Jag saxar ur Gunnar Lindgrens nyhetsbrev:
Slamspridning på odlingsmark
Vår odlingsmark/åkermark är vår viktigaste resurs och skall inte utsättas för okontrollerad förorening. Slam samlar effektivt upp alla kemiska ämnen som hamnar i reningsverken. Det är bara en bråkdel av slammets innehåll (lite fosfor samt organsikt material) som kan vara till nytta i odlingen. Slammet innehåller förutom rester av kemikalier, läkemedel, radioaktiva ämnen, smittämnen osv många kända och framförallt okända metaller. Metaller som tillförs åkermark kan som bekant inte brytas ner utan ackumuleras i marken. En del av metallerna samt andra föroreningar i slammet tas upp av grödorna som blir livsmedel, vilket innebär att vi får äta upp avfallet igen! Slamspridningen behöver åker men åkern behöver inte slammet. I ett långsiktigt/uthålligt perspektiv kan problemet inte lösas genom att "förbättra slamkvaliteten". Slammet har kanske förbättrats när det gäller kända ämnen, men det mesta som finns i slam analyseras aldrig och det kan ha tillkommit nya, okända ämnen vilket innebär att slammet kan ha blivit ännu sämre. En toxikologisk bedömning bör resultera i att det är bättre att koncentrera kemiska ämnen, smittämnen, läkemedel m m än att sprida detta avfall över större yta, vilket egentligen bara innebär att det tar längre tid innan all tillgänglig mark har förorenats så mycket att den inte längre duger till livsmedelproduktion.
Detta är skäl nog att avstå ifrån att lägga rötslam på åkermark - även om någon entreprenör betalar för att få använda åkern som soptipp.
Hur går spridningen till?
De krav på spårbarhet vid spridning av slam som anges i SNFS 1994:2 följs inte. Vidare används fel analysmetod av marken där slammet avses att spridas t ex har det förekommit att man använt 2M salpetersyra i stället för den i föreskrifterna föreskrivna metoden (SS 02 83 11) där 7M salpetersyra skall användas. Detta innebar att bara hälften av kadmiuminnehållet redovisades. I vissa fall, t ex vid anläggning av golfbana, har långt större mängder än som tillåts enligt SNFS 1994:2 lagts ut per hektar.
För att komma tillrätta med oegentligheter vid slamspridning borde anmälningsplikt vid spridning av slam införas i miljöbalken. Anmälningsplikten skall omfatta allt slam oavsett utspädningsgrad. Eftersom slam inte får inte användas till grödor avsedda för livsmedelsproduktion bör ett centralt register över alla fält som trots allt slamgödslas upprättas. Ett sådant register kan bidra till att uppnå spårbarhet avseende var slam spridits samt vart det tar vägen vidare i livsmedelskedjan.
Hälsningar
Ewa Björnberg
Miljöinspektör Lunds Kommun
