Doktor Dahlqvists blogg

Klargörande artikel i DN idag om margariner

Nu har jag fått svar från Socialstyrelsen:

"Socialstyrelsens svar på din skrivelse

Socialstyrelsen har från dig erhållit en e-post den 19 april 2006. I skrivelsen begär  du att Socialstyrelsen skall stoppa en planerad verksamhet vid överviktsenheten vid Huddinge sjukhus och anger att man avser att utföra magsäckskirurgi på överviktiga barn.

Med anledning av skrivelsen vill Socialstyrelsen meddela följande. Sedan den 1 januari 2004 gäller lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. Sådan forskning får bara utföras om den har godkänts av en regional nämnd. 

Beslut kan överklagas hos en  central nämnd av forskningshuvudmannen, om den regionala nämnden har avgjort ett ärende och beslutet har gått huvudmannen emot. Andra beslut av en regional nämnd i ärenden om etikprövning får inte överklagas enligt 36 § denna lag.

Enligt din e-post har den etiska kommittén godkänt operationsprojektet.

Socialstyrelsen har tillsyn över hälso- och sjukvården samt dess personal. Tillsynen syftar främst till att bevaka att vårdgivarna bedriver sin verksamhet i enighet med den lagstiftning som gäller samt att medborgarna, vid behov, skall ha tillgång till en hälso- och sjukvård av god kvalitet meddelad med säkerhet för patienten. Det ingår inte i Socialstyrelsens tillsynsuppdrag att godkänna forskningsprojekt.

Utöver ovanstående upplysningar finner Socialstyrelsen inte skäl att vidta ytterligare åtgärder med anledning av den e-post du skickat till Socialstyrelsen. Ärendet avslutas härmed.

Beslutet har fattats av t.f.enhetschefen Maria Jacobsson. Tillsynsläkaren Birgitta Persson har varit föredragande.

Enligt Socialstyrelsens beslut
Birgitta Persson"

Så vitt jag kan förstå så avsvär sig Socialstyrelsen tillsynen över forskningverksamheten.

Alla människor med Övervikt och Metabola syndromet, och Diabetes typ 2, har ådragit sig sin sjukdom genom att äta för mycket kolhydrater.

Överintaget av kolhydrater har gett en överproduktion av insulin, vilket har för de överviktiga resulterat i för hög inlagring av fett i fettväven, och för diabetikerna till insulinresistens och förhöjt blodsocker.

Dessa personer kan pga dessa mekanismer kallas för Kolhydratöverförbrukare, vissa av dem är Sockerberoende.

Detta är en nyupptäckt sjukdomsmekanism.

Den behandlas med lågkolhydrat-högfettkost.

Dietisterna är inte utbildade i denna kostbehandling.

Vi läkare måste därför själva, eller genom delegation till sköterskor, ge dessa patienter kostråd som förbättrar, eller till och med botar, deras sjukdom.

När dietisterna har fått utbildning i denna kostbehandling kan vi ge dem uppdrag att hjälpa till med kostbehandlingen av dessa patienter.

Jag har idag skrivit ett inlägg i min tråd "Lågkolhydratkost är bäst" på Diabetesförbundets debattsida  http://diabetesforum.funkanu.se/forum_topics.asp?FID=1 

"Den 14/3 startade jag denna tråd, med påståendet att det är bra för diabetiker att minska på kolhydraterna och i stället äta mera animaliskt mättat fett.

Jag påstod att det inte är visat att det är farligt för kärlen att äta mera animaliskt mättat fett.
Tvärtom har flera studier visat att det är positivt för hälsan för diabetiker och andra att göra denna kostomläggning.

Visst är det anmärkningsvärt att ingen dietist, eller överläkare, eller professor, har kommit med något inlägg, som med några distinkta referensangivelser har effektivt motbevisat mitt påstående!

Är det ingen av dessa yrkesgrupper som läser denna diskussionssida?

Ni som läser sidan kan uppmana en dietist eller professor att komma in och försvara de befintliga kostråden.
Om inte någon gör det, så kan man väl anse det bevisat att det inte finns något vetenskapligt underlag för kostråden till diabetiker: Att äta litet mättat fett och mycket kolhydrater."

Tillägg kväll:
Nu har jag fått en kommentar på diabetesdebattråden att jag skulle kunna bli en "fullfjädrad rättshaverist".
Det uppfattar jag som en komplimang under rådande omständigheter!

Jag såg ett mail som några dietister avsänt till sin primärvårdsområdeschef:

"Hej!

Vi vill göra dig uppmärksam på att det inom vårt
primärvårdsområde finns läkare som systematiskt
rekommenderar lågkolhydratkost till sina patienter.
Detta har kommit oss till känna genom att både

patienter och personal har kontaktat oss, bekymrade
över de kostråd de fått. Eftersom det i dagens läge
varken finns vetenskaplig grund eller beprövad
erfarenhet för detta är vi oroade över att det används

inom sjukvården. Som du säkert känner till är det
inte bara inom våra kommuner detta diskuteras, vi
bifogar exempel på debatten som varit.

Kontakta oss gärna om du vill diskutera detta ytterligare!

Bästa hälsningar
......

De bifogade debattexemplen var dietisterna Rothenberg och Larssons inlägg samt Bengt Vessbys inlägg i Läkartidningen.

Vederbörande Distriktsläkare svarade:

>Hej!

Fick just din vidarebefordran av mail från dietisterna i ... ang

lågkolhydrat. Trodde inte att detta var så kontroversiellt i vårt

område och förstår egentligen inte varför, eftersom metoden ju många

gånger är till fördel för patienterna, men det är kanske alltid så när

nya idéer tränger fram? Du uppmanar ju till ökad debatt och det

välkomnar jag också. Men vill kanske dietisterna tysta en sådan

(skickar enbart med 2 inlägg från ena sidan)?? Man säger sig vara

oroade -  men för vad? Viktnedgång? Eller förbättring av parametrar

associerade till metabola syndromet- bltr sjunker, sockret sjunker-

blodfettarna normaliseras? Metoden (Atkins, GI etc) har prövats av

miljoner människor under många år, till ofta mkt gott resultat som

sagt, och har man patienternas bästa för ögonen så måste väl det vara

viktigast. Om metoden var farlig eller potentiellt farlig så vore den

kontraindicerad men så är ju inte fallet! Många gånger har

patienterna prövat det mesta, är ganska uppgivna och skuldtyngda. Om

man då kan föreslå en metod som i praktiken fungerar (mycket talar

för) skall vi inte göra det? Sedan är ju detta kostrekommendationer

och inget annat. Pat skall självklart själv bestämma men det kan väl

inte hindra oss att informera-rekommendera eller ha en dialog? Jag

nekar aldrig någon att komma till dietist om han eller hon så vill

men måste vi det? Skall vi kanske inte heller rekommendera

viktväktarna? Enbart hålla oss till dietisternas  sanning?

Nya metoder skall ju självklart värderas enligt vedertagna

evidensregler men om detta inte görs från våra myndigheter? Jag själv

har varit med i ett debattinlägg i DM januari och föreslagit att SLV

(Livsmedelsverket) skulle initiera undersökningar om lågkolkost, men

man anser sig ju inte ha råd! SBU har inte heller i sin rapport ens

nämnt metoden. Att i det läget som enskild sjukvårdsarbetare inte

förhålla sig öppen och ta till sig ny kunskap och på bästa sätt själv

försöka värdera denna vore, närmast ett konstfel! Att dessutom tala

om vetenskap och  beprövad erfarenhet när fetma- och

diabetesexplosionen accelererar är märkligt. Har man då verkligen

patienternas bästa för ögonen?  45 milj lär ha köpt Atkinsboken och

det kan ju inte vara bra varken för patienterna eller sjukvården att

förneka sådan kunskap.
Förresten kan man undra vad som är ny kunskap.

Sedan 80-talet förespråkas en kost som verkligen är ny i historien

(högkolhydrat och fettfattig kost). Lågkol och fettrik kost är

däremot inte alls ny utan använts av människor i miljoner år och

används än idag (innuiter, masajer tex). Om syftet med högkolkost

ursprungligen varit att förbättra hälsoläget så har resultatet

snarare blivit det motsatta. Det motsatta resultat visar sig inte

bara i statistik utan i mötet med en enskilda patienten. Det är

faktiskt vi dl som har den kontinuerliga kontakten år efter år.

Om man då inte känner sig övertygad om enbart en välsignelsebringande

kost så borde man ändå se att något  uppenbarligen gått fel och

förhålla sig öppen för olika alternativ...Då kan man ganska snart

komma fram till att det faktiskt finns en hel del studier (ett

hundratal) som visar mycket bra resultat för lågkolmetoden (jag kan

ta fram ett antal vid intresse).  Anders Sjöberg vår diabetesläkare

visade te x på ett möte nyligen ett stort intresse för en av dessa

den s.k Karlshamnsstudien (lågkolhydratmetoden kontra traditionell

metod) som utfördes för ett antal år sedan.  Vad säger dietisterna om

det??

Om en patient följer t e x Atkinsdiet, GI-metod eller paleolitisk

kost och fungerar bra på denna skall vi då som läkare avråda från

detta? Säga att det är farligt? Vad har vi då för evidens för det? Är

det bättre att hålla sig till kost som ger ökad vikt och ev diabetes

därför att ökat kolhydratintag (kolhydrater=sockerkedjor) ger ökad

sockerinsöndring och ökad fettbildning via hormonell påverkan, ökad

insulinfrisättning bl a. Därför tycker jag att det är närmast

kontraindicerat att rekommendera en sådan kost men jag vill åter

framhålla att det är patienten som själv bestämmer och jag som läkare

vill och kan inte påtvinga patienten något, varken medicin eller tex

kost. Men man skall som läkare el dietist naturligtvis veta att man

ses som en auktoritet och förhålla sig till detta på bästa sätt.

Men Hippokrates läkaretiska regel gäller fortfarande: primum est non

nocere ( "det är viktigast att inte skada")

MVH

Nu fick jag ett svarsmail från Socialstyrelsen att min anmälan har registrerats och jag fick 

ett diarienummer.

Nu borde de ta tag i frågan och ställa frågan till Claude Marcus, om varför man inte provat lågkolhydratkost  före operationsbeslut, magsäcksoperation av överviktiga barn.

Undrar om de då nöjer sig med argumentet att professorn upplever det som att den metoden är osund, utan närmare vetenskapliga argument.

Det var en panel som diskuterade fetma-utvecklingen, framför allt med 
inriktning på barn.De synpunkter som framfördes var de gamla vanliga: 
för mycket fett och socker, för stor tillgänglighet, och för litet 
motion. 
Det enda rätta av dessa är sockret.
(Tillgängligheten kanske är för stor, men det är ju inget problem om 
man inte har hungersuget, som man får av för mycket kolhydrater.)

Vi fick se en film om en överviktig flicka, Julia. Man såg hur hon 
motionerade förtvivlat, åtminstone periodvis,utan effekt på övervikten. 
Vi fick höra hur hon åt bröd utan smör på, och även i övrigt fettsnålt.
Föräldrarna gjorde alltså precis som etablissemanget rekommenderar, 
men sen skyller man ändå på dem när det inte går rätt väg. 
Ingen i etablissemanget ifrågasätter kostråden de ger.

Det är fantastiskt hur trångtänkta de är. 
Man vet egentligen precis hur fettinlagring går till. Det är bara att 
läsa i lärobok i fysiologi.Det är hormonet Insulin, som transporterar 
fettet in i fettcellerna. Låg insulinnivå ger ingen fettinlagring. 
Insulin produceras av Betacellerna i bukspottkörteln, i proportion 
till blodsockernivån, vilken är proportionell till kolhydratintaget.
Ändå säger de att fettinlagringen enbart är beroende av kaloriintaget, 
oavsett energikvalitet.
Detta säger de är vetenskapligt belagt, men det är lögn! Ett sådant 
sensationellt avsteg från den grundläggande fysiologin måste vara 
oerhört starkt vetenskapligt belagt, och det är det inte!

I paneldiskussionen nämndes inte ordet Insulin, utan all uppmärksamhet 
riktades på fettinnehållet i maten. 
Trots att animaliskt fett inte höjer blodsockret och blodinsulinet.
(De kemisk-tekniska fettprodukterna, margarinerna, minskar insulin-
känsligheten hos cellerna, men det gör inte animaliskt fett. 
I de undersökningar man gjort av detta har man sammanfört animaliskt 
mättat fett med margariner, och då får man förstås ett negativt 
resultat.)

I filmen "Supersize me" skyllde man viktuppgången på fettinnehållet. Emellertid är 
kolhydratandelen i McDonaldsmaten mycket hög och fettkvaliteten är dålig. Omega-6-
rika brända friteringsoljor och transfetter, rena giftet! 
Och stora mängder av sockrad dryck ingår.

Man nämnde även socker som en fetmabov, men ingen nämnde stärkelsen, trots att den 
är en ofta större anledning till blodsockerstegring. All stärkelse blir blodsocker.
Stärkelsen finns hos McDonalds i brödet och stripsen.

Själva hamburgaren är gjord av rent kött, och är det enda nyttiga på 
McDonalds, förutom något enstaka salladsblad.

Jag fick ett mail från "Uncle George":

Näringsberäkning i "Supersize me"
Apropå gårdagens tv-film om Morgan Spurlocks matexcesser på
McDonalds under en månad, roade jag mig med att utifrån uppgifterna
i filmen göra ett försök att beräkna vilka mängder kolhydrater,
protein och fett som han åt om dagen. En dietist räknade ut att han
konsumerade knappt 5000 kcal/dag (i alla fall i början av försöket).
Mot slutet av filmen framkom att han ätit 13,6 kg socker och 5,5 kg
fett på de 30 dagar som försöket varade. Om man utgår från att han
åt 100 g protein/dag och resten kolhydrater blir fördelningen:
Fett: 183g/dag = 1650 kcal = 33%
Protein: ca 100g/dag = 400 kcal = 8%
Kolhydrater: 440g rent socker/dag + ca 300g andra kolhydrater/dag =
740g kolhydrater/dag = ca 2950 kcal = 59%

Det som avvek mot gängse kostrekommendationer var ju det stora
energiintaget och den oerhörda mängden socker - men inte andelen
fett. 
Däremot var förmodligen fettet av sämsta sort, bl.a.
transfetter i pommes frites, bröd m.m. Och visst påtalades allt
socker han fick i sig, men som vanligt utsågs även fettet till den
stora boven, vilket det i och för sig fanns fog för - men inte för
att han åt för mycket fett utan för att kvalitén med all säkerhet
var undermålig. Och frågan är om amerikaner i gemen äter bättre
fetter en de som serveras på McDonalds?

Att äta 3/4 kilo i stort sett tomma kolhydrater om dagen, varav
nästan ett halvt kilo var rent socker, kan ju sänka den bäste. Och
Morgan Spurlock fick ju också besvärande symtom efter mindre än en
vecka. Han gick upp 4 kg under första veckan, totalt 11 kg på en
månad (kroppsfettet ökade från 11 till 18%), utvecklade fettlever,
blev deprimerad, förlorade potensen m.m. Han är m.a.o. ett lysande
exempel på vad som händer vid överkonsumtion av kolhydrater (och vid
intag av dåligt fett).

Uncle George

Jag har nu skickat en anmälan till Socialstyrelsen om den otillbörliga stympningsverksamheten av barn på Huddinge sjukhus:

Vid Överviktsenheten för barn på Huddinge universitetssjukhus planeras ett projekt med magsäckskirurgi på överviktiga barn. Ledare för projektet är professor Claude Marcus.

Det är självklart att man vid planering av stympande kirurgi, särskilt på barn, måste först ha uteslutit all tänkbar ickekirurgisk behandling.

Det visar sig nu att man inte har provat metoden lågkolhydratkost.

Den innebär att man minimerar kolhydrater, dvs socker och stärkelse. Stärkelse ingår i födoämnen som spannmålsprodukter, potatis, ris och majs. I stället äter man mera animaliskt fett (Inte margarin och omega-6-ríka matoljor, de är giftiga).

Man minskar då det fettlagrande hormonet insulin i kroppen varpå viktnedgång sker.

Miljontals människor i västvärlden har gått ner i vikt bra på den kosten. Den är mest känd under namnet Atkins metod.

Det finns också ett flertal studier som visat att den har god effekt på vissa människor.

Enda anledningen till att inte prova den behandlingen är om den är farligare än kirurgi.

Jag har frågat professor Marcus om han bedömer att den är det. Han svarar att lågkolhydratmetoden inte är farlig, men osund.

Jag har bett honom att definiera beteckningen osund, och det vetenskapliga underlaget för det.

Den frågan har han inte svarat på.

Han uppger att lågkolhydratmetoden inte har bättre effekt än andra på lång sikt.

Det innebär att den, likaväl som andra metoder, har god effekt på åtminstone vissa människor

Jag bedömer att beteckningen osund inte kan på några villkor överväga den farlighet och den inskränkning av livskvaliteten som en magsäcksstympning på ett barn innebär.

Om så bara ett barn går ner i vikt på den metoden, slipper det barnet att bli stympat.

Den etiska kommittén har tydligen godkänt operationsprojektet.

Det är en oförlåtlig miss av den etiska kommittén att förbise att alla ickekirurgiska möjligheter inte är provade före operationsbeslut.

Det är en elementär regel vid stympande kirurgi att alla konservativa ofarliga metoder har provats innan.

Jag begär därför att Socialstyrelsen går in och stoppar projektet, och kräver att lågkolhydratkost provas före stympande magsäckskirurgi på barn.

Annika Dahlqvist

Distriktsläkare Njurunda

Det vore bra om ni bloggläsare tipsade alla tänkbara journalister, politiker etc, som skulle ha nytta av att veta om denna anmälan.

Jag känner mig övertygad om att man blir avsevärt mindre sjuk i alla tänkbara orsaker när man äter lågkolhydrat. (Se rapporterade hälsovinster i bloggmarginalen)

Själv har jag  lite besvär i nacken och lite i knäna, men mycket mindre än före kostomläggningen.

Tyvärr har jag nu hört om en lågkh-are som drabbats av diskbråck och några som blivit förkylda, så det är ju en besvikelse. Men man kan ju ha svaghet kvar från förr?

Framtiden får  utvisa om vi även har kvar risk att få hjärtinfarkt och stroke, och dylikt.

Ni får rapportera till mig om ni får sådant.

Diabetes-t-2 är jag övertygad om att man inte kan få om man minimerar kolhydraterna!

Jag sade  till min diabetessköterska en dag: "Tänk om någon av våra lågkolhydratpatienter får hjärtinfarkt!"

Hon svarade då så tryggt: "De får inte hjärtinfarkt."

Då kände jag mig också trygg.

Jag har inte fått något svar från SoS  angående min anmälan om felaktig kostrekommendation för diabetiker.(Bloggen 10/4) 

Jag har inte ens fått någon bekräftelse på att anmälan har kommit fram dit den ska.

Kanske skickade jag den till fel mailadress?

Idag skickade jag en förfrågan till SoS om vart man skickar sådana anmälningar. Jag fick nu faktiskt ett svarsmeddelande om att frågan hade skickats vidare till högre instans.

Jag har inte heller fått något fler svar från Claude Marcus. Man kan undra om han inte hade mer att säga, eller om någon ringde och varnade honom för Njurundahäxan.

I hans mail kan man finna att jag inte bör ge kolhydratsnåla kostråd om jag är legitimerad läkare. Det blir synd om mina äldrevårdspatienter om de förlorar sin doktor. Äldrevårdsläkare växer inte på träd direkt.

Men jag överlever nog om han tar ifrån mig legitimationen. I värsta fall får jag bli hemmafru, om jag inte kan få något städvikariat. Då får jag mera tid att arbeta med lågkolhydratfrågan.

Han skriver att lågkolhydrat inte är farligt, men "osunt".

Jag är helt övertygad om att han i media har uttryckt att det är farligt, har jag drömt?

Det "osunda" belägger han inte heller vetenskapligt. Det är kanske bara en känsla han har?

Stephan Rössner har tidigare sagt att lågkolhydrat inte är farligt, men tråkigt.

Claude skriver att de inte "kräver" att Atkinsdiet ska ha provats före magsäcksoperation.

Som jag har tolkat hans uttalanden förut, har det inte handlat om att kräva att lågkolhydrat ska ha provats före operation, utan han har säkerligen avrått patienterna från att prova dieten, med hänvisning till att den är farlig. Nu säger han att den inte är farlig!

När jag får reda på vilken mailadress jag ska skicka anmälan till SoS om felbehandling vid sjukdom, ska jag anmäla magsäcksstympningsverksamheten på barn vid Huddinge sjukhus.

Barnen går till stympande operation utan att ha fått prova all tänkbar ickekirurgisk behandling innan. De har till och med avråtts från att prova en ofarlig kostbehandling som bevisligen har hjälpt många människor från övervikt och sjukdom.

Detta på grund av att Claude känner det som att den är "osund", utan att ha något vetenskapligt belägg för det.

Avsaknaden av vetenskaplig stringens är total!

1. Om du ska hålla dig till vetenskap och beprövad erfarenhet vilket

är din skyldighet som legitimerad läkare (vilket jag förutsätter att

du är) kan du inte fortsätta med de råd du uppger att du ger. Dina råd

har inte stöd i den vetenskapliga forskningen tyvärr.

2. Korttidsstudier är inte relevanta för en kronisk sjukdom.

Långtidsstudier som är kontrollerade adekvat visar ingen skillnad.

3. Jag brukar säja att Atkinsdieten är "osund" inte generellt farlig.

claude

Mitt svar:

Etablissemangets "Vetenskap och beprövad erfarenhet" i kostfrågan, är byggd på en falsk myt:

Myten om farligheten med det mättade animaliska fettet.

Den myten uppfanns av Ancel Keyes på 50-talet och har sedan levt kvar, utan att den någonsin har kunnat bekräftas vetenskapligt.

Den oberättigade rädslan för det mättade fettet har orsakat den höga kolhydratrekommendationen.

(Läs "The Soft science of dietary fat" av Gary Taubes.)

Den höga kolhydratrekommendationen har orsakat högt blodsocker, hög insulinfrisättning, inlagring av fett i fettväven, vilket orsakar fetma, och typ2-diabetes.

Det är etablissemangets rekommendationer om högt kolhydratintag, och lågt intag av animaliskt mättat fett, som inte har stöd i forskningen, tyvärr.

Den beprövade erfarenheten är den gigantiska folkfetman, och utvecklingen av typ2-diabetes, som har brett ut sig sedan etablissemangets nuvarande kostråd har slagit igenom.

Kolhydrat- och margarinindustrin har hjälpt till.

Rädslan för det mättade fettet har också gjort att etablissemanget rekommenderar att vi äter margarin och matoljor.

Dessa har aldrig visat sin nytta som människoföda. Tvärtom! Läs tex Gunnar Lindgrens hemsida i min bloggmarginal.

Korttidsstudier är de som kan ge hypoteser för långtidseffekt.

Människans evolution på animaliskt protein och mättat fett är en annan hypotesgrundande faktor.

Det finns långtidsstuder, tom svenska: Uppsalastudien, Malmöstudien, Norsjöprojektet, visade alla att de som åt mest av mjölkprodukter, med dess fruktade mättade fetter, levde längst och var friskast!

Vi  bör därför ge råd som stämmer med den rätta nuvarande kunskapen: Vi bör äta litet kolhydrater och i stället mera av animaliskt mättat fett.

Lågkolhydratkosten är inte osund, den är sund!

VH Annika Dahlqvist

Svar från Claude Marcus:

Hej,

Roligt att det finns distriktsläkare som är intresserade av

barnfetmabehandling. Ju fler läkare som träffar barnen tidigt och

hjälper dem och deras föräldrar med bra råd och adekvat långsiktig

uppföljning desto färre behöver utveckla svår fetma som tonåringar.

1. Sammanfattning av vetenskapligt underlag för kostbehandling av

obesitas finns i SBUs obesitasutredning från-02. Det finns dessutom

flera studier som visar att Atkinsdiet inte är bättre än annan

kostbehandling. Det är således inte primärt farligheten i behandlingen

utan bristen på dokumenterad effekt i större patientmaterial som gör

att vi inte krävar att just Atkinsdiet ska ha provats före kirurgi.

2 Det finns enstaka ungdomar med svår fetma som går ned i vikt på

kostbehandling alt vlcd. Dessa ska naturligtvis inte opereras.

3. Svår fetma under adolescensen medför en allvarlig risk för framtida

sjuklighet och förtidig död. Som du säkert vet måste man i samtliga

fall av medicinsk intervention väga riskerna med insatt behandling mot

riskerna som sjukdomen medför. Etikkommitten som granskat vår ansökan

om att använda kirurgisk behandling har godkänt vår avvägning i detta

fall.

vänliga hälsningar

claude

Claude Marcus M.D., Ph.D.

Professor of Pediatrics

Division of Endocrinology, Diabetes and Metabolism

Director National Childhood Obesity Center

Dept of Pediatrics, Karolinska Institutet

Karolinska University Hospital

S-141 86  Stockholm

Sweden

Tel: +46 8 585 814 19

Fax: +46 8 585 873 70

claude.marcus@klinvet.ki.se

Mitt svar till Claude:

Ja, jag är intresserad av barnfetmaproblemet.

Jag brukar tala om för de  föräldrar som vill/vågar lyssna, att barnfetman börjar med den fettsnåla kosten. Den ger hög kolhydratandel i maten, vilket ger högt blodsocker och hög insulinnivå - vilket ger ökad hunger och ökat ätande.

Boten mot barnfetman är motsatsen: Hög andel mättat animaliskt fett (inte margarin), och liten andel kolhydrater.

Tala om principerna för barnet så förstår det, och kan följa rekommendationerna.

Barnet lider av sin fetma och är mycket motiverat att åtgärda den. Barnet märker snart att det smalnar av och så småningom blir normalviktigt.

Det vetenskapliga underlaget som finns i SBU:s utredning från -02, omfattar inte metoden lågkolhydratkost!

Den finns överhuvudtaget inte nämnd i sammanställningen, trots att miljontals människor har använt den med lyckat resultat!

Du säger att det finns flera studier som visar att Atkinsdieten inte är bättre än annan kostbehandling.

Det finns ju ännu många fler studier som visar bättre resultat med lågkolhydratkost än annan behandling!

Om det endast fanns en enda studie som visade det, så vore det väl anledning att prova före kirurgi! Det skulle ju kunna stämma på just det barnet!

Du säger att Atkins inte är farligt! Då är det väl oerhört oetiskt att inte prova den före kirurgi!

Den etikkommitté som godkänt magsäckskirurgi på barn utan att alla realistiska ickekirurgiska viktnedgångsmetoder har provats först, är ju helt inkompetent! Den borde ställas till svars!

De professorer och dietister som förordar magsäckskirurgi, utan att lågkolhydratkost är provat innan, är mycket klandervärda!

Varför uttalar du dig i media och varnar för lågkolhydratkostens farlighet, när den inte har visat någon farlighet?

VH Annika Dahlqvist

Professor Claude Marcus arbetar på Överviktsverksamheten för barn på Huddinge sjukhus. Han har nu börjat remittera gravt överviktiga barn och ungdomar till överviktskirurgi.

Jag skriver nu ett öppet brev till honom:

Hej!

Jag har vid flera tillfällen sett dig uttala dig i media om lågkolhydratkosten, att den är farlig, och att du avråder från den.

Jag har också noterat att du remitterar barn och ungdomar med svår övervikt till magsäckskirurgi. Det sägs då att dessa barn har provat sedvanlig terapi för viktnedgång, utan resultat.

Så vitt jag förstår har de dock inte fått prova lågkolhydratkost för viktnedgång, den anses tydligen  för farlig.

I Sverige är dödligheten vid viktoperation, magsäckskirurgi 0,25%. Det betyder att 1 avlider av 400 opererade.

Dessutom finns det naturligtvis andra risker vid operation, tex infektioner, läckage från operationsområdet etc.

Efter operation kan personen aldrig äta mer än ca en deciliter vid en måltid. Det innebär en livslång svår inskränkning av livskvaliteten.

En operation, och framför allt en så allvarlig operation, ska naturligtvis inte göras förrän alla ickekirurgiska möjligheter till lösning av problemet är uttömda.

Viktnedgång med lågkolhydratmetoden är väl känd sedan många år. Den är mest känd under namnet Atkins metod. 
Det är allmänt känt att miljontals  människor i västvärlden gått ner ett avsevärt antal kilo med denna metod.
Eftersom du uttalar dig om den bör du vara väl bekant med metoden.

Självklart måste det finnas en gedigen, oantastlig, vetenskaplig utvärdering av huruvida, och på vilket sätt, lågkolhydratkost är farligare än kirurgisk stympning av barnens magsäckar.

Jag vore tacksam för en kort redovisning av den vetenskapliga bakgrunden till  ställningstagandet att kirurgi ska användas, utan att lågkolhydratkost har provats innan, för barnen.

Vänliga hälsningar

Annika Dahlqvist

Distriktsläkare, Njurunda

Jag bläddrade i tidningen Medicinsk Access april 06.

Tord Ajanki har skrivit en artikel om en undersökning som kardiologen Anna Norhammar, Karolinska i Solna, har gjort.

Hon har visat att en klar majoritet av alla hjärtinfarktpatienter har en störd sockeromsättning. En fjärdedel har känd diabetes, en fjärdedel har tidigare okänd diabetes, och ytterligare 40% har nedsatt glukostolerans. Det vill säga sammanlagt 90%!

Bästa sättet att mäta nedsatt glukostolerans är att mäta blodsockret 2 timmar efter kolhydratintag. Hos en frisk person är blodsockret då nere på fastevärde igen men hos den insulinresistente är det fortfarande förhöjt.

Tidigare har man trott att nedsatt glukostolerans är något som inträffar som reaktion på hjärtinfarkten, men Anna har visat att den fanns där innan. Det visas genom att den kvarstår framgent efter infarkten, och då måste den också har funnits innan.

Mina kommentarer:

Det postprandiellt (efter måltid) förhöjda blodsockret är ett bättre värde på insulinresistensen än faste-blodsockret, och är därför det som borde mätas rutinmässigt på vårdcentralen.

Man borde ge patienten uppdraget att inta en standardmåltid, tex en rejäl grötportion två timmar innan blodsockermätningen.

Annas undersökning visar att praktiskt taget alla hjärtpatienter har en störd sockeromsättning, alltså ett förhöjt blodsocker för länge efter måltid. De som har diabetes-typ-2 har förhöjt blodsocker hela tiden, om de är obehandlade.

Personer med diabetes2 och insulinresistens har också ett förhöjt värde på blodinsulinet.

Det finns ett bra prov på det: Faste-Insulin.

De insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln drivs, av högt kolhydratintag, till sin maximala kapacitet konstant, tills de börjar svikta och inte längre orkar matcha det höga blodsockret. Då är diabetes2 ett faktum, blodsockret går aldrig ner till normalt värde. Om man inte drar ner på kolhydratintaget.

Det höga insulinet kämpar med att försöka sänka blodsockret, sockeröverskottet fraktas in som fett i fettcellerna.

Förhöjt blodsocker beror på att man har ätit för mycket sockerkedjor, kolhydrater. (Socker och stärkelse)

Kolhydraterna är det som höjer blodsockret kraftigast. Därnäst kommer proteinet. Fettet höjer inte blodsockret alls.

Så om man intar den energi man behöver till största delen i form av fett, belastar man inte kroppens förmåga att ta hand om sockret, utan blodsockret fortsätter att ligga normalt, och insulinresistens och diabetes utvecklas aldrig.

Det är också genom att övergå från kolhydrater till fett, som energikälla, som man kan bota diabetes.

Däremot får man troligen inte tillbaka full förmåga hos betacellerna, och den nedsatta glukostoleransen, insulinresistensen, blir livslång.

Den kanske kan förbättras något med tiden?

Dessa förhållanden stämmer med att det är högt blodsocker och högt blodinsulin som ger inflammation i blodkärlen, vilket orsakar kärlförkalkning, hjärtinfarkt och hjärtsvikt.

En annan orsak till insulinresistens och kärlförkalkning är intag av fel fett.

Fel fett är  margarin och matoljor. Det enda fleromättade fettet vi aktivt behöver se till att få i oss är omega3. Det finns mest i fiskolja och fet fisk. Det finns också i smör och ekologiskt odlade ägg, samt i kött-fett.

Omega6 får vi i oss i överskott nästan hur vi än äter. Det finns tex i stor mängd i spannmål.

Omega6-överskott orsakar inflammation, kärlsjukdom, blodproppar, cancer, autoimmuna sjukdomar som astma, psoriasis, reumatism etc.

Se länkarna i min bloggmarginal.

Rätt fett finns i smör, grädde, köttfett, äggula och kokosfett. Samt i fet fisk och fiskolja.

Etablissemanget påstår att mättat fett ökar insulinresistensen. Det baserar de på laboratorieundersökningar.

(Sådana laboratorieundersökningar är ofta beställda och bekostade av kolhydrat- och margarinindustrin. De betalar forskarna bra, och dessa behöver ofta inte ens besvära sig med att skriva forskningsrapporten själva utan det sköter företaget, med så kallade ghostwrighters.)

Det finns definitivt ingen övertygande verklighetsvetenskap på det.

Det skulle i så fall visas att lågkh/högfett-ätare skulle få mera diabetes och hjärtinfarkter. Det finns inte visat.

 061228  Jag ser att jag inte har någon referens inlagd på den aktuella artikeln. Jag kan inte hitta den nu. Jag skriver en referens på en annan artikel om liknande ämne.

Jag ser i Dagens Medicins löpsedel på nätet att det har kommit ännu ett utspel från Charlotte Erlanson-Albertsson.

Hon har funnit att fri amning ökar risken för framtida överviktsproblem hos barnet!

Fri amning är väl det mest naturliga man kan tänka sig!

Man kan ju inte tänka sig en urkvinna som skulle neka sitt barn mat om det verkade hungrigt!

Men nu ska mammorna neka sina barn bröstmjölken av omsorg om framtida överviktsproblem.

Ska det vara bestämda tider nu? Var fjärde timme? Oftare eller glesare?

Det är återgång till 50-talet då spädbarnen skulle uppfostras med regelbundna vanor.

Spädbarnsskrik ignorerade man då med hänvisning till att det tränade lungorna.

Men urkvinnans barn blev aldrig överviktiga.

Det som skilde då från nu var bland annat att det inte fanns några böljande sädesfält.

Inget socker odlades. Ingen potatis, majs eller ris odlades.

Några ätliga rötter och blad kunde man få.

Däremot fick spädbarnet bröstmjölk, så mycket det ville.

När barnet blev större fick det äta kött och fisk som man jagat och fiskat.

Så fett som möjligt, det fetaste var det läckraste, och mest närande. 

Margarin fanns inte uppfunnet, och inga matoljor fanns heller.

Då fanns ingen övervikt.
Det naturliga vore väl att sträva tillbaka till de ursprungliga matvanorna.