(Del 2)

Kan man lita på det som Bibeln berättar om Jesus? Eller är det bara legender? Eller kyrklig propaganda? Finns det andra böcker som ger en bättre bild av vem Jesus var? I den här artikelserien söker vi svaren på de frågorna.

Det sägs ibland att det inte finns några historiska bevis för att Jesus verkligen har funnits. Och om han nu har gjort det, så  finns det i alla fall ingen anledning att ta Bibelns "myter och legender" om honom på allvar. Stämmer det?

  Praktiskt taget all vår kunskap om enskilda personer i historien (i synnerhet de som levde för flera tusen år sedan) bygger på vad vi kan läsa i om dem i de dokument som finns kvar. Jesus är inget undantag och här finns de flesta dokumenten i Bibelns Nya Testamente (NT).

  Men NT är väl bara en samling myter?

  Av NTs 27 böcker är 22 st brev (oftast med tydliga avsändare och adressater), och 5 st är skildringar av Jesu liv och den första församlingen. De innehåller mängder av namn på platser och historiska personer som lätt kan verifieras. Herodes, Pilatus, Kajafas, Johannes döparen, aposteln Jakob och många andra är kända från andra historiska källor. Paulus resor är så noggrant beskrivna att de går att plotta in på en karta. Det finns även uttryckliga dateringar av en del händelser. Början på Johannes döparens verksamhet t.ex. är angiven som kejsar Tiberius 15:e regeringsår, d.v.s. 28 e.Kr. Intrycket jag får av NT är inte en luddig "det-var-en-gång-för-länge-sedan"-berättelse. Böckerna gör anspråk på att berätta om något som de menar faktiskt hänt, om när det hände och om var det hände – ungefär samma anspråk som dagstidningarnas nyhetssidor gör. Och liknelsen mellan Nya Testamentet och en dagstidning kanske inte är så långsökt som det låter – de första kristna kallade sitt budskap för ”evangelium”, som betyder just ”goda nyheter”.

  Men Nya Testamentets författare var ju inte neutrala, utan partiska – väldigt partiska! När de skrev, så var det väl för att sprida sin egen övertygelse?

  Visst är det så. Men hur är det då ställt med andra historiska källor som vi har? Jo, av de grekiska och romerska historikerna, så visar det sig då att Tacitus var aktiv politiker, Suetonius och Livius hade mycket nära relationer till de regerande kejsarna, Plutarchos var präst i Apollons tempel och Josefus var f.d. judisk präst och revolutionär som bytt sida till romarna. O.s.v. Allesammans var de partiska och skrev för att sprida sin egen övertygelse, precis som Nya Testamentets författare. Ändå är det sådana författare som vi bygger vår kunskap om antiken på.

  Så om jag skall döma ut Nya Testamentet som en icke trovärdig källa, för att författarna var partiska, ja, då får jag samtidigt lov att säga tack och adjö till det mesta jag anser mig veta om antiken. Och tvärtom: om jag menar mig ha en rätt bra bild av vilka Julius Caesar och Alexander den store var och vad de gjorde, ja, då får jag i konsekvensens namn lov att erkänna att jag har en rätt bra bild av vem Jesus var och vad han gjorde.

  Men är det inte så att Bibeln har översatts och kopierats så många gånger att vi inte längre vet vad de första kristna egentligen sade om Jesus? Originaldokumenten finns ju inte kvar längre? Om detta kommer nästa artikel i serien att handla. Välkommen tillbaka då!