Doktor Dahlqvists blogg

Jag fick ett brev från Anders S (som skrev kommentar om E-koder igår):

Hej igen

Dels är det ganska många diabetiker i min släkt och bekantskapskrets
som drabbats av det "naturliga förloppet". Själv har jag tack och lov
undgått och har lagt om min kost för att slippa drabbas.

Dels är jag är egentligen organisationsforskare och är fashinerad av
de "myter och mutor" som drabbat hela sjukvårdsområdet och hur man
skulle kunna initiera förändringar. Jag ser det pedagogiska problemet
som speciellt intressant.

Jag ser hälsoaspekten som mest intressant och är tämligen ointresserad
av bantningsmetoder. Ser fetma endast som ett symtom på olämplig kost,
inte som en sjukdom som behöver behandlas utom i extremfall.

Själv förordar jag att man dagligen äter en viss andel levande mat
främst råa grönsaker, tillagar maten försiktigt, undviker
livsmedelstillsatser, kolhydrater, frö&fröskal, vegetabiliska fetter,
transfetter och salt, att man försöker undvika stress samt att man
hittar roliga former för regelbunden motion, t.ex. dans samt ställer
undan vågen. Jag tror inte på dieter utan hävdar att enklaste sättet är
att välja rätt produkter redan i livsmedelsaffären så att man kan äta
allt som man har hemma.

Jag ser ett jättelikt behov av utbildningsmaterial för en rad olika
målgrupper. Ett exempel är omskolning av vårdpersonal. Maten på
sjukhus, äldreboenden och hemtjänst är katastrof för diabetiker och
hjärtpatienter.

Min far har diabetes typ-2.  Han lagar sin mat själv och försöker
följa mina tankar så gott det går. Problemet är att ICA-kuriren och
andra tidningar och reklamen överöser honom med diverse vansinniga
råd om "hälsosam" mat och då går det snett med blodsockret. Likadant
när han hamnar på sjukhus. Då är det en strid ström med kolhydrater.
Höga blodsockervärden leder i hans fall till nya hjärtinfarkter.
Det är en ständig kamp.  Fast mitt problem är nu att även när jag
övervakar hans kost så kommer han upp i 12-15 i blodsocker. Han tar
insulin. Jag kan inte komma på vad det är som höjer hans blodsocker.

Det har lett till att jag funderat lite över dina kostråd.  Du har
inte funderat på att uppdatera?  När man föder upp djur på kraftfoder
blir det mycket omega-6-fett och smaken försämras.  Då tillsätter
livsmedelsindustrin socker, dextrin, maltos, sötningsmedel, salt och en
massa andra tillsatser för att dölja den dåliga smaken.  Det är
inte lämplig mat vare sig för diabetiker eller hjärtpatienter.
Ev. sötningsmedel ger även sockersug vilket stimulerar intag av
annan söt mat eller dryck.

Jag drar alltså ett rött streck över följande rader i ditt kostprogram:
"Korv, köttbullar and andra charkprodukter"
"Kryddor, salt efter smak"
Frukost: "korv, bacon eller skinka"
Tips: "en korvskiva, en skinkskiva"

Hemlagade kötträtter, t.ex. ugnsbakad skinkstek, nötstek eller
lammstek, kålpudding eller köttgrotta (utan rivebröd)
blir inte dyrare än charkuterier och kan skivas kallt istället för
pålägg. Glöm inte heller hemlagad kyckling, oxhjärta, lever och njure.
Kall fisk, t.ex. strömmingslåda gjord på sill, böckling eller rökt
makrill kan också ätas till frukost eller mellanmål.  Ostbricka eller
hemlagad plockmat fungerar utmärkt istället för kaffebröd.

Rött streck också över "Skär inte bort det synliga fettet" eftersom
fett från djur som ätit kraftfoder innehåller för mycket omega-6-fett,
gäller kanske i första hand svin.

Rött streck även för "såser och majonnäs" eftersom det knappast finns
att få tag i utan smakförstärkare.

Vidare funderar jag på om många av de hälsoeffekter som hävdas bero
på LCHF kanske beror på att man därmed tagit bort frö och fröskal
och slipper inflammationer orsakade av lektiner. Det finns en
samvariation av utmattningssyndrom och värk med propagandan för
fullkorn och havregryn.

Jag misstänker att laxeringsmedel som min far använder påverkar
blodsockret, men även Finn crisp, flatbröd, Wasa Fiber Plus, bönor,
linser som finns med i din lista kan vara tveksamt.  Jag är osäker
på vetekli, havrekli och linfrö. Rött streck för det också. Själv
rekommenderar jag lite riven vitkål med turkisk/grekisk youghurt,
creme fraiche eller gräddfil ett par gånger om dagen istället.

Tanken om E-koder på kvittot är att tillsatserna enkelt skall
synas. Då är det enklare att äta bra och hälsosamt. E-koder betyder
nästan alltid att det är en olämplig vara. Läser man kvittot redan
i kassan kan man lämna tillbaka det som man inte vill ha.
Börjar man med att ha koll på vad man köper är det enklare
att äta rätt.

Inga E-n !

Anders

Ja, det tål att fundera på. Frågan är hur strikt man ska vara i sin LCHF-kost.

Maila mig kommentarer och tips.

Mailväxling

Mamman:

Jag är mamma i en familj på fyra som alla har varsin anledning att testa LCHF-kost: jag har en krånglande mage, maken har en stor mage som behöver bli mindre, tonårsdottern har klagat över "ont i magen" i några år nu och har fått finnar och dålig hy det senaste året, och nioåriga sonen (med diagnosen autismliknande tillstånd) är på gränsen till övervikt (var smal som en räka till sju års ålder, sen sa det bara poff, nu är han lång och stor som en tolvåring) och väldigt känslig för blodsockersvängningar.

Vi har ätit LCHF i två veckor nu, min och dotterns mage har blivit mycket lugnare, samtligas "sötsug" har i princip försvunnit, maken (och jag) har väl gått ner ett par kilo per person, sonens vikt står still och han är mycket lugnare i humöret och inte så gnällig innan kvällsmaten osv som han var förut, då han kunde bli rätt hysterisk. Så långt allt bra (ingen skillnad på dotterns hy än dock). Barnen äter den skollunch som serveras på dagtid, men hemma och till mellis (jag skickar med sonen) så äter vi LCHF.

Nu till problemet:

Krångel med mat hör ju ofta ihop med personer med autism, nya smaker och konsistenser uppskattas inte, man har svårt att känna när man är mätt osv, och nu vill sonen i princip BARA äta kött, lax eller kyckling. Grönsaker har han aldrig gillat och sås eller "kladdig" mat vill han sällan ha, jag brukar lägga på smör i smyg på hans mat nu.I början av vår lilla testperiod så åt han bl.a. kokta ägg, ostrullar och såna där "Polarbröd" som man bakar på Keso, ost och ägg. Men nu vägrar han bara äta detta!

Det börjar bli svårt (för att inte säga hopplöst) att skicka med mellis som han äter under skoldagen. Jag vill ju verkligen fortsätta med den här kosten, han är ju så mycket lugnare och jämnare i humöret och ska han gå på den "standarddiet" som barn med övervikt vanligen rekommenderas så innebär ju det i princip svältkost=lågfett och kolhydrater och en massa träning.

Kan jag lägga till någon kolhydratkälla i mindre mängd till hans mat, för att han ska få i sig nåt mellis och dryga ut portionerna här hemma? (Det börjar bli dyrt med allt kött och fett man släpar hem från affären :-).

Jag är motiverad och vill fortsätta med detta, men VAD ska jag göra med sonen? Helst vill jag ju undvika att hans blodsocker börjar åka jojo, men jag börjar bli desperat!

Annika:

Det är ju svårt nog med maten till friska barn så jag kan tänka mig hur du har det.

Jag kan inte se annat än att du får prova dig fram till hur han fungerar bäst. Visst kan du väl ge honom lite kolhydrater, så lite och så långsamma som det går. med rejält med smör och pålägg på.

Ja, jag får väl prova att lägga till lite kolhydrater, är bara så rädd för att han ska dra iväg viktmässigt. Men de "humörlugnande" biverkningarna den här LCHF-kosthållningen har på honom gör ju ändå att det verkligen är värt att fortsätta kämpa med detta.....

Annika:

Lycka till med fettrik kost till pojken!

Några veckor senare
Mamman:

Måste bara få lämna en liten lägesrapport om sonen (med diagnosen autismliknande tillstånd): har lagt till lite kolhydater, men det verkar inte ha nån större negativ påverkan på honom. Smörgåsmackan bestående av Wasa Fiber Plus serveras med mycket smör, kött och ost, han äter pålägget och tar nån tugga av brödet som han sen lämnar. Köttfärssåsen (grädde och smör i) serveras med några skedar Zeta pasta (10% fibrer), mängden sås är säkert tre ggr så mkt som pastan, köttet med gräddsåsen får han ett par matskedar ris till, som han lämnar hälften av osv osv

Han är som sagt mycket lugnare, skillnaden är påtaglig och jag kan bara förklara detta med kosten. Humöret innan middag brukar annars vara nära härdsmälta ibland. Mättnaden verkar hålla i sig längre (inte bara hos honom utan samtliga i familjen), även portionerna blir mindre. Godis- och glassuget (som var ett krav varje helg förut) verkar vara helt borta, en bit mörk choklad någon gång räcker gott.

Läste på din blogg det du skrev om att vissa barn skulle må bra av ett LCHF-hem, det kan jag verkligen skriva under på! Ska börja prata kost när jag träffar andra föräldrar till barn med diagnoser......:-)