Egentligen så är dagisfröken ingen dagisfröken. Hon bara arbetar som det. Egentligen är hon lärare. Och det går inte en endaste dag utan att hon jämför de två olika yrkena. För OLIKA är de. Idag har hon nog dock jämfört lite mer än vanligt. Hon fick nämligen besök av en gammal kollega som precis som hon är utbildad lärare, men som nu sedan några månader tillbaka faktiskt även arbetar som det. Och hon stormtrivdes! Och dagisfröken blev genast jätteosäker... Vill hon fortsätta vara dagisfröken? Är det inte bättre när hon kan vara kreativ på egen hand? Planera ensam ibland och med arbetslaget ibland, istället för att ALLTID planera med andra? Ska hon söka lärararjobb när hon flyttar till sitt efterlängtade hus? Det är så mycket hon undrar och inte har några svar på. Oj, vad jobbigt. Vad vill hon??

Boendefrågan för dagisfröken tycks börja lösa sig. Förhoppningsvis. Det ser ut som om de får stanna i sin lägenhet, men helt hundra kan hon och sambon inte vara förrän slutet av juli nästa år. Och det är lång tid att vara osäker på. Så det gäller att ha is i magen och inte bekymra sig för mycket. Dagisfröken bekymrar sig alldeles för lätt. Influerad av jobbet kanske? Och det tycks finnas lediga tomter. Långt ifrån där hon och sambon hade tänkt sig från början, de stod inte ens i tomtkö i den kommunen, och de behöver absolut fundera på om fördelarna väger upp nackdelarna. För VAR de ska bo är ju precis lika viktigt som HUR de ska bo.

Under den senaste tiden har dagisfröken känt att hon inte har tid. Inte med någonting. Inte med att blogga. Inte med att laga mat. Inte med att träffa vänner. Inte med att engagera sig i husköp och de ekonomiska bitarna som ska till för det. Inte tid för någonting. Så hon har insett att hon måste lägga om lite saker i sitt liv. Hon vet bara inte riktigt vad. Det enda hon gjort än så länge är att börja dricka ProViva Shots, så magen inte ska uppleva den stress som huvudet ibland gör. Ett steg på vägen i alla fall. Men hon behöver verkligen ta sig en funderare på vad mer hon kan och behöver förändra i sitt liv för att känna att tiden faktiskt räcker till.

Nu känns livet upp-och-nervänt för dagisfröken. Hon och sambon vet inte alls var de ska bo. Bokstavligen. Tråkiga men oundvikliga omständigheter gör att de med stor sannolikhet måste flytta ifrån sin lilla mysiga centrala lägenhet till gud vet var. Ovanpå detta lär de inte alls få tomt i det område de hoppats på kunna bygga hus i och kanske måste vänta i flertalet år på en ledig småhustomt. Dagisfröken vet varken var hon ska på nu eller i framtiden. Mestadels kaos just nu.

Sedan semestern tog slut, och det är ju snart två månader sedan, har dagisfröken varit helt slut. Fullkomligt utan energi. Och hon har funderat fram och tillbaka på vad detta beror på. Är det för att hon vet att hon tycker hösten är jobbig? Men det är ju fortfarande högsommarvärme ute... Är det för att det är så många små barn på jobbet nu som kräver och behöver hennes fulla uppmärksamhet? Möjligen...Dagisfröken vet inte. Men hon vet att hon stupar i säng varje kväll. Och att varje kväll efter jobb känns det mesta som nödvändiga måsten. Inte så mycket känns roligt längre, för dagisfröken är alldeles för trött för att orka med allt det därsom brukade vara roligt. Så häromdagen kom hon fram till ett beslut. Hon ska börja träna! Hon hoppas innerligt att det är det som behövs och som botar hennes besvärliga orkeslöshet.

Flera dagar i förväg hade dagisfröken bestämt sig för att ta itu med markservicen i hemmet. Och det skulle ske på onsdagen. Dels för att hon med gott samvete lämnar förskolan tidigt och dels eftersom sambon är iväg på sportaktiviteter inpå kvällen. Hela eftermiddagen för sig själv med andra ord. Dagisfröken hade förstås inte räknat med slänget av migrän hon fick idag. Den där som hängt med nu i några veckor, men med vissa dagar lämnat henne ifred. Hon hoppades att den skulle vara borta idag. Speciellt eftersom hon glömt köpa nya magnecyl koffein, som hon praktiskt taget är beroende av. Men dagisfröken fick ge upp hoppet om en huvudvärksfri dag - den var riktigt envis och hemsk. Så pass att hon fick halvspringa hem från bussen bara för att kunna sjunka ner i soffan och sova ett tag. Med andra ord har det inte blivit så mycket av den där städningen som verkligen behövdes. Fast hon orkade med kök och vardagsrum. Och det är de två rum hon ogillar mest att städa, så många vrår och skrymslen, så lite stolt är hon allt.

Det är samma visa varje onsdag - dagisfröken far upp som ett skott ur sin varma sköna säng. Nyvaket stressad. På onsdagar är det nämligen hon som ska vara först på dagis - öppna för alla de morgontrötta små liven som nästan släpas in av lika trötta föräldrar och sen ska hon servera dem frukost. Då håller det ju inte att försova sig eller att komma försent. Detta gör att dagisfröken alltid sover sämre mellan tisdagen och onsdagen. Om hon ens sover över huvud taget. Hon är i princip på väg till jobbet innan hon ens hunnit att somna. Under natten tittar hon på mobilens klocka vid flertalet tillfällen. Har hon försovit sig? Hon smyger också upp på toaletten vid ett flertal tillfällen. Hon är mest vaken hela tiden. När larmet sedan ringer vid 5 på morgonen har hon äntligen lyckas somna gott och tror att det är något skämt. Vet dagisfröken om att hon har ensamt ansvar på morgonen sover hon illa.