Doktor Dahlqvists blogg

Igår kväll var jag med på TV-debatt, i Argument på TV1, i Umeå. (Ca 40 min in i programmet)

Det var Ingmar Näslund viktop-kirurg, Oddny Lien, viktopad, Gunnar Johansson, professor på Folkhälsoinstitutet och jag.

Ingmar berättade om hur bra viktoperationer är, patienterna blir mycket friskare och lyckligare än om de inte opererats.
Oddny berättade om att operationen var det bästa som hänt henne.
Gunnar tyckte att det vore bättre med förebyggande åtgärder mot fetma. Han föreslog rullband framför datorn och promenerande sammanträden.
Jag föreslog lågkolhydratkost som förebyggande mot viktop-behov. De som inte klarar av att gå ner i vikt med LC kan kanske ha nytta av sockerberoendebehandling.
(Jag pratade med Bitten Jonsson igår. Hon berättade att hon har behandlat 2000 patienter, av dem har endast två blivit tvungna att genomgå viktop.)

Ingmar påstod att det inte finns evidens för lågkolhydratkost. Jag svarade att det finns rikligt med vetenskapliga studier i min bloggmarginal, men han sa att det inte fanns något av värde där.

Efteråt frågade jag honom om han inte tyckte att även försök med lågkolhydratkost borde rekommenderas innan operation blev aktuellt.
Han tyckte inte det - för det "finns inte evidens".

Av viktop dör en på 400 i samband med operationen, mångdubbelt fler får icke dödande komplikationer efter operationen.
Vi vet inte av någon person i världen som har dött av lågkolhydratkost.
Ändå tycker han, och sannolikt de flesta inom etablissemanget, att operation ska tillgripas - och inte alls lågkolhydratkost, varken före eller efter op.

Detta trots att det inte finns minsta tillstymmelse till evidens för fettsnål kost.

Jag fick ett mail med en insändare:

Hej!

Radioprogrammet StudioEtt, den 27/11 2007, fick mig att besöka Föreningen Balans´ hemsida. Radioprogrammet handlade om psykisk ohälsa och lyckopiller. Det var en slagsida mot positiv verkan av lyckopiller. Den negativa verkan av lyckopiller belystes inte i detta program. Själv är jag närstående och anhörig till några människor, såväl yngre som äldre, och har mest sett den negativa sidan av lyckopillrens verkan.

Mina erfarenheten från psykvården sträcker sig från ung till gammal. Jag är själv i 60-års ålder, inte alls patient, bara närstående och anhörig. Jag har sett så mycket elände under många år vad gäller läkemedel i allmänhet och psykläkemedel i synnerhet:

• Unga människor som tycker att "dom inte duger" och blir ordinerade antidepressiva, ibland på gott, ofta på ont.
• Människor som idag är medelålders och har ätit sig igenom Fass ett antal gånger.
• 40-talister som hamnar i klorna på Läkemedelsindustrin, med ordination kolesterolsänkare, betablockerare osv, sedan är kaskadförskrivningen ett faktum.
• Gamla människor på våra äldreboenden, 10-15 preparat dagligen. Yrsel med fallskador och ond bråd död samt en mängd andra biverkningar som innebär en gravt försämrad livskvalitet.

Läs gärna om hur Prozac introducerades i Sverige på http://www.lakemedelsvarlden.se/zino.aspx?articleID=11135 Det finns en blogg som tar upp samma saker http://blogg.passagen.se/millimetervagor/

Jag tänkte snarare slå ett slag för åtgärder av den fysiska ohälsan, som säkerligen följs av psykisk ohälsa. Vår dagliga kost påverkar oss varje dag. Många aktuella böcker handlar om vad vi äter, vad vi borde äta och vad vi inte borde äta. Några exempel: Dr Dahlqvists blogg; Fettskrämd; Den Hemlige kocken m fl.

Människor är såväl övernärda som undernärda och i båda fallen skapas ohälsa. Det är dock inte alltid vikten räknat i kilo upp eller ner som avgör hälsan.

Fysisk och psykisk hälsa hänger i allra högsta grad ihop med vad vi äter.
Ge den här kostmetoden en chans!
Läs på dr Annika Dahlqvists blogg om hennes kostprogram LCHF, alltså ät mera animaliskt fett! Smör är väl gott? Grädde är väl gott? Fet mjölk är väl gott? Feta ostar är väl gott?
http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika

Hälsningar
Sign: Anhörig/Närstående

Publicerad 2007-11-29

När man som insulinbehandlad diabetiker typ 2 bestämmer sig för att byta livsstil krävs planering.

Många diabetiker typ 2 är överviktiga, det tillhör naturalförloppet att lägga på sig ett antal kg när man startar med insulin.

Hur lång tid det tar innan man helt kan sluta med insulin, om man är diabetiker typ 2, beror på många faktorer. Hur mycket insulin av olika slag man tar och hur länge man varit diabetiker kan ha betydelse. Hur starkt motiverad man är och hur väl påläst man är betyder mycket på det psykologiska planet.

Att byta från dietistens och diabetessköterskans och Livsfarliga Verkets tallriksmodell till

LCHF innebär en del tankearbete men förmodligen finns det inga standardmetoder.

Jag vill berätta hur jag gjorde - och gör.

Det viktigaste rådet är:

Leta reda på Kolhydrater i Fokus på Internet

http://kolhydrater.ifokus.se/

På denna site kan man ställa frågor och man får garanterat massor med svar.

Börja med att registrera dig om du inte redan är medlem. Sedan skriver du ett inlägg och talar om hur det är. Jag tycker absolut du skall använda dig av de råd du får från Kolhydrater i Fokus´ medlemmar. Jag hade inte hittat dit innan jag ändrade livsstil. Därför blev det svårare än nödvändigt. Kamratstöd är viktigt och jag vet nog inget ställe på Internet där det finns fler vänliga och hjälpsamma människor än just på Kolhydrater i Fokus!!

Skriv t ex: Jag är diabetiker typ 2 sedan 8 år och vill nu börja med LCHF. Kan någon hjälpa mig att komma igång? Vad ska jag tänka på beträffande insulin och andra mediciner?

Du kommer att få svar som leder dig genom snårskogen av kostråd.

I maj 2003 fick jag diagnosen diabetes typ 2. Jag valsade mellan läkare, diabetessjuksköterska och dietist. Jag vidhöll att jag faktiskt åt som jag berättade, men ingen trodde mig.

Jag fick insulin från början. Jag lyckades hålla blodsockernivåerna så att mitt HbA1c låg omkring 6 %. Jag fick statiner, för det skulle man ha och jag fick blodtryckssänkande medicin, men den fick jag sluta med eftersom jag blev yr. Har alltid haft lågt blodtryck.

I mars 2004 flög vi till Sri Lanka och efter två dagar i värmen där fick jag sluta att ta insulin eftersom blodsockret blev för lågt trots att vi åt mängder med frukt. Efter en vecka hemma fick jag börja med insulin igen. Ingen kunde förklara varför jag hade normalt blodsocker under fyra veckor i tropikerna.

Men på grund av det vet jag att jag har en insulinproduktion som räcker - under vissa betingelser.

I mars 2006 under en resa till Egypten för att titta på en solförmörkelse fick jag plötsligt svår värk i musklerna. Vid hemkomsten fick jag utskrivet kortison och viktökningen eskalerade.

När jag i februari 2007 beslöt mig för att byta livsstil var det för att jag inte längre kände igen mig i spegeln.

Jag hade ända sedan 2003 varit medveten om att "lowcarb" på något sätt var förknippat med diabetes, men alltid fått svaret att det var ingenting att bry sig om. Min blodsockermätare hade ett system för att räkna kolhydrater men som sagt, inget att bry sig om.

24 februari när den främmande personen såg på mig i spegelglaset bestämde jag mig för att ta reda på vilka alternativ som fanns.

Jag hittade dr Bernsteins och Jonathan Christies hemsidor och redan samma kväll - och natt hade jag läst tillräckligt för att börja ändra mitt liv.

Jag stod på 2x20 enheter Lantus, långtidsverkande insulin, och 3x10 enheter Novo Rapid, snabbinsulin, per dag. Alltså totalt 70 enheter.

Dag 1. Jag tog bort allt Lantus.

Dag 2. Jag sänkte Novo Rapid från 10 enheter till 5 vid varje tillfälle.

Dag 3. Efter morgondosen 5 enheter Novo Rapid slutade jag totalt med insulin.

(Här hade Helena skickat bilder som visade kurvor på blodsockervärdena, men bloggen tog inte emot dem.

Bilderna finns på Kostdoktorn.se)

Ovanstående tre bilder visar blodsockret, överst, en vecka innan jag ändrade kost.

Andra bilden visar veckan då jag gick över till LCHF, ja, egentligen NCHF, nocarb-high fat.

Ser man noga efter på färger och datum märker man att det knappast fanns några värden över 7-8 efter skiftet.

Veckan efter skiftet, nedersta bilden visar bara 2 punkter över 7 mmol.

Man kan också se att antalet punkter med för låga värden är färre på den nedersta bilden.

Hur ser då min blodsockerkurva ut idag - 10 månader efter övergången till LCHF? Som den sett ut i mer än 6 månader. En svagt böljande sinuskurva som slår mellan 4,5 och 6,5. På mer än 6 månader har jag inte varit över 7,5 mmol. Därför vet jag att jag med stor säkerhet inte kommer att drabbas av det diabetiska naturalförloppet med alla dess följdsjukdomar

Efter några dagar hittade jag Annika Dahlqvists blogg  http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika och flera andra nyttiga sidor och slutade med statiner. Jag hade då förstått att värken jag haft berodde på statiner och prövade att ta bort kortisonet. Värken var borta.

Första månaden gick jag ner 7 kg. Sedan planade kurvan ut.

Vid årets slut hade jag minskat 30 kg.

Det viktigaste är att jag kunnat sluta med insulin, statiner och kortison.

Är då mitt sätt att dra ner på insulinet det enda sättet eller ens ett bra sätt?

Det allra viktigaste, när man som diabetiker typ 2 skall ändra livsstil till LCHF, är att med pedantisk noggrannhet kontrollera sitt blodsocker oftare än någonsin. Man måste bli, om man inte redan är det, en blodsockerfantast under ett par veckor.

Man måste tänka i förväg, ett bra tag. Man måste veta vad som är kolhydrater, vad som är protein och vad som är fett.

I Annikas blogg i högermarginalen finns alla de länkar du kan behöva och dr. Andreas Eenfeldt på  www.kostdoktorn.se är en lika viktig sida.

Du måste inse att det är ett livsviktigt beslut du fattar. Du står i begrepp att ta ett beslut som kommer att förändra ditt liv, förmodligen förlänga det men i allra högsta grad förbättra det. Kanske har du ett diabetesteam som inte har samma åsikt som du har om LCHF. Förbered dig på att de kan tänkas övertala dig att sluta och hota med hjärt -kärlsjukdomar om du äter animaliskt mättat fett, smör, vispgrädde.

Du kan då svara att det amerikanska diabetesförbundet numera anser att diabetiker typ 2 lika gärna kan äta lågkolhydratkost som lågkalorikost för att gå ner i vikt. Det primära för diabetesvård i Sverige, och i resten av världen, är nämligen att man ska gå ner i vikt. Så nu vill du gå ner i vikt genom att prova lågkolhydratkost. Då måste du själv vara medveten om ditt nya, lägre insulinbehov.

När du väl gått ner i vikt kan du ju tala om för dem att du inte längre behöver injicera insulin. Trots detta har du bra HbA1c och andra värden.

Det är en utmaning psykologiskt att stå ensam mot vården när man vill börja sitt nya liv med LCHF.

Då är det bra att kunna vända sig till Kolhydrater i Fokus och känna det kamratstöd som finns där och ta del av den samlade erfarenhet som medlemmarna har.

Är det egentligen intressant hur eller vad jag äter? Jag äter nästan inte några kolhydrater. Jag gör vissa undantag, ett halvt Cox Orange någon gång, en halv skiva fiberknäckebröd, gurka och tomater.

Jag har kokosfett i kaffe och te, och det går alldeles utmärkt för mig att använda det kokosfett som finns i silverpaketet.

Jag äter mycket ägg i alla de former. Jag äter fisk och räkor. Jag äter kött från nöt och fågel, sällan från svin. Jag äter ost och smör men dricker nästan aldrig mjölk.

Jag äter aldrig produkter från sädesslag - mer än den halva fiberskivan, inte bröd, potatis, ris eller spagetti.

Jag äter inte frukt -mer än ett halvt Cox Orange när längtan blir för stor.

Jag dricker inte juice eller andra söta drycker. Jag dricker oftast vårt underbara kranvatten.

Ibland festar jag på 1 hg hallon med vispgrädde.

080123 Mail från Helena. HbA1c är nu 4,8%, utan insulin - att jämföra med januari -07: 6,2%, med insulin.

Laura Dolson skriver i ett nyhetsbrev.

Det finns alltså signaler på att ADA (American Diabetes Association) kommer att öppna upp för individuella lösningar, inklusive lågkolhydratkost, för diabetiker, i sina kostråd för 2008. De ska komma i januari.
Man har sett att lågkolhydratkost inte tycks vara så farlig som man tidigare har befarat.

Karlshamnsstudien finns bland referenserna.

Mail från Guita:

"Kan inte se att Sjögrens syndrom finns med bland sjukdomar på 
hälsovinstlistan. Kanske ingen ännu har redovisat resultat. Jag har 
haft denna sjukdom under minst 10 år. Jag  äter nu LCHF men utan kött, i 
stället ägg, grädde, smör, ghee, linser, bönor m m. Tycker mig märka 
en förbättring men förstår att det kan ta lång tid innan jag blir 
frisk. Svår sjukdom som jag haft under lång tid kan säkert inte botas 
i en handvändning. Tror bästämt att jag kommer att lyckas. Mars månad 
skall jag kontrollera mina blodvärden igen och det skall bli 
intressant om min höga sänka och andra felaktigheter i blodet har 
förbättrats. Vid senaste kontrollen i september sa min läkare att 
någoting i blodet var lite bättre. Återkommer gärna med en positiv 
rapport nästa år."

Sjögrens syndrom är en reumatisk sjukdom med torra slemhinnor.
Maila mig om även du har noterat förbättring av Sjögrens syndrom av LCHF-kost.

Artikel i Allt om Barn

Föräldrar fettskrämda av maten på dagis i Länstidningen

Artikel i Expressen.

Det är bara de kemiskt tillverkade transfetterna, eller annat i de kemiskt tillverkade fetterna, margarinerna, som är farligt.

Prof Petersson nämner att också de omestrade fetterna, margainerna Becel, Milda, Lätta etc troligen är farliga för hälsan.

Min kommentar:
De omestrade margarinernas hälsoeffekter har vad jag vet aldrig studerats av etablissemanget. Tillverkarna har aldrig avkrävts studier som visar att de är ofarliga i jämförelse med smör. Livsmedelsverket och Konsumentverket tillåter att fabrikanterna går ut med reklam om att margarin är nyttigare än smör. Livsmedelsverket rekommenderar att vi äter margarin i stället för smör, helt utan vetenskapligt underlag för denna rekommendation.
Kvasivetenskap är vad myndighetena sysslar med, i kostfrågan.

Imorgon torsdag 29/11 på  TV1, Argument, kl 22-23, från Umeå, kommer jag att vara med i debatt om fetmaoperationer. Medverkar gör också Ingmar Näslund, ordförande i expertgruppen på Socialstyrelsen, som  föreslagit att fetmaoperationerna ska utökas till 10000 - 15000 per år i Sverige. Argumentet är att det inte finns någon annan viktnedgångsmetod som hjälper mot fetma.
BMI-gränsen för operation ska sänkas från 40 till 35.

På diskussionsforum för fetmaopererade har jag knappt sett någon enda som seriöst har provat lågkolhydratkost före operationsbeslut. Underförstått är att lågkolhydratkost är farligt för att man då måste öka på det mättade fett i kosten och det proppar igen kärlen i hjärtat. De har blivit avrådda av dietister och läkare från att prova lågkolhydratmetod.

Vi känner inte till någon som dött av lågkolhydratkost trots att det är miljontals i världen som äter så.
Senare års vetenskapliga studier visar att det inte är farligt för kärlen att äta mera animaliskt fett.
Av fetmaoperation dör 1 av 400. Många fler får operationskomplikationer. Hur många som får näringsbristproblem efter operation kommer att visa sig i framtiden.

Lågkolhydratmetod finns över huvud taget inte medtagen i SBU:s (Statens beredning för medicinsk utvärdering) utvärdering av viktnedgångsmetoder.

Lista på vetenskapliga studier, där många visar fördel av lågkolhydratmetod finns i min bloggmarginal. Dessa studier ignoreras av kostetablissemanget.
Cochrane Library, institutet för evidensbaserad medicin, har uttalat sig att lågkolhydrat är bättre än lågfett för viktnedgång.

Jag har mailat till SBU om att komplettera sin utvärdering med lågkolhydratmetoder. Jag fick ett svar att handläggaren skulle lägga fram förslaget till programkomittén, men sen har jag inte hört något mera.

Kanske funderar de på saken så länge.

Theresa Sandin, signaturen Fnyfiken på Kolhydrater iFokus har startat en ny sajt: Naturligt Matfett.

Hon kritiserar Livsmedelsverkets påbud att allt animaliskt matfett ska bannlysas från dagis och skola.

Artikel i Norrköpings Tidningar.

Synd bara att de har stavat Litsfeldts namn fel, och att de illustrerar artikeln med pizza och hamburgare = snabbmat = skräpmat.

Pizzafyllning och hamburgare behöver inte bli fel om man tillagar dem själv (och avstår från -botten och -bröd), men på snabbmatsrestaruranger blir det ofta både glutamat och fel fett = margariner och omega-6-oljor.

Jag håller ju inte heller med om att grönsaker ska bort ur kosten. Jag tvivlar också på att journalisten har förstått Litsfeldt helt rätt där.
Frukt avstår jag däremot hjärtligt från, den är nästan enbart en sockerlösning. Lämplig som lördagsgodis.

Nu har jag kommit hem från en vecka på Madeira.
Vi hade ett omväxlande väder: sol, moln och regn. Drygt 20 graders dagstemperatur. Det är den regniga säsongen där nu. Det är snabba väderväxlingar, molnen går mycket fort. Blomsterprakten är enorm. Naturen är dramatisk.

Vårt största intresse på Madeira är levadavandringar. Levador är små bevattningskanaler längs sluttningarna. Vid sidan av levadan finns en stig att gå på.
Levadavandring är en fantastisk möjlighet att komma ut i naturen på ett mycket enkelt sätt. En potentiell turistmagnet.

I huvudstaden Funchal är det en hög  personaltäthet inom turistnäringen. Många anställda på hotell och restauranger.
Levadorna är däremot ofta sorgligt dåligt preparerade för vandringar. De kan vara väldigt lättvandrade en lång bit, sedan kan det bli en mycket svårforcerad passage, eller stup på många meters höjd, utan räcke, vid sidan av stigen, som kan göra att mindre smidiga eller höjdrädda personer måste vända om. Dessa kan då bli avskräckta från att gå levada fler gånger.

Ibland är det rena soptippen vid sidan av levadan, uttjänta kylskåp, toastolar och madrasser, och mängder av soppåsar.

Om Madeira satsade mera på rustning och skräprensning av levadorna skulle utbytet bli ännu mycket större av vandringarna där än vad det är nu.

Det enda dramatiska som hände oss var när jag snubblade och ramlade ner från levadan. Det var en brant sluttning. Fallet stoppades upp av en taggig buske. Maken och jag rev oss blodiga på taggbusken under ansträngningarna att få upp mig på banan igen.

Om jag hade vägt tjugo kilo till, som jag gjorde för tre år sen, skulle vi inte ha lyckats få upp mig. Då skulle vi ha blivit tvungna att ringa efter hjälp, och det skulle ha känts pinsamt.

Nu har jag en gedigen mailskörd att läsa igenom, efter nio dagars frånvaro.

Artikel i DN idag.

Lipitor (kolesterolsänkare) visar möjligen en viss minskning av hjärtinfarktinsjuknandet, men ingen minskning av total åldersmatchad dödlighet. Detta visar att den kan öka risken för död i annan sjukdom, tex cancer. Är det värt världens högsta kostnad att få dö i cancer i stället för i hjärtinfarkt?

Kostomläggning till LCHF för alla sjuka har en potential att minska läkemedels- och sjukvårdskostnaderna till en bråkdel.
Finns det något intresse hos etablissemanget att forska på den hypotesen?
Deras finansiärer läkemedelsindustrin och livmedelsindustrin (kolhydrat- och margarinindustrin) har självklart inga incitament till en sådan förändring.