Doktor Dahlqvists blogg

Uffe Ravnskov har skrivit en debattartikel i Dagens Medicin denna vecka:

I sitt svar till Karl Arfors i Dagens Medicin nr 12/2006 påstår Åkes Bruce att Livsmedelsverket ständigt tar in och bedömer ny kunskap och hänvisar till en rapport från WHO´s  och till Nordic Nutrition Recommendations 2004.

      Jag har granskat dessa publikationer mycket noga och vill påstå att man ignorerat ett berg av motstridiga fakta. Några av dom pekade jag ut för Bruce i Sundsvalls Tidning för nästan ett år sedan (http://www.st.nu/index.php?avd=Debatt&aid=475984 ), men jag har inte sett något som visar att Livsmedelsverket har tagit in denna kunskap.

      Hänvisningar till de talrika studierna av den kolhydratfattiga kosten saknas även. Det finns minst 100 dylika studier, minst hälften är kontrollerade och minst tio har haft en längd av ett halvt år eller längre. Många av dessa visar att den kolhydratfattiga kosten är mer effektiv än den fettfattiga när det gäller kroppsvikt, påverkan av lipider och diabetesmarkörer.

      Arne Astrup skriver i sitt inlägg i samma nummer att det inte finns någon dokumentation som talar för någon extra viktnedgång i förhållande till en fettreducerad kost efter 12 månader. Detta är inte korrekt; det finns hela tre kontrollerade och randomiserade koststudier av ett års varighet. I Nugenob-studien som Astrup pekar på använde man i jämförelse blott en måttlig reduktion av kolhydraterna. Vad de nämnda studierna visade är att ju mer man minskar på kolhydraterna, desto större blir effekten.

      Både Bruce och Astrup får en referenslista på nämnda artiklar om så önskas.

      Bruce´s vördnad för Ancel Keys är malplacerad eftersom han var den som startade västvärldens fettfobi med ett falsarium. 1953 publicerade han en artikel där han påstod att den viktigaste orsaken till hjärtinfarkt var ett högt intag av fett. Några år senare visade Yerushalmy och Hilleboe emellertid att Keys hade selekterat sina data. I själva verket fanns det vid den tiden data från 22 länder och om man inkluderade alla försvann sambandet.

      Jag förväntar mig inte att Livsmedelsverket tar upp handsken, men kanske finns det kolleger ute i kliniken som är mer öppna för nya impulser.

Uffe Ravnskov

Jag fick ett mail från en ung bloggläsare, typ-1 diabetiker:

Kolesterol är ett ämne som kroppen har ett absolut behov av. Vi får det dels via kosten, dels producerar kroppen det själv.

När kroppen är i metabol obalans som vid metabola syndromet (övervikt, högt blodsocker, högt blodinsulin, högt blodtryck), blir de olika kolesterolvärdena avvikande. Detta betyder inte att kolesterolet är orsak till sjukdomarna, utan de avvikande kolesterolvärdena är orsakat av sjukdomen.

Sjukdomarna beror på ett för högt intag av kolhydrater, sockerkedjor (socker och stärkelse), viket höjer blodsockret och därmed insulinet.

Förhöjt blodsocker  och blodinsulin är mycket inflammationsframkallande, vilket orsakar kärlinflammationer, som sedan ger kärlförkalkning.

En annan orsak till kärlförkalkningar är intag av margarin. Margarin är en kemisk teknisk produkt som är giftig för kroppen och orsakar många sjukdomar. Förutom kärlförkalkningar även tex cancer och allergiska sjukdomar.

Livsmedelsverket och livsmedelsindustrin, i förening, rekommenderar margarin i stället för smör, trots att de inte har några som helst bevis för att margarin är nyttigare.

De undersökningar som har visat margarinets skadeverkningar nonchaleras av etablissemanget.

Även många matoljor som solrosolja, majsolja, sojaolja etc är skadliga för kroppen, dels för att de är kemiskt framställda, dels för att de innehåller för mycket omega-6. Omega-6 är  nödvändig för kroppen i låg dos, men skadlig i för hög dos.

Etablissemanget gör många undersökningar med avseende på kolesterol. I dessa undersökningar går de olika kolesterolvärdena upp och ner och hit och dit, hur som helst.

Detta betyder att kolesterolvärdena inte har något orsakssamband med sjukdomarna.

Men etablissemanget håller envist fast vid idéerna att blodkolesterolet beror av intag av mättat fett och kolesterol i maten, och att detta orsakar hjärtsjukdom.

Deras envishet beror på att undersökningarna är bekostade av  livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin, och forskarna och professorerna får troligen gedigen ekonomisk ersättning för att de fortsätter att utmåla kolesterolet som boven i de metabola sjukdomarna.

Det är helt otroligt att margarinfabrikanter får göra reklam för att deras varor är nyttiga för hjärtat. Utan några som helst bevis för det de påstår!

Att de får det tyder ju bara på att forskarna och professorerna på Livsmedelsverket är korrumperade av livsmedelsindustrin.

Att blodfettsmedicinerna, statinerna, har en viss liten effekt mot hjärtsjukdom har inte med deras blodfettsänkande effekt att göra, utan på att de dämpar den inflammation i kärlväggarna som ger upphov till kärlförkalkningarna.

Det bevisas av att undersökningsresultaten inte visar något samband med graden av blodfettsänkning och inte heller med vilken blodfettnivå patienten hade innan den fick medicinen.

Om man övergår till en kost med litet kolhydrater, mycket mättat fett, men inget margarin, får man förbättrade blodfettvärden, som resultat av att kroppen har blivit friskare.

Se i övrigt Uffe Ravnskovs  bok: "Fett och kolesterol är hälsosamt..."

Bosse Zackrisson, med bloggen  Toxiska Epistlar  mailade mig.

Det har kommit ett pressmeddelande från Dietisternas Riksförbund:
(Min kommentar kommer efteråt)

Etik och Evidence förutsättningen för god vård

Vetenskapliga sanningar ifrågasätts och nya rön leder till omprövning av

tidigare "sanningar". Det är den nödvändiga dynamiken bakom medicinsk

utveckling. Nya idéer måste dock ha solid grund innan gamla rekommendationer

kan överges. Skälet härtill är etiskt och enkelt. Det gäller att göra nytta

för, inte skada patienten. Kravet att arbeta utifrån vetenskap och beprövad

erfarenhet (HLS) gäller alla utövare av hälso- och sjukvård. Vi finner det

därför mycket anmärkningsvärt när företrädare för läkarkåren gör avsteg från

denna viktiga princip.

Ett exempel är det medialt uppmärksammade projektet med kolhydratlåg kost på

Blekingesjukhuset, Karlshamn.

Projektet har utan erforderlig vetenskaplig utvärdering gradvis glidit över

i behandling av en allt större grupp patienter, vilket ifrågasatts av

sjukhusets dietister. Den vetenskapliga grunden för denna behandling är

mycket tunn.

Råd utan grund i vetenskap och/eller beprövad erfarenhet kring mat och

näring givna av läkare är ett problem. Under det senaste året har en rad

tvivelaktiga ²dieter² avlöst varandra i media. För oss som dietister är det

självklart att nutritionsbehandling, liksom all annan medicinsk behandling,

måste bygga på evidence. Ett ansvar som också måste åvila läkare. Att stå

upp för vetenskap och beprövad erfarenhet finner förbundet mycket hedervärt,

samtidigt som det är upprörande att bli ifrågasatt just för detta kritiska

förhållningssätt. Anna-Karin Nilsson, Blekingesjukhuset, väljs till årets

dietist då hon genom sitt agerande på ett fördömligt sätt levt upp till god

yrkesetik.

Dietister utgör den enda yrkesgrupp som behärskar nutritionsbehandlingens

hela terapiområde från vanlig mat till näringsdropp. För detta erhölls

nyligen legitimation. Vi vill på detta sätt belysa vikten av att etiska och

vetenskapliga principer upprätthålls också när det gäller

nutritionsbehandling för att försäkra patienten bästa möjliga vård.

Detta uttalande gör DRF i samband med sitt årsmöte den 26 mars 2006

Patienthotellet, Hotell Mörby, Danderyds Sjukhus, Stockholm.

För ytterligare upplysningar, kontakta Elisabet Rothenberg tel 0706-41 45

81, elisabet.rothenberg@vgregion.se.

Fotnot: Dietisternas Riksförbund är en yrkesorganisation vars medlemmar är

legitimerade och har en universitetsutbildning med huvudinriktning på

näringslära och nutrition omfattande 120-160 poäng. Av DRF:s drygt 1000

medlemmar arbetar de flesta inom sluten- och öppen vård. Dietister arbetar

också inom folkhälsa, friskvård, kommunal verksamhet samt för olika

livsmedels- och läkemedelsföretag. www.drf.nu.

Bilaga 1) DRFs yrkesetiska kod, 2) Debattinlägg i Läkartidningen 50-52/2005

s 3922

 Elisabet Rothenberg

Ordförnade i Dietisternas Riksförbund

Chefdietist, med dr

Sektionen för Klinisk Nutrition

Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska

413 45 Göteborg

tel 0706-41 45 81

fax: 031 - 342 31 85

Jag vet några forum:

Lowcarbsweden:  http://health.groups.yahoo.com/group/lowcarbsweden/

Wiktsnack(s)  http://www.javalia.se/jforum/forums/list.page

Litsfeldt har ett forum på sin hemsida  Fettskrämd

Diabetesförbundet har ett debattforum  http://diabetesforum.funkanu.se/

Under rubriken Mat och dryck finns tråden Lågkolhydratkost är bäst

Monica tipsar om ett bra norskt LC-forum

http://forum.lavkarbo.no/

060714. Ett nytt LC-forum har uppstått:

http://kolhydrater.ifokus.se/

Ett forum för SSS-are:

http://rasaivikt.forum24.se/

Dr Richard K Bernstein har en hemsida där det också finns ett diskussionsforum.

I forumet VoF (ej LC-inriktat, Åke Bruce är talesman för livsmedelsfrågori föreningen), finns det en tråd Livsmedelsverkets kostråd startad av Frank Nilsson.

Dietistsektionen i Göteborg har ett diskussionsforum, naturligtvis inte entydigt för LCHF.

Vet ni andra bra lowcarb-forum?

I Svenska Dagbladet idag är det en artikel  http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_12206971.asp

Där står det om en stor hjärtstudie Dallas heart study. Man har där funnit att 5% av människorna har en speciell gen som innebär lågt LDL, (det så kallade farliga kolesterolet)

Dessa människor hade också lägre risk för hjärtsjukdom.

Jaha!?

Sen kommer det: "Av dessa resultat drar forskarna slutsatsen att det bara behövs en måttlig förändring av kosten för att även människor som saknar genförändringen, ska uppnå en lika stor sänkning av LDL-kolesterolet som dem som har mutationen."

 Hur man kan koppla från en genetisk skillnad för lägre risk för hjärtsjukdom - till att kostförändring med lågt intag av mättat fett tidigt i livet skulle minska risken för hjärtsjukdom, övergår min fattningsförmåga!

Detta är den akademiska lekstugan!

De  handskas med vetenskapen precis som det passar dem!

Om man ska påvisa vilken kost tidigt i livet  som spelar roll för den framtida prognosen, måste man naturligtvis visa att de som har ätit på ett visst sätt har fått ett visst sjukdomsutfall!

Ett annat problem i detta sammanhang är att forskarna sammanställer det naturliga animaliska mättade fettet med margariner.

Naturligt animaliskt fett ger normal vikt och hälsa, medan margarin ger övervikt och sjukdom.

Denna skillnad bryr de sig inte om att forska på, utan tvärtom påstår de att margarin är nyttigare.

Utan att de har visat detta  på något sätt.

Jag såg en presentation av Jan Engvald. Han har en fantastiskt bra hemsida som jag länkar till i bloggmarginalen.
Jag fick löfte av honom att lägga in presentationen i min blogg.

"Jag heter Jan Engvald och är en amatör när det gäller kost och hälsa.
Är ej medicinskt utbildad utan civilingenjör på elektroniklinje.
Kunskap om kost och hälsa har blivit en hobby bland flera, andra
hobbies är t.ex. HDTV, se: http://video.ldc.lu.se/TV-koprad.html
och mer om mig finns på: http://home.brikks.com/xje00/div/om_mig.htm

Jag har aldrig varit överviktig utan var gång jag börjat stiga i vikt
har jag råkat åtgärda det på ett vettigt sätt, ren tur.
Fram till ca 40-årsåldern kunde jag äta hur mycket som helst av vad
som helst utan att stiga i vikt. Men då började det gå uppåt.
Jag slutade då att äta bröd till lunchen, och då gick det bra
ytterligare ett antal år. Sen började det gå uppåt igen. Då slutade
jag äta kvällsmat, vilken hade bestått av tre smörgåsar (Bregott) med
mjölk. I stället åt jag frukter under kvällen, men jag var ständigt på
gränsen till hungrig. Det fungerade ytterligare ett antal år,
så började vikten åter gå upp. Då började jag gå riktigt långa
promenader, 1.5 timmar eller mer (korta promenader upp till en
halv timme hade ingen effekt). Jag hade varit uppe i 73.5 kg men
kom därmed ner i mina normala 65 kg.

Mitt intresse för kosten väcktes först av en artikel i Scientific American,
som jag prenumererar på sedan länge. Den hette "Rebuilding the Food Pyramid"
och fick mig att inse att man kanske skulle ifrågasätta de kostråd
man läst om titt som tätt. Sen råkade jag i TV i maj 2003 se en intervju
med Göran Burenhult, som är arkeolog på Gotlands högskola, men även
undersökt livsstilen hos nu levande jägar-samlarfolk. Nästan hela samtalet
kom att handla om kost och livsstil. Nu var jag så nyfiken på
vad en bra kost egentligen var för något, att jag satte mig vid
datorn och surfade iväg på kunskapsvågorna.

I början blev jag ganska förvirrad, det fanns åsikter både hit och dit.
Efter ett tag beslöt jag mig för att bara ta hänsyn till åsikter
som grundades på undersökningar av hur kosten påverkade sjukdomsfrekvens
eller för tidig död. Alla undersökningar som bara mätt halten av
något ämne i blodet ignorerade jag. Då blev bilden mycket mer
entydig, mer fett och mindre av sockerkedjor (det ordet gillar jag).
Jag tyckte det var så spännande att läsa om detta att jag ägnade
c:a 300 timmar åt det våren 2003, i princip all fritid under
några månader (nej, jag har ingen fru så ingen blev lidande av det :-)

Jag insåg plötsligt att jag nu satt inne med livsviktig kunskap,
som fler borde få del av. Jag skickade ett mail till alla mina arbetskollegor.
Men ännu fler borde få del av det, så jag gjorde om brevet till
en websida: http://home.brikks.com/xje00/health/om_kosten.htm
som jag uppdaterar löpande. Jag skickade texten till Uffe R
för utlåtande och fick godkänt betr. fetter. Sista meningen i svaret
värmde: "Det var roligt att läsa om dina råd - du är tydligen inte lika
lättlurad som de flesta hälsoprofeter."

Jag var ju tvungen att själv följa mina kostråd, att inte göra det
skulle kännas som långsamt självmord. Och vissa saker jag läst lät
för bra för att vara sant, t.ex. att man kan äta så mycket man vill
och slapp vara hungrig. Men det stämde! Jag äter nu mycket mer fet mat,
äter alltid lagad mat till kvällen (förutom stadig frukost och lunch).
Jag behöver aldrig vara hungrig. Äter sockerkedjesnål efterrätt
varje dag (bär av olika slag och vispgrädde). Denna kost höjer
min livskvalitet.

Midjemåttet har krympt tre livremshål, vikten gick ner några kilon
i början men är tillbaks på normalvikt (65 kg) och stiger inte.
Immunförsvaret har stärkts, är förkyld hälften så ofta, munsår
0 ggr på 3 år från att tidigare haft två utbrott per år.
Haft problem med hemorrojder 1 gång på 3 år, tidigare 50 ggr per år.
Konditionen hade gradvis försämrats, men nu har jag konditionsmässigt
blivit 13 år yngre. Det är en fantastisk känsla att man blir "yngre"
med åren (är 59 år gammal).

För att få synpunkter på språket på min websida skickade jag texten
till min systerdotter. Hon kom med några bra synpuunkter. Men efter
en månad fick jag ett brev från henne som gladde mig mycket.
Hon hade följt mina råd och för första gången i sitt liv var hon
utan magsmärtor. Hon har varit på sjukhus för grundlig undersökning
av en specialist. "Det här är en sjukdom som det inte finns någon
bot för, du får leva med det" sade han. Men hon hade inte givit
upp så lätt, utan gått till en dietist. Där fick hon var annan
vecka ett recept med olika sorters mat att äta. Sedan berättade
hon hur magen reagerat och fick nytt matrecept. Efter ett år
hade dietisten fortfarande inte hittat någon kost som ej gav
magsmärta. Men mina kostråd hjälpte.

Förhoppningsvis har min websida hjälpt andra också.

Jan Engvald, LDC, Lund University Computing Center"

Som jag minns det från förr om åren, så tyckte jag att livet egentligen i grunden var en plåga, men man fick gilla läget och göra så gott det gick av det.

Många av mina patienter på vårdcentralen berättade för mig om sina sorger och bekymmer, och ibland var det flera per dag som grät på min expedition.

Jag kände som Strindberg: "Det är synd om människorna"

Allt hänger naturligtvis inte bara på kosten, men sen jag lade om kosten från lågfett-högkolhydrat till lågkolhydrat-högfett, känner jag aldrig att livet är negativt.

Jag tycker nu att livet är oerhört spännande, och jag känner en sprittande energi.

Jag har inte längre något behov av verklighetsflykt. Om jag sitter vid TV-n och det blir något meningslöst underhållningsprogram, får jag myror i kroppen och känner behov av att göra något meningsfullt i stället.

Jag mår så oförskämt bra!

Om man läser kommentarerna till våra bloggar, återkommer det ofta: Att man mår så bra på denna kost. Till både kropp och själ.

Dessutom blir man mycket friskare. Se min lista i bloggmarginalen om rapporterade hälsovinster vid lågkolhydratkost.

Jag hörde om en undervisningsdag om kost för sköterskor i äldrevården.

Jag frågade en sköterska om vad de hade sagt; de hade väl inte sagt att de gamla skulle äta fettsnålt?

Nej, svarade hon entusiastiskt, de ska äta mycket smör och grädde!

Tack och lov har det tydligen slagit rot bland äldrevårdsdietister att de gamla ska äta fettrik mat, och inga margariner.

Men då kan man ju tänka vidare, att om det vore så att mättat fett som vi äter, skulle slagga igen kärlen, så borde det ju gälla även äldre människor.

Och när det tydligen inte gäller dem, utan de blir friskare av mättat fett, borde det ju gälla även alla andra åldrar.

Det har ju också visats. I tre olika stora befolkningsstudier, Uppsalastudien, Malmöstudien och Norsjöprojektet, har man sett att de som ätit mest mjölkprodukter har fått den bästa hälsan.

Erik Edlund berättar  i bloggkommentar idag om Anti-Coronary Club,   http://tinyurl.com/g8bmb
där de som åt majsolja och margarin i stället för smör, och  frukostflingor i stället  för ägg till frukost, dog i högre utsträckning än de som åt smör och ägg.  Åtta dog av hjärtsjukdom i margringruppen, men ingen i smörgruppen.

Försöksledaren själv dukade under av en stroke långt innan studien var avslutad.

Professorerna i hela västvärlden är emellertid rörande eniga om att mättat fett är farligt. De studieresultat som inte passar in på deras kostsyn ignorerar de. Dessa studier tas inte upp som referenser i deras fina "reviews".

Dietisterna och kostexperterna lyder blint professorernas order. Om en dietist skulle tänka själv och ha en annan mening skulle hon troligen bli helt utfryst av sina kollegor.

Sköterskorna och läkarna som arbetar ute på fältet har problemet med att patienterna blir allt fetare och sjukare.

Men många av dessa yrkespersoner har aldrig hört talas om att man kan bli botad från diabetes och gå ner till normal vikt med en kost låg på kolhydrater och hög i mättat fett.

De som inte har hört talas om det, kan  ju inte hjälpa  det.

Men det finns många som har hört talas om det, och tror på att det är sant, men som ändå ger de gamla kostråden, därför att det är de som anbefalles uppifrån.

Sådant tycker jag att det bara finns ett ord för: FEGHET.

Vi är ju faktiskt till för patienternas hälsa, och inte för professorernas prestige!

Det värsta resultatet av denna feghet är när människor, även unga, får magsäcken stympad, utan att ha fått möjligheten att prova denna kost.

Det är ett brott mot mänskligheten, när man, mot bättre vetande, åsamkar människor som är beroende av en, allvarlig skada!

Rädde sig den som kan från etablissemangets kostråd!

Vi måste hjälpas åt att sprida budskapet!
Jag skriver bloggen, ni skriver kommentarer och sprider bloggadressen.

Starta studiecirklar!
Tex Frank Nilsson, Corpus Livlinan (i bloggmarginalen) kan hjälpa till med cirkelupplägget.

Jag bläddrade nyss i veckans Dagens Medicin, och hittade två debattartiklar om kostfrågan.
En av Åke Bruce (professor vid Livsmedelsverket) och en av Arne Astrup (professor vid Levnedsmiddelcentret i Danmark)

Ingen av debattartiklarna finns i nätupplagan. Man undrar om författarna har förbjudit det?
Bruces artikel är svar på Arfors artikel i nr 11-06.
I Bruces artikel står att de på SLV-hemsidan har länkat till relevanta referenser, och även gjort utdrag av aktuella avsnitt som kompletteras med referenser. (Jag hittade ingen länk, men det är väl jag som inte förstår mig på)

(Jag citerar från kommentaren till tidigare inlägget:
"Jag tror det är de här.
http://ifap.org/issues/ifapReport-Whodiet.pdf
http://www.norden.org/pub/sk/showpub.asp?pubnr=2004:013&lang=6
Hemul)

(Ni får ursäkta de knäppa rutorna, när jag försöker få bort dem blir de bara fler)

Sen kommer energibalansen igen.

Man ska inte prata om insulin och blodsockersvar förrän man har klarlagt vad som kan förklaras av en negativ energibalans. (Goddag yxskaft!)

Sen har han kommit på att Arfors är lierad med Annika D och Uffe R!

Han är alltså avslöjad som deltagare i den lömska komplotten.

I Astrups artikel, resonerar denne om viktnedgången vid kh-snål kost:  Ketos pga tömning av glykogendepåer, och ökad mättnad pga ökat proteinintag.
Huvudvärk, muskelkramper, diarré, nedsatt prestationsförmåga, sägs vara tänkbara biverkningar.

 Sen kommer han till Karlshamnsstudien. Den sägs vara helt förkastlig eftersom grupperna inte är randomiserade och de får helt olika uppbackning. Lågkh-gruppen är favoriserad enligt Astrup.
"En så dålig vetenskap bör inte användas för rådgivning till befolkningen" anser Astrup.

(Jag har kontaktat Jörgen Vesti Nielsen och frågat. I verkligheten fick 
lågfett-gruppen snarast mer rådgivningstid än lågkolhydrat-gruppen.
Alltså åter igen illasinnade rykten som vidarebefordras)

 Astrup skriver "I år publiceras data från en stor europeisk multicenterstudie med svenskt deltagande, den sk Nugenob-studien, och den visar helt klart att man inte ökar viktnedgången genom att reducera kolhydratinnehållet i en bantningskost."

(Denna studie har jag ännu inte sett)

Är det någon bussig människa som snabbt kan kolla länkarna från 
Livsmedelsverket ovan, som Hemul har hittat, och berättta för oss 
andra sega typer om de starka bevisgivande studierna som stöder 
eminensernas kostråd?

PS.
Jag fick nu ett mail från en bloggläsare:
Nugenob finns på nätet, en stor europeisk jämförelse mellan 
lågfettkost (20-25%) och "högfettkost" (40-45%), alltså en 
alldeles för liten skillnad. Dessutom reducerades kaloribehovet
 med 600 kcal, försöket pågick i 10 veckor och även Stockholm 
deltog (för flera år sedan). Studien verkar vara klar, men ej 
publicerad i sin helhet (?). Presentation verkar ha gjorts 
endast på konferenser, hittar ej på nätet trots länk på 
Nugenob-sidan. Studien har genererat en mängd forsknings-
rapporter, mest om "fettgener" etc.

Livsmedelsverket har gett ut ett pressmeddelande, angående det vetenskapliga underlaget för de gällande kostråden:

http://www.newsdesk.se/view_pressrelease.php?id=85413

Man ska då söka i dessa skrifter efter de vetenskapliga bevisen för kostråden. Flera kamrater till mig har förtvivlat sökt dem där men inte hittat dem.

Om man har problem med att hitta dem får man tydligen ringa till Åke Bruce, Wulf  Becker eller Annica Sohlström, (telefonnummer finns i meddelandet), för närmare anvisningar hur man hittar dessa vetenskapliga bevis.
Det kan ju vara svårt att komma fram på telefon, och då får man väl maila eller skriva brev.

Den 15/3 skrev jag i bloggen om Bosse Zackrisson, tidigare redaktör för tidskriften Medikament och numera redaktör på tidningen 2000-talets vetenskap.

Han har nu startat en blogg: http://blogg.passagen.se/millimetervagor/

Jag rekommenderar att ni följer även den!

Vid vetenskapliga studier brukar man ha två grupper där man jämför utfallet av någon faktor som skiljer.

Vid tex så kallade dubbelblinda läkemedelsstudier går det då bra att lotta deltagarna till grupperna. Sedan vet varken försökspersonerna eller försöksledaren vilka personer som får aktiv behandling eller verkninglös behandling. Det går ju bra att tillverka tabletter som ser lika ut men är overksamma. Sen löser man koderna efteråt och får reda på vem som hade vilken sorts tablett, och hur det gick för respektive personer.

Men vid koststudier är det på ett helt annat sätt.

Det går ju inte att äta blint. Försökspersonen vet vad den äter.

Därför måste man ha öppna studier, det är självklart.

Det som inte är självklart är hur man ska göra i övrigt.

Många studier som har jämfört lågkolhydrat med lågfett, har för att efterlikna verkligheten, bara gett försökspersonerna ett kostprogram, och sen följt upp dem med vägning och provtagning efter vissa intervall, tex  3, 6 och 12 månader.

Man har då inte tänkt på att lågfettkosten har alla fördelar, såsom den inrotade vanan, och lågfettpropagandan i hela samhället etc.

Det är ju då inte konstigt att resultatet blir dåligt i lågkolhydratgruppen. Försökspersonerna följer helt enkelt inte kostprogrammet.

Sen är det en ännu viktigare aspekt: Indelningen av grupperna.

Det anses ur vetenskaplig synpunkt vara viktigt att dela upp försöksgrupp och behandlingsgrupp slumpmässigt, för att undvika systematiska felkällor. Det kallas randomisering.

Men kostexperiment är inte som en läkemedelsstudie.

Det är väl känt att bland det svåraste som finns är att ändra på en människas matvanor.

Om en person ska ändra på sina matvanor så måste den vara maximalt motiverad!

Man måste därför göra en försöksgrupp till lågkolhydratkost med motiverade personer!

Det är ju också det som är intressant: Hur går det för personer som är motiverade för en viss diet?

Hur går det för personer som går till Viktväktarna? De är ju så motiverade att de betalar för kostrådgivningen.

Varför kommer de om och om igen tillbaka? Jo för att de går upp i vikt igen förstås!

Sen får de oftast sämre och sämre resultat för varje omgång.

Det är ju helt ointressant att ta reda på hur det går för en omotiverad försöksperson som inte följer kostprogrammet.

Man måste alltså sätta ihop grupper som är motiverade för respektive kost. Sen måste de få uppbackning under studietiden.

Så gjorde Jörgen Vesti Nielsen i sin Karlshamnsstudie.

Hälften av försökspersonerna i lågkolhydrat-grupp och hälften i lågfett-grupp.

De var motiverade för respektive kost.

Båda grupperna fick regelbunden kostrådgivning.

Resultatet blev överväldigande till lågkolhydratkostens fördel. Se i Fetmaparadoxen.se under Studier av dieter, Typ-2 och dieter. Både blodsocker och vikt gick ner signifikant mer i lågkolhydratgruppen.

Det är ju denna typ av studie som är den enda utslagsgivande, annars blir det bara tveksamma, svårtydda resultat.

Men etablissemanget har en stor makt över vad som ska publiceras. De vetenskapliga tidskrifterna har referensgranskare som bedömer vad som ska publiceras.

Dessa, och tidskriftsredaktörerna, tycker att det ska vara randomiserade studier, och då blir inte riktiga utslagsgivande studier som Jörgens publicerade.

Nu blev det ändå så att en medicinsk tidskrift, Upsala J Med Sci, publicerade 6-månadersuppföljningen av Karlshamnsstudien.

Snart kommer 2-årsuppföljningen av Karlshamnsstudien att offentliggöras. Det ska bli  spännande att läsa!

Om etablissemanget var uppriktigt intresserade av vilken kost som är den bästa, skulle de ju kunna göra om studien själva på samma sätt, flera gånger, så måste ju risken för systematiska felkällor försvinna!

Men det intresset finns inte. Etablissemangspersonerna tycker att det är bättre att låta allt bli vid det befintliga, så är det ingen risk för att det ska visa sig att de haft fel hela tiden.

Sen om människorna blir allt fetare och allt sjukare, det tycker de inte att de behöver bry sig om. Det är så lätt att skylla på att människorna äter för mycket fett, för mycket mat, och rör på sig för litet.

Så blev det de feta människornas eget fel. Och etablissemanget kan fortsätta som förut.

Men om det skulle komma till allmänhetens kännedom att lågkolhydratkosten är bättre, skulle naturligtvis fler människor bli motiverade för den, och då skulle även de bli smalare och friskare.

Jag har fått en del information om fallet med den 40-åriga kvinnan, som ätit lågkolhydratkost, och drabbats av ketoacidos.

Det är alltså ingen vanlig komplikation vid lågkolhydratkost. Det är många miljoner personer i västvärlden, som ätit denna kost under de senaste decennierna, och sjukdomsbilden finns inte tidigare beskriven.

Hur många sjukdomsbilder finns inte beskrivna hos personer som äter högkolhydrat-lågfett-kost? Det finns ändå ingen professor, tillhörande etablissemanget, som avråder från den kosten! (Enstaka undantag finns förstås, som Karl Arfors i gårdagens blogg)

Initierade personer säger att hon tex kan ha haft en bukspottkörtelinflammation. En sjukdom som kan yttra sig på detta sätt.

Läs mera på Regina Wilshires blogg   den 17/3

Jag fogar in en bra artikel från Dagens Medicin 11-06,  av Professor Karl Arfors:

Livsmedelsverket bryr sig inte om att ta in ny kunskap

Trots uppenbara kunskapsbrister talar våra hälsovårdande myndigheter om för oss vad vi bör äta. Dagens läkare saknar utbildning i näringslära och överlåter detta kapitel till dietisterna, som troget följer olika myndigheters rekommendationer, bl.a. SLV:s rekommendationer för en normalviktig svensk.

Sedan gör man antagandet att överviktiga och diabetessjuka skall fortsätta med samma formel utan att ta hänsyn till modern kunskap om insulin och hormonreglering av "mättnad" och metabolism.

Att intaget skall vara mindre än de kalorier som spenderas anses självklart om man vill minska i vikt. Då har man inte tagit hänsyn till att kroppen börjar stjäla energi från muskelvävnad om den inte får nog - och att den via hormonell reglering gör kraftiga förändringar i metabolismen.

Därför är det intressant för en nyfiken medicinsk forskare att se att två författare - Skaldeman och Litsfeldt - lyckas minska vikten så radikalt och i Litsfeldts fall även bli av med diabetes2-diagnosen - när man följt en "obeprövad erfarenhet". Litsfeldt har alltså sänkt blodsocker, insulin och HbA1c genom att sluta fresta sin kropp med kolhydrater i görligaste mån - då lägger sig alltså insulinet på en låg nivå och insulinresistensen avtar. Han kan betraktas som relativt frisk  (En lätt insulinresistens vid sockerbelastning kommer troligen att minska över tid. - precis som man förvärvar diabetes II, över tid beroende på mängden insulinhöjande kalorier och kroppskonstitutionen )

Dr. Vesti Nielsen, diabetesläkare från Karlshamn rapporterar också intressanta sänkningar i en grupp diabetespatienter.  

"Vetenskap och beprövad erfarenhet" säger man ligger bakom Livsmedelsverkets rådgivare  Bengt Vessbys rekommendationer, som då bl.a. stöder sig på Ancel Keys grafiska dokumentation av "ökad hjärtsjukdom vid ökat fettintag". Detta falsarium har funnit en genomslagskraft genom att bli citerat i en review som alltjämt citeras som sanning. Falsarium är ett kraftigt påstående - men jag kan genom att plocka värden från samma studie som Ancel Keys visa att ökat fettintag minskar hjärtsjukdom. Man kan förundras hur man söker sanning  - men kan man permanenta informationen i en review, som citeras, kan man lyckas förvända synen även på våra hälsovårdande myndigheter.

Råden följer de amerikanska hälsoråden och jag kan påstå att så länge AHA, NIH och NHLBI (American Heart Ass., National Institute of Health och National Health Lung and Blood Institute) får råda kommer inte de råden att ändras - därtill är de ekonomiska bidragen från industrien för saftiga. (se  "the Oiling of America" by Mary G. Enig,  and Sally Fallon)

Stephan Rössner, vår estradör på "fettskräckens" sida kan dra ner skrattsalvor - men Stephan Rössner,  detta är en allvarlig fråga och jag tror att ni "lågfettare" tillsammans med stärkelse- och sockerindustrien fastnat i ett paradigm om lågfettkost utan att fundera eller vilja forska vidare. (jfr situationen för  Kopernicus eller ex. Semmelweiss)

Ett paradigm  formar tankar, utbildning, problemområden och lösningar.  Avvikelser som gör sig hörda,  ignoreras tills de blir för många och hela tankesystemet kollapsar. Så får vi ett s.k.  paradigm-skifte

Vad är då problemet med det existerande paradigmet? Jo, ett paradigm blir liksom osynligt och vi glömmer att det är ett sätt att se på världen, men inte det enda. Vi tror att vi ser verkligheten, när vi i själva verket ser en beskrivning av den. Vi kan bara testa sanningar inom paradigmets gränser och Vi ändrar oss inte (svårt släppa vad vi känner att vi "vet" - om ens för ett ögonblick)

Karl E. Arfors