Antagligen är din frustration en följd av att du inte fått information om att ryggoperationer överhuvudtaget är tuffa saker som gör mycket ont i viss eller lång tid efteråt. (mkt ovanligt att man får det)
Tyvärr går det mot ännu mer bagatellisering av diskoperationer efter att kirurgerna nu vurmar för hemgång samma dag....
Strunta i träningscykeln på ett tag...försök vara som vanligt...rör dig som vanligt..om det går...stressa inte nu för att det gör ont....vila...ta det lugnt...en operation är en operation....vilken lever sitt eget liv...det vill säga tar tid att läka oavsett om du tränar, sover eller tittar på film...
Håll ut....smärtan går över... men det kan ta tid...väldigt lång tid för många...
Vårdsektorns glada tillrop stämmer nästan aldrig...

Christer, opererad 3 gånger...ordf i Patientföreningen för ryggar och som studerat ämnet i 15 år...

Skrivet av Christer den 20 april, 2009 kl. 04:40 #

Hejsan!
Jag hade min operation för 2 veckor sen och de ville att jag skulle åka hem samma dag, vilket absolut inte gick. Hur ska man ens kunna åka hem om man inte kan gå? Jag fick oxså en chock efteråt, var inte alls beredd på att det skulle göra så himla ont. Ska börja med sjukgymnastik nästa vecka och hade planerat att börja jobba i slutet av månaden men tror det dröjer ett bra tag innan man kan gå tillbaka till vardagen och jobbet. Hoppas bara att smärtan ska gå över så man kan börja leva "normalt" igen.
Hoppas du blir bra snart Cuss...

Skrivet av Madde den 15 juni, 2009 kl. 20:26 #

Hej!
Jag blev den 17 juni-09 opererad för diskbråck i ländryggen. Hade jätte ont direkt när jag vaknade men sedan gick det jätte bra. Var uppe och gick i korridoren själv utan hjälpmedel samma kväll. Ben smärtan var som bortblåst men var nu dommnad i stället.
Dagen efter innan lunch åkte jag hem, min sambo tänkte köra fram bilen men jag ville gå själv. Var ju plötsligt så lätt och inte smärtsamt att gå :)
Men natten till den 19:e allså 2 dagar efter op vaknade jag av ett ryck, kände igen smärtan i benet..
Blev då inlad på lasarettet och ny MR togs, då visade det sig att jag hade fått ett nytt diskbråck på samma ställe som sist som dessutom var STÖRRE. Så där fick jag igen för att jag under TVÅ dagar mått bättre än under många månader...

Nu väntar jag på att bli stelopererad, en operation som jag dock tror mig veta kommer göra mycket ondare och rehabiliteringen kommer vara längre. Men det känns som jag inte har något val, orkar inte längre ha det så här.
Kommer få vänta 3-4 månader trodde min läkare innan jag får tid för operationen :(.
/Karin

Skrivet av Karin den 08 juli, 2009 kl. 22:14 #

Jag har haft mitt diskbråck sedan feb i år. Bättre och sämre perioder men alltid smärta i benet.....just nu sämre. Känns som om man är beredd att ta risken med en diskbråcksoperation vid det här laget, trots risk för komplikationer. Det verkar vara en hyfstat stor procent som får tillbaka sitt diskbråck eller där operationen inte hjälper utan bensmärtan kvarstår. Men härligt att höra att endel av er mått bättre än på länge efter operationen i alla fall..

Skrivet av Marie den 22 september, 2009 kl. 09:18 #

Hej alla "ryggentusiaster"!
Den 21 september 2009 genomgick jag en operation (steloperation) i ländryggen. Skriver detta den 2 oktober.
Operativ läkare beskrev operationen efter utförandet, som omfattande. "Väldigt mycket skräp/brosk har tagits bort.
Före operationen, har jag under flera år lidit av omfattande värk och domningar i benen. Mycket vaknätter och socialt handikappad i exempelvis umgängesliv. Smärtor och besvär, som hela tiden eskalerat.
I dag, fjorton dagar efter operationen, är alla dessa obehag "som bortblåsta". Livet har för mig, plötsligt fått en mening. Det är som om jag fått komma in i en annan dimension, ett annt liv.
Visst var det, "helvetes värk", två dagar efter operationen. Med allt vad det medför av fullständigt neddrogande.
Men nu, med litet perspektiv på det hela, skulle jag gärna utstå lidandet en gång till! Vad är två dagars värk, mot alla dagars lidande.
Så du, som står inför en liknande operation, tveka inte - vad är några dagars lidande mot ett helt liv med handikapp.
Träffar du sedan personal, så positiv och änglalik, som jag gjorde på ortopedkliniken i Linköping, ja då är du bara att grattulera! Leffe

Skrivet av Leif Emelin den 02 oktober, 2009 kl. 16:29 #

HEJ alla diskbråckare!
Jag gjorde en diskbråcksoperation nu i juni år-09. Gick innan dess med stor smärta i ett och ett halvt år. Har alltid tyckt att det sett fånigt ut med äldre personer med hjul under sin shoppingväska. Själv var jag tvungen att använda en sådan ett par veckor efter operationen. Så kan det gå.
Trots att jag fortfarande har två bråck som inte åtgärdats har mitt "fysiska" liv ändrats avsevärt efter operationen. Tre veckor efter operationen kunde jag smått cykla igen, dock inte uppför minsta backe, men ändå.
Fyra veckor efter OP var jag på dansgolvet igen (buggare i vanliga fall) Jag orkade dansa 5 av 30 danser,(vanligtvis 25 av 30) innan ryggen var trött. Har nu successivt byggt upp min rygg via sjukgymnast, Bellevue Gym V-ås och promenader och är på väg att vinna en "Gå-steg-tävling " på jobbet. Har fortfarande svårt att sitta längre stunder, samt mjuka soffdynor är ett helve-e, likväl fina köksstolar hos väninnor med bakåtlut. Fikar gärna på stan på olika ställen men är observant på hur sitsen ser ut därinne.
Är smått orolig att mina andra två bråck skall göra sig påminda. Hoppas på att så länge jag bygger upp mig att de kan hållas i schack där de är. Känner för Er, kram carola

Skrivet av carola den 01 december, 2009 kl. 21:35 #

Hej Nina, jag kom just hem från Stockholm Spine center där jag opererats för diskbråck. Jag var också rädd, det hör nog till. Just nu kan jag inte säga så mycket om utfallet, det gör fortfarande ont efter ingreppet, i både mage(de gick in framifrån) även lite i ryggen där proteserna satts in. Jag kan säga att efter denna korta tid så känns det inte värre i ryggen än vad det gjort innan vilket är ett framsteg!! Jag hoppas på helt tillfrisknande! Lycka till och det går bra!

Skrivet av Mary Ann de Carvalho den 07 februari, 2010 kl. 19:21 #

Hej,

Jag har haft problem med ryggen i 7-8 år. Gått i perioden. Från milda smärtor till våldsam ischias. Från vården i skandinavien får man ofta höra att "den torkar in", "träna pilates" "smäll ett par 100 000 på kirapraktik och fysioterapi" "live with it" "ta smärtstillande+antiinflammatoriska" "operation hjälper ofta inte" "operation är väldgit riskabelt och kan förvärra situationen". Detta pågick i 8 år. Man ville inte ens en ta ny MR för att se om situationen förvärrats eller andra prolapser uppkommit.

Jag hade haft ökande smärtor igen nu sedan jultider när jag reste till indien på semester. Någonting utlöste en fruktansvärd ischias värre än någon jag upplevt tidigare. Jag var tvungen att åka till sjukhuset där en MR togs. Man upptäckte en stor prolaps och en lite mindre. Jag opererades (I INDIEN!!!) och de tog bord den ena disken helt (kotorna kommer växa ihop) och fixade lite på den andra disken. Jag tog mina första stapplande steg 3 dagar efter operationen. Trodde ryggen skulle gå av men grät nästan av glädje då all strålning nedover för första gången på 8 år var borta. Låg på sjukan i ca 5 dagar. Problemen var i området L4-S1

Nu, 3 veckor efter operationen går jag helt fint. Inga smärtor alls. Att sitta länge kan vara lite problematiskt. Operationen är hittills det bästa som hänt mig de senaste 8 året. Känns som att man kan starta ett nytt liv nu utan den konstanta energiboven - smärtan!

Mitt intryck är att undvikandet och av operation handlar om budget och hälsopolitik. Den konservativa behandlingen har för mig vart totalt bortkastad. De personer jag känner som opererats för prolaps är alla otroligt tacksamma och nöjda. Det ska påpekas att alla har haft prolapser i lumbal regionen och de flesta har tagit bort hela disken och låtit kotorna växa ihop.

Skrivet av david den 27 april, 2010 kl. 20:06 #

Hej,

Jag undrar vilka bensmärtorna har utvecklats/avvecklats efter operation för er som opererat er?
Försvann smärtorna helt efter operation eller dog dom ut med tiden, och i så fall hur länge tog det?

Jag har nyligen (för 11 dagar sedan) blivit akutopererad för ett diskbråck runt L5-S1. Haft svåra bensmärtor men anledningen för att operationen blev av och akut var att jag domnade bort helt på min högra sida från midjan och nedåt.

Från att jag vaknade upp efter operation och under efterkommande vecka så var jag nästan helt smärtfri
(tilläggas bör att jag åt oxycontin/morfin/voltaren och paracetamol) Det ömmade lite i ryggen men inte farligt - och jag hade inga smärtor i benet alls. Benet var och är fortfarande bortdomnat, men det är att vänta då det tydligen tar tid för nerverna att vakna till liv och för avslitna nervtrådar att hitta varan igen och växa ihop.
Det som oroar mig är att smärtorna i benet succesivt börjat återkomma från dag 5-6. Jag började känna av smärtorna svagt 5-6 dagar efter operationen och sedan dess har dom växt sig större. Är det någon som känner igen den beskrivningen?

Tacksam till alla om vill dela med sig av sina erfarenheter

Svar till Diana:
Ja, du kommer sövas med narkos inför din diskbråcksoperation och när du vaknar upp är operationen över.

Skrivet av martin den 19 augusti, 2010 kl. 21:46 #

Hej!
Jag ska opereras för ett stort diskbråck nästa vecka och känner mig både orolig och lättad. Jag vill gärna höra om andras erfarenheter, berätta gärna mer! Är det till exempel någon som vet hur en steloperation "beter sig" när det passerat många år?

www.ondaryggen.blogspot.com

Skrivet av Anna den 02 september, 2010 kl. 12:48 #

Ska operera för diskbråck i ländryggen den 9-9
men vet inte om jag ska nu när jag har läst inläggen..hur ska jag göra?

Skrivet av Bosse den 05 september, 2010 kl. 13:23 #

Opererades för akut diskbråck 2006 tog ett tag innan
jag var på benen igen.Men efter 2 månader började jag jobba och efter ca 4 månader var det heltid igen. Till saken hör den att i måndags vaknade jag och var helt skev i ryggen. Rejält ryggskott sa de på vårdcentralen. Minnen gör sig påminda om att det var precis så här det kändes sist. Har någon drabbats två gånger? Kan ryggskott kännas likadant som diskbråck? Mi

Skrivet av Mi den 29 september, 2010 kl. 18:48 #

I april 2010 drabbades jag av ett besvärligt diskbråck L4
blev sjukskriven på heltid och fick bara mer och mer ont
(ischias symptom)
Läkarna hoppades på att det skulle självläka men det drog ut på tiden och jag fick äta mer och mer smärtstillande.
Till slut var jag uppe i 8 tramadol om dagen plus morfin.
Läkarna sade att jag fick bestämma om jag ville ha en operation.
Chansen att bli återställd låg på 85% enligt läkaren o det är 11-12% risk att det återkommer.
Till slut stod jag inte ut med smärtorna längre och bad om en operation,den blev av den 21 sept.
Jag var livrädd innan operationen och undrade vad jag hade gett mig in på,hade aldrig blivit sövd innan.
Inga problem!
Somnade in på fem sekunder o vaknade upp pigg som en mört.
Smärtorna var borta o jag kände mig bara lite stel.
Samma kväll kunde jag kila ned till kiosken på sjukhuset o handla.
Jag var på sjukhuset i tre dagar.
Nu har det gått ca tre veckor efter operationen,när jag går på promenader kan det ömma där bråcket satt.
Men jag känner ingen smärta när jag är stilla.
Största problemet är svagheten i bålen som måste tränas upp nu.
Men det är fantastiskt att slippa smärtan o alla värktabletterna.
Det är som natt och dag!

Kram på er som kämpar där ute!
Anna

Skrivet av Anna den 09 oktober, 2010 kl. 04:27 #

Har haft diskbråck sedan i januari i år. Opererades 29 september. Inte längesedan men nu är jag rädd. Har börjat gå dennna veckan 1timme om dagen. Hållt igång med städning och röj i lägenheten. Har ju inte blivit gjort på så länge. Man är så ivrig att få komma igång med sitt vanliga liv. Längtar efter hårda träningspass. Nu börjar jag få ont i benet igen! Kan det vara något återkommande diskbråk??? Tar jag i för hårt? Kan den börja läcka ingen då? Eller är det bara ovanan att man börjat röra på sig på riktigt igen och inte bara små penisonärs promenader? Någon som haft liknande?
Har sjukskrivning oktober ut. Tänkte börja jobba sen. Jobbar på lager. Borde jag vara hemmma längre?
Kram till er alla och krya på er!

Skrivet av Sofia den 14 oktober, 2010 kl. 09:04 #

Hej alla!

Läkaren misstänker att jag också har ett kraftigt diskbråck då jag knappt kan gå. Ska in på magnetröntgen på tisdag.
Inomhus går jag med rullator och det är för jävla jobbigt samt gör ont. Ute är jag tvungen åka rullstol. Kan inte gå alls.

Är det någon mer än mig som haft liknande besvär, tex att man inte kan gå?

Skrivet av Andreas den 10 november, 2010 kl. 05:48 #

Jag opererades för diskbråck mellan L5-S1 i mitten av juni i år (2010). Då hade jag haft ökande ischiassmärtor i vänster ben sedan augusti 2009. Jag hade inga problem med ryggen innan utan det började som en lätt träningsvärk som bara förvärrades med tiden. Provade sjukgymnastik, stretchin mmmen inget hjälpte.
Jag läste på om diskbråck och eftersom mina symptom samt resultatet av MR-undersökning var ett skolboksexempel på diskbråck som går att operera (mest bensmärta som inte försvinner på 3 mån, ingen ryggsmärta, tydligt diskbråck synligt på MR) bestämde jag mig själv för operation, sen fick jag ligga på vårdapparaten hårt och ringa till läkare, överläkare och läkarsekreterare flera gånger i veckan för att få min remiss till Strängnäs och därmed den vård jag har rätt till.
. Jag blev även erbjuden en tid för dagkirurgi på Ackis i Uppsala men då skulle man åka in, bli opererad och åka hem samma dag vilket kändes vansinnigt, så det tackade jag nej till och valde Strängnäs istället.
Efter operationen var bensmärtan helt borta, efter ungefär en vecka när jag var blev mer aktiv kom lite tillbaks, men jag behövde inga tabletter alls och haltade inte alls när jag gick.
Nu, 5 månader senare, har jag kunnat börja återuppta både löpning och klättring Har fortfarande lite ont i benet, men det är inget som påverkar min vardag.
Känner även av ryggen lite ibland, tex när jag gör pull-ups, men det är heller ingenting mot hur det var innan op.

Så i mitt fall var operation absolut rätt väg att gå, men det hade inte hänt om jag inte bestämt mig för det och genomdrivit det själv tyvärr.
Jag tror också att många gånger är det inte medicinska utlåtanden som leder till undvikande av operation utan politik och budgetfrågor, det är nog många som inte opereras som skulle må bättre av det.

Skrivet av Anders den 18 november, 2010 kl. 11:52 #

Denna vidriga värk nerv smärta ischias. Min rygg lade av helt för ganska precis 1 år sedan, så ont att jag bara grät men fattade inte lite alvedon och julhandla?! En herre på bussen kommenterade hur jag rörde mig och sa rakt ut DISKBRÅCK! Bokade tid hos doktorn och så klart ett stort 1 L4 L5! Sjukskriven i 2 veckor, citatdon etc men envis som jag är skulle jag jobba ( servitris heltid) det blev avsevärt bättre och man glömmer ?!. Juli lägger av totalt akut in till sös bara gråter och gråter och kan inte röra mig måste kissa och tjatas om hur vida jag kan kissa.. Hörde snack om akut.. morfin i blodet och voltaren i rumpan. halta hem. Ligga på soffan och bara slappna av allt låser sig 40 min panik jag kan inte röra mig allt bara dunkar jag når inte mitt smärtstillande jag når inte min mobil.. 123 jo jag kommer upp 17 min till jo jag kan ajajajajaja på med något ut och promenera sakta sakta sakta, folk ska till jobbet tror jag är galen men har bara så ont obeskrivligt one, eller de på t banan bussen rusning som man måste tala om jo jag har ondare en vad du har jag kan inte rsea mig och låta dig sitta jag måste snart förbereda mig för att kliva av om jag kommer upp kanske får åka och vända för jag missar mitt stopp vad gör jag ute jo svår damp kan inte ligga hemma längre! sjukskriven sjukgymnast, kiropraktor nerv hockus pockus doktor bara det försvinner. Orkar inte vara hemma äta massa smärtstillande det blir bättre ny mr ser lika illa ut.. doktor OPERATION frågar om de kan lägga den längre fram mkt nu har blivit jul julbord måste vara där. Ligga på golvet bena högt bara att bita i hop men inte ska väll jag, nu fungerar jag kan ju gå jobbar 55 h som servitris smärt tröskel jag hur gör man kan inte ha sex kan inte spela kubb kan inte cykla men jag kan ju jobba bara att bita i hop operation! vågar jag eller kan man var nöjd men bara skit ont jag kan ju ta mig upp ur sängen.. jo just det som sagt inte ens 30.

Skrivet av Mickan den 10 december, 2010 kl. 03:15 #

Åkte ambulans in till sjukhuset den 5/1 efter ett dygn av oavbrutna smärtor i benet. Låg inne på ortopeden i Kalmar i nästan en vecka och fick komma hem för tio dagar sen. När dom efter ett tag kommit på att oxycontin var det enda som någotsånär hjälpte mot smärtan fick jag prata med en ryggkirurg. Jag var från början skeptisk till operation bör väl tilläggas. Efter att ha pratat med honom var min enda tanke att den mannen aldrig skulle få sätta kniven i min rygg. Han negligerade min smärta och min oro totalt. "Det är bara att komma in på förmiddagen och åka hem på eftermiddagen!". Som att det skulle inge nåt slags förtroende. Nu ligger jag hemma och knaprar piller och är duktigt trött på slöheten som kommer med det. Inbillar mig ändå att det blir lite bättre dag för dag. Jag vill inte operera mig så länge sjukvården har den nonchalanta inställningen som jag mötte.

Måste bara tillägga att sköterskorna på ortopeden i Kalmar är helt suveräna. All heder åt dom men dom flesta läkarna verkar komma från nån annan planet. Dom har inte lärt sig att kommunicera med oss jordbor än.

Skrivet av Magnus, 36 den 20 januari, 2011 kl. 17:16 #

Hej allihopa. Blev opererad för diskbråck i ländryggen i tisdags. Var uppe och gick lite 2 timmar efter operationen, har nästan inte ont, inga smärtor alls i benet. Nu tre dager efter är jag uppe en timme och tillbaka i sängen en timme. Morfintabletterna ligger orörda.
Operationen gick i mina ögen fantastiskt.
Jag blév opererad på dagkirurgisk avdelning i Århus i Danmark och skickades hem nästa förmiddag.

Jag tänkte att det behövdes en solskenshistoria här inne :-) Hoppas ni allihopa får det bättre snart.

Skrivet av sarah den 28 januari, 2011 kl. 09:55 #

Ännu en liten solskenshistoria för er som är lite rädda för eventuell operation:

Jag fick diskbråck L4-L5 i april -08. Kunde varken stå, gå, sitta eller ligga fram tills min operation i september -08. Inga värktabletter eller annat (Lyrica) hjälpte. Hade innan diskbråcket haft problem med ischias i ungefär 15 år (född -76). Utlösande faktorn var enligt läkare min överrörlighet. Så ont som jag hade önskar jag inte ens min värsta fiende. Den enda position som jag kunde vara i utan extrem smärta var att stå i 90° vinkel med armbågarna mot diskbänken. Tilläggas bör att min smärttröskel är grymt hög. Har efter det fött barn i säte, helt utan någon form av bedövning.

Min operation utfördes på Carlanderska (Perago) i Göteborg. Ett par timmar efter operationen var jag uppe och promenerade på uppvaket och ville sedan inte sätta mig i sängen igen. Efter 4 månaders oändlig smärta var jag efter en 1,5 timmar lång operation helt smärtfri!

Kirurgen sade till mig att det inte var så konstigt att jag haft ont. Ischiasnerven och diskbråcket hade nämligen växt ihop, så när nerven väl skars bort från disken försvann all smärta.

Efter sjukgymnastik och lite mer försiktigt leverne är jag fortfarande helt smärtfri. Försöker tygla min överrörlighet och inte göra dumma lyft och vridningar. Det känns i alla fall bättre rent mentalt... Har inte ätit en värktablett mot ryggont sedan september -08 och tänker fortsätta så!

Enda resterna från min "sjukdomsperiod" är känselbortfall på ovansida höger fot och underben (från de tre mellantårna och halvvägs upp till knäet). Känns som att det är helt ok att leva med det :-).

Skrivet av lina den 01 februari, 2011 kl. 11:52 #

Mycket givande med alla dessa kommentarer kring diskbråcksoperationer, tack!

Skrivet av Diskbråck den 27 februari, 2011 kl. 18:32 #

Hej min historia , 2005 första op ,skönt att vakna upp utan att ha ont.Några bakslag första året,men sjukgymnastiken räddade mig.September 2010 vaknar kan inte gå , foten bara hänger och dinglar , benet "svarar inte"..... In till akuten ,mr stort diskbråck det gamla har gått upp igen , akut op inom 24 timmar,kateter och mycket morfin det dygnet.vaknar kan inte gå , kan inte kissa,efter något dygn börjar gå lite, ingen känsel i underliv ,insidan lår ,skinkorna,utskriven efter 3 dygn kan fortfarande inte kissa,Känns som man har klippkort på akuten 40 graders feber , bitestikel infamation ,forstoppning och pricken över i proppar i lungorna ,waran i 6 månader ,nu efter ett halvår har börjat kissa själv, känseln börjar sakta komma tillbaka,2 månader kvar på waranen ,börjar se ljuset , har ju inte ont i ryggen i allafall , så kan det gå

Skrivet av Jonas den 03 mars, 2011 kl. 19:59 #

år 2010 22 mar jag har blivit opererat halsryggen 3 nivåer innan des flera år jag har levt med smärttan men i slutet hamnade jag operation bordet det tåg 4timmar 20 minuter man hade hoppats god resultat det har gått nästan 1 år snart nr 1 det blev värre efter operationen och det värsta jag har kämpat 1 år nå den så kallade kirurgen var är han inget svar november 2010 jag fick CT Bilder fortfarande efter 4 månader jag har inte fått svaret en var är min kirurg hur får jag svaret men nu först överveger att anmäla honnom men som sagt tänk tusen gånger gör en gång jag kan inte rekomendera mer MVH

Skrivet av Ömer den 12 mars, 2011 kl. 23:03 #

Tjenas!
Jag fyller 18 och opererades i onsdags.. Var inte alls beredd på smärtan i ryggen efteråt men jag är på bättringsvägen. Smärtan i benet är nästan helt borta :)
Har någon av er känt spänningar i ländryggen efter operationen?

Skrivet av Viktor den 07 maj, 2011 kl. 18:23 #

opererades för två veckor sedan och har fortfarande skit ont... är 32 år gift med två små barn... livet känns för jävligt just nu... ligger i sängen halva dan... försöker komma upp ibland med det smärtar som fan.....

Skrivet av maria den 08 augusti, 2011 kl. 22:26 #

Har någon över 60 år blivit opererad för lumbalt diskbråck med steloperation?
Miso

Skrivet av miso den 01 september, 2011 kl. 10:39 #

Hej!

Mitt namn är Innas Forsal och jag läser sista året vid naturvetenskapligalinjen vid Bladins Gymnasium. Jag kommer detta år skriva ett projekt om diskbråck och undrar ifall jag kan intervjua dig.
Om du är intresserad kan du kontakta mig via e-mail:
innas_ifk@hotmail.com

Skrivet av Innas den 27 september, 2011 kl. 11:09 #

Hej!
Ska operera mig för diskbråck den 1 december på SöS och ska på informationsmöte den 14 november. Blir både oroad och glad när jag läser vad ni andra skrivit men man får se hur min resa blir. Är uppe i 19 värktabletter om dagen nu och smärtan i benet är uthärdlig tack vare det men biverkningarna börjar komma nu med blödande tandkött, förstörd mage och illamående. Det som är bra är att jag går ner i vikt :-) men för övrigt kan det här inte vara bra. Återkommer med min upplevelse efter den 1 december.

Skrivet av Mia den 09 november, 2011 kl. 10:37 #

Hej!
Är opererad 2ggr för diskbråck,med cauda equina
syndrome,om ni drabbas av svårigheter med att
urinera,domningar i underliv,svårigheter att
gå,sök akut hjälp då en operation måste göras
så fort som möjligt.

Sök på nätet om cauda equina.

Mvh Drabbad

Skrivet av cj den 29 november, 2011 kl. 16:28 #

Fråga till cj :: cauda equina har jag med, hur länge har du haft syndromen ? Jag kan kissa men insidan av låren och skinkorna är bortdomnade , ena foten halvt borta , känns som man har träsmak hela tiden , och jag vill inte bli förstoppad.

Skrivet av Jonas den 21 december, 2011 kl. 19:11 #

Hej...!!

Har länge haft STORA problem med ryggen, vet nu att jag har diskbråck och tydligen slitna kotor vilket gjort att jag blivit överrörlig i ryggen, vilket inte skulle ses som positivt. Har fått tips om ryggkirurgiska kliniken i strängnäs, någon som har erfarenhet från den kliniken får gärna svara. Jobbar dessutom som golvläggare, så att bli av med mina problem är numer ett måste, eller så måste jag byta jobb, vilket inte är så lätt vid 50 års ålder. Går just nu i valet och kvalet om en operation, hört om både positiva och negativa resultat efter operation, vill inte bli sjukskriven och sedan sjukpensionär. Äter just nu smärtstillande men vet att det inte fungerar hur länge som helst, de är dessutom beroendeframkallande. Någon som har några goda råd och tips...???

Stefan

Skrivet av Stefan Lundin den 25 december, 2011 kl. 12:06 #

Hej har haft diskbråck i två år och äter både tramadol och citodon har gjort 2st MR röntgen där den sista visade att det stora diskbråcket var på väg tillbaka men har det plågsamt med känselbortfall i höger underben och fot.Jag vågar inte ta en operation för jag är rädd att jag inte kan ta hand om mina tre kattpojkar efteråt det ska ju matas och göras vid gruslådor och jag har ingen som kan hjälpa mig då jag inte har någon familj så vet någon hur man gör i ett sådant läge trött på att äta så mycket smärtstillande jag kan inte bara lämna dom till vem som helst ej hellre kattpenionat för det är för dyrt.Hur lång tid tar det tills jag kan lyfta en gruslåda själv snälla kan någon svara på detta så vore jag tacksam

Skrivet av susanne den 05 januari, 2012 kl. 16:48 #

Svar till Jonas
Hur har du det med värk,har själv värk i nedre delen av ryggen,i båda underbenen,fötterna,sista
halvåret även värk vid sidan av magen.
Mitt vänstra ben fungerar inte på samma sätt
som innan.Ska in för en ny MRT snart.
Vad säger dina läkare om framtiden?
Svårt att planera dagarna för man vet inte hur
man mår från dag till dag gör man för mycket en
dag ökar besvären o man blir otroligt trött.
Tycker inte heller om när det kallt ute verkar
som besvären blir värre.

Mvh cj

Skrivet av cj den 16 januari, 2012 kl. 11:04 #