Diskbråcksoperation!
30 mars kl. 10:49

Hejsan!

Jah, nu sitter man här, nyligen opererad för ett diskbråck i ländryggen....

Kunde inte föreställa mig att det skulle göra så ont efteråt, bahhhh.

Har varit "handikappad i 6 månader för detta och blev så glad när jag äntligen fick operationstid. Har införskaffat en träningscykel (vilken jag skulle börja cykla på direkt när jag kom hem från "hospitalet").

Men hur i h.....e skall jag kunna träna och snabbt bli bra när jag knappt ens kan gå!!! Blir såååååå frustrerad. Vill ut och gå, komma igång med mitt liv, men NÄÄÄÄR????

Någon som opererats för samma sak, som kan tala om hur det gick för er?

Känner mig så besviken, värken har börjat komma tillbaka i benet/knät/foten.

Snälla svara ni som genomgått samma sak!

Kramis/Cuss



Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [116]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/cuss/entry/diskbr%C3%A5cksoperation
Kommentarer:

Antagligen är din frustration en följd av att du inte fått information om att ryggoperationer överhuvudtaget är tuffa saker som gör mycket ont i viss eller lång tid efteråt. (mkt ovanligt att man får det)
Tyvärr går det mot ännu mer bagatellisering av diskoperationer efter att kirurgerna nu vurmar för hemgång samma dag....
Strunta i träningscykeln på ett tag...försök vara som vanligt...rör dig som vanligt..om det går...stressa inte nu för att det gör ont....vila...ta det lugnt...en operation är en operation....vilken lever sitt eget liv...det vill säga tar tid att läka oavsett om du tränar, sover eller tittar på film...
Håll ut....smärtan går över... men det kan ta tid...väldigt lång tid för många...
Vårdsektorns glada tillrop stämmer nästan aldrig...

Christer, opererad 3 gånger...ordf i Patientföreningen för ryggar och som studerat ämnet i 15 år...

Skrivet av Christer den 20 april, 2009 kl. 04:40 #

Hej
det är cirka 4månader sedan jag blev opererad.
Håller med dig det gör verkligen ont o jag var inte heller förbered på hur ont det skulle göra.
Men det blir bättre det går inte fort o det har för min del blivit många bakslag.
Är inte bra än men hoppas fortfarande o tränar för att bli bättre. Hoppas det går bra för dig.

Skrivet av kristina den 14 juni, 2009 kl. 19:41 #

Hejsan!
Jag hade min operation för 2 veckor sen och de ville att jag skulle åka hem samma dag, vilket absolut inte gick. Hur ska man ens kunna åka hem om man inte kan gå? Jag fick oxså en chock efteråt, var inte alls beredd på att det skulle göra så himla ont. Ska börja med sjukgymnastik nästa vecka och hade planerat att börja jobba i slutet av månaden men tror det dröjer ett bra tag innan man kan gå tillbaka till vardagen och jobbet. Hoppas bara att smärtan ska gå över så man kan börja leva "normalt" igen.
Hoppas du blir bra snart Cuss...

Skrivet av Madde den 15 juni, 2009 kl. 20:26 #

Lider med dig.... Är väl en av dom som inte hade så jätte ont som du verkar ha! Blev opererad för diskbråck och förträngningar i ryggkanalen och hade väl ont i några veckor efter. Åkte hem 2 dagar efter operationen. Men har istället fått tillbaka hela alltihop + postoperativ fibros redan inom ett halvår och nu görs det inget mer. Får bara kommentaren att jag får leva med det och pilla i mig en massa morfin mm varje dag.... Håller tummarna för dig att det snart blir bättre och att det inte kommer tillbaka!

Skrivet av Veronica den 24 juni, 2009 kl. 20:05 #

Hej!
Jag blev den 17 juni-09 opererad för diskbråck i ländryggen. Hade jätte ont direkt när jag vaknade men sedan gick det jätte bra. Var uppe och gick i korridoren själv utan hjälpmedel samma kväll. Ben smärtan var som bortblåst men var nu dommnad i stället.
Dagen efter innan lunch åkte jag hem, min sambo tänkte köra fram bilen men jag ville gå själv. Var ju plötsligt så lätt och inte smärtsamt att gå :)
Men natten till den 19:e allså 2 dagar efter op vaknade jag av ett ryck, kände igen smärtan i benet..
Blev då inlad på lasarettet och ny MR togs, då visade det sig att jag hade fått ett nytt diskbråck på samma ställe som sist som dessutom var STÖRRE. Så där fick jag igen för att jag under TVÅ dagar mått bättre än under många månader...

Nu väntar jag på att bli stelopererad, en operation som jag dock tror mig veta kommer göra mycket ondare och rehabiliteringen kommer vara längre. Men det känns som jag inte har något val, orkar inte längre ha det så här.
Kommer få vänta 3-4 månader trodde min läkare innan jag får tid för operationen :(.
/Karin

Skrivet av Karin den 08 juli, 2009 kl. 22:14 #

Jag opererades för diskbråck i längdryggen och mådde prima direkt efter operationen. Jag kunde sitta skräddare redan strax efter uppvaknandet - något som jag inte hade kunna göra på flera månader innan. Jag hade inte ont alls och kunde i proncip köra igång direkt med vanligt liv. Det är nog olika hur det blir och jag får nog erkänna att jag har mycket hög smärttröskel.

Skrivet av Nina den 16 augusti, 2009 kl. 22:11 #

Jag har haft mitt diskbråck sedan feb i år. Bättre och sämre perioder men alltid smärta i benet.....just nu sämre. Känns som om man är beredd att ta risken med en diskbråcksoperation vid det här laget, trots risk för komplikationer. Det verkar vara en hyfstat stor procent som får tillbaka sitt diskbråck eller där operationen inte hjälper utan bensmärtan kvarstår. Men härligt att höra att endel av er mått bättre än på länge efter operationen i alla fall..

Skrivet av Marie den 22 september, 2009 kl. 09:18 #

Du kan läsa i min blogg om mina ryggproblem, vägen till operation och nu efter den!
Kram

Skrivet av Fiffi den 25 september, 2009 kl. 22:23 #

Hej alla "ryggentusiaster"!
Den 21 september 2009 genomgick jag en operation (steloperation) i ländryggen. Skriver detta den 2 oktober.
Operativ läkare beskrev operationen efter utförandet, som omfattande. "Väldigt mycket skräp/brosk har tagits bort.
Före operationen, har jag under flera år lidit av omfattande värk och domningar i benen. Mycket vaknätter och socialt handikappad i exempelvis umgängesliv. Smärtor och besvär, som hela tiden eskalerat.
I dag, fjorton dagar efter operationen, är alla dessa obehag "som bortblåsta". Livet har för mig, plötsligt fått en mening. Det är som om jag fått komma in i en annan dimension, ett annt liv.
Visst var det, "helvetes värk", två dagar efter operationen. Med allt vad det medför av fullständigt neddrogande.
Men nu, med litet perspektiv på det hela, skulle jag gärna utstå lidandet en gång till! Vad är två dagars värk, mot alla dagars lidande.
Så du, som står inför en liknande operation, tveka inte - vad är några dagars lidande mot ett helt liv med handikapp.
Träffar du sedan personal, så positiv och änglalik, som jag gjorde på ortopedkliniken i Linköping, ja då är du bara att grattulera! Leffe

Skrivet av Leif Emelin den 02 oktober, 2009 kl. 16:29 #

Hej alla "ryggentusiaster"!
Den 21 september 2009 genomgick jag en operation (steloperation) i ländryggen. Skriver detta den 2 oktober.
Operativ läkare beskrev operationen efter utförandet, som omfattande. "Väldigt mycket skräp/brosk har tagits bort.
Före operationen, har jag under flera år lidit av omfattande värk och domningar i benen. Mycket vaknätter och socialt handikappad i exempelvis umgängesliv. Smärtor och besvär, som hela tiden eskalerat.
I dag, fjorton dagar efter operationen, är alla dessa obehag "som bortblåsta". Livet har för mig, plötsligt fått en mening. Det är som om jag fått komma in i en annan dimension, ett annt liv.
Visst var det, "helvetes värk", två dagar efter operationen. Med allt vad det medför av fullständigt neddrogande.
Men nu, med litet perspektiv på det hela, skulle jag gärna utstå lidandet en gång till! Vad är två dagars värk, mot alla dagars lidande.
Så du, som står inför en liknande operation, tveka inte - vad är några dagars lidande mot ett helt liv med handikapp.
Träffar du sedan personal, så positiv och änglalik, som jag gjorde på ortopedkliniken i Linköping, ja då är du bara att grattulera! Leffe

Skrivet av Leif Emelin den 02 oktober, 2009 kl. 16:32 #

HEJ alla diskbråckare!
Jag gjorde en diskbråcksoperation nu i juni år-09. Gick innan dess med stor smärta i ett och ett halvt år. Har alltid tyckt att det sett fånigt ut med äldre personer med hjul under sin shoppingväska. Själv var jag tvungen att använda en sådan ett par veckor efter operationen. Så kan det gå.
Trots att jag fortfarande har två bråck som inte åtgärdats har mitt "fysiska" liv ändrats avsevärt efter operationen. Tre veckor efter operationen kunde jag smått cykla igen, dock inte uppför minsta backe, men ändå.
Fyra veckor efter OP var jag på dansgolvet igen (buggare i vanliga fall) Jag orkade dansa 5 av 30 danser,(vanligtvis 25 av 30) innan ryggen var trött. Har nu successivt byggt upp min rygg via sjukgymnast, Bellevue Gym V-ås och promenader och är på väg att vinna en "Gå-steg-tävling " på jobbet. Har fortfarande svårt att sitta längre stunder, samt mjuka soffdynor är ett helve-e, likväl fina köksstolar hos väninnor med bakåtlut. Fikar gärna på stan på olika ställen men är observant på hur sitsen ser ut därinne.
Är smått orolig att mina andra två bråck skall göra sig påminda. Hoppas på att så länge jag bygger upp mig att de kan hållas i schack där de är. Känner för Er, kram carola

Skrivet av carola den 01 december, 2009 kl. 21:35 #

Har precis fått reda på att jag ska akuopereras för diskbråk. Är livrädd /nina

Skrivet av nina palm den 06 januari, 2010 kl. 00:43 #

Hej Nina, jag kom just hem från Stockholm Spine center där jag opererats för diskbråck. Jag var också rädd, det hör nog till. Just nu kan jag inte säga så mycket om utfallet, det gör fortfarande ont efter ingreppet, i både mage(de gick in framifrån) även lite i ryggen där proteserna satts in. Jag kan säga att efter denna korta tid så känns det inte värre i ryggen än vad det gjort innan vilket är ett framsteg!! Jag hoppas på helt tillfrisknande! Lycka till och det går bra!

Skrivet av Mary Ann de Carvalho den 07 februari, 2010 kl. 19:21 #

Jag har nu haft en ökad ischias sen i dec 09.
Efter att provat med kiropraktor som inte lyckats göra något har jag vänt mig till sjukvården. Röntgen visar dubbla diskbråck och nu vill man operera inom 3 veckor. Så läser jag vad alla skriver om att det inte hjälper och att det återkommer m.m.
Trodde att man kommit så långt inom kirurgin på det här området att man skulle bli bra.
Nu blir jag tveksam men kan ju inte ha det så här längre stapplar fram ,snubblar och ramlar samt är helt full av citodon och lyrika. Men jobbar och står i.

Skrivet av Lars Nilson den 20 april, 2010 kl. 11:37 #

Hej,

Jag har haft problem med ryggen i 7-8 år. Gått i perioden. Från milda smärtor till våldsam ischias. Från vården i skandinavien får man ofta höra att "den torkar in", "träna pilates" "smäll ett par 100 000 på kirapraktik och fysioterapi" "live with it" "ta smärtstillande+antiinflammatoriska" "operation hjälper ofta inte" "operation är väldgit riskabelt och kan förvärra situationen". Detta pågick i 8 år. Man ville inte ens en ta ny MR för att se om situationen förvärrats eller andra prolapser uppkommit.

Jag hade haft ökande smärtor igen nu sedan jultider när jag reste till indien på semester. Någonting utlöste en fruktansvärd ischias värre än någon jag upplevt tidigare. Jag var tvungen att åka till sjukhuset där en MR togs. Man upptäckte en stor prolaps och en lite mindre. Jag opererades (I INDIEN!!!) och de tog bord den ena disken helt (kotorna kommer växa ihop) och fixade lite på den andra disken. Jag tog mina första stapplande steg 3 dagar efter operationen. Trodde ryggen skulle gå av men grät nästan av glädje då all strålning nedover för första gången på 8 år var borta. Låg på sjukan i ca 5 dagar. Problemen var i området L4-S1

Nu, 3 veckor efter operationen går jag helt fint. Inga smärtor alls. Att sitta länge kan vara lite problematiskt. Operationen är hittills det bästa som hänt mig de senaste 8 året. Känns som att man kan starta ett nytt liv nu utan den konstanta energiboven - smärtan!

Mitt intryck är att undvikandet och av operation handlar om budget och hälsopolitik. Den konservativa behandlingen har för mig vart totalt bortkastad. De personer jag känner som opererats för prolaps är alla otroligt tacksamma och nöjda. Det ska påpekas att alla har haft prolapser i lumbal regionen och de flesta har tagit bort hela disken och låtit kotorna växa ihop.

Skrivet av david den 27 april, 2010 kl. 20:06 #

Hur går en operation till ? Ska snart genomgå den. Blir man sövd ?

Skrivet av diana den 11 juli, 2010 kl. 16:34 #

Hej,

Jag undrar vilka bensmärtorna har utvecklats/avvecklats efter operation för er som opererat er?
Försvann smärtorna helt efter operation eller dog dom ut med tiden, och i så fall hur länge tog det?

Jag har nyligen (för 11 dagar sedan) blivit akutopererad för ett diskbråck runt L5-S1. Haft svåra bensmärtor men anledningen för att operationen blev av och akut var att jag domnade bort helt på min högra sida från midjan och nedåt.

Från att jag vaknade upp efter operation och under efterkommande vecka så var jag nästan helt smärtfri
(tilläggas bör att jag åt oxycontin/morfin/voltaren och paracetamol) Det ömmade lite i ryggen men inte farligt - och jag hade inga smärtor i benet alls. Benet var och är fortfarande bortdomnat, men det är att vänta då det tydligen tar tid för nerverna att vakna till liv och för avslitna nervtrådar att hitta varan igen och växa ihop.
Det som oroar mig är att smärtorna i benet succesivt börjat återkomma från dag 5-6. Jag började känna av smärtorna svagt 5-6 dagar efter operationen och sedan dess har dom växt sig större. Är det någon som känner igen den beskrivningen?

Tacksam till alla om vill dela med sig av sina erfarenheter

Svar till Diana:
Ja, du kommer sövas med narkos inför din diskbråcksoperation och när du vaknar upp är operationen över.

Skrivet av martin den 19 augusti, 2010 kl. 21:46 #

Hej!

Jag har haft diskbråck ock spinal stenos i 8!!! år och nu äntligen ska jag bli opererad.
Steloperation av ländryggen blir den 14 september och görs i Västerås. Jag är varken rädd eller nervös för operationen men för smärtan efter operationen, är så himla trött på att ha ont:(
Operationen görs på tisdagen blir hemskickad redan på torsdagen är inte det liiite väl tidigt??
Får väl äta massor av smärtstillande piller!!

Skrivet av Tova den 29 augusti, 2010 kl. 13:54 #

Hej!
Jag ska opereras för ett stort diskbråck nästa vecka och känner mig både orolig och lättad. Jag vill gärna höra om andras erfarenheter, berätta gärna mer! Är det till exempel någon som vet hur en steloperation "beter sig" när det passerat många år?

www.ondaryggen.blogspot.com

Skrivet av Anna den 02 september, 2010 kl. 12:48 #

Hej!
Har haft ett diskbråck 2003 som gick över efter ett år ca, började med sjukgjymnastik till en början och tränade sen regelbundet på gym och var stark som en björn i ryggen. Men sen kom träningen av sej när familj o barn kom in i bilden, Fick problem med ryggen 09 på våren med ryggskott och sen kom den djävla ischiasen tillbaka som ett brev på posten. Har varit kass i ryggen sen dess och om helgen fick ambulansen hämta mej då ja inte kom ur sängen på morgonen.
Sån fruktansvärd ischia värk har jag aldrig upplevt förut. Väntar nu på röntgen o ev operation i karlstad. Känner mej oxå orolig att få en kniv i ryggen... men man vill ju få ett normalt liv tillbaka...

Skrivet av Stefan den 02 september, 2010 kl. 21:26 #

Ska operera för diskbråck i ländryggen den 9-9
men vet inte om jag ska nu när jag har läst inläggen..hur ska jag göra?

Skrivet av Bosse den 05 september, 2010 kl. 13:23 #

Hej! vägen tillbaka är krokig, men det är värt allt. Det är en annan smärta när man tränar, och det är övergående..Jag stelopererades L4-S1 i slutet av Maj, samtidigt fixade de en spinal stenos...Det är bara att kämpa och träna så gott det går. Lycka till!!

Skrivet av Christina den 08 september, 2010 kl. 19:53 #

Opererades för akut diskbråck 2006 tog ett tag innan
jag var på benen igen.Men efter 2 månader började jag jobba och efter ca 4 månader var det heltid igen. Till saken hör den att i måndags vaknade jag och var helt skev i ryggen. Rejält ryggskott sa de på vårdcentralen. Minnen gör sig påminda om att det var precis så här det kändes sist. Har någon drabbats två gånger? Kan ryggskott kännas likadant som diskbråck? Mi

Skrivet av Mi den 29 september, 2010 kl. 18:48 #

Jag opererades den 24 september nu i höst för diskbråck långt ner i S2 kotan.
Jag hade gått i ett år och försökt självläka med hjälp av Laserbehandling bla (något jag kan rekommendera). Införsakffade en tempurmadrass också. Borde ingå i all behandling av diskbråck.
Hur som helst, i somras fick jag konstiga diffusa nervbesvär. Varje gång jag lutade huvudet framåt fick jag en kissreflex, samtidigt accelererade smärtan och var tillslut tillbaka vid de första månaderna efter att jag fått bråcket. En läkare sa till mig att "jag kan det här" på frågan om en operation kansake skulle kunna skada alla nerver som ju löper ut precis där. Jag accepterade därför en operation. Jag hade alltså inte så vansinnigt ont vid själva ingreppet, bortsett från att jag inte kunnat sitta på ett år, med allt vad det innebär.
När jag opererats hade jag tappat all styrka och hade ingen känsel i vänster ben. Fick veta att det var inflammationer som skulle ge med sig. Väl hemma, efter tre dagar fick jag nervsmärta i det vänstra benet som jag aldrig haft tidigare.
I natt sov jag inget alls. Spelar ingen roll om jag står, går, sitter eller ligger. Smärtan är konstant, som en tandvärk. Eller en sten i skon som måste bort. Son jag ser det nu nästan två veckor efter op. ångrar jag verkligen den här operationen. Smärtan känns så aggressiv och kronisk. Ingen skillnad från dag till dag, möjligen värre då.
Så, jag var friskare innan än jag är nu efteråt. Och jag hade föredragit att bli förlamad i benet framför denna smärta som tär och bryter ner fullständigt.
Mitt råd, se på möjligheterna att självläka först. Ge det minst två år...
Detta vill man inte sin värsta fiende.

Skrivet av Ylva den 06 oktober, 2010 kl. 10:45 #

I april 2010 drabbades jag av ett besvärligt diskbråck L4
blev sjukskriven på heltid och fick bara mer och mer ont
(ischias symptom)
Läkarna hoppades på att det skulle självläka men det drog ut på tiden och jag fick äta mer och mer smärtstillande.
Till slut var jag uppe i 8 tramadol om dagen plus morfin.
Läkarna sade att jag fick bestämma om jag ville ha en operation.
Chansen att bli återställd låg på 85% enligt läkaren o det är 11-12% risk att det återkommer.
Till slut stod jag inte ut med smärtorna längre och bad om en operation,den blev av den 21 sept.
Jag var livrädd innan operationen och undrade vad jag hade gett mig in på,hade aldrig blivit sövd innan.
Inga problem!
Somnade in på fem sekunder o vaknade upp pigg som en mört.
Smärtorna var borta o jag kände mig bara lite stel.
Samma kväll kunde jag kila ned till kiosken på sjukhuset o handla.
Jag var på sjukhuset i tre dagar.
Nu har det gått ca tre veckor efter operationen,när jag går på promenader kan det ömma där bråcket satt.
Men jag känner ingen smärta när jag är stilla.
Största problemet är svagheten i bålen som måste tränas upp nu.
Men det är fantastiskt att slippa smärtan o alla värktabletterna.
Det är som natt och dag!

Kram på er som kämpar där ute!
Anna

Skrivet av Anna den 09 oktober, 2010 kl. 04:27 #

Hej igen!
Jag förstår ju att det härmed diskbråck, behandling.operation är väldigt individuellt.
Det är ändå skönt att få ta del av allas historier och veta att man inte är ensam. Jag tycker det är svårt att både visa och tala om vilken smärta jag har. Ibland är jag dessutom hur rörlig som helst fast det värker som det värsta inne i benen. När jag gjord min diskbråcks operation för fyra år sedan förklarade läkaren att när man har haft ont länge är det som man får fantom smärtor efter en operation, det tar ett tag innan nerverna fattar att de är lösgjorda " tänkte på dig Ylva". Till alla krya på er!

Skrivet av Mi den 10 oktober, 2010 kl. 14:02 #

Har haft diskbråck sedan i januari i år. Opererades 29 september. Inte längesedan men nu är jag rädd. Har börjat gå dennna veckan 1timme om dagen. Hållt igång med städning och röj i lägenheten. Har ju inte blivit gjort på så länge. Man är så ivrig att få komma igång med sitt vanliga liv. Längtar efter hårda träningspass. Nu börjar jag få ont i benet igen! Kan det vara något återkommande diskbråk??? Tar jag i för hårt? Kan den börja läcka ingen då? Eller är det bara ovanan att man börjat röra på sig på riktigt igen och inte bara små penisonärs promenader? Någon som haft liknande?
Har sjukskrivning oktober ut. Tänkte börja jobba sen. Jobbar på lager. Borde jag vara hemmma längre?
Kram till er alla och krya på er!

Skrivet av Sofia den 14 oktober, 2010 kl. 09:04 #

Hej.
Jag är en kille på 40 som nu den 18 okt ska gå igenom en ländryggsoperation med steloperation på de tre sista ländkotorna.
De ska dessutom lyfta mina nervtrådar eftersom att jag inte kan urinera själv utan tappar mig själv varje dag. har gjort detta i nu snart 1 år. Dessutom ska de ta en benbit från min höft???
Mitt diskbråck har jag haft i 4 år snart, blev överlycklig när de ringde o sa att nu var det min tur.
Är bara så nervös för detta.
Kommer man att bli bra? eller kommer man att bli rullstolsbunden??
Vill så gärna kunna jobba igen o tjäna mina egne pengar istället för att gå o få pengar genom försäkringskassan. Detta är i allafall inget liv o leva. Hopp om livet till er alla. kram kenneth

Skrivet av Kenneth Andreassen den 14 oktober, 2010 kl. 22:45 #

Hej alla!

Läkaren misstänker att jag också har ett kraftigt diskbråck då jag knappt kan gå. Ska in på magnetröntgen på tisdag.
Inomhus går jag med rullator och det är för jävla jobbigt samt gör ont. Ute är jag tvungen åka rullstol. Kan inte gå alls.

Är det någon mer än mig som haft liknande besvär, tex att man inte kan gå?

Skrivet av Andreas den 10 november, 2010 kl. 05:48 #

hej.alla sjuka

har haft diskbråk och känner jag mycket ont sen kontktade jag läkare han visade mig hur man träna så nu känner jag mig lite bätre och borta nu nästan alla värk eller smärta så ni få inte ge upp bara kämpa på
thanke you------

Skrivet av farah den 10 november, 2010 kl. 16:23 #

Jag opererades för diskbråck mellan L5-S1 i mitten av juni i år (2010). Då hade jag haft ökande ischiassmärtor i vänster ben sedan augusti 2009. Jag hade inga problem med ryggen innan utan det började som en lätt träningsvärk som bara förvärrades med tiden. Provade sjukgymnastik, stretchin mmmen inget hjälpte.
Jag läste på om diskbråck och eftersom mina symptom samt resultatet av MR-undersökning var ett skolboksexempel på diskbråck som går att operera (mest bensmärta som inte försvinner på 3 mån, ingen ryggsmärta, tydligt diskbråck synligt på MR) bestämde jag mig själv för operation, sen fick jag ligga på vårdapparaten hårt och ringa till läkare, överläkare och läkarsekreterare flera gånger i veckan för att få min remiss till Strängnäs och därmed den vård jag har rätt till.
. Jag blev även erbjuden en tid för dagkirurgi på Ackis i Uppsala men då skulle man åka in, bli opererad och åka hem samma dag vilket kändes vansinnigt, så det tackade jag nej till och valde Strängnäs istället.
Efter operationen var bensmärtan helt borta, efter ungefär en vecka när jag var blev mer aktiv kom lite tillbaks, men jag behövde inga tabletter alls och haltade inte alls när jag gick.
Nu, 5 månader senare, har jag kunnat börja återuppta både löpning och klättring Har fortfarande lite ont i benet, men det är inget som påverkar min vardag.
Känner även av ryggen lite ibland, tex när jag gör pull-ups, men det är heller ingenting mot hur det var innan op.

Så i mitt fall var operation absolut rätt väg att gå, men det hade inte hänt om jag inte bestämt mig för det och genomdrivit det själv tyvärr.
Jag tror också att många gånger är det inte medicinska utlåtanden som leder till undvikande av operation utan politik och budgetfrågor, det är nog många som inte opereras som skulle må bättre av det.

Skrivet av Anders den 18 november, 2010 kl. 11:52 #

Svar till Martin ovan:
Ja, jag hade exakt så. Inget att oroa sig för, det är nerven som reagerar på att du börjar röra på dig mer och bli mer aktiv.
Det kan sitta i ett bra tag efter op coh betyder inte att diskbråcket är tillbaks.

Skrivet av Anders den 18 november, 2010 kl. 11:52 #

Denna vidriga värk nerv smärta ischias. Min rygg lade av helt för ganska precis 1 år sedan, så ont att jag bara grät men fattade inte lite alvedon och julhandla?! En herre på bussen kommenterade hur jag rörde mig och sa rakt ut DISKBRÅCK! Bokade tid hos doktorn och så klart ett stort 1 L4 L5! Sjukskriven i 2 veckor, citatdon etc men envis som jag är skulle jag jobba ( servitris heltid) det blev avsevärt bättre och man glömmer ?!. Juli lägger av totalt akut in till sös bara gråter och gråter och kan inte röra mig måste kissa och tjatas om hur vida jag kan kissa.. Hörde snack om akut.. morfin i blodet och voltaren i rumpan. halta hem. Ligga på soffan och bara slappna av allt låser sig 40 min panik jag kan inte röra mig allt bara dunkar jag når inte mitt smärtstillande jag når inte min mobil.. 123 jo jag kommer upp 17 min till jo jag kan ajajajajaja på med något ut och promenera sakta sakta sakta, folk ska till jobbet tror jag är galen men har bara så ont obeskrivligt one, eller de på t banan bussen rusning som man måste tala om jo jag har ondare en vad du har jag kan inte rsea mig och låta dig sitta jag måste snart förbereda mig för att kliva av om jag kommer upp kanske får åka och vända för jag missar mitt stopp vad gör jag ute jo svår damp kan inte ligga hemma längre! sjukskriven sjukgymnast, kiropraktor nerv hockus pockus doktor bara det försvinner. Orkar inte vara hemma äta massa smärtstillande det blir bättre ny mr ser lika illa ut.. doktor OPERATION frågar om de kan lägga den längre fram mkt nu har blivit jul julbord måste vara där. Ligga på golvet bena högt bara att bita i hop men inte ska väll jag, nu fungerar jag kan ju gå jobbar 55 h som servitris smärt tröskel jag hur gör man kan inte ha sex kan inte spela kubb kan inte cykla men jag kan ju jobba bara att bita i hop operation! vågar jag eller kan man var nöjd men bara skit ont jag kan ju ta mig upp ur sängen.. jo just det som sagt inte ens 30.

Skrivet av Mickan den 10 december, 2010 kl. 03:15 #

Blir så arg på sjukvården av idag. 1977 opererade jag diskbråck på Akademiska sjukhuset i Uppsala av en otroligt bra kirurg vid namn Hjelmstedt.
Jag låg kvar på sjukhuset i en vecka. Fick sedan åka ambulans hem eftersom jag inte fick sitta på fyra veckor. När jag efter fyra veckor fick börja sitta så var det på en kudde som man la på stolen för att komma högre. Jag var 15 år då och blev helt frisk och besvärsfri i över 30 år. VARFÖR är eftervården så usel idag?? Läste om någon stackare här som blivit hemskickad sittande dagen efter.
Eftervården borde väl vara lika viktig idag som för 30 år sedan?!?
Själv ska jag om 10 dagar gå igenom en ny operation. Man ska steloperera ländryggen eftersom flera diskar är nedslitna och jag har även Spinal Stenos. Ser fram emot den operationen eftersom jag varit riktigt dålig i över ett år. Men ett vet jag. Jag kommer att vägra att åka hem sittande. Jag kommer inte att sitta på fyra veckor. Varför har man släppt på detta?
Sjukvården är sannerligen en källa till förundran.
Lycka till alla ryggpatienter. Stå på er!
Kram från Helén

Skrivet av Helen den 02 januari, 2011 kl. 21:42 #

Åkte ambulans in till sjukhuset den 5/1 efter ett dygn av oavbrutna smärtor i benet. Låg inne på ortopeden i Kalmar i nästan en vecka och fick komma hem för tio dagar sen. När dom efter ett tag kommit på att oxycontin var det enda som någotsånär hjälpte mot smärtan fick jag prata med en ryggkirurg. Jag var från början skeptisk till operation bör väl tilläggas. Efter att ha pratat med honom var min enda tanke att den mannen aldrig skulle få sätta kniven i min rygg. Han negligerade min smärta och min oro totalt. "Det är bara att komma in på förmiddagen och åka hem på eftermiddagen!". Som att det skulle inge nåt slags förtroende. Nu ligger jag hemma och knaprar piller och är duktigt trött på slöheten som kommer med det. Inbillar mig ändå att det blir lite bättre dag för dag. Jag vill inte operera mig så länge sjukvården har den nonchalanta inställningen som jag mötte.

Måste bara tillägga att sköterskorna på ortopeden i Kalmar är helt suveräna. All heder åt dom men dom flesta läkarna verkar komma från nån annan planet. Dom har inte lärt sig att kommunicera med oss jordbor än.

Skrivet av Magnus, 36 den 20 januari, 2011 kl. 17:16 #

Hej gjorde min andra rygg op för 4 månader sen , har inte kunnat kissa sen dess. Har ingen känsel i skinkorna , halva foten bortdomnad, ingen kraft i ena benet, ingen känsel i underlivet, vet någon om det kan läka av sig själv eller måste man göra något åt det , eller är det kört man får leva med det ??

Skrivet av Jonas den 24 januari, 2011 kl. 18:47 #

Hej allihopa. Blev opererad för diskbråck i ländryggen i tisdags. Var uppe och gick lite 2 timmar efter operationen, har nästan inte ont, inga smärtor alls i benet. Nu tre dager efter är jag uppe en timme och tillbaka i sängen en timme. Morfintabletterna ligger orörda.
Operationen gick i mina ögen fantastiskt.
Jag blév opererad på dagkirurgisk avdelning i Århus i Danmark och skickades hem nästa förmiddag.

Jag tänkte att det behövdes en solskenshistoria här inne :-) Hoppas ni allihopa får det bättre snart.

Skrivet av sarah den 28 januari, 2011 kl. 09:55 #

Hej. Har haft problem med ryggen sedan 2000, med kraftig ischias vartannat år. Nu har jag fruktansvärt smärta i vänster ben sedan 8 veckor. För 2 veckor sedan var jag på MR, jag hade diskbråck och en bit hade lossnat och klämmer nerven. Nu ska jag op, men har inte fått datum än. Jag är skitorolig för att en op ska förvärra smärtan. Käkar tramadol, men tycker inte att det hjälper, sover nästan inget av smärtan, finns det hopp ?

Skrivet av jonas den 29 januari, 2011 kl. 04:26 #

Ännu en liten solskenshistoria för er som är lite rädda för eventuell operation:

Jag fick diskbråck L4-L5 i april -08. Kunde varken stå, gå, sitta eller ligga fram tills min operation i september -08. Inga värktabletter eller annat (Lyrica) hjälpte. Hade innan diskbråcket haft problem med ischias i ungefär 15 år (född -76). Utlösande faktorn var enligt läkare min överrörlighet. Så ont som jag hade önskar jag inte ens min värsta fiende. Den enda position som jag kunde vara i utan extrem smärta var att stå i 90° vinkel med armbågarna mot diskbänken. Tilläggas bör att min smärttröskel är grymt hög. Har efter det fött barn i säte, helt utan någon form av bedövning.

Min operation utfördes på Carlanderska (Perago) i Göteborg. Ett par timmar efter operationen var jag uppe och promenerade på uppvaket och ville sedan inte sätta mig i sängen igen. Efter 4 månaders oändlig smärta var jag efter en 1,5 timmar lång operation helt smärtfri!

Kirurgen sade till mig att det inte var så konstigt att jag haft ont. Ischiasnerven och diskbråcket hade nämligen växt ihop, så när nerven väl skars bort från disken försvann all smärta.

Efter sjukgymnastik och lite mer försiktigt leverne är jag fortfarande helt smärtfri. Försöker tygla min överrörlighet och inte göra dumma lyft och vridningar. Det känns i alla fall bättre rent mentalt... Har inte ätit en värktablett mot ryggont sedan september -08 och tänker fortsätta så!

Enda resterna från min "sjukdomsperiod" är känselbortfall på ovansida höger fot och underben (från de tre mellantårna och halvvägs upp till knäet). Känns som att det är helt ok att leva med det :-).

Skrivet av lina den 01 februari, 2011 kl. 11:52 #

Hemkommen sedan 13 timmar efter att ha genomgått en diskbråcksoperation i ländryggen. själva bråcket infann sig den 6:e januari efter 2 timmars snöskottning (det skall inte vara sån vinter i Göteborg, vi skall ha slask...).

Efter operationen vaknade jag upp 13.45 och vid 17-tiden tog jag första stegen. Ett mindre helvete att ta sig ur sängen men det gick med lite god vilja och en bra "rull-teknik".
Att gå var inga problem alls och framför allt så kände jag ingen strålande smärta alls!
Ruggigt skönt!!!
Sedan var jag väl uppe och gick i korridor, på toa säkert 7-8 gånger den kvällen, natten och morgonen. Tilläggas bör att jag var rejält proppad med lyrica, Diclofenak och Panocod.
Minns att jag på em och kvällen vid några tillfällen fick en tablett som var beige/vit - en riktig kompis minsann! Hög som ett hus i 20 minuter innan jag somnade i 2 timmar.
Att åka hem var lite problematiskt, bara att ta sig in i bilen och hamna i sittande position var ett äventyr i sig. Stod och funderade på hur jag skulle göra i någon minut och det slutade med att jag kröp in i baksätet och sedan "slajdade" ner i sittställning. Varje gång jag såg en liten bubbla i asfalten blev jag nervös... "hur ont kommer nu inte det att göra...?".
Men det gick bra även om det var 30 svettiga minuter innan vi parkerade hemma. Just denna natt/dag så har det varit underkylt regn i hela Göteborg och uppfarten hemma är lika hal som Scandinavium... Det tog några minuter för mig att gå 15 meter till entrédörren. Tänkte bara: "F-n, du får inte halka nu Fredrik!"
Tur att man har en underbar hustru och kanonfina döttrar som tar hand om sin invalidiserade gamle far! Jag älskar er!

Får väl återkomma i detta forum om någon vecka när jag vet hur det utvecklar sig.

Skrivet av Fredrik den 27 februari, 2011 kl. 03:53 #

Mycket givande med alla dessa kommentarer kring diskbråcksoperationer, tack!

Skrivet av Diskbråck den 27 februari, 2011 kl. 18:32 #

Operreras om 2 timmar
har inte haft något värdigt liv på 18 år så må gud o doktorn ha ett bra kontrakt
jag vill bara säga vad har man att förlora när man knappt periodvis kan gå på toa utan hjälp
En som kan själv
kram po er o ha tillit

Skrivet av björne bergmark den 03 mars, 2011 kl. 08:45 #

Hej min historia , 2005 första op ,skönt att vakna upp utan att ha ont.Några bakslag första året,men sjukgymnastiken räddade mig.September 2010 vaknar kan inte gå , foten bara hänger och dinglar , benet "svarar inte"..... In till akuten ,mr stort diskbråck det gamla har gått upp igen , akut op inom 24 timmar,kateter och mycket morfin det dygnet.vaknar kan inte gå , kan inte kissa,efter något dygn börjar gå lite, ingen känsel i underliv ,insidan lår ,skinkorna,utskriven efter 3 dygn kan fortfarande inte kissa,Känns som man har klippkort på akuten 40 graders feber , bitestikel infamation ,forstoppning och pricken över i proppar i lungorna ,waran i 6 månader ,nu efter ett halvår har börjat kissa själv, känseln börjar sakta komma tillbaka,2 månader kvar på waranen ,börjar se ljuset , har ju inte ont i ryggen i allafall , så kan det gå

Skrivet av Jonas den 03 mars, 2011 kl. 19:59 #

(Skrev förra inlägget den 27 feb.)

Det är nu 10 dagar sedan operation och det känns otroligt mycket bättre!
Att ta sig ur/i sängar etc är inget bekymmer.
Att köra bil fungerar hyfsat, åtminstone kortare sträckor.
Att promenera etc känns bara bra!
Ryggen blir väldigt trött så man behöver vila ofta och mycket men sammantaget kan jag bara satrkt rekommendera en operation om man har diskbråck! Den strålande smärtan är borta och snart har man ett liv igen!

Min läkare heter Adad Baranto på Carlanderska och har uppenbarligen gjort ett kanonjobb!

Skrivet av Fredrik den 07 mars, 2011 kl. 08:31 #

år 2010 22 mar jag har blivit opererat halsryggen 3 nivåer innan des flera år jag har levt med smärttan men i slutet hamnade jag operation bordet det tåg 4timmar 20 minuter man hade hoppats god resultat det har gått nästan 1 år snart nr 1 det blev värre efter operationen och det värsta jag har kämpat 1 år nå den så kallade kirurgen var är han inget svar november 2010 jag fick CT Bilder fortfarande efter 4 månader jag har inte fått svaret en var är min kirurg hur får jag svaret men nu först överveger att anmäla honnom men som sagt tänk tusen gånger gör en gång jag kan inte rekomendera mer MVH

Skrivet av Ömer den 12 mars, 2011 kl. 23:03 #

op sept -10 för spinal stenos. Värken försvann men nu känns det som en orm som stramar åt runt vrister och smalben upp till knäna. Har ngn upplevt detta eller vet vad det kan vara och vad att göra åt

Skrivet av Inga den 19 mars, 2011 kl. 18:38 #

Tjenas!
Jag fyller 18 och opererades i onsdags.. Var inte alls beredd på smärtan i ryggen efteråt men jag är på bättringsvägen. Smärtan i benet är nästan helt borta :)
Har någon av er känt spänningar i ländryggen efter operationen?

Skrivet av Viktor den 07 maj, 2011 kl. 18:23 #

Opererades på Sthlm Spine Center för snart tre veckor sedan. Kan varmt rekommendera dem. Det är dagkirurgi, dvs att man förväntas åka hem samma dag. Opererades halv tio, vaknade elva, spydde, gick själv 40 m till mitt rum. Mådde lite illa men kände ingen smärta i benet, dock ömt i ryggen. Promenderade och vilade omväxlande på eftermiddagen och vid fyra-tiden ringe jag efter taxi för hemfärd. Sov ganska mycket de första dagarna hemma, men efter 4 dagar testade jag att sluta med värktabletterna, och det kändes ingen skillnad. Tillbaka på jobbet efter 10 dagar. Igår körde jag 15 mil på motorcykeln och idag har jag simmat vid Fredhällsbadet. Efter 1,5 år med helvetessmärta i högerbenet, finns bara några lätta domningar kvar. Livet känns underbart!

Skrivet av Martin den 30 juni, 2011 kl. 21:56 #

opererades för två veckor sedan och har fortfarande skit ont... är 32 år gift med två små barn... livet känns för jävligt just nu... ligger i sängen halva dan... försöker komma upp ibland med det smärtar som fan.....

Skrivet av maria den 08 augusti, 2011 kl. 22:26 #

Hej.
Har läst alla era kommentarer ang denna operation.
Har själv haft diskbråck i över 12 år, och fick den 17/8 en MR röngten och fick en vecka efter besked om att 2 diskar var trasiga. Har som sagt gått i 12 år med denna ständiga smärta/domningar,
och har nu möjlighet att göra en steloperation.
Men frågan är ju nu, hur man blir i så fall efterråt. Blir man helt ok, eller kommer man fortfarande ha ständig verk? detta är ju nu frågan om det är värt. har läst att 72% blir helt bra, men stämmer detta? man får nog tänka igenom detta både 2-3 gånger innan man bestämmer sig.
eller om man skall gå på värktabletter resten av livet och kanske paja levern och njurarna.
hoppas att någon kan hjälpa mig med svar.
mvh mikael

Skrivet av mikael den 27 augusti, 2011 kl. 11:12 #

Har någon över 60 år blivit opererad för lumbalt diskbråck med steloperation?
Miso

Skrivet av miso den 01 september, 2011 kl. 10:39 #

blivit opererad 2 gånger för discbråck i ländrygg. första gången blev det steloperation 07. blev lite bra.nästa gång det var dags var 09. samma discbråck igen.den operation kunde jag varit utan.värk i rygg vänster ben fot bortdomnad.sitter ej för ont. gjort ny mr-röntgen.visar förslitningar,discbråck samma ställe,problem med nerver i rygg.vet ej vad som hända nu.men fått kontakt med bra läkare nu så jag ej gett upp att bli bra.blivit opererad i ängelholm då legat inlagd veckas tid.41 år så tar allachanser för att bli bra igen.hoppas ni bättre tur

Skrivet av patrik evergren den 05 september, 2011 kl. 21:53 #

Hej!

Mitt namn är Innas Forsal och jag läser sista året vid naturvetenskapligalinjen vid Bladins Gymnasium. Jag kommer detta år skriva ett projekt om diskbråck och undrar ifall jag kan intervjua dig.
Om du är intresserad kan du kontakta mig via e-mail:
innas_ifk@hotmail.com

Skrivet av Innas den 27 september, 2011 kl. 11:09 #

Hej!
har gjort en diskoperation för ca 2 veckor sen. Hade ingen känsel i underlivet och har fortfarande ingen. De pirrar och gör dock ont som om de är påväg tillbaka. Har lite ont mellan skinkorna men inget i rygg vilket är skönt.
Vill ha lite tips och höra om det är fler som haft liknande?

Skrivet av Erika den 20 oktober, 2011 kl. 16:29 #

Hej!
Ska operera mig för diskbråck den 1 december på SöS och ska på informationsmöte den 14 november. Blir både oroad och glad när jag läser vad ni andra skrivit men man får se hur min resa blir. Är uppe i 19 värktabletter om dagen nu och smärtan i benet är uthärdlig tack vare det men biverkningarna börjar komma nu med blödande tandkött, förstörd mage och illamående. Det som är bra är att jag går ner i vikt :-) men för övrigt kan det här inte vara bra. Återkommer med min upplevelse efter den 1 december.

Skrivet av Mia den 09 november, 2011 kl. 10:37 #

Hej allihopa,
sökte efter lite information om diskbråck och hittade denna sida. Jag vill börja med att önska alla som skall operera sig ett stort lycka till. Man måste ju satsa för att vinna och är något riktigt dåligt, ja då kan ju allting bara bli till det bättre. Så måste man tänka.

Själv har jag fått konstaterat tre diskbråck, ett i nacken och två stycken i ländryggen. Har varit inlagd på sjukhus på grund av svåra smärtor, men blev hemskickad med en bundt smärtstillande. Har blivit helt sjukskriven. De vill inte operera med hänvisning till att det kan läka ut av sig självt och att det finns stora risker med operation. Men hur länge skall man behöva gå med smärtan? Tänk om en operation skulle göra att jag slapp alla smärtstillande tabletter och smärtan? Att jag kunde få gå tillbaka till mitt arbete och inte vara en belastning. Är inte en operation värd att investera i då? Eller är jag som medborgare inte värd detta? Vad är det som gör att en läkare beslutar att operera en person och inte en annan? Läkarvården känns så oerhört godtycklig och cyniskt. Vad jag erfar så verkar vården variera beroende på var i landet du bor, vilka avtal landstingspolitikerna väljer att ingå och så vidare. Om jag hade haft råd så hade jag bekostat min operation själv.

Jag känner en besvikelse över sjukvården i Sverige. Särskilt vad gäller det bemötande som många patienter verkar få. Var är empatin och engagemanget hos de läkare som skall finnas där för patienterna?

Att som sjuk ständigt få höra "man måste vara frisk för att vara sjuk" är nedslående. Det är väl klart att man kämpar fast man är sjuk. Det sjuka är att man som sjuk måste kämpa ensam mot vården.

Skrivet av Lena RN den 21 november, 2011 kl. 23:16 #

Hej!
Är opererad 2ggr för diskbråck,med cauda equina
syndrome,om ni drabbas av svårigheter med att
urinera,domningar i underliv,svårigheter att
gå,sök akut hjälp då en operation måste göras
så fort som möjligt.

Sök på nätet om cauda equina.

Mvh Drabbad

Skrivet av cj den 29 november, 2011 kl. 16:28 #

Hej!
Jag opererades på Södersjukhuset den 1 december av doktor Sjöström, diskbråck i första ländkotan och jag mår fantastiskt bra! Läkaren sa att jag skulle vakna med ett leende men det blev tårar - glädjetårar! Efter så många månader med konstant smärta oavsett hur mycket tabletter man åt och så vakna upp och känna att allt är borta. Jag var och är fortfarande euforisk! All inblandad personal har varit fantastisk och jag tycker att det är otroligt att dom orkar vara så empatiska och verkligen bryr sig om en. När jag duschade igår för första gången så kom det in vatten i det "vattentäta" förbandet så blev jag lite hysterisk och tänkte på infektionsrisken men då skickade sjukvårdsupplysningen hem en sköterska till mig som la om förbandet - helt otroligt.

Låter som jag går på lyckopiller men jag är verkligen jättenöjd och superglad för det här. Visst gör operationssåret ont och jag får ta smärtstillande för det men det är ju helt naturligt. Hoppas att ni som väntar på operation får uppleva samma lycka som jag och möta lika fantastisk personal inom sjukvården som jag fått göra. Återkommer självklart och meddelar om det blir någon förändring men tror att detta är slutet på min sjukdomshistoria, nu är det bara till att sköta sig och träna när allt är läkt. Lycka till! Hälsningar
Mia

Skrivet av Mia den 05 december, 2011 kl. 11:10 #

Fråga till cj :: cauda equina har jag med, hur länge har du haft syndromen ? Jag kan kissa men insidan av låren och skinkorna är bortdomnade , ena foten halvt borta , känns som man har träsmak hela tiden , och jag vill inte bli förstoppad.

Skrivet av Jonas den 21 december, 2011 kl. 19:11 #

Svar till Jonas.

Drabbades av akut cauda equina syndrome
för 18 månader sen känner igen dina symtom
är du opererad?
Hur länge sen var det så ifall?
Mina besvär idag är känselbort o värk i ben o fötter, magen krånglar,kan kissa men har svårt att hålla tätt,använder viagra.
Svårt att gå längre sträckor.

Skrivet av cj den 23 december, 2011 kl. 14:15 #

Hej...!!

Har länge haft STORA problem med ryggen, vet nu att jag har diskbråck och tydligen slitna kotor vilket gjort att jag blivit överrörlig i ryggen, vilket inte skulle ses som positivt. Har fått tips om ryggkirurgiska kliniken i strängnäs, någon som har erfarenhet från den kliniken får gärna svara. Jobbar dessutom som golvläggare, så att bli av med mina problem är numer ett måste, eller så måste jag byta jobb, vilket inte är så lätt vid 50 års ålder. Går just nu i valet och kvalet om en operation, hört om både positiva och negativa resultat efter operation, vill inte bli sjukskriven och sedan sjukpensionär. Äter just nu smärtstillande men vet att det inte fungerar hur länge som helst, de är dessutom beroendeframkallande. Någon som har några goda råd och tips...???

Stefan

Skrivet av Stefan Lundin den 25 december, 2011 kl. 12:06 #

Jag har haft diskbråck i ländryggen i tre år, är nu 20 år gammal. Har äntligen blivit kallad till en ryggkirurg för konsultation. Har haft smärtor så länge nu att så mycket annat påverkas, blivit mycket svagare, ont även i nacke m.m. Har läst alla era kommentarer och det verkar så olika, för vissa går det jättebra men för många har det inte alls gått bra. Har varit för en operation då jag bara vill bli av med skiten rent ut sagt. Jag är jättestel, kan knappt ta mig ur sängen på morgonen, kan inte dansa som jag annars gjort och har svårt att sitta länge och sova skönt. Nu vet jag inte om jag ska propsa på operation eller om man bara ska leva med detta. =(

Skrivet av Therese den 04 januari, 2012 kl. 10:25 #

Hej har haft diskbråck i två år och äter både tramadol och citodon har gjort 2st MR röntgen där den sista visade att det stora diskbråcket var på väg tillbaka men har det plågsamt med känselbortfall i höger underben och fot.Jag vågar inte ta en operation för jag är rädd att jag inte kan ta hand om mina tre kattpojkar efteråt det ska ju matas och göras vid gruslådor och jag har ingen som kan hjälpa mig då jag inte har någon familj så vet någon hur man gör i ett sådant läge trött på att äta så mycket smärtstillande jag kan inte bara lämna dom till vem som helst ej hellre kattpenionat för det är för dyrt.Hur lång tid tar det tills jag kan lyfta en gruslåda själv snälla kan någon svara på detta så vore jag tacksam

Skrivet av susanne den 05 januari, 2012 kl. 16:48 #

Svar till cj opererades för 16 månader sen, börjar bli bättre tror jag eller så vänjer man sig, det var ett rent helvete i 6 månader efter op , när inte självklara saker funkar som att kissa. , bajsa ha sex , gå på promenader innan man fyllt 40 , så undrar man hur det blir när man blir gammal . Men allt går åt rätt väg tror jag!!! J

Skrivet av Jonas den 12 januari, 2012 kl. 19:44 #

Svar till Jonas
Hur har du det med värk,har själv värk i nedre delen av ryggen,i båda underbenen,fötterna,sista
halvåret även värk vid sidan av magen.
Mitt vänstra ben fungerar inte på samma sätt
som innan.Ska in för en ny MRT snart.
Vad säger dina läkare om framtiden?
Svårt att planera dagarna för man vet inte hur
man mår från dag till dag gör man för mycket en
dag ökar besvären o man blir otroligt trött.
Tycker inte heller om när det kallt ute verkar
som besvären blir värre.

Mvh cj

Skrivet av cj den 16 januari, 2012 kl. 11:04 #

Hej! Är 22 och har haft diskbråck i ca ett år (kände dock av i vänster ben i dec 2010). Det komiska i att min första läkare trodde att det var inflammation i hälsenan, detta dementerades självklart av min sjukgymnast. Sjukgymnastiken gjorde ingen skillnad och för 5 mån sen blev jag väldigt skev och sne i ryggen pga av muskelkramp på motsatta sida av diskbråcket. Det blir som att jag lutar mig åt vänster sida utan att kunna kontrollera det. Har nu varit hos läkare och han bestämde sig direkt för att det måste bli en operation när han såg hur sned jag var. Kämpar på men är nu sjukskriven och orkar inte göra någonting på dagarna, väldigt jobbigt psykiskt då jag alltid varit väldigt aktiv och tränat i hela mitt liv. Mitt ena ben, där jag har ischias har även blivit smalare. Någon som upplevt detta? Eller någon som blivit lika sne? Nu väntar jag bara på tid för vanlig röntgen samt ny MR och operation. Låter på läkaren som att 90% blir bra direkt, verkar ju dock inte riktigt vara så.
Lycka till alla, känns skönt på något vis att man inte är ensam men hoppas ni alla blir helt smärtfria!

Skrivet av Anna den 15 februari, 2012 kl. 16:47 #

Hej! Är 22 och har haft diskbråck i ca ett år (kände dock av i vänster ben i dec 2010). Det komiska i att min första läkare trodde att det var inflammation i hälsenan, detta dementerades självklart av min sjukgymnast. Sjukgymnastiken gjorde ingen skillnad och för 5 mån sen blev jag väldigt skev och sne i ryggen pga av muskelkramp på motsatta sida av diskbråcket. Det blir som att jag lutar mig åt vänster sida utan att kunna kontrollera det. Har nu varit hos läkare och han bestämde sig direkt för att det måste bli en operation när han såg hur sned jag var. Kämpar på men är nu sjukskriven och orkar inte göra någonting på dagarna, väldigt jobbigt psykiskt då jag alltid varit väldigt aktiv och tränat i hela mitt liv. Mitt ena ben, där jag har ischias har även blivit smalare. Någon som upplevt detta? Eller någon som blivit lika sne? Nu väntar jag bara på tid för vanlig röntgen samt ny MR och operation. Låter på läkaren som att 90% blir bra direkt, verkar ju dock inte riktigt vara så.
Lycka till alla, känns skönt på något vis att man inte är ensam men hoppas ni alla blir helt smärtfria!

Skrivet av Anna den 15 februari, 2012 kl. 16:49 #

34 år gammal. Opererades i S1/L5 för en vecka sedan. Hade brutala ischiassmärtor i vänster ben. Kunde varken ligga eller sitta. Har tidigare alltid besvärats av att ha en väldigt stel rygg, alltså långt ifrån överrörlig. Gick till husläkaren för ca 5 månader sedan hade då lindriga ischiassmärtor och han skickade mig till sjukgymnast, blev inte bättre. Provade då en kiropraktor vilket inte heller hjälpte. Fick för ca 4 veckor åka akut till sjukhuset då det plötsligt blev väldigt mycket värre. Ska tilläggas att jag har ett fysiskt tungt arbete som belastar min ländrygg mycket. Blev genast av med smärtorna efter operationen. Är nu en vecka efter op öm i ryggen och det pirrar lite i vänster ben. Tycker kanske att det har blivit något sämre än vad det var direkt efter op. Måtte det bara bli helt bra.../Martin

Skrivet av Martin den 16 februari, 2012 kl. 13:34 #

svar till cj:
har inte träffat någon läkare på 1 år tror jag,tränar på egen hand hoppas få tillbaka känsel och styrka,är väl bara vänta och se.har inte så stort förtroende för läkare....................

Skrivet av Jonas den 16 februari, 2012 kl. 20:59 #

Hej!
Väldigt givande att läsa igenom alla kommentarer med mycket information!
Jag opererades för 4 veckor sedan för diskbråck i ländryggen (är 22 år gammal). Kände ingen smärta i vänsterbenet efter operationen, vilket var helt fantastiskt eftersom jag haft ont i 8 månader!
Det jobbiga är nu att jag fortfarande känner mig "trasig". Efter ca 10 dagar efter operationen ringde jag sjukhuset pga att jag hade så fruktansvärt ont, så jag undrade om inte svullnaden skulle lägga sig. De sa att jag skulle direkt sluta röra på mig och sluta med övningarna och vila ett tag tills det inte gjorde lika ont. För jag kunde riskera en inflammation. Jag vilade ca en vecka sedan besökte jag sjukgymnast och har börjat med övningar och promenader igen, men jag har fortfarande ONT, och jag vet att det såklart tar tid att återhämta sig, men smärtan är så intensiv när jag gjort övningar och ställer mig upp, att det är någonting som inte känns rätt... Jag är jätteorolig och tycker att jag får alldeles för lite information från både sjukhus och sjukgymnast. Det känns liksom som att nerven inte mår bra..Och det gör nästan ondare efter att jag tagit en längre promenad. Hur har ni haft det efter operationen? Har ni också kännt som jag och haft intensiva smärtor i benet stundtals? Blev ni kvitt det?

Skrivet av ks den 16 februari, 2012 kl. 23:03 #

Till Jonas!
Håller med dig om läkarna,tränar 4ggr/veckan
svårt att få i gång benmusklerna kan inte
göra så många reps.
Verkar som vi sitter i samma båt,skall in för
ny MRT om några veckor.

Skrivet av cj den 21 februari, 2012 kl. 20:09 #

Är inne på mitt andra diskbråck. Opererades för diskbråck i ländryggen (L4-L5) i maj för två år sen på Spine Center i Stockholm. Blev riktigt bra efter operationen, åkte 35 mil i bil dagen efter op (hem till Sundsvall), kändes lite overkligt. Började jobba igen efter 5 dagar, och blev fort symptomfri i ryggen. Har haft nästan 2 underbara år med en frisk rygg, tills före jul då de gradvis blev knackigt i ryggen. Vid jul blev jag sängliggande och det har bara gått utför efter det. Magnetröntgen visade på ett bråck på samma ställe igen, tyvärr. Har idag varit på mottagningsbesök på Spine Center igen, och förhoppningen var en ny lika dan operation. Men det är inte helt lätt att lyckas igen, ärrvävnad och dylikt gör operationen mer riskfylld, med sämre prognos som följd. I morgon kommer jag börja med Lyrica, ska bli spännande och se om det kommer hjälpa mot den infernaliska nervsmärta jag har i vänsterbenet. Tanken är att det ska ta bort det värsta av smärtan för att undvika operation och låta bråcket läka ut av sig självt. Annars är det nog inget annat alternativ än att operera igen och hoppas på en lyckad sådan.

Skrivet av Peter den 23 februari, 2012 kl. 00:25 #

Peter kan du skriva om någon vecka hur du upplevt
Lyrican, har själv tagit den för samma sak som du
skulle vara intressant och höra vad du tycker!

Skrivet av Jan den 25 februari, 2012 kl. 19:22 #

Hej alla! Ska operera mig på fredag för diskbråck i ländryggen och är jättenervös. Något speciellt man ska tänka på att förbereda? Eller någon som har något annat tips? Hoppas äntligen smärtan i benet försvinner redan på lördag!

Skrivet av Kristina den 18 mars, 2012 kl. 22:25 #

December 2009 halkade jag på väg till jobbet och slog i vä. sida(baken tog i backen först).Har av detta fått en kotförskjutning(liten)mellan L4-L5 där nervrötter kommit ikläm. Detta har gjort min nattsömn till en plåga. Så fort jag ligger på vä. sida vaknar jag av värk från skinkan ända ner till foten.På dagarna och i rörelse är det inga problem. Efter alla turer med slätrtg. sjukgymnastik, naprapat, magnetrtg. har jag erbjudits operation på Nacka sjukhus. En liten bit av kotan som trycker mot nervrötterna ska tas bort. Jag är ju förstås fundersam eftersom dr. sa att bara 60-70% blir bra. Har någon genomgått en liknande operation? Hur mår ni idag?

Skrivet av Hillevi Larsson den 22 mars, 2012 kl. 22:58 #

Hej! Opererades i fredags för två dagar sedan och det var det bästa jag gjort. Känner mig som en ny människa utan smärta i rygg och ben och inte alls sne. Bara lite ont i operationssåret men ingen nervsmärta. Känns helt underbart. Operation var bästa valet för mig. Nu blir det sjukgymnastik för att komma igång med livet igen! Lycka till alla!

Skrivet av Kristina den 25 mars, 2012 kl. 18:30 #

Hej! Jag gjorde min op maj 10... Och fick ligga kvar medans alla andra gick hem efter op:n i cirak en och en halv vecka.Har haft ont i benen sen dag 1!. Idag 2 år senare har jag fortfarande fruktansvärda smärtor i mina ben.Och den blir bara värre och värre.. Från början var det bara i ena benet och nu i båda. Ischias nerven är skadad för livet säger dom och det är min kropp som producerar förmycket ärrvävnad därav konstant smärta??! Under de senaste 3 veckorna har jag dessutom fått så ont i hälarna och fötterna känns som cement klumpar och undrar nu om det finns ngn annan som har som jag och om de har gjort ngt åt det? Jag sover inte en hel natt och har svårt att gå. Har nog provat det mesta i tablettform och är nu tillbaka på morfin för att överhuvudtaget kunna leva... hur man nu lever med det i kroppen. Dom hittar ingenting på röntgen, jag går på sjukgymnastik och fick förra veckan domen att jag inte fick gå tillbaka till mitt jobb då det är för tungt! Jobbar som affärsbiträde i en liten affär. Går på antidepprisiva medel för att orka leva med smärtan, även hos en smärt speciallist för att kunna "lära mig leva med smärtan"...Hur orkar man fortsätta..... Jag har fått sluta med det jag älskar mest och det är att dansa...

Skrivet av Isabella den 05 maj, 2012 kl. 15:57 #

Hej

Är 18 år och ska opereras för vänstersidigt diskbråck med L5-rotpåverkan. Opereras den 18 juni i Västervik. Börjar bli nervös! Intressant att läsa allas kommentarer fast blir nästan mera rädd. Dock blir ju några bra:) Frågade min läkare vad som avgör hur bra/dålig man blir efter operationen. Men fick inget bra svar. Som jag fattade berodde det mycket på hur själva disken var skadad inuti. Någon som vet? Gick visst inte se på MR. Mitt diskbråck har jag nu nästan gått med i 1 1/2 år och vill inget annat än att bli bra. Saknar så mycket saker i mitt liv som jag lägre inte kan göra. Snacka om att förnedra sitt liv!
Mina smärtor är värst i ryggen(vänstra sidan) Visst har jag ont ena benet men inget att jämföra med ryggsmärtorna. Verkar vara vanligare att man har mera ont i benen? Under tiden jag haft diskbråcket har smärtan varierat. När jag har som värst kan jag knappt gå medan när det är lite bättre klarar jag i all fall med att gå lugna promenader och sitta i bil max 1 timma. Någon som känner ingen sig med dessa symtom?
Men nu när man fått chansen att opereras hoppas man gjort rätt. Känner att det knappast kan bli sämre fast vet att det kan det facktiskt. Får hoppas att läkarna gör ett bra jobb.
Enligt läkarna kunde de nästan garantera mig smärtfri i benet men ryggsmärtorna var 50 % att få bort. Typiskt att smärtorna sitter mest i ryggen.
Får hoppas man har tur!

Skrivet av Thomas den 05 maj, 2012 kl. 17:59 #

Hej! Har gått med smärta sen i januari 2012 i benet o domningar. Opererades den 1 juni på Strängnäs ryggkirurgiska klinik, det har snart gått tre veckor sen operationen men har fortfarande en hemsk smärta i benet. Äter fortfarande morfin o muskelavslappnande. Men det har iaf blivit lite bättre, jag lever på hoppet att jag ska bli helt återställd. Kan varmt rekommendera strängnäs ryggkirurgiska klinik, helt underbara människor o väldigt god hemlagad mat :)

Skrivet av Tina den 18 juni, 2012 kl. 10:00 #

Hej! Är ny opererad sen en vecka tillbaks. Operationen gick bra enligt läkaren. Stor irritation på nerverna och måttligt mycket bortagning på disken så beskrev läkaren operations resultatet. Väldigt ont efter operationen, svårt att föreställa smärtan. Ingen bensmärta precis efter men dag två känner jag plötsligt att den är tillbaks. Tog 3 dagar innan man kunnde gå med kryckor något så när. Blev lite bättre för varje dag och idag 1 1/2 vecka efter kan jag gå korta sträckor utan kryckor. Dock sitter bensmärtan i men gäller att ha tålamord!

Skrivet av Thomas den 28 juni, 2012 kl. 16:56 #

Hej!

Härligt att hitta denna sida!
Jag opererades för diskbråck i oktober 2010 efter akut "insjuknande". Hade dock haft ont i flera år av och till, med massor med läkarbesök där ingen brytt sig om att kolla för diskbråck. Hade dock endast ont i ryggen, hade aldrig känt av något med benen. När jag väl hamnade på akuten och magnet röntgades så hittades ett bråck som låg och tryckte 1 cm på ryggmärgen. hur som helst, efter 3 dagar på ryggkliniken opererades jag. När jag skulle lämna sjukhuset insåg jag att jag förutom smärtan i ryggen efter operationen hade fruktansvärt ont i vaden! En brinnande smärta som inte gick bort. Efter 1 2 veckor fick jag ont i ryggen igen samt ischias. kontaktade operationsläkaren som skickade mig på röntgen igen; och ja, nog hittade man ett större bråck på samma ställe (S4-L1). Opererades igen januari 2012. nu har det snart gått 6 månader men har fortfarande ischias smärtor, vaknar med kramper i vänster vad, brinnande smärta i vad, samt har åter fått ont i ryggen igen. har gått på Lyrica samt annat smått och gott sedan andra operationen. Inget har hjälp. Har även morfin liknande preparat men dom vill man ju inte ta för då kan jag inte jobba (är inte sjukskriven/vill inte). Har nu fått tid till Smärtcentrum i Göteborg för att försöka få bukt med smärtorna. Är det någon annan som har fått en brinnande/svidande smärta i vänster vad efter operationen? Operationsläkaren ville inte kännas vid att sådana smärtor i vaden skulle kunna uppstå efter operation!

Skrivet av Jakob den 06 juli, 2012 kl. 16:11 #

Nu är det precis 3 veckor sen jag opererades. Känner ingen vad du menar med kramp och brinnande smärta i vaden Jakob. Tyckte att de två första veckorna gick åt rätt håll men de senaste veckan snarare tvärtom. Ökad ryggsmärta och fortfarande bensmärtor som jag fick tillbaka 2 dagar efter operationen. Enligt sjukgjumnsten som jag varit några gånger efter operationen ska det nästan vara omöjligt att diskbråket går upp ingen. I så fall ska man göra något riktigt klantigt enligt han. När jag läser din kommentar Jakob blir jag rädd att jag också har fått tillbaka bråket. Har varit extrem försiktig och kan inte minnas något speciellt jag gjort för i så fall dragit upp bråket. Jakob kommer du ihåg om du gjorde något speciellt 1-2 veckor eftersom du fick tillbaks diskbråket? Angående smärtan i vaden påstår sjukgjumnasten att det är ischiasnerven som är irriterad då. Som sakt har mera ont nu än innan operationen och franförallt mera ont i benet. Visst inte att de kunde operera ingen om man fick tillbaks smärtorna men tydligen. Hoppas för allt i världen att inte så är fallet. Ska till sjukgjumnasten imorgon och funderar om man ska fråga om en ny mg.

Skrivet av Thomas den 08 juli, 2012 kl. 17:58 #

Till Thomas o Jakob,kan vara ärrvävnad som ställer
till era besvär.

Skrivet av cj den 08 juli, 2012 kl. 22:45 #

Hur fungerar ärrvävnad? Sitter det runt disken som sedan trycker på nerverna? Något som går bort med tiden?

Som nämnts tidigare är vården inte den bästa att informera!

Skrivet av Thomas den 09 juli, 2012 kl. 10:52 #

Fick förklarat att ärrvävnad bildas för att läka ihop såret. Tydligen bildades det för mycket om man är alldeles för stillsam. Har hållt igång sen jag kom hem från sjukan därför svårt att tänka mig att det har bildats ärrvävnad. Troligaste var en inflamation enligt sjukgymnasten. Vet inte vad man ska tro längre!

Skrivet av Thomas den 09 juli, 2012 kl. 15:31 #

Till, Thomas det har bara gått 3 veckor sedan
OP ta några korta promenader varje dag,tänk på hållningen och kör nerv glidningsövningar.
Om du får förändrad känsla i underliv och vid
´vattenkastning tala om detta för sjukpersonalen!

Skrivet av cj den 11 juli, 2012 kl. 00:33 #

till,Jakob begär ut operations berättelsen
alla journaler och svar från röntgen MRT.
Sök på nätet om FBSS o kolla med dina röntgen
bilder om du har ärrbildning eller fråga din
läkare,du borde ligga i riskzonen för att du genomgått 2 operationer.

Skrivet av cj den 11 juli, 2012 kl. 00:49 #

Förstår att det tar tid bara 3 veckor sen OP, irriterande att man blivit mycket sämre den sista veckan jämfört med 2 första veckorna. När man kännde att man var på rätt väg och nu tillbaka med att svårt att gå. Inte mycket man kan göra utan bara vänta och se.

Fler som haft rygg och nervsmärta flera veckor efter operationen och sedan blivit bättre. Behöver något att hoppas på!

Skrivet av Thomas den 11 juli, 2012 kl. 10:01 #

Hej kom hem i dag från operation s1-l5. kunde gå redan i morse och gjorde operationen i går kl2 ! underbart att gjort den säger jag bara levde som en invalid innan kunde inte ens sköta mitt jobb! Är 20 år btw

Skrivet av Pierre B den 06 september, 2012 kl. 15:53 #

Tjena alla glada diskbråcksopererade.

Jag har nu gått med 3 diskbråck i över 5 år var av en disk har spruckit och läcktut en del av innehållet. Skall opereras om 1 vecka för 2 av dem.

Jag trode först att det var en sträckning när jag fick det. Så jag tränade och gick långt men slutade med att jag fick sitta på huk efter 10 meter. Kunde inte åka bil inte sitta ner inte böja mig heller för den delen.

Jag fick som de flesta kännsel bortfall och kraft nedsänkningar. kunde inte gå upp på tårna på den vänstra foten och vaden var avdomnad. Men jag gick på upp och ner för gatan sakta som en snigel i rullstol på semester. Sedan kom kännseln och lite av kraften tillbaka men smärtan kvarstod.

Men man lärde sig att leva med smärtan. Efter ett tag gick man till Sjukgymnast som gjorde saken värre, lika så massörer och kiropraktorer ("Ryggknäckare").

Nu när jag givit upp hoppet sa de att jag skulle röntgas, vilket inte visade någonting. En månad efter det ville de göra en Magnetröntgen vilket visade alla 3 diskarna, Såg hemskt ut.

Jag har hört mycket om sådanahär operationer. De säger att det är "Rutin" och att det är en enkel operation. Men jag vet inte säkert själv. Jag är rätt så rädd att det skall bli värre.

Men hoppas ju så klart att det skall bli bättre. Lider med alla mina diskbråcks bröder och systrar:(
Kämpa på och tänk på detta. "En människas kropp är byggd för att antingen ligga eller stå, inte för att sitta!":)

Skrivet av Daniel o den 10 september, 2012 kl. 12:55 #

Hej ingen!

Snart 3 månader sedan oprationen och tiden efter har verkligen inte varit lätt.

Ska jag vara ärlig jag är tillbaks på samma nivå som innan operationen om inte något sämre. Det positiva är att smärtan som känndes som en kniv i ryggen är borta. Dock är nervsmärtan i ryggen och benet densamma, värre i benet än innan.

Har tränat mycket sjukgymnastik och blivit mycket stark i bål partiet. Men verkar inte ha fått någon nytta av det.

Absolut värsta är att åka bil, klarar högst 30 min innan smärtan blir outärdlig. Även stå och gå längre sträckor är svårt. Känner sig så handikappad när självklara saker inte fungerar. Inte såhär jag tänkte mig livet vid 19 års ålder.

Läkaren påstår att jag fortfarande har inflamation i nerverna som leder till smärtan men jag är tveksamm. Mitt oprationsår är fortfarande väldigt rött, det skulle visst vara en bra indekator på när inflamationen lägger sig. Dock var det ovanligt att det tog så långt tid.

Lever på hoppet att bli bra men för varje dag som går blir det allt mer psykiskt.

Vet inte vad man ska rekommendera till er som funderar på operation. I mitt fall var det en chansning som inte verkar gå hem.

Skrivet av Thomas den 10 september, 2012 kl. 22:49 #

hej!

jag ska in och steloperera L5-S1 om en månad, detta ska göras i uddevalla,jag måste säga att det känns skrämmande efter att ha läst en del inlägg här.

Jag kan väll börja med att jag haft smärta i svanken/ländryggen i 10-12 år.

det började först att ståla ner i vänster ben bör att efter några år även börja att stråla ner i höger ben.

Jag brukar åka på en 2-3 ryggskott per år och det gör ont som f-n i några veckor, men sedan så brukar det försvinna,stundvis känner jag inte av mycket i svanken eller ner i benen.
Men jag känner mig alltid trött i svanken,jag har tränat en hel del för att bli av med detta men det har inte hjälpt alls.

Men jag klarar inte stå mer än en halvtimma åt gången, sedan börjar det att svida/nypa och smärta i svanken, sedan så börjar det pillra i tårna och värka i benen.

Så jag undrar om man verkligen ska genomgå en steloperation?

Jag har läst här att några här själva har gjort operationer mellan L5-S1, men ha det då varit steloperationer?

Är det någon som opererat sig i uddevalla?

är dom bra där?

Skrivet av jonny den 18 september, 2012 kl. 18:49 #

Skrev sist 2010....var då jätte orolig och nervös inför min diskbråcksoperation...skriver nu igen...lika orolig nu...ny operation den 4 oktober...inte kul! Mår skit....skönt att få skriva v sig här....finns folk som förstår hur man känner! Kram på Er alla...

Skrivet av 81.231.57.163 den 23 september, 2012 kl. 02:17 #

Missade att hälsa till alla....kämpa på.../Nina

Skrivet av 81.231.57.163 den 23 september, 2012 kl. 02:19 #

Hej olyckssystrar och bröder med sköra ryggar!!
Jag skulle vilja rikta det här främst till alla dom som tvekar inför en operation.

När man läser på den här bloggen kan det lätt uppfattas som att många operationer misslyckas och att man i många fall t.o.m blir sämre.
Jag vill bara göra er uppmärksamma på att de som opererats och blivit bra(ca 85%)INTE skriver på den här bloggen, de är ute och LEVER LIVET.
Jag läste själv alla historier här inför min andra operation och blev lite beklämd över hur uppskrämd man kan bli.
Att leva med diskbråck är inget liv, har man svåra smärtor och endast kan fungera med tung medicinering är operation ett mycket bra alternativ.
En annan aspekt att betänka är att det inte är bra att gå för länge med det tryck på nerverna som ett diskbråck orsakar.
Min historia ser ut så här: Fick diskbråck L4-L5 2006 efter att ha renoverat 2 lägenheter (mycket tunga lyft, golvläggning osv). Jag fick vänta 10 mån på operation men när jag väl fick den kunde jag börja jobba igen efter 2 veckor, inte särskilt plågsam läkningsprocess och jag har inte haft ont öht sedan dess. Fick ett nytt bråck L4-L5 för en månad sen med fruktansvärd smärta, morfin var tredje timme osv, inlagd 8 dagar för smärtlindring i väntan på op. Opererades för 6 dagar sen och 4 dagar efter operation kunde jag promenera 5 km, inte snabbt men utan smärta.
Båda operationerna är utförda på Spine Center som är ett fantastiskt ställe :-)
Vad jag vill säga och som säkert har framgått är att de flesta operationer går bra, har ni möjlighet att få en finns all anledning att överväga det alternativet.
Jag vill också säga att jag lider fruktansvärt med er som har opererats men inte blivit bättre utan t.o.m sämre :-(
Kämpa på och lycka till!!! Karin

Skrivet av Karin den 23 september, 2012 kl. 11:24 #

Karin!

var det en steloperation du gjorde?
är det någon som vet om fler forum där man diskuterar detta med att operera diskbråck?
jag vill få så mycket fakta som möjligt innan jag lägger mig under kniven.

tack

Skrivet av jonny den 23 september, 2012 kl. 22:14 #

Svar till Karin!
85% av alla operationer får förväntat resultat,
15% får inte det.
Bland dom 15% som inte blir bättre finns det,
patienter som blivit sämre med mer smärta och skador på nerver som kan leda till förlust av,
blåsa,tarm och gångfunktion.
Som patient inför en operation tycker jag det är
viktigt att man pratar o lyssnar på läkaren som
skall utföra operationen,så att man själv är medveten om vilken typ av operation som skall genomföras.

Med en duktig läkare och rätt träning efter operationen så behöver man inte vara orolig.

Skrivet av Ebba den 23 september, 2012 kl. 22:29 #

Svar till Jonny!
Med allra största sannolikhet ingen steloperation,
då hon har blivit reopererad för ett nytt diskbråck,hon har säkert opererats med mikroskop.
Tycker att du ska kontakta din ortoped och be dom förklara mer ingående varför du behöver en steloperation så behhöver du inte vara så orolig!
Läs inte för mycket på nätet utan skaffa dig info
hos dina läkare.

Skrivet av Ebba den 23 september, 2012 kl. 22:48 #

Svar till Jonny: Nej det var ingen steloperation jag gjorde.
Jag känner inte till fler forum som avhandlar db på det här sättet men det finns säkert om man letar.
Hade mitt db varit av den arten så att jag kunde välja om jag skulle lägga mig under kniven eller inte så skulle jag säkerligen överväga det både en och två gånger. I det senaste fallet hade jag inget val, jag låg på rygg så stilla jag kunde 23 av dygnets 24 timmar, den 24:e timmen ägnade jag åt att krypa till och från toaletten.
Detta pågick utan tecken på förbättring i 4 veckor, jag åkte in akut till KS 3 gånger varav en gång i liggande transport, sista gången fick jag ligga kvar i 8 dagar. Min frukost bestod av följande cocktail:Gabapentin,Dolcontin,Alvedon Forte, Paraflex, Naproxen, Morfin Meda och lite Primperan mot illamående :-( Garanterat magsårsframkallande. Idag, 7 dagar efter op håller jag på att fasa ut Gabapentin och tar Citodon när det behövs.

Jag tycker precis som Ebba att man ska avhandla så mycket som möjligt med sin läkare, men i väntan på den 1/2-timmen ligger det i människans natur att söka svar och det gör man oftast på nätet. Jag tycker den här sidan är bra, fylld med upplevelser från verkliga livet och man känner sig mindre ensam. Den hjälpte iaf mig i väntan på operationen men jag saknade berättelserna som slutade lyckligt, det var då det slog mig att man inte har så stora behov av att skriva på olika forum när man är frisk och har fullt upp att leva livet igen.

Med vänliga hälsningar
Karin

Skrivet av Karin den 24 september, 2012 kl. 10:12 #

tack för svaren.

jag måste ju ärligt säga att jag har läst betydligt mer negativt än positivt angående steloperation och diskbråcksoperation.
Så jag är rejält kluven med hur jag ska göra.

Skrivet av jonny den 28 september, 2012 kl. 15:32 #

Jonny,har ortopeden förklarat för dig vad dina MRT
bilder visade?

Diskbråck,spinalstenos,SRS eller kotförskjutning?
Om det är diskbråck finns det ett på varje sida eller är det centralt med tanke på dina besvär i båda benen.

Skrivet av ebba den 29 september, 2012 kl. 22:00 #

ebba
ja han har förklarat för mig att jag har ett diskbråck på vänster sida bakifrån sett samt att disken är ihopa sjunken och tom på vätska.
jag vet inte riktigt hur diskbråcket på vänster sida kan påverka så att det strålar ner i båda benen men.
eller så kommer nerverna i kläm för att disken är
så komprimerad,så att det stråler ner i båda benen.

Skrivet av jonny den 02 oktober, 2012 kl. 17:32 #

Jonny!
Om man har påverkan i båda benen och med en historia med långvariga ryggproblem så kan det
i vissa extrema fall leda till något som kallas för Cauda equina syndrome,finns längre upp på sidan några som opererats för detta,om man får känsel bortfall i underlivet,förändrad känsla när man kissar eller tappar kontroll över avföring så
anses det som en medicinsk nödsituation och man ska söka hjälp direkt.
Detta är ovanligt men något som man bör vara medveten om.

Skrivet av ebba den 03 oktober, 2012 kl. 21:46 #

Opererades i Torsdags...skönt att ha det gjort...allt känns mkt bättre denna gången :) går utan kryckor.....kram på Er alla /Nina (2:a diskbråcksoperationen)

Skrivet av 95.200.245.247 den 06 oktober, 2012 kl. 06:00 #

Hej alla med smärtor efter diskbråcksoperation!
Jag opererades för diskbråck L4-L5 för snart 3 månader sedan. hela tiden efter har det blivit bättre och bättre tills för en månad sedan när jag började träna med en sjukgymnasts instruktioner. Nu har nervsmärtan i benet blivit värre och värre. Äter fem olika smärtlindrande mediciner och har tvingats vara sjukskriven på heltid igen. Jag ska göra ny MR den 30/10. Läkarna säger att det kan vara ärrbildningar eller ett nytt diskbråck! Just nu känns det som en stor livskris och jag orkar snart inte mer. Är det någon som har erfarenhet av just ärrbildningar och vad man kan göra åt det, eller ska man ha det så här resten av livet. En AT-läkare sa till mig "det finns viss smärtproblematik som inte vi rår på" känns inte så uppmuntrande.

Skrivet av annsea den 16 oktober, 2012 kl. 16:44 #

Annsea. Ärrbildningar får alla som opererats,det är ovanligt att dessa ger några besvär.
Risken ökar om man har haft flera operationer.
Vänta ut svaren från MRT och försök att vara ute och gå några gånger om dagen.
Var noga med att du ber läkaren som bedömer MRT
förklara vilka forändringar som finns.
Om det är ett nytt diskbråck,kan det gå och operera.Om det är ärrbildning är det svårare.

Skrivet av ebba den 16 oktober, 2012 kl. 17:42 #

Annsea!
Epidural fibros är ett annat namn för ärrvävnad,
kan vara bra att veta.

Skrivet av ebba den 16 oktober, 2012 kl. 20:30 #

Hej!
Jag operarade mig för diskbråck för tre veckor sedan, L5. Jag var väldigt dålig innan, hade bortdomnade blåsa och vänster ben kunde jag inte röra eller känna, konstigt nog gjorde det ont ändå i benet, jag hade den värsta smärtan i benet. Jag kunde i tre veckor innan op endast krypa, kunde inte gå, stå, eller sitta och då gick jag ändå på morfin var tredje timme.

Direkt efter op var smärtan i vänster ben borta, var dock fortfarande bortdomnad men det har nästan gått bort helt nu. Jag har dock haft lite ont i benet, inte som innan men inte helt smärtfritt. Sista daagarna har jag också hadt lite ont i ryggen där jag blitt opererad...känns lite jobbigt och jag vet inte om jag ska vila på rygg eller om jag ska gå promenader. Jag har återbesökstid om tre veckor, alltså sex veckor efter operation, de sex veckorna ska jag vila och gå promenader, inte böja mig ned, inte vrida överkroppen och inte bära saker, jag har inte fått någon sjukgymnastik. Vad har ni fått får återhämtningsschema? verkar som att många har sjukgymnastik snabbare än mig, blir ltie orolig..

Mvh Saga

Skrivet av saga den 17 oktober, 2012 kl. 17:05 #

Hej Säga. Jag kom idag hem från sjukhuset efter att ha blivit reopererad för diskbråck i ländryggen. Opererades för två månader sen men smärtan kom tillbaka efter en vecka.Och mr visade att det kommit tillbaka, samt ärrvävnaden har gjort det värre. Jag har fått ett schema där jag ska träna magmuskler och försöka sitta rakt och hålla in magen. Inte sitta ihopsjunken eller på mjukt underlag. Gå så mycket man orkar och inte ligga...

Skrivet av Jenny den 17 oktober, 2012 kl. 18:12 #

Tack Ebba!
Jag fick en tidigare tid till MR och fick svar idag att det är ett nytt diskbråck. Min läkare som opererade mig är ledig denna veckan så det är bara att vänta på vad han säger. Tycker ändå att jag har blivit lite bättre, kan gå och har inte lika mycket smärta och äter inte heller lika mycket morfin. Jag bara undrar hur mycket av disken som finns kvar och att jag sen har en kotförskjutning i samma kotor gör väl inte saken bättre. Nu försöker jag röra på mig så mycket jag kan, gå promenader etc. och väntar på ett läkarutlåtande...

Skrivet av annsea den 25 oktober, 2012 kl. 08:47 #

Ska operera mig om 1 vecka och blev typ livrädd av alla era kommentarer. Det är första gången jag ens kommer opererad och ligga på sjukhus dessutom =(

Skrivet av Emma den 18 november, 2012 kl. 20:33 #

Har inte läst alla inlägg. men någon som nyligen opererat diskproteser? jag är opererad för 3 mån sedan , en jävla resa som int epå långa vägar är slut...

Skrivet av mamman den 27 november, 2012 kl. 08:24 #

Hej!
Jag har läst alla inlägg efter min operation, det finns många som har fortfarande problem. Jag vill gärna hjälpa till att uppmuntra alla.
Jag har blivit opererat för 8 veckor sedan, bara den enkla operation, men, men.
Läste att många hade problem, jag med men som det ser ut just nu mår jag ganska bra.
För mig gick det ganska bra redan efter tredje dagen. Jag reste hem först då, eftersom jag mådde så illa och ur när jag bara gick upp. Min hemresa tåg två timmar med bilen.
De första tre veckor blev det bara bättre och bättre med varje dag. Jag tåg smärtstillande var 6 timme. Jag rörde mig långsamt och kunde tar hand om mig själv. Bara att ligga var värst, benet gjorde så ont och jag kunde bara ligga på vänsta sidan. Sova fick jag högst tre timmar i streck. Att komma ur sängen var inte heller så lätt, ofast kändes det så att man var helt stel i kroppen och när man bara rörde sig lite så fick man en smäll i hela kroppen.
I fjärde veckan började det bli sämre igen. Jag klarade bara gå några steg och på nätterna behövde jag morfin.
3 veckor gick det så och till all elende blev jag lite deppig, men sedan blev det långsamt men säckert bättre och bättre.
Nu är jag helt utan tabletter. Problem har jag bara när jag står rakt och sitter i bilen. Jag klarar att ta promenader som är ca 30-40 minuter, har börjat sova längre och kommer ur sängen utan problem.
Imorgen ska jag till återbesöket. Jag tror inte att jag redan är klart för att arbeta heltid, men några timmar kanske.
Jag är förskollärare och på förskolan är det full fart hela dagen. Förra vecka hälsade jag på och då var jag helt slut efter bara en timme.
Lycka till alla ni där ute.

Skrivet av Netti den 07 april, 2013 kl. 22:25 #

Hej igen!
Det har gått lite mer än en månad. I måndags har jag börjat jobba på heltid, bara tre dagar, men jag klarade mig jätte bra.
Problem har jag bara med att cykla och jag byte min cykel redan mot en mormorcykel. Min sjukgymnast hade sagt det är bättre med en sån. Att sitter i bilen eller att sitter för länge kan också vara en tillstånd där det börjar värka. Men sen går det över igen.
Lycka till alla ni andra

Skrivet av Netti den 12 maj, 2013 kl. 19:32 #

Hej

Jag har haft ont och haft kramper i mitt vänstra ben sen i mars -13 och det har visat sig vara ett diskbråck L5-S1, jag ska få operera mig i september troligtvis. Jag undrar var ni har opererat er? Alltså vilket sjukhus. Jag har haft kontakt med en ortoped på Nacka sjh. Någon som har nån erfarenhet därifrån? /Jill

Skrivet av Jill den 23 juli, 2013 kl. 23:49 #

Hej,
Jag opererades på Strängnäskliniken för 2 v sedan. Vet inget om Nacka men antar att det är liknande teknik som används? Min operation har gått mycket bra (L4-L5) och värk/kramp är helt borta. Jag kunde gå utan stöd redan samma dag och nu känner jag mig bara lite trött och stel i vissa rörelser. Jag läste den här tråden innan operation och blev skrämd. Kanske har jag haft tur men vill gärna komplettera med min goda erfarenhet av operation för de som står inför ett val eller snart skall opereras och blir oroliga.
Jill: Lycka till med din operation och återhämtning!
/Sofia

Skrivet av Sofia den 12 september, 2013 kl. 11:34 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten