

02 apr kl 08:04, 2009
Allâh Subhanhu wa Tala' säger:
"Truly, your God is One"
(37:4)
"Say (O Muhammad), He is God the One God, the Everlasting Refuge, who has not begotten, nor has been begotten, and equal to Him is not anyone"
(112)
Abu Musâ al-Ashâri rapporterade att Profeten Sall Allâhu Aleyhi wa Salâm sade:
"Ingen har mer tålamod än Allâh gentemot de skadliga och förargliga ord Han hör (från människor): De tillskriver Honom avkomlingar och ändå skänker han dem hälsa och försörjning."
(al-Bukharî - Volym 9, bok 93, nr 475)
19 dec kl 07:26, 2008
Ash-hadu an laa ilaaha ill-Allâh, wa ash-hadu anna Muhammadan rasul-Allâh.
Jag vittnar om att det finns ingen värd dyrkan förutom Allâh och jag vittnar om att Muhammad är Hans Sändebud
Profeten Muhammad 'aleyhi Salâtu wa Salâm sade:
"If anyone testifies that none has the right to be worshipped but Allâh alone who Has no partners, and that Muhammad is His servant and His apostle, and that Jesus is Allâh's servant and His apostle and His word which He bestowed on Mary and a spirit created by Him, and that Paradise is true, and Hell is true, Allâh will admit him into Paradise with the deeds which he had done even if those deeds were few" [al-Bukhari no.644]
05 nov kl 15:14, 2008
Meningen av Tawheed
Tawheed är det mest vitala i religionen och det första som Allâh Tala' beorade alla Hans Sändebud och Profeter, 'aleyhi Sâlam, att deklarera när de påbjöds budskapet och fick uppenbarelsen från Allâh.
Allâh säger i al-Qurân: "And Verily We have sent among every Ummâh a Messenger saying, "Worship Allâh and avoid Taaghut (false dieties)" (Surâh al-Nahl 16:36)
Tawheed är taget från ordet Wah-hada shay, vilket betyder att något är En. Ett är motsatsen till två och tre och vad som helst som är mer än dessa tal. Så något som är En är oberoende, självständigt och ensam, någon som inte har någon partner. Vad angår den Islamska lagstiftningen så betyder detta: "Singla ut Allâh i ens dyrkan", och detta betyder att utföra alla aktiviteter av dyrkan enbart till och för Allâh Subhanâhu Wa Tala'.
"And the religion (worship) will all be for Allâh Alone" (Surâh al-Anfâl, 39)
"Worship Allâh and join none with Him (in worship)" (Surâh al-Nisâ 36)
"So call you (O Muhammad and the believers) upon Allâh making worship pure for Him, however much the disbelievers may hate it" (Surâh al-Ghâfir, 14)
Detta är meningen av Tawheed i Sharee'an, att singla ut Allâh i sin dyrkan och lämna all annan dyrkan av allting annat förutom dyrkan till och för Honom.
(Tawheed in the Glorious Qurân, Shayk Salih bin Fawzaan, Duroos minal Qurân al-Kareem)
25 mar kl 23:34, 2008
Tawheed al-Ibâdah
(att upprätthålla enheten i dyrkan till Allah)
Tawheed ar-ruboobeeyah
"Säg: vem förser er med ert uppehälle från himlen och jorden? Eller vem är det som har makt över öronen och ögonen? Och vem uppväcker de levande från de döda och frambringar de döda från de levande? Och vem styr alla angelägenheter? De kommer att säga: Allah." (sura 10:31)
"Och om du frågar dem: Vem skapade dem? Kommer de förvisso att säga: Allah." (sura 43:87)
"Och om du frågar dem: Vem sänder ned vatten från skyn och ger liv till jorden med det efter dess död? Kommer de förvisso att säga: Allah." (sura 29:63)
Dom otrogna Mekkaborna visste alla att Allah var deras skapare, deras Herre och Härskare men trots det gjorde det dom inte till muslimer enligt Gud. Faktum är att Allah sa:
"Och dom flesta av dem tror icke på Allah, utan att (samtidigt) förbinda medhjälpare (med Honom.)" (sura 12:106)
En del otrogna trodde även på Uppståndelsen och på Domedagen och andra på det förutbestämda (Qadar). Trots att Mekkabornas erkännande av Tawheed och deras kunskap om Allah, klassade Allah dem som otrogna (Khuffaar) och avgudadyrkare (Mushrikoon) helt enkelt därför att dom dyrkade andra gudar tillsammans med deras dyrkan av Allah.
Konsekvensen blir att den viktigaste aspekten av Tawheed är Tawheed al-Ebaadah, upprätthållandet av enheten av dyrkan av Allah. All form av dyrkan måste riktas endast till Allah därför att endast han förtjänar att bli dyrkad, och det är Han ensam som kan ge en man favörer som ett resultat av hans dyrkan. Vidare finns det inget behov av förbön eller mellanhand mellan människa och Gud. Allah betonar vikten av direkt dyrkan till honom allena genom att peka ut att detta var huvud orsaken för människans skapelse och kärnan i Profetens budskap. Allah säger:
"Och jag har inte skapat den stora och den helt vanliga människan (djinner och människor) utom för att de skall dyrka mig" (sura 51:56)
"Och bland varje folk uppreste Vi ett Sändebud (med läran:) Tillbed Allah och sky den onde." (sura 16:36)
Att förstå syftet med skapelsen på ett fullständigt sätt är bortom människans förstånd. Människan är en begränsad skapelse och kan inte hoppas på att fullständigt förstå handlingarna hos den oändliga Skaparen. Gud gjorde det till en del av människans natur att dyrka Honom, och han sände profeter och böcker med gudomliga uppenbarelser för att klargöra aspekterna av syftet med skapelsen på det sätt som finns inom människan att kunna först. Det syftet är som tidigare nämnts att dyrka Gud (Ebaadah) och profeternas huvudbudskap var att dyrka endast Gud, Tawheed al-Ebaadah. Konsekvensen är att den grövsta formen av Shirk är att dyrka andra istället för Allah eller vid sidan av Allah. I Sura al-Fatihah, som varje Muslim ber i sin bön minst 17 gånger per dag, står det i vers 4 "Dig allena tillbeder vi och dig allena bönfaller vi om hjälp." Ett klart fastställande att alla former av dyrkan ska bara riktas direkt till Den som kan svara, Allah. Profeten Muhammed (sw) konfirmerar konceptet av enhet av dyrkan genom att säga: "Om du frågar i bönen, fråga bara Allah, och om du söker hjälp, sök bara ifrån Allah".8
Att mellanhänder inte behövs mellan Allah och människan finns nämnd i många verser. T.ex.:
"Och när Mina tjänare frågar dig om mig, (säg): Jag är nära. Jag hörsammar den åkallandes bön när han ber till Mig. Så de borde hörsamma Mig och tro på Mig, på det att de måtte följa den rätta vägen." (sura 2:186)
"Och vi har helt säkert skapat människan och Vi vet vad hennes sinne viskar (till henne) och Vi är hennes närmare än (till och med hennes) halspulsåder." (sura 50:16)
För att konfirmera Tawheed al-?Ebaadah innebär det att förneka alla former av medlare eller partners med Allah. Om någon ber till dom döda för att få deras influenser över det levande eller själen från dom som har dött, så har dom gett Allah partners, därför att dyrkan blir delad mellan Allah och Hans skapelse. Profeten (saw) har sagt utan tveksamheter "Bönen (du?aa) är dyrkan" (sunan Abu Dawud). Och Allah den Största och mest Glorifierade sa:
"Tillbeder ni då det, istället för Allah, vilket icke alls kan gagna eller skada er?" (sura 21:66)
"Dom som ni åkallar bredvid Allah är förvisso skapade varelser precis som ni." (sura 7:194)
Om någon ber till Profeten (saw), så kallade helgon, Jinns eller änglar för att fråga om hjälp eller för att be dem hämta hjälp ifrån Allah, då har dom också begått Shirk.
"Och om Allah berör dig med lidande, finns det ingen som kan undanröja det utom Han" (sura 6:17)
Dyrkan (Ebaadah) på det Islamiska sättet, inkluderar mer än bara att fast, betala Zakaah, Hajj och djuroffer. Den inkluderar känslor som kärlek, tillit och fruktan, som har styrkor som bara ska riktas till Gud. Allah har talat om dessa känslor och varnat mot att uttrycka dom som följer:
"Och det finns vissa bland människorna, som åt sig själva skaffar föremål, andra än Allah, att dyrka, och älska dem, som de borde älska Allah. Men de troende är starkare i (sin) kärlek till Allah." (sura 2:165)
"Vill ni icke strida mot ett folk som har brutit sina eder och som har gjort sammansvärjningar för att köra bort Sändebuden och de var först att börja med (fientligheter) mot er? Fruktar ni dem? Nej, Allah är mest Värdig att ni skall frukta Honom om ni är troende." (sura 9:13)
"Och sätt er lit till Allah om ni är troende." (sura 5:23)
Eftersom termen Ebaadah betyder total lydnad och Allah är den ultimata lagstiftaren, är implimenten av ett sekulärt legalt system som inte är baserat på den gudomliga lagen (Shareeah) en akt av att inte tro på den gudomliga lagen och fulländandet av ett sådant system, en sådan tro konstituerar en form av dyrkan annan än Allah (Shirk). Allah säger i koranen:
"Och den som inte dömer med det som Allah har sänt ned, det är dessa som är de felande (Kaafiroon)." (sura 5:44)
Här är en viktig del av Tawheed al-Ebaadah och det är att tillämpa Shareeah, speciellt i länder där muslimerna är i majoritet av befolkningen. Den gudomliga lagen behöver bli återinfört i många så kallade Muslimska länder där myndigheterna nu styr enligt importerade kapitalistiska eller kommunistiska konstitutioner, och Islams lag antingen helt saknas eller reglerar några få områden av mindre vikt. På samma sätt är det i Muslimska länder där Islamiska lagen är i böckerna men där sekulariserade lagar tillämpas, att dom behöver föras i samma riktning som Sharee?ah eftersom den syftar på alla aspekter av livet. Att acceptera icke-Islamska regler i stället för Shareeah i Muslimska länder är Shirk och en akt av Kufr. Dom som har möjlighet att ändra det måste göra det, medan dom som inte kan göra det måste tala mot det styret som Kufr och åberopa återinförandet av Sharee?ah. Om även detta blir omöjligt, måste ett icke-Islamisk styre bli innerligt hatat och föraktad för Guds skull och för att upprätthålla tawheed.
25 mar kl 21:01, 2008
Tawheed al-Asmaa was-Sifaat
(att upprätthålla enheten av Allahs namn och attribut)
Denna kategori av Tawheed har fem huvuddelar:
1. För att upprätthålla enheten av Allahs namn och attribut i första aspekten måste Allah refereras till på det sätt som Han och Hans Profet (saw) har beskrivit Honom utan att bortförklara Hans namn och attribut genom att ge dem annan mening än deras uppenbara mening. T.ex. säger Allah:
"Och (att) Han kan straffa de hycklande männen och de hycklande kvinnorna och de avgudadyrkande männen och de avgudadyrkande kvinnorna som hyser onda tankar om Allah. Över dem (skall) en ond hemsökelse (falla) och Allahs vrede är över dem. Och Han har förbannat dem och berett Helvetet för dem." (sura 48:6)
Även om vrede är ett av Guds attribut är det felaktigt att säga att hans vrede måste betyda hans straff eftersom vrede och ilska är ett tecken på svaghet hos människan och som sådan passar det inte Allah. Det som Allah har sagt ska accepteras på så sätt att hans vrede inte är som mänsklig vrede, baserat på Allahs uttalande "Det finns inget som helst likt Honom" (sura 42:11). Faktum är att likheterna mellan Guds attribut och dom som finns hos människan är lika endast till namnet. När attribut används för att referera till Gud, ska dom tas i dess absoluta form, fri från människans bristfälligheter.
2. Den andra aspekten av Tawheed al-Asmaa was-Sifaat involverar att referera till Allah som Han har refererat till sig själv utan att ge honom nya namn eller attribut. T.ex. Allah får inte ges namnet al-Ghaadib (den arge), trots att Han har sagt att han blir arg, därför att varken Allah eller Hans budbärare har använt detta namn. Detta kan verka vara en liten detalj, men den måste hållas fast vid för att förhindra falska beskrivningar av Gud.
3. I den tredje aspekten av Tawheed al-Asmaa was-Sifaat hänvisar vi till Allah utan att ge Honom attribut ifrån hans skapelse. T.ex. beskrivs det i Bibeln och i Torahn följande: "Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort. Och han vilade på sjunde dagen från allt det verk han hade gjort. (Första Moseboken 2:2)
Av denna anledning har Judar och Kristna antingen Lördag eller Söndag som en vilodag och under dessa dagar betraktar man arbetet som en synd. Ett sådant påstående ger Gud ett attribut ifrån hans skapelse. Det är människan som blir trött av hårt arbete och behöver sova för att återhämta sig. I Koranen beskriver Allah sig tvärtom på följande sätt: "Slummer överväldigar Honom icke, icke heller sömn." (sura 2:255) På andra ställen i Bibeln och Torahn, porträtteras Gud som att Han ångrar sina dåliga tankar på samma sätt som människor gör när dom upptäcker sina misstag. "Då ångrade Herren det onda som han hotat att göra mot sitt folk" (Andre Moseboken 32:14) På samma sätt förstör fullständigt påståendet att Gud är en ande eller har en ande området kring tawheed. Allah refererar inte till sig själv som en ande någonstans i Koranen, inte uttrycker profeten (sallalahu alaihi wa salaam) heller något liknande i Hadeeth. Tvärt om refererar Allah till Anden som en del av Sin skapelse.
"Det finns inget som helst likt Honom, och Han är den All-Hörande. Den All-Seende." (sura 42:11)
Attributen av att höra och se är bland mänskliga attribut, men när dom är attribut av den Gudomliga då är dom utan jämförelse i deras perfektion. Vad människan vet om Skaparen är bara det lilla som Han har uppenbarat genom Profeterna. Därför är människan tvungen att stanna inom dessa snäva ramar. När människan fritt låter sitt intellekt beskriva Gud, faller hon lätt i fallgroparna och ger Allah attributen av Hans skapelse.
4. Den fjärde aspekten av Tawheed al-Asmaa was-Sifaat fodrar att människan inte ges attribut som tillhör Allah. T.ex. i nya testamentet ger Paulus Melchizedek, kung av Salem, (Första Moseboken 14:18-20) och Jesus det Gudomliga attributet av att ha varken början eller slut.
"Denne Melkisdek var kung i Salem och präst åt Gud den högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham, när denne vände tillbaka efter sin seger över kungarna. Det var åt honom Abraham gav tionde av allt. Först och främst betyder hans namn "rättfärdig konung", vidare är han kung i Salem, det vill säga "fredskonung". Han har ingen far, ingen mor och inget stamträd. Hans dagar har ingen början, hans liv inget slut. Han är lik Guds son: han förblir präst för alltid." (Hebreerbrevet 3, 7:1-3)
Dom flesta Shi'it sekter (bortsett från Zaidite av Yemen) har givit deras "Imaamer" gudomliga attribut av absolut ofelbarhet, kunskap om det förflutna, framtiden och det osynliga, kunskapen att ändra ödet och att kunna kontrollera atomerna av skapelsen. Genom att göra så skapar dom rivaler som delar Guds unika attribut och som blir gudar bredvid Allah. (Se Faith of Shi?a Islam av Muhammed Riba al-Muzaffar)
5. Att upprätthålla enheten av Allahs namn betyder också att Allahs namn inte kan ges i dess bestämda form till han skapelse om inte ett prefix läggs till, Abd som betyder "slav till" eller "tjänare till". Många Gudomliga namn är tillåtna som namn i dess obestämda form som Raoof och Raheem för män eftersom Allah brukade använde några av dom i dess obestämda form för att referera till Profeten
(saw).
"Ett sändebud har förvisso kommit till er från er själv, det är sorgligt för honom att ni skulle komma i svårigheter, (han) önskar brinnande er (välfärd, och han är särskilt) deltagande(Raoof) (och) barmhärtig (Raheem) mot de troende." (sura 9:128)
Men ar-Raoof ( den mest Deltagande) och ar-Raheem (den mest Barmhärtige) kan bara användas för att referera till män om det föregås av Abd så som i Abdu-raoof eller Abdur-Raheem, eftersom dom i sina bestämda former representerar en nivå av fulländad som endast tillhör Gud. På samma sätt är det förbjudet med namn som ?Abdun-Nabee (slav till profeten), Abdul-Husayn (slav till Husayn) osv, namn där folk gör sig till slavar till andra än Allah. Baserat på denna princip förbjöd Profeten (saw). Muslimer att referera till dom som var under deras beskydd som Abdee (min slav) eller Amatee (min slavflicka). (Sunan Abu Dawud)
25 mar kl 15:51, 2008
Tawheed ar-Ruboobeeyan
(att upprätthålla enheten av Allahs herravälde)
Denna kategori är baserad på det fundamentala konceptet att Gud ensam skapade allt när det fanns inget.
Ruboobeeyah
(saw)
ofta upprepa frasen "La hawla wa la quwwata illaa billaah" (Det finns ingen kraft utan Allahs vilja/tillåtelse).
Basen för Ruboobeeyans koncept finns i många Koranverser. T ex säger Allah: "Allah är alltings Skapare och Han är Beskyddare över alla ting."
(sura 39:62)
"Fastän Allah har skapat er och ert hantverk (också?)"
(sura 37:96)
"Och du kastade icke när du kastade, utan det var Allah som kastade"
4 (sura 8:17)
"Ingen svårighet drabbar utom med Allahs tillstånd"
(sura 64:11)
Profeten (saw) fulländade det hela genom att säga: var medveten om att om hela mänskligheten samlades tillsammans för att göra något för att hjälpa dig, så kan dom bara göra något för dig som Allah redan har skrivit för dig. Likaså, om hela mänskligheten samlades för att skada dig, skulle den endast kunna skada dig med det som Allah redan har skrivit ska hända dig.5
Från dessa ord förstår vi att det människan uppfattar som tur och otur endast är händelser förutbestämda av Allah som en del av det test våra liv är. Händelserna följer mönster som Allah har skapat. Allah säger i Koranen: "O ni som tror! Bland era hustrur och era barn finns det (några som är) era fiender, så tag er i akt för dem."
(sura 64:14)
Det vill säga, bland dom goda sakerna i livet finns det ett antal tester på ens tro på Gud. På samma sätt finns det tester i dom hemska sakerna i ens liv som nämns i versen nedan.
"Och vi kommer att pröva er med något av fruktan och hunger och förlust av egendom och liv och frukter, men förkunna glada budskapet till dem, som härdar ut."
(sura 2:155)
Ibland är mönstren igenkänningsbara i handling och effekt och ibland inte, som i fall när goda resultat kommer ifrån dåliga handlingar eller dåliga resultat kommer ifrån bra handlingar. Gud har förklarat att visdomen bakom dessa tillsynes oregelbundna händelser är oftast bortom människans förstånd på grund av hennes bristande möjligheter att förstå.
"Men det kan vara så att ni ogillar något som är bra för er och det kan vara så att ni gillar något som icke är bra för er. Allah vet, och ni vet icke."
(sura 2:216)
Konsekvensen blir att människans reella inflytande över följden av händelser som formar hennes liv begränsas till ett mentalt val mellan olika alternativ som presenteras för henne och inte resultatet av hennes handlingar. Med andra ord "människan föreslår och Gud förkastar". Synbar tur och otur är båda ifrån Allah och kan inte framkallas av lyckoamuletter, fyrklöver, önskeben, lyckonummer osv eller av omen som fredagen den trettonde, krossa speglar, svarta katter osv. Faktum är att tro på lyckoamuletter och omen är en manifestation av en grav form av Shirk i denna form av Tawheed.
Vad beträffar att använda Koranen som en lyckosak eller amulett, eller bära Koranen i kedja för att hålla det onda borta och få det goda så är det något som inte skiljer sig från vad hedningarna ägnar sig åt. Varken Profeten
(saw) eller hans följeslagare ägnade sig åt detta, och Profeten (saw) sa: "Vem som en inför något nytt i Islam som inte hör dit kommer att få det förkastat."6
Det är förvisso sant att kapitlen an-Naas och al-Falaq, uppenbarats för det specifika ändamålet exorcim (bortdrivande av onda andar), men Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) visade hur dessa skulle användas på ett korrekt sätt. Vid ett tillfälle då en besvärjelse drabbat ?Ali ibn Abi Taalib sa Profeten åt honom att läsa de två kapitlen vers för vers och då han (saw) blev sjuk läste han dem själv.7 Han skrev inte ner dem och hängde dem runt halsen, band dem runt armen eller runt vristen, inte heller sa han till andra att göra så.
www.detgoda.se
24 mar kl 16:01, 2008
De olika kategorierna av
Tawheed
Bokstavligen betyder tawheed "att förena" (göra någonting ett) eller "att bekräfta någots enhet", och det kommer från det arabiska ordet (wahhada) som ensamt betyder att förena, ena eller befästa. Men när termen Tawheed används och refererar till Allah (t.ex. Tawheedullah), betyder det att förverkliga och upprätthålla Allahs enhet i alla människors handlingar som direkt eller indirekt relaterar med Honom. Det är tron att Allah är En, utan partner i Hans herravälde eller i hans handlingar (Rubiibeeyah), En utan likhet i hans väsen och attribut (asmaa wa Sifaat), och En utan rival i hans gudomlighet och i dyrkan (Ulooheeyah/Ebaadad). Dessa tre aspekt formar grunden för dom tre kategorier som vetenskapen om Tawheed traditionellt har delats in i.
Dom tre lappar över varandra och är oskiljbara till den kategori att den som tar bort någon av dom har misslyckats att fullfölja förutsättningarna för Tawheed. Att utesluta någon av ovan nämnda aspekter av Tawheed refereras till som "Shirk" (att dela); att associera partners med Allah, som, i islamiska termer, är detsamma som avgudadyrkan. Nödvändigheten att närma sig principen av Tawheed på ett analytiskt sätt uppstod när Islam spreds till Egypten, Persien, Indien osv och absorberade kulturerna i dessa områden. Det är bara naturligt att förvänta sig att när folk från dessa länder steg in i Islams fålla, så skulle dom bära med sig rester av deras tidigare tro. När några av dessa konvertiter började att uttrycka sina åsikter i skrift och i diskussioner med deras olika filosofiska koncept om Gud, uppstod förvirring och i denna förvirring blev den enkla förenade tron på Islam hotad.
(att upprätthålla enhet i Allahs herravälde)
20 dec kl 12:22, 2007

Islams pelare
Tro utan handling och tillämpning är meningslös, vad gäller Islam. När den inte tillämpas eller inte brukas förlorar den fort dess livfullhet och motivationsvilja.
När kunskapen ökas börja man känna det i hjärtat och därefter försöker man tillämpa det i sitt liv, InshaAllaah!
Islam har fem pelare:
Trosbekännelsen: att bekänna att det inte finns någon eller något annat värd dyrkan utom Allah, och att Muhammad (må Allahs Frid och Välsignelse vila över honom) är Hans slav och Budbärare till hela mänskligheten och djinner ända tills den Yttersta Dagen. Muhammads Profetskap förpliktar muslimerna att följa honom med hans exemplariska liv som förebild.
Bönen: Dagliga böner förrättas fem gånger som en del av människans skyldighet mot Allah. De förstärker och upplivar tron på Allah och inspirerar människan till en högre moral. De renar hjärtat och hindrar eftergivande inför frestelser att begå felaktiga gärningar och ondska.
Fastande under månaden Ramadan: Muslimerna avstår inte enbart från mat, dryck och sexuellt umgänge från gryningen till skymningen; utan även från onda avsikter och begär. Den lär kärlek, uppriktighet och tillgivenhet. Den utvecklar ett sunt socialt samvete, medvetande, osjälviskhet och viljestyrka.
Zakah (Allmossa): Den bokstavliga betydelsen av ordet Zakah är renhet. Termen avser den årliga summan som varje muslim som har möjlighet måste distribuera till dess rättmätiga förmånstagare. Men den religiösa och andliga innebörden är mycket djupare, för den har även humanitära och sociopolitiska värderingar.
Hajj (Pilgrimsfärd till Mecka): Den skall utföras minst en gång i livet om man klarar det både finansiellt och fysiskt.
I de Två autentiska ahadith rapporteras det från Ibn ´Abbâs att profeten r sade till ´Abdul-Qays delegation (i betydelse):
"Jag beordrar er fem saker; Att tro på Allâh, och vet ni vad tro på Allâh är för något? Det är att vittna att ingen sann gud finns utom Allâh, förrätta bönen, betala allmosan, fasta Ramadhân och att ge en femtedel av krigsbytena."
Vi ber till Allah att denna korta presentation skall öppna allas våra ögon, öron och hjärtan för Hans Sanna Religion, Islam.
AMIN.
19 dec kl 13:31, 2007

Denna artikel är värd att nämna då det återspeglar de verkliga teachings of Islaam!
The foundation of the Islaamic faith is belief in the Unity of God.
This means to believe that there is only one Creator and Sustainer of everything in the Universe, and that nothing is divine or worthy of being worshipped except for Him.
Truly believing in the Unity of God means much more than simply believing that there is "One God" - as opposed to two, three or four.
There are a number of religions that claim belief in "One God" and believe that ultimately there is only one Creator and Sustainer of the Universe. Islaam, however, not only insists on this, but also rejects using such words as "Lord" and "Saviour" for anyone besides Almighty God. Islaam also rejects the use of all intermediaries between God and Man, and insists that people approach God directly and reserve all worship for Him alone. Muslims believe that Almighty God is Compassionate, Loving and Merciful.
The essence of falsehood is the claim that God cannot deal with and forgive His creatures directly. By over-emphasising the burden of sin, as well as claiming that God cannot forgive you directly, false religions seek to get people to despair of the Mercy of God. Once they are convinced that they cannot approach God directly, people can be mislead into turning to false gods for help. These "false gods" can take various forms, such as saints, angels, or someone who is believed to be the "Son of God" or "God Incarnate". In almost all cases, people who worship, pray to or seek help from a false god don't consider it to be, or call it, a "god". They claim belief in One Supreme God, but claim that they pray to and worship others beside God only to get closer to Him. In Islaam, there is a clear distinction between the Creator and the created. There is no ambiguity in divinity - anything that is created is not deserving of worship and only the Creator is worthy of being worshipped. Some religions falsely believe that God has become part of His creation, and this has led people to believe that they can worship something created in order to reach their Creator.
Muslims believe that even though God is Unique and beyond comprehension - He has no "Son", partners or associates. According to Muslim belief, Almighty God "does not beget nor was He begotten" - neither literally, allegorically, metaphorically, physically or metaphysically - He is Absolutely Unique and Eternal. He is in control of everything and is perfectly capable of bestowing His infinite Mercy and Forgiveness to whomever He chooses. That is why is called the All-Powerful and Most-Merciful. Almighty God has created the Universe for man, and as such wants the best for all human beings. Muslims see everything in the Universe as a sign of the Creatorship and Benevolence of Almighty God. Also, the belief in the Unity of God is not merely a metaphysical concept. It is a dynamic belief that effects ones view of humanity, society and all aspects of life. As a logical corollary to the Islaamic belief in the Oneness of God, is its belief in the oneness of mankind and humanity.
18 dec kl 21:35, 2007
Part # 2:
Den sanne, trogne, muslimen har övertygelse om de följande grundläggande Trosartiklar:
Han tror på En Gud, Allah: Allenarådande, Evig, Allsmäktig, Barmhärtig och Förbarmande; Skaparen och Försörjaren.
Han tror på Allahs samtliga budbärare och Profeter (må Allahs Frid och Välsignelser vila över dem alla) utan att särskilja dem. Varje känd nation har fått en varnare eller sändebud från Gud. De valdes av Allah för att lära mänskligheten och förmedla Hans Gudomliga Budskap. Qur'anen nämnger tjugofem av dem. Bland dem står Muhammad (må Allahs Frid och Välsignelse vila över honom) som den Siste Budbäraren och Kronan på Profetskarpens verk.
En Muslim tror på alla Heliga Skrifter och uppenbarelser från Allah (Gud). De var de vägledandet ljuset som sändebuden mottog för att visa deras respektive folk Allahs Räta Väg i Qur'anen återfinns särskilda hänvisningar till Abraham, Moses, Davids och Jesus (må Allahs Frid och Välsignelser vila över dem alla) respektive skrifter. Men långt innan Qur'anens uppenbarelse hade dessa böcker förlorats eller förvanskats. Den enda autentiska och fullkomliga av Allahs böcker som finns bland oss i dag är Qur'anen.
En sann muslim tror på Allahs änglar. De är andliga varelser vars natur inte kräver varken mat ,dryck eller sömn. De tillbringar sin tillvaro i Gudsdyrkan.
En muslim tror på Räknekskapens Yttersta Dag. Denna värld kommer att upphöra en dag, och de döda kommer att återuppstå för deras slutgiltiga och rättvisa räkenskap. Folk med goda redogörelser kommer att belönas generöst och varmt välkomnas in i Allahs Paradis; och de med onda redogörelser kommer att straffas och kastas i Helveteselden.
En muslim tror på al-Qadar: Allahs tidlösa Vetskap och på Hans Förmåga att planera och utföra Sina planer och att inget kan ske i Hans Rike utan genom Hans Gudomliga Vilja. Hans Kunskap och Förmåga är verksamma under alla tider och har fullkomlig makt över hela Sin skapelse. Han är Vis och Barmhärtig, och allt Han gör har ett djupt Meningsfullt och Vist syfte. Med detta väletablerat i våra hjärtan och sinnen, bör vi acceptera med god övertygelse allt Han gör, även om vi kanske misslyckas med att förstå det helt, eller tror att det är dåligt eller ont...
17 dec kl 09:45, 2007
Part # 1:
![]() |
Mänskligheten representerar endast en liten bråkdel av det jättelika Universum. Och om människan kan planera och uppskatta planeringens egenskaper, måste hennes egen existens samt Universums bero på ett planerat och förnuftigt handlingssätt. Detta innebär att det ligger en Formgivande Vilja bakom vår materiella existens, och att det krävs extraordinär makt och kraft att försätta saker och ting i existens och sedan hålla dem i rörelse.
Det måste alltså finnas en Mäktig Kraft som håller allting i ordning. Det måste finnas en Mäktig Skapare som i naturen skapar de mest överväldigande konstformer och producerar allting för ett specifikt mål i livet. De djupt upplysta bland människor erkänner denna Skapare och kallar Honom - Allah (Den Ende Sanne Guden). Han är inte människa, eftersom ingen människa kan skapa en annan människa; Han är inte ett djur eller någon växt; Han är inte en bild eller någon form av staty ? eftersom ingen av de ovannämnda kan skapa sig själv eller försätta sig något annat i existens. Han är olik alla dessa ting, eftersom Han är dess Skapare och Bevarare. Den som skapar något måste vara olik och större och mäktigare än de ting Han skapar.
Det finns flera sätt att lära känna ALLAH (Den Ende Sanne Guden), och det finns många saker att berätta om Honom. Världens mäktiga och imponerande underverk är som öppna böcker i vilka vi kan läsa om Gud. Dessutom hjälper Gud själv oss genom flertalet profeter och uppenbarelser Han nedsänt till människan. Dessa Budbärare upplyser oss om allt vi behöver veta om Gud.
Den fullkomliga acceptansen av den Lära och Vägledning som Allah (Gud) uppenbarat till Sitt Sändebud Muhammad (må Allahs Frid och Välsignelse vila över honom) är religionen Islam. Islam påbjuder tro på och övertygelse om Allahs Enhet och Suveränitet, vilket gör människan medveten om Universums meningsfullhet och hennes roll i den. Denna övertygelse frigör henne från alla vidskepelser genom att göra henne medveten om Allah den Allsmäktiges Närvaro samt hennes förpliktelser gentemot Honom. Följaktligen upprättas ett direkt förhållande med Gud, utan någon som helst medlare.
En tro som måste uttryckas och prövas i handling då tro för sig är otillräcklig. Tron på En Gud kräver att vi ser på hela mänskligheten som en familj under Guds universella Allmakt; Skaparen och Försörjaren av allt och alla. Islam förkastar idén om utvalda folk. Islam är INTE en ny religion. Den är huvudsakligen samma Budskap och Vägledning som Allah uppenbarade till samtliga Profeter, Adam, Noah, Abraham, Ismael, Isaac, David, Moses och Jesus (må Allahs Frid och Välsignelser vila över dem alla). Men Budskapet som uppenbarades till Profeten Muhammad (må Allahs Frid och Välsignelse vila över honom) är Islam i dess Allomfattande, Fullständiga och Slutgiltiga form...
Källa: Jeddah Da'wah Center. Series on Islam nr 1
Forts. Part # 2, on it's way InshaAllaah!
31 okt kl 02:43, 2007
Jag vet inte hur jag ska börja skriva i denna blogg.. Läser man i andras bloggar ser allt så klockrent ut, Hmm!Det är dock första gången jag delar mina tankar och åsikter med internet, so im new on this.. Revirterade till Islam 2004 och försöker att söka kunskap i allt jag förmår inom religionen.
Islam är stort och den kunskapen jag besitter är just nu som en droppe i havet, Må Allaah utöka vår kunskap i den mest underbara religionen. Detta kommer också att vara huvudpunkten i mitt skrivande då allt mellan himmel och jord tillhör Allaah, Stor är Han i Sin Härlighet!
..more to come InshaAllaah Tala'!