Doktor Dahlqvists blogg

 I Dagens Medicin på nätet idag om hjärtinfarktdöden  bland diabetiker i USA

http://www.dagensmedicin.se/Article.jsp?article=39320&title=Massiv+%C3%B6kning+av+hj%C3%A4rtinfarkter+bland+diabetiker

Typ2 Diabetes får man om man äter enligt rekommendationerna i västvärlden: fettsnålt och kolhydratrikt.

Dessa kostråd har intensifierats allra mest i USA sedan slutet av 80-talet.

Diabetesfrekvensen har ökat dramatiskt under den tiden. Det tar ju oftast några år efter diabetesdebut tills man får sin första hjärtinfarkt. Det är vad som nu grasserar i USA.

När ska kostetablissemanget i USA inse att deras kostråd är fel, och att motsatsen är rätt?

Lågkolhydrat och högfett ska det vara!

Citerar ett mail jag fick idag:

Idag tog de in en insändare av mig i Sundsvalls Tidning:

"Fettsnål kost till barn?

Det finns en allmän oro i samhället för att det blir allt fler överviktiga barn.

Förut fick barnen god helmjölk till skollunchen, och Bregott till att breda på brödet.

Nu har man generellt bytt ut dessa till lättmjölk och Lätta.

Därmed hoppas man få hejd på ökningen av barnfetman.

Men det finns ingen forskning som visar att det är den rätta vägen att gå.

De vetenskapliga studier som finns gjorda på vuxna, visar att om man minskar på kolhydraterna, det vill säga bröd och pasta, och potatisprodukter som chips och strips, och naturligtvis alla sockerprodukter, och i stället ökar på fettet i maten, så minskar fetman.

Enda undantaget är det industritillverkade margarinet, det kan öka fetman. Man bör äta riktigt mättat fett som mjölk- och köttfett samt kokosfett. Fleromättat fett med mycket omega-3, som i fiskfett är också bra.

Det finns inga bevis för att mättat fett ökar hjärtkärlsjukdomarna, det är bara en gammal fördom som uppstod på 50-talet.

All modern forskning har motbevisat den fördomen.

Det finns inte många viktstudier gjorda på barn, det anses tydligen inte etiskt försvarbart att forska om detta på barn. Men det finns i alla fall en studie av  Sondike, Copperman m fl, som visade att överviktiga ungdomar gick ner mer i vikt på lågkolhydratkost, utan kaloribegränsning, än på lågfettkost.

Lågkolhydrat-högfettkost är alltså bättre mot fetma för både barn och vuxna.

Den fettsnåla kosten blir nämligen automatiskt kolhydratrik. Det höga kolhydratinnehållet ger högt blodsocker, det gäller lika mycket stärkelsen i pasta, bröd och potatis som socker.

Det höga blodsockret ger hög insulinutsöndring i blodet, vilket sänker blodsockret igen. Då blir man hungrig och måste strax äta mera kolhydrater igen. Så är den onda cirkeln igång.

Det höga insulinet lagrar in överskottskolhydraterna som fett i fettväven.

Därför uppmanar jag föräldrar att begära att få helmjölk och Bregott tillbaka till skolmatsalen, som frivilligt alternativ till sina barn!"

Bloggläsare, skicka ni också in liknande insändare till era respektive lokaltidningar!

Insändarbank

Namninsamlingar Bättre mat till skola, förskola, sjuk- och äldrevård.

Jag fick ett intressant mail idag:

"Det är glädjande att se att det finns läkare i Sverige som inte är hjärntvättade angående fett och kolhydrater. När man läser diabetikertidningen och diverse uttalanden från svenska "experter" blir man rädd!

Min mamma har haft Typ-2-diabetes sedan ca 1998. Efter en längre sjukhusvistelse (med dålig sjukhusmat) steg hennes blodsocker betydligt förra året, och efter påsk var hennes HbA1c 9,8 från att tidigare varit runt 6. Då min syster har typ-1-diabetes och hennes dosering av måltidsinsulin helt klart är beroende av mängden kolhydrater var det logiskt att försöka få ner blodsockret genom att reducera kolhydraterna.

Från att ha ätit mat med måttlig halt kolhydrater och måttlig fetthalt ändrade mamma kosten till Atkins inkörningsfas med endast 20 gram kolhydrater om dagen samt började med Bregott och grädde eller standardmjölk i kaffet. Inget bröd, pasta, mjöl, ris, bönor eller frukt, utan endast kött, fisk, kolhydratfattiga grönsaker, ägg, nötter och feta mejeriprodukter. Någon gång i veckan åt hon lite choklad med 70 % kakaohalt. På 3 veckor hade Hba1c gått från 9,8 till 8,3, efter ytterligare 2 veckor var det nere på 7,0. Diabetessköterskan var då mycket imponerad, men samtidigt lite orolig då hon aldrig tidigare hade sett en sådan snabb förbättring och trodde att "det är jobbigt för kroppen med en så snabb sänkning av blodsockret". Dessutom kunde hon sätta ut en vätskedrivande och blodtryckssänkande medicin, då blodtrycket sjunkit så mycket att det blev för lågt med tabletterna. Tack vare detta steg även hennes kaliumvärde från att tidigare varit på gränsen till för lågt trots kaliumsparande diuretika. Hon gick även ner 5 kilo i vikt "på köpet". Även hennes hud, som alltid är mkt torr på grund av Sjögrens syndrom, har blivit smidigare.

Vid nästa kontroll efter 10 veckor var HbA1c 5,8. Distriktsläkaren trodde inte sina ögon, men var mycket glad över det goda resultatet. Hon som tidigare påstått att mamma "ätit för mycket feta ostar" trots att hon bara åt mkt lite ost och dessutom endast lättost, var nu så imponerad av mammas diet att hon ville veta precis allt vad mamma åt för att kunna anteckna detta. Det ska tydligen vara en läkare på vårdcentralen som är intresserad av stenålderskost, så förhoppningsvis börjar de fundera över kolhydratrekommendationerna för deras diabetiker. Vet inte vad mammas HbA1c ligger på nu, men hon ska snart på årskontroll.

Själv blev jag övertygad om hur dålig den traditionella dieten är när jag för ett par år sedan försökte gå ned vikt jag lagt på mig under långvarig kortisonbehandling. Trots försök med "smalmat" och Vetediet gick jag inte ner något, uta var ständigt sötsugen och hade fasansfulla raseriutbrott. Då jag visste att detta berodde på kraftiga blodockersvängningar lät det som en bra idé att reducera kolhydraterna. Efter bara några dagar var jag piggare, mindre uppsvälld, bättre humör och inget sötsug. På bara några veckor minskade jag ca 10 cm i midjemått trots att jag bytt till fetare produkter och var mycket mer frikostig med att använda fett till matlagningen. Har mätt mitt blodsocker med lillasysters glukometer och det ligger lågt och jämnt hela dagen. Äve antalet migränattacker minskar drastiskt med god blodsockerkontroll.

Har även en kolhydratberättelse ur djurvärlden:

En av familjens katter utvecklade diabetes efter att ha fått kortison för eksem. Veterinär 1 ordinerade Mindiab och dyr specialkost (Hill's MD) som enligt tillverkaren skulle ha låg halt kolhydrater och lämpa sig för diabeteskatter. Från ytterligare en veterinär hörde vi att kommersiell kattmat innehöll fruktansvärda mängder socker, och det är ju klart man tror på dem. I början förbättrades katten av Mindiab, men sedan började hon dricka och kissa mer och mer, tappa vikt och utvecklade även diabetesneuropati. Katterna avskydde Hill's MD, vilket gjorde att vi fick leta efter annnan mat. Efter att ha räknat ut kolhydratprocent i de flesta kommersiella burkfodren hittade vi en hel del burkar med endast mellan 1 och 7 % av kalorierna som kolhydrater - vilket var i enligthet med katternas naturliga föda och betydligt lägre än det foder veterinär 1 rekommenderade! Då det var angeläget att få ner kattens blodsocker fort (hon hade alltid 20 eller mer i blodsocker samt grav neuropati), gav vi i samråd med en ny och bättre veterinär av min systers långtidsverkande insulin och mätte blodsockret flera gånger om dagen på katten. Efter bara 2 månader på insulin och "Catkins" var blodsockret normaliserat och vi behövde inte ge mer insulin!

Tack vare denna kost (som egentligen inte är något annat än naturlig och artriktig utfodring) är vår katt numera insulinfri och har alltid blodsocker mellan 3 och 4,5 mmol/liter (katternas blodsockerintervall är ungefär som människornas). Hennes neuropati är borta och hon har återfått sin tidigare muskelmassa. Resterande katter, två äldre hankatter, får också samma mat och de har blivit mycket ungdomliga samt slankare och är inte mer förstoppade. Vår nya veterinär har fått vår kattmatslista och kommer att rekommendera dessa burkar med låg kolhydrathalt istället för Hill's till diabeteskatterna .

Tyvärr är det mkt populärt med torrfoder - som innehåller höga halter kolhydrater, vilket inte hör till kattens naturliga föda - och en hel del okunniga veterinärer rekommenderar torrfoder och dyr burkmat med undermåliga ingredienser. Det är sorgligt hur stora delar av människo- och djursjukvården på grund av vansinniga kostrekommendationer starkt bidrar till att göra patienterna sjuka snarare än friska."

Igår 25/2 var det en artikel i SvD om barnfetma.

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_11944464.asp

Det är psykolog Gunilla Lundstedt som berättar om verksamheten på Rikscentrum för överviktiga barn i Huddinge.

Som vanligt skyller hon på barnen och på deras föräldrar. Inte ett ord om vilken kost vi ska ge till barnen.

Det sägs vara brist på förebilder, tröst genom maten. Ärftlighet. Stillasittande och ständig tillgång på mat.

För bara tio år sen var det ovanligt med feta barn.

Ärftligheten bör ju inte skilja sig så mycket på tio år. Tillgång på mat har det inte varit något problem med under mycket längre tid än så.

Vad jag vet så är övervikt lika vanlig bland barn som rör sig mycket.
Åtminstone till att börja med, när de har blivit riktigt överviktiga kan de inte motionera längre pga övervikten.

Det enda som skiljer på ett avgörande sätt mellan nu och för 20 år sen är den intensiva propagandan för fettsnål kost till barn. Redan från 2 års ålder ska man ge dem fettsnål mat, enligt Livsmedelsverket.

Inga vetenskapliga studier visar att fettsnål kost är mindre överviktsgenererande än normalfettkost, dvs rejält med smör eller Bregott (inte konstgjort margarin) på smörgåsen och helmjölk att dricka.

Gunilla säger att barn måste lära sig att klara av att vara hungriga mellan måltiderna.

Förr, när barnen fick mera fett i maten, behövde de aldrig vara hungriga mellan måltiderna!

Det är mycket synd om alla dessa barn i västvärlden som göds med fettsnål-kolhydratrik mat, till tilltagande fetma!

Jag fick från Uffe Ravnskov en artikel:

 Det är ju fantastiskt med denna artikel som Litsfeldt hittade i Aftonbladet från juni -01.

Redan då visste man alltså att margarin och fleromättade fetter ger ökad risk för cancer och försämrat immunförsvar, och allergier. Särskilt ökade risken för hudcancer av margarin. Dessutom cancer i prostata, njurar, lever och bukspottkörtel. På annat ställe har jag läst även lungcancer och äggstockscancer.

Enkelomättat och mättat fett är bättre.

Man hade sett att särskilt mjölkfett skyddade mot cancer.

Man undrar vart denna kunskap har tagit vägen sen -01? Livsmedelsverket har ju fortsatt att rekommendera att största delen av vårt fettintag ska vara fleromättat, och margarin.

I Women's Health Initiative, den stora studien i USA, visades att risken för hjärtsjukdom och cancer inte minskade med fettsnålare kost.

Säkerligen åt försökspersonerna till största delen fleromättat, av det lilla fettet de åt, enligt de gällande rekommendationerna i USA, under de år studien pågick.

"The Omnivore" har analyserat materialet och dessutom sett att de kvinnor som hade hjärtsjukdom vid studiens början hade kraftigt ökad risk, 26%,  för försämrad hjärtsjukdom om de åt fettsnålt.

I artikeln tas också upp om fytosteroler, som finns i Becel proactive och Benecol. Fytosteroler hämmar upptaget av kolesterol i tarmen.

Kolesterol är ett ämne som kroppen har stor användning för i sina strukturer och bör inte minskas.

Det finns självklart inga bevis för att fytosteroler minskar risken för hjärtsjukdom!

Angående efterfrågade långtidsstudier på olika typer av kost, fick jag ett mail från Monika som tittat litet i Pubmed.

Jag tar bara med titel, författare och conclusion för utrymmets skull:

The effects of low-carbohydrate versus conventional weight loss diets in

severely obese adults: one-year follow-up of a randomized trial.

Stern L, Iqbal N, Seshadri P, Chicano KL, Daily DA, McGrory J, Williams M,

Gracely EJ, Samaha FF.

Philadelphia Veterans Affairs Medical Center, University of Pennsylvania

Medical Center, and Drexel University College of Medicine, Philadelphia,

Pennsylvania 19104, USA.

CONCLUSION: Participants on a

low-carbohydrate diet had more favorable overall outcomes at 1 year than did

those on a conventional diet. Weight loss was similar between groups, but

effects on atherogenic dyslipidemia and glycemic control were still more

favorable with a low-carbohydrate diet after adjustment for differences in

weight loss.

---------------------------------------------

Long-term (5-year) effects of a reduced-fat diet intervention in individuals

with glucose intolerance.

Swinburn BA, Metcalf PA, Ley SJ.

Department of Community Health, University of Auckland, New Zealand.

swinburn@deakin.edu.au

CONCLUSIONS: The natural history for people at high risk of developing type

2 diabetes is weight gain and deterioration in glucose tolerance. This

process may be ameliorated through adherence to a reduced fat intake

Många frågar efter recept på lågkolhydratmat.
Jag brukar svara att det är bara att ta gamla vanliga recept, kolla att de inte innehåller några kolhydratingredienser och sen laga och äta dem utan kolhydrater till, men i stället tillsätta extra smör eller grädde eller creme fraiche.
Men en del tycker att det är svårt ändå.

Är det någon som har tips på bra kokböcker?
Själv tittade jag i Ulrika Davidssons och Ola Lauritssons bok "Mat med lågt GI" (Eller liknande titel.) ICA-förlaget. 
Jag upptäckte att den faktiskt var lågkolhydrat, nästan alla recept. Jag har inte prövat, men det såg bra ut vid påseende. Kostar ca 150 kr.

------------------------------------------

Det är en hel del som klagar att de inte mår bra av högfett. Det kan hända att de har en massa små gallstenar i gallgångarna i levern. Gallan måste ju nämligen kunna komma fram i gallgångarna för att ta hand om fettet i tarmen och spjälka det.
Gallstenarna har bildats pga högkolhydratkost, det var det höga insulinet som gjorde det.

Dessa fettproblematiker kan ha nytta av att prova en "leverrrening". Jag har receptet på denna i Word, men har tappat webbadressen till den. Är det nån som har adressen? Annars kan ni maila mig annika.dahlqvist@lvn.se så bifogar jag texten.

En utmärkt artikel av Anthony Colpo på hemsidan "The Omnivore" idag.  (Hemsidan finns i bloggmarginalen)

http://www.theomnivore.com/Low_Fat_Diet_Is_Stupid_And_Dangerous.html

I denna veckas Läkartidningen finns det en utmärkt artikel av Uffe Ravnskov om de blodfettsänkande medicinerna.
Eventuell effekt är inte kopplad till blodfettsänkningen, utan andra faktorer. Allvarliga biverkningar finns.
Tanken att man ska eftersträva ett  så lågt värde på kolesterolet som möjligt är helt fel!
Kolesterolet i blodet är nyttigt och nödvändigt.
"TNT"-studien är bekostad och skriven av läkemedelsföretaget. Företaget har använt så kallade spökskrivare för att underlätta arbetet för forskarna. Forskarna får säkerligen mycket bra betalt för att inte besvära sig med att själva sköta utvärderingen av forskningesresultaten.

http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=3316

Idag har jag en insändare i Läkartidningens nya web-debatt.

Där finns även svar från näringsfysiolog Ingrid Larsson och dietist Elisabet Rothenberg

http://www.lakartidningen.se/pdf/debatt/LKT0608e11_12.pdf

Man kan skriva en kommentar på

http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=3336

Man har i forskning funnit att det är förenat med risk för försämrat  hälsotillstånd  och rent av ökad dödlighet i samband med viktnedgång. Därför sägs att det är önskvärt att man håller viktstabilitet.

Detta är mycket förståeligt när man går ner i vikt med lågfett-lågkalori-metod, eftersom kroppen då försätts i svältläge.

Brist på fett ger ett undernäringstillstånd.

Kaloriunderskott  orsakar en stressreaktion, med utsöndring av stresshormoner som är skadliga för kroppen.

Dessa tillstånd tillsammans ger en ökad risk för sjukdom och död.

När man däremot äter lågkolhydrat-högfett går man ner i vikt utan kaloribrist och utan näringsbrist.

Den låga insulinhalten gör att fettförbränning sker.

Då finns det ingen ökad risk för sjukdom och död, utan man blir tvärtom mycket friskare och starkare eftersom kroppen får den näring den behöver för bygget av alla strukturer, och all den energi den behöver.

Kroppen slipper då den belastning det innebär att kämpa med ett högt blodsocker efter måltid, pga hög kolhydratandel i måltiden, som tvingar fram ökad insulinproduktion, vilket orsakar fettinlagring, samtidigt som kroppen befinner sig i svältläge pga brist på fett i kosten.

I mejeriavdelningen i livsmedelsaffären finns det mängder av margariner. I ett undanskymt hörn finns det några paket med smör.

I stora kylhallar finns det "smörberg" av smör som inte har sålts pga att människorna tror att smör är så farligt för hjärtat, och att man blir så fet av smör.

Det borde ju för bövelen finnas massor av konkreta studier som visar att margarin är bättre än smör för hjärtat! Det borde ju bara vara att plocka de bästa ur förrådet!

Bruce hänvisar i stället till studier om mättade och omättade och transfettsyror av olika procent. Dessa finns det ju bara anledning att gå in på om den grundläggande förutsättningen är sann, nämligen att margarin är bättre än smör.

För om det är som vi tror, att smör är bättre än margarin, kan man ju bara helt skippa alla margariner därhän, och i stället forska på om det spelar roll vad kon äter, och hur vi behandlar mjölken och grädden, och se om det gör någon skillnad i hälsa för oss.

Man måste ju börja i rätt ände, och inte gräva ner sig i detaljstudier, där resultaten  inte duger som underlag för kostrekommnendationer, eftersom man inte vet om grundförutsättningen är rätt.

Läs Gunnar Lindgrens hemsida, i bloggmarginalen, om margarintillverkning.

----------------------------------------------------

Jag tar upp Frank Nilssons kommentar i bloggen:

Beträffande transfettsyror förvånar det mig om Du inte vet att idisslarnas fett innehåller några procent. Om Du går in på vår hemsida (www.slv.se) och söker på 'transfettsyror' kommer följande dokument upp som nummer 1:

Först trodde man att det var farligt med mättat fett. Därför började man göra margariner som då till en del bestod av fleromättat fett. Det skulle vara nyttigare än smör.

(Fast det blev aldrig bevisat att de var nyttigare än smör)

Nu har man i flera studier visat att det mättade mjölkfettet är det nyttigaste.

Man har också i studier visat att vi inte går ner i vikt på fettsnål kost.

Det finns alltså inga argument kvar för att inte äta smör.

Professor Bruce har i en intervju sagt att man står kvar vid rådet att vi ska äta litet fett, och det ska vara i form av lättmargarin. När intervjuaren frågade varför, svarade Bruce att det är för att det inte är visat att det är farligare att äta så!

Det är alltså myndigheternas nuvarande ståndpunkt, att vi ska äta på ett visst sätt för att det inte är visat att det är farligare än något annat!

Man kan ju tycka att om man inte vet hur vi ska äta, så vore det bättre att äta fett på det gamla traditionella sättet, dvs i form av smör, eftersom det nu visat sig vara det nyttigaste för hjärtat.

Bruce har tillkännagivit att man snart ska komma med anvisningar om vilket fett vi ska äta.

I senaste Läkartidningen var det några artiklar om kost.

Dels var det makarna Jennifer och Paul Terry som skrev om att lågt GI är bra, bättre än högt GI.

Dr Signy Reynisdottir, överläkare på en Överviktsklinik på Norrtulls sjukhus, svarade att det inte är bevisat att lågt GI är bra mot övervikt och diabetes. 

Makarna Terry svarade därefter att det visst finns stöd för lågt GI som råd till högriskindivider.

(Alla vi som i flera år förgäves har kämpat med att försöka gå ner i vikt med lågt GI, vet hur meningslöst det är. Det är alldeles för mycket kolhydrater i GI-kosten, man går inte ner på den, och diabetiker går inte heller ner i blodsocker på lågt GI.

Många av oss har i stället upptäckt att det enda raka för viktnedgång och blodsockerkontroll är att minimera kolhydraterna totalt i kosten.)

Litet senare i Läkartidningen är en artikel av Doc Peter Nilsson, MAS, Malmö.

Han skriver att nu när vi inte behöver minska totalfettet i maten, så vet vi inte vilka kostråd vi ska ge.

Bantning lär inte vara bra, man ska sträva efter viktstabilitet.

Om man inte har besvär av övervikt förstås, då kan man få tillåtelse att gå ner i vikt.

Enligt en studie (INTERHEART) ska man ska äta mycket frukt, grönsaker och fibrer, samt måttlig med alkohol.

 (Jag kan acceptera att man äter måttligt med fibrer, om man låter bli den kolhydratrika kärnan  som finns inuti fibern.)

Peter skriver att det också kan vara bra äta ett högt fettintag baserat på fisk, nötter och sk medelhavskost.

Han bedömer att flera studier behöver göras.

Han tycker möjligen att vi ska äta en "balanserad" kost, och att vi inte ska äta mer energi än vi förbränner, för att få en viktstabilitet.

I vilket fall tycker han sig veta att det är nyttigt att motionera och inte röka!

Peter Nilsson vet alltså inte alls vad vi ska äta, men professor Bruce tycker att vi kan fortsätta att äta fettsnåla lättmargariner, eftersom han inte kan tänka sig att det är sämre än något annat.

Mitt i allt detta skriver tidningarna alla olika saker varje dag.

Förvirringen är total.

Hur ska detta sluta?