Viktoperation eller Lågkolhydratkost

02 jul kl 15:36, 2006

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 174 Kommentarer | Permalink

Jag har haft några blogginlägg om viktoperation och riskerna med det.

Det har varit mycket upprörda diskussioner i kommentarerna efter dessa inlägg.

 

Av någon anledning blir de redan viktopererade mycket upprörda när man framför åsikten att de kraftigt överviktiga bör rekommenderas, eller till och med avkrävas, att prova lågkolhydratmetoden före operationsbeslut.

 

Jag kan inte förstå denna upprördhet.

Alla tycks överens om att "allt" ska vara provat före operation.

Men jag har inte sett någon viktopererad kommentera lågkolhydratkravet.

 

De säger att kirurgerna i Sundsvall gör helt rätt som opererar utan att ha krävt LC före.

 

Jag känner mig övertygad om att många kraftigt överviktiga tror att operation är en genväg till viktnedgång och hälsa, och en mirakelmetod.

Det låter på vissa som att det var en mirakelmetod för dem, och det kanske det var.

 

Men jag tror också att det finns många som har haft problem med komplikationer, bristande viktnedgång och ständig hunger etc, men dessa känner sig personligt misslyckade, och hörs inte av i debatten.

 

Jag har några tankar om detta.

 

Lågkolhydratkost är inte på något sätt farligt,  ingen har visat någon risk för hälsan med den kosten.

Rössner säger att den är så tråkig att de flesta inte kan följa den, man härdar ut kanske bara

ett par veckor.

 

Viktoperation är däremot inte garanterat ofarlig. Det finns liksom vid alla andra bukoperationer en icke oväsentlig risk. För en kraftigt överviktig person är operationsrisken ännu högre än för normalviktiga personer.

 

Därför borde ju de överviktiga på ett långt tidigare stadium rekommenderas att prova lågkolhydratkost.

Om de trivs lika bra med den kosten som vi gör, går de ju ner till en mera normal vikt i stället för upp till operationsvikt.

 

Varför anser dietsterna att lågkolhydratkosten är så fel att man inte kan rekommendera den ens till dem som befinner sig i riskzonen att bli aktuella för operation?

 

Människan har ett rejält behov av fett i kosten, och framför allt animaliskt fett. Människokroppen är till stor del uppbyggd av fett.

Människor som lider brist på fett i maten, får allehanda sjukdomar, tex benskörhet, ångest, depression, aggressivitet, värk, magtarmproblem.

 

Fettet i maten bryts ner av gallan, som utsöndras i övre tunntarmen.

 

De Gastric bypass-opererade får sin magtarmkanal kortsluten mellan övre magsäcken och nedanför gallgångens mynning.

De kan därför inte bryta ner, och absorbera, fett på ett normalt sätt, och känner därför att de inte tål fett i maten.

De äter således troligen ännu mindre fett efter än före operationen.

Detta tolkar etablissemanget som en önskvärd utveckling, eftersom de tror att ju mindre fett i maten desto bättre. De är inte medvetna om risken för fettbrist.

 

Ännu mer skrämmande är denna utveckling när man tänker på att många kvinnor genomgår viktoperation för att kunna bli gravida.

Fostret behöver rikligt med fett från mammans kost för att kunna utveckla sin hjärna på ett normalt sätt.

Hjärnan är till största delen byggd av fett och kolesterol.

 

Camilla har skrivit en lång kommentar igår, till bloggen 9/6. Hon skriver att hon har följt  mig och mina åsikter i några år nu.

Jag insåg själv lågkolhydratkostens fördelar hösten -04, och har alltså inte hållit på med denna debatt längre tid än så.

 

Hon tror att jag gör detta enbart för att framhäva mig själv.

Jag finner det oerhört tillfredsställande att jag har fått signaler om att många människor har återvunnit sin hälsa och sitt liv med denna kost. Det räcker för mig.

 

Jag har inte i övrigt sett några fördelar för min person.

Som alla förstår är jag ett rött skynke för många personer inom etablissemanget, och det är inte odelat behagligt alla gånger.

Ekonomiskt har jag gått ner på deltid i min läkartjänst för att ha tid att hålla på med kostfrågan, och jag tar inte ut någon ekonomisk förtjänst på detta arbete.

 

Camilla tycker att jag är för aggressiv i min framtoning.

Jag håller med om att jag kan bli mycket arg när jag tänker på hur jag liksom så många andra har varit lurade att äta en lågfett-högkolhydratkost, med förespegling att den bringar hälsa och viktkontroll, när det i själva verket är precis tvärtom.

 

När jag tänker på hur många miljoner människor i världen som är drabbade av detta!

Jag förstår att jag kan låta aggressiv ibland.

 

Men jag tycker att Camilla låter väldigt aggressiv också! Varför?

Är det fettbrist?

Main | Next day (3 Jul, 2006) »