar den treenige Guden på dig och gläder sig över din närvaro.

Andakten i ditt hjärtas inre rum behöver inte skilja sig märkbart från vår gudstjänst i kyrkan. Byggstenarna är desamma:

  • Lovsång
  • Bibelläsning
  • "Predikan" i form reflektion över Bibeltexten: vad betyder det här för mig?
  • Tillbedjan
  • Förbön för vår värld och de som står oss närmast.
  • Bön om Guds välsignelse!

...så varför inte prova på?!  :-)

 



theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Crossblogger funderar över 2012
11 januari kl. 12:00

”Att sakna kunskap är illa nog, men den som rusar i väg missar målet”
(Ords 19:2)

Kunskap är makt, brukar det sägas, och naturligtvis gäller även det motsatta: Okunskap är maktlöshet. Salomos ordspråk fångar nog in rätt mycket av Sverige på 2010-talet.
  2012 var året då Skolverket fortsatte att tolka den nya skollagens formuleringar om att den svenska skolan är ”icke-konfessionell”, där det inte får förekomma några religiösa inslag. Nu förklarade man att om en skola uppmärksammar Första Advent och besöker en kyrka, så måste det vara utan några ”religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse”. Hur man förklarar innehållet i en religiös högtid utan att det blir ”religiös förkunnelse” var och förblev en gåta för de flesta utanför Skolverkets korridorer.
  Skolverkets jurister gick också vidare i sin tolkning och kom fram till att eftersom hela skolmiljön – även matsalar, korridorer och kapprum – ingår i begreppet ”utbildning”, så kan det inte heller vara tillåtet för en kristen skolgrupp att berätta för andra elever om sin tro och ”värva” medlemmar. Sånt får bara ”icke-konfessionella” elevföreningar göra.
  Kanske var det en tillfällighet att Sverige aldrig tidigare har haft så många kristna skolgrupper som 2012, kanske inte.
  Det är lätt att bli arg på Skolverket, men kanske borde vi snarare vara tacksamma över att de visar på att våra folkvalda har gett skolan en omöjlig uppgift. Å ena sidan har skolan till uppgift att göra barnen delaktiga i det gemensamma kulturarvet. Å andra sidan skall skolan vara utan religiösa inslag.
  Båda påståendena låter bra, så länge de får vara just lösryckta påståenden, för de bottnar i politikernas och de flesta svenskars missuppfattning att ”religion är en privatsak”. Fast verkligheten är ju att varenda röd dag i almanackan antingen har en religiös eller politisk bakgrund. När alla religiösa eller politiskt känsliga högtider är bortsorterade så är det i stort sett bara ”Kanelbullens dag” som blir kvar för skolan att uppmärksamma som vårt gemensamma kulturarv.
  Ännu märkligare blev det i och med att Skolinspektionen någon månad tidigare hade slagit fast att yoga som en del av skolans verksamhet däremot inte bryter mot kravet på icke-konfessionalitet. Inte ens den slags yoga där man uppreprar mantran med hinduiska gudanamn, eftersom man menade att fokus i yoga ligger på ”hälsa och välbefinnande, inte på religiös utövning”. Man kan ju undra om det innebär att en präst trots allt får förmedla en välsignelse som handlar om ”hälsa och välbefinnande”? Eller om kriteriet är att eleverna inte skall förstå vad som sägs? Eller att myndighetspersonerna inte ska förstå vad det handlar om?
  Om man dessutom tar med i bilden att det år 2012 fanns över 400 försäljare av s.k. ”nyandliga produkter” enbart i Dalarna finns, så blir det hela ännu märkligare. 400 – det är fler än summan av alla kristna präster och pastorer i samma landsända. Och det är förmodligen inte unikt för Dalarna.
  Myndigheters och politikers brist på kunskap om religion är verkligen monumental och den får konsekvenser. Sverige fortsätter att utvisa människor med muslimsk bakgrund till muslimska länder, trots att de döpts i en kristen församling. Man bedömer allvaret i deras tro utifrån vad de kan redogöra för om kristna högtider och man förstår inte heller varför det skulle vara problematiskt om tjänstemannen som gör utredningen och tar fram förslag till beslut själv är aktiv muslim.
  Talibaner och mullor är säkert tacksamma för svenska myndigheters okunnigt hjälpsamma hand. För kunskap är makt och okunskap är maktlöshet.
  Kanske var det summan av allt detta som bidrog till att så många anslöt sig till Adventsuppropet, tidningen Dagens initiativ att kräva att skollagen förtydligas så att det faktiskt är möjligt att i en adventssamling berätta varför vi firar Advent. Det var nog många som kände att det var dags att påpeka att kejsaren är naken. Världen Idag och Seglora Smedja anslöt sig, över 80’000 människor skrev på, andra tidningar stämde in i kören och regeringen meddelade att lagen skulle justeras.
  Ändå hann knappt ens namnlistorna lämnas in, förrän 18 pastorer – till stor del från vårt eget samfund – gick ut i pressen och tog avstånd från Adventsuppropet, som de tyckte var problematiskt eftersom det blandade ihop stat och kyrka. Det var lätt att sympatisera med de 18 pastorernas goda tankar om att skilja på stat och kyrka. Men det var desto svårare att förstå på vilket sätt Adventsuppropet handlade om att blanda ihop stat och kyrka och varför just det här initiativet var så viktigt att markera avstånd till.
  Vi ställer oss då och då frågan varför kristna märks så lite i debatt och samhällsliv. Men sanningen är väl den, att vi alla har mycket lättare för att problematisera varandras engagemang, än för att välsigna de av våra trossyskon, som kämpar vid en annan av Guds Rikes frontlinjer, än den där vi själva står just nu. Och därför lägger vi effektivt krokben för varandra i stället för att uppmuntra.
  Vi såg ett liknande fenomen i början av året, då Örebro Missionsskolas tidigare rektor Sigfrid Deminger drog igång en debatt, där han menade att frikyrkan har spelat ut sin roll och att han därför sökt sig till Svenska Kyrkan. Han menade att bibelläsningen fått en undanträngd plats och gudstjänsterna blivit som lättsmält show på en scen för en publik. I botten av hans resonemang fanns några viktiga frågor om tro och lärjungaskap på 2000-talet, fast tyvärr blev det hela mest en debatt om och försvar av olika gudstjänstformer. Och en debatt om huruvida det verkligen var rätt av en kristen ledare att säga och göra som Deminger.
  För, återigen, vi har så mycket lättare för att problematisera varandras engagemang, än för att välsigna de av våra trossyskon, som kämpar vid en annan av Guds Rikes frontlinjer, än den där vi själva står just nu.
  En bön inför 2013 är att få vara med om en förändring på den punkten.

 



theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Bli en team:are?
14 december kl. 12:00

Har du en längtan att få utveckla dina ledaregenskaper? Kanske skulle du vilja vara med och planera gudstjänster, eller varför inte få leda en ungdomsgrupp? Då kanske Teamträningsskolan vore något för dig?

Just nu har Korskyrkan 2 teamare i sin församling.

Vill man bli teamare, så är det första man gör att ansöka sitt intresse till Teamträningsskolan. Det gör man enklast via skolans hemsida www.teamtraningsskolan.se.

Utbildningen tillhör Kaggeholms folkhögskola och är utformad med 50% teori och 50% praktik. Praktiken sker i en lokal församling, medan teorin delvis sker på Kaggeholms slott. Övrig teori sker mycket genom självstudier med läsning och fördjupningsarbeten. Tanken är att utbilda unga ledare i ungdomsarbete, gudstjänstarbete, m.m. För många blir det ett utmärkt tillfälle att pröva sin kallelse för församlingstjänst. Man kan välja att praktisera i sin egen församling eller i en främmande församling. Även på annan ort. Församlingen man vill praktisera i måste vara knuten till Teamträningsskolan.

Så här berättar våra båda teamare:

Anledningen till att vi hamnade på praktik i Korskyrkan i Västerås var genom en sportlovsresa till Sälen i vintras. Medlemmar ur Korskyrkan som var med upptäckte oss och ville ha oss till sin församling.

Utbildningen på Teamträningsskolan är normalt uppdelat på 2 år. 1:a året är inriktat på bibelkunskap. Men eftersom vi har gått bibelskola sedan tidigare kunde vi hoppa in på 2:a årets utbildning direkt, som är inriktat på ledarskap.
  
Det primära fokuset för oss i korskyrkan är ungdomsarbetet. Vi är med och leder tonårssamlingen ”Online” på fredagskvällarna. Vi är också delaktiga i ”Konfa”. Sedan har vi en egen hemgrupp för ungdomar. Praktik varvas hela tiden med teori. En handledare finns i kyrkan som coachar oss.

3 veckor per termin är teorin förlagd till Kaggeholms slott som tillhör folkhögskolan. Slottet ligger på Helgö i Mälaren. Vi bor på slottet under dessa veckor. Sammanlagt 40 elever håller till där under teorin. Förutom teori och praktik så ingår också friskvård med 2 timmar per vecka under utbildningen.

Killarna verkar trivas bra och vi håller tummarna för dem och fortsättningen!



theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Målet i sikte!
24 augusti kl. 12:00

Det händer att Bibeln hämtar bilder från idrottens värld för att säga något väsentligt om livet. Löpning är en sådan bild. Jag vet att inte alla upplever löpning som något positivt. Tvärtom, det finns de som associerar löpning med något rakt igenom jobbigt och trist. Likväl säger Bibeln att livet är som ett lopp vi har att springa.

”Jag sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet.” (Ef 3:13)

Så här mot slutet av augusti är vi på väg att lämna sommaren för att gå in i hösten. Arbete och skola drar igång igen och vi börjar sträcka oss mot det som ligger framför. Vad har du framför dig? Hur ser din höst ut? Vad är det som väntar? Vad är det du sträcker dig mot?  Vi har alla förhoppningar och önskningar, ambitioner och drömmar. Vi sträcker oss mot det goda livet.

På livets väg är det inte hastigheten som är det viktigaste. Det som avgör huruvida vi kommer att nå målet är inte hur snabbt vi springer utan om vi rör vi oss åt rätt håll. För att hitta vägen och hålla kursen bjuds vi enligt kristen tradition att söka vägledning i bönen, bibelläsningen och gudstjänsten.

Korskyrkan finns till för alla oss som sträcker oss mot det goda livet. Välkommen med på någon av våra samlingar i höst.

Lycka till på vägen!




theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Alltid Läge För Läger!
11 maj kl. 12:00

Flera gånger under året lämnar vi i små eller stora grupper kyrkan på Skallberget för att istället leva lägerliv. Det finns läger för ungdomar eller vuxna eller mixat. Vad ska det vara bra för?

Något enkelt svar är inte lätt att finna, men läger ger ofta mycket intryck och inspiration på kort tid. Inte minst har man trevligt med nya och gamla vänner. Möjligheten att lära känna nya människor är påtagligt stor, nästan omöjlig att undgå!

Lägerplaneringen sker ibland helt i egen regi, eller tillsammans med någon annan kyrka. Genom vårt samfund, EFK, arrangeras det flera olika sorters läger där vi deltar och våra egna ledare är medansvariga.

Barn- och ungdomslägren är mest förekommande. Under perioden maj till augusti finns det mycket att välja på. Vad sägs om Smajl för låg och mellanstadiet, Chili för högstadiet och Frizon från 16 år och uppåt. Lägerplatsen för Smajl och Chili är Hjälmargården och Frizon håller till på Torp (ca. en mil utanför Örebro)

Inte varje år, men med en lagom periodicitet ordnar vi sommarläger där ung som mindre ung, familj eller singel, trivs tillsammans. Den här typen av församlingsläger äger rum under en sommarvecka.

När sommaren är över börjar vi med en församlingshelg. Då träffas vi helst på någon naturskön plats under en helg för att umgås och ha trevligt tillsammans. Man kan säga att helgen fungerar som en ”Kickoff” inför höstens aktiviteter och utmaningar i församlingen. Programmet varierar men har ofta ett inslag med inspirerande undervisning av en inbjuden gästtalare. Den goda maten kompenseras med en eller flera tipspromenader för de som inte vill leka, för det kan man också göra. När höstmörkret kommer tänder vi grillen och får en mysig avslutning på dagen.

På sportlovet så brukar det ordnas sportlovsläger för ungdomarna. Och ofta sker arrangemanget tillsammans med andra församlingar. Nu senast tillsammans med två församlingar från Stockholm. Det finns möjlighet för alla ungdomar att få följa med. Resan gick i år upp till Sälen för att åka skidor. En av ledarna som var med hade skidskola för de som var ovana, och solen och vädret blev även strålande efter några dagar. På dagarna åker man mest skidor och på kvällarna sker fina andakter med lovsång och bön. Det blir också bra tillfällen att få lära känna varandra och få nya vänner.

Känns lägerlivet lockande? Kontakta i så fall oss i Korskyrkan så vill vi mer än gärna hjälpa till med information och anmälan.



theme.postedin:  Liv |  Permalink  |   
 
Glöm inte bort att hoppas – del 2/2
27 april kl. 12:00

Hur uppstår hoppet?


Hoppet väcks inte av hurtiga uppmaningar att rycka upp sig och vara lite mer positiv! Sådana uppmaningar är inte särskilt meningsfulla. Jag tror inte på den strategin. Ett levande hopp går inte att kommendera fram.


Om du vill att ditt barn ska få vattkoppor är ett gott råd att låta ditt barn leka med någon som har vattkoppor.  Samma logik gäller i trons värld. Vill du fyllas av hopp är rådet: Exponera dig för den helige Ande. Hopp är nämligen smittsamt. I mötet med den helige Ande kommer du att smittas av det hopp som Gud är uppfylld av. Paulus hävdar att vårt hopp, vår framtidstro och vår livsglädje är kopplat till Andens verk i våra liv. I Andens närhet riskerar du att få ett allt rikare hopp.


Vi kan också möta Gud i naturen. När vi gör starka upplevelser i naturen är det för att vi kommer i kontakt med den Gud som skapat allt och som finns överallt. Jag har själv varit med om när snön lyste och alla bördor lättade – när det kändes som att ett kilo vägde 700 gram, inte mer.


Att vara i närheten av hoppets Gud tynger inte utan det befriar och lyfter. Ett tecken på att du varit i Guds närvaro är att du känner dig lätt. Lätthet är ett av kännetecknen på sund och frisk andlighet. Jesus kritiserade fariséerna för att de lastade på människor bördor som var svåra att bära. Och de rör inte ett finger för att lätta på bördorna.  Så ska det inte vara! Visst, vi kan inte trolla bort alla bördor vi bär på men i Guds närhet är det som om Någon har skjutit till en osynlig axel, en axel som lyfter och bär så att så att ett kilo väger 700 gram, inte mer! Visst är den andliga kampen högst verklig – men kristen tro kännetecknas av en lätthet.


I mötet med en annan människa kan hoppet väckas till liv. Varför då? Jo, för att Gud finns där! Jag kan smittas av hopp genom att vara nära någon som har hopp. Hopp kan uppstå i gemenskapen med vänner, när vi bryr oss om varandra – stöttar och hjälper varandra. När vi bastar tillsammans eller pysslar tillsammans eller gör nånting annat tillsammans. Där – mitt i vardagen – kan vi upptäcka att glädjen och hoppet väcks inom mig.


Var finner vi hoppets Gud? Jo, i bönen och bibelläsningen – både hemma och i gudstjänsten. ”Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom … den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp” skriver Paulus (Rom 15:4).


Att läsa om Guds löften och hur Gud varit med genom historien ger hopp inför morgondagen. God bibelutläggning har den effekten att den stärker och bevarar hoppet. När vi läser bibeln, ber och lovsjunger tillsammans i gudstjänsten har det effekten att

det fyller mig med framtidstro, tillförsikt och livsglädje.


Vår uppgift är inte att bygga församling och förbättra världen på egen hand, med de resurser och förmågor vi har. Det är Gud som ger växten, skriver Paulus. Tillväxt i mitt liv och i församlingen är Guds verk. Att hoppet växer till handlar om mer än vår insats, utan det är Gud som gör att hoppet växer. En slags gör-det-själv-andlighet leder bara till trötthet och utbrändhet


Så likt Paulus skulle jag vilja avsluta med att be för dig och för mig och för de människor som finns omkring oss:


”Må hoppets Gud uppfylla oss med all glädje och frid i tron och ge oss ett allt rikare hopp genom den heliga Andens kraft.”


Glöm inte bort att hoppas!

 

 

P.S. Du som bor i Västerås: Du missar väl inte Valborg vid Skallbergets vattentorn nu på måndag? D.S.



theme.postedin:  Liv |  Permalink  |