Anmälan till socialstyrelsen om otillbörlig stympning av barn

20 apr kl 14:46, 2006

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 58 Kommentarer | Permalink

Jag har nu skickat en anmälan till Socialstyrelsen om den otillbörliga stympningsverksamheten av barn på Huddinge sjukhus:

 

Vid Överviktsenheten för barn på Huddinge universitetssjukhus planeras ett projekt med magsäckskirurgi på överviktiga barn. Ledare för projektet är professor Claude Marcus.

 

Det är självklart att man vid planering av stympande kirurgi, särskilt på barn, måste först ha uteslutit all tänkbar ickekirurgisk behandling.

 

Det visar sig nu att man inte har provat metoden lågkolhydratkost.

Den innebär att man minimerar kolhydrater, dvs socker och stärkelse. Stärkelse ingår i födoämnen som spannmålsprodukter, potatis, ris och majs. I stället äter man mera animaliskt fett (Inte margarin och omega-6-ríka matoljor, de är giftiga).

Man minskar då det fettlagrande hormonet insulin i kroppen varpå viktnedgång sker.

Miljontals människor i västvärlden har gått ner i vikt bra på den kosten. Den är mest känd under namnet Atkins metod.

Det finns också ett flertal studier som visat att den har god effekt på vissa människor.

 

Enda anledningen till att inte prova den behandlingen är om den är farligare än kirurgi.

Jag har frågat professor Marcus om han bedömer att den är det. Han svarar att lågkolhydratmetoden inte är farlig, men osund.

Jag har bett honom att definiera beteckningen osund, och det vetenskapliga underlaget för det.

Den frågan har han inte svarat på.

 

Han uppger att lågkolhydratmetoden inte har bättre effekt än andra på lång sikt.

Det innebär att den, likaväl som andra metoder, har god effekt på åtminstone vissa människor

 

Jag bedömer att beteckningen osund inte kan på några villkor överväga den farlighet och den inskränkning av livskvaliteten som en magsäcksstympning på ett barn innebär.

Om så bara ett barn går ner i vikt på den metoden, slipper det barnet att bli stympat.

 

Den etiska kommittén har tydligen godkänt operationsprojektet.

Det är en oförlåtlig miss av den etiska kommittén att förbise att alla ickekirurgiska möjligheter inte är provade före operationsbeslut.

Det är en elementär regel vid stympande kirurgi att alla konservativa ofarliga metoder har provats innan.

 

Jag begär därför att Socialstyrelsen går in och stoppar projektet, och kräver att lågkolhydratkost provas före stympande magsäckskirurgi på barn.

 

Annika Dahlqvist

Distriktsläkare Njurunda

 

Det vore bra om ni bloggläsare tipsade alla tänkbara journalister, politiker etc, som skulle ha nytta av att veta om denna anmälan.

« Kommer vi att slippa... | Hem | Temakväll om Fetma i... »

Kommentarer:

Suveränt Annika En milstolpe! Med detta papper på sitt skrivbord måste socialstyrelsen ge nån typ av respons. Dom borde känna trycket att tänka till och ta ställning på det ena eller andra sättet..

Skrivet av Håkan den 20 april, 2006 kl. 16:13 #

Hur kan du kalla alla opererade stympade och vet du hur mycket livskvaliten har förändrats genom dessa operationer ??

Skrivet av 213.65.139.56 den 20 april, 2006 kl. 22:39 #

Jag vill starkt opponera mig emot din kommentar om att en Magsäcksoperation skulle inskränka på livskvallitén. Det känns som om du snarare uttrycker din känslor över detta istället för att bygga dina uttalanden på rena fakta. Jag har själv gjort en Gastric Bypass och kan inte påstå att min livskvallitet har sjunkit, tvärt om så har den ökat och det markant. Så här i efterhand när jag har alla fakta och även har provat på livet som oppererad under en period så kan jag säga att jag inte saknar något. Det jag vill äta det äter jag, men i rätt mängder, och på köpet går jag ner i vikt, och här kommer också en stor poäng med viktoperationer in, när jag väl har gått ner så är det inte lika lätt att gå upp igen. Mitt problem (som jag delar med många andra viktopererade) har aldrig varit att gå ner i vikt, mitt problem har varit att inte gå upp det jag har gått ner samt några extra kilon till för varje gång jag har testat nya metoder. Jag undrar därför hur din lösning ser ut på detta problem? För olika metoder lär det finnas även i fortsättningen och nya kommer att följa, men sedan då, när man har gått ner hur är det då tänkt att man skall behålla vikten och inte gå upp igen?

Skrivet av Viktopererad den 20 april, 2006 kl. 23:56 #

Viktopererad, Annikas kritik handlar om operationer av barn. Jag har läst Hanne Kjöllers nyutkomna bok och förstår att många som blivit operarade i vuxen ålder efter decenniers lidande fått ett nytt liv. Men jag tror inte att vi kan operera bort detta problem. Några kan bli hjälpta, men långtifrån alla.

Skrivet av Bosse den 21 april, 2006 kl. 01:14 #

Viktopererad, Jag har haft kontakt med flera som har gått upp i vikt igen efter magoperation. De har kvar det gamla hungersuget. Jag har också haft kontakt med flera som efter operationen upptäckt lågkolhydratmetodens fördelar, och säger att om de hade fått reda på det före operationen skulle de aldrig ha behövt opereras. En annan sak är att om lågkolhydratmetoden blev känd och accepterad av etablissemanget skulle många färre behöva komma i den situationen att operation skulle behövas. Som det nu är så utmålar professorer, dietister och hela samhällets kostinformationssystem, lågkolhydratmetoden som farlig för hälsan, utan att ha någon som helst vetenskaplig bakgrund för det. Tvärtom säger etablissemanget att vi ska äta litet fett och mycket kolhydrater, trots att det är det som startar och hela tiden förvärrar fetmaproblemet.

Skrivet av Annika den 21 april, 2006 kl. 07:34 #

Viktopererad, Du skriver: "Jag undrar därför hur din lösning ser ut på detta problem? För olika metoder lär det finnas även i fortsättningen och nya kommer att följa, men sedan då, när man har gått ner hur är det då tänkt att man skall behålla vikten och inte gå upp igen?" Hela den här bloggen handlar ju om detta! Man skall alltså inte banta, därför att bantning sänker omsättningen och när man slutar banta går man upp igen. I stället ska man äta en för människan naturlig kost, låg på kolhydrater och hög på fett. Då startar fettförbränningen och så länge man fortsätter på detta sätt, går man inte upp i vikt igen. Ett betydligt hälsosammare recept än operation! Sten Sture Skaldeman har gjort det, Lars-Erik Litsfeldt har gjort det, jag har själv gjort det och en växande skara människor gör det. Gå in på Sten Stures och Lars-Eriks hemsidor ( adresser i bloggkanten ) beställ deras böcker och läs. Om du sedan är riktigt ärlig mot dig själv, blir du nog förbannad över att du inte fick den informationen från sjukvården!

Skrivet av Frank Nilsson den 21 april, 2006 kl. 07:55 #

Jag är också viktopererad. Jag vill definitivt hävda att operationen inskränker på livskvaliteten och det för alla opererade. Med det har jag inte sagt att du inte känner att din livskvalitet har ökat markant. Men det beror helt på vad du jämför med. Jag var själv överlycklig över mina första 15kg efter operationen. Om vi istället (för att operera oss) hade fått hjälp av dietister/experter som talat om för oss hur vi skulle äta lågkolhydrat/högfettskost så hade vår livskvalité varit naturlig, och inte något vi får för att "operationen i alla fall är bättre än att vara så tjocka som vi var förut". Dessutom är det så mycket mer som följer i dess spår. Många former av olika sjukdomar försvinner eller förbättras avsevärt, så fort man drar ned radikalt på kolhydrater (och/eller ökar på med mättade fetter, vet själv inte ännu vilket som är det viktigaste av dem). Jag är övertygad om att med experthjälp så kan man få ALLA överviktiga människor normalviktiga och minst 80-90% att hålla vikten med hjälp av denna kost. (Det är mina egna, högst teoretiska gissningar). Det är oerhört mycket bättre än något annat sätt att äta. På 10 års sikt ger en operation någonstans mellan 10-15% viktminskning. Det är inte särskilt bra det heller, men bättre än all "tallriksmodells-bantning". Och operation är det bästa sättet enligt våra s.k. experter. Jag har läst årsrapporter från Huddinge Sjukhus överviktsenhet från 2004 och 2005 (tror jag). De säger inte ett ord om att ens testa detta sätt på sina patienter. De pratar bara om att försöka komma ut mer med informationen om tallriksmodeller och motion. Det borde vara brottsligt. Vad som fascinerar mig är oviljan från experterna att ens försöka läsa på om det. De uttalanden de gör i pressen visar ju med all önskvärd tydlighet att de faktiskt inte har en aning om vad det här är. Då man ser och läser allting som händer med kroppen då man äter lågkolhydrat/högfettskost tror jag de flesta människor inser att det är som gjort för oss. Så jag är förbannad -riktigt förbannad- att de inte ens talade om att det här fanns så jag åtminstone fick pröva själv om de nu inte kunde ge mig experthjälp med det.

Skrivet av MatsF den 21 april, 2006 kl. 08:35 #

Övervikt, oavsett om det är hos barn eller vuxna, är bara ett symtom på något annat. Man botar inte symtomet med en operation. Orsaken till det finns kvar efter operationen. Det handlar om att ta itu med sitt eget liv och finna orsaken till att jag äter så stora mängder, att det blir en hälsorisk för mig själv. Föräldrar som sedan tillåter sina barn att bli överviktiga, anser jag, gör sig skyldiga till "barnmisshandel". De "ger" barnen förutsättningar att utveckla diabetes, hjärt/kärlsjukdomar mm. Ta och utbilda familjerna istället i "konsten att äta rätt". Något som de själva och samhället tjänar på.

Skrivet av Monica den 21 april, 2006 kl. 09:32 #

Monica, vad menar du med att "äta rätt"? Jag blir lite fundersam eftersom du samtidigt skriver om att man ska ta tag i sitt liv och finna orsaken till att man äter "så stora mängder". Äter man rätt, dvs. SSS-kost, blir mängden mat ointressant. Viktmekanismen fungerar som den ska när kroppen slipper en massa kolhydrater och detta leder bl.a. till att kroppen bestämmer, via hungern, hur mycket man äter. Stoppar man däremot i sig kolhydrater går sockersuget igång och då spelar det ingen roll hur mycket man sitter och analyserar sitt liv, då styr kemin och den skriker SOCKER!

Skrivet av Kattmoster den 21 april, 2006 kl. 10:21 #

Det är just det man gör, Monica. Man utbildar familjerna, så att barnen får äta "rätt". Dvs fel! Man tjatar tallriksmodell och lågfett, och det är ju detta som de blir feta och sjuka av! Inga föräldrar tillåter barnen att bli feta, utan man vänder sig till experterna för att få hjälp, varpå barnet blir fetare och fetare!

Skrivet av Lena den 21 april, 2006 kl. 10:25 #

Bäste Bosse Inte heller jag är av åsikten att man kan operera bort fetmaproblemet. Men däremot så bör man vara medveten om våra olikheter samt vara öppen för att alla inte fungerar på samma sätt. Jag tror inte att det bara finns EN enda lösning eller en enda metod, utan jag tror att det måste komma fram många olika lösningar som passa för många olika människor och där är operation en av dem. Att operationen inte är någon quickfix bör man vara väl medveten om. Operationen ensam kommer således aldrig att göra jobbet åt dig, utan det krävs fortfarande massor av dig som person. För mig personligen var det den enda vägen att gå eftersom den gav mig det jag behövde och som jag inte kunde få på något annat sätt, varken av metoder eller dieter. Operationen stoppade mig från att överäta. Denna lilla parantes är det många som missar när de propagerar för olika metoder och dieter, eller att det bara är att göra si eller äta så. För vad i denna metod stoppar mina tankar eller hindrar mig från att överäta? Vad i denna metod hindrar mig från att äta andra saker när jag blir sugen på det? Och då menar jag verkligen vad jag frågar för detta behovet är lika starkt rotat som det är för andra missbrukare. Så återigen då är svaret inte entydigt, och denna metod som Annika propagerar för är säkerligen kanonbra för många (mina hundar fungerar den exempelvis väldigt bra på kan jag tala om), men jag tror definitivt inte att det är en metod för alla.

Skrivet av Viktopererad den 21 april, 2006 kl. 12:03 #

Bäste Annika Jag håller med dig om att man inte kan lösa fetmaproblemet med dieter. Dieter fixar inte problemet eftersom när man går av dieten så uppstår samma problem. Men som jag skrev till Bosse så bör man även vara medveten om att en metod räddar inte alla. För att komma runt fetmaproblemet så måste det finnas många olika metoder som passar till många olika människor och deras problem. Din metod är säkerligen väl fungerande, jag säger ingenting om den saken. Men för mig hade det inte fungerat, för jag behövde mer än en förändring av kosten. Nog sagt om det från mig. De jag däremot opponerar mig emot är att du går ut med rena faktafel och fåniga uttryck (som att vi skulle vara stympade) för att få det att låta så mycket värre än vad det är. Och ovanpå detta så skriver du ENDAST om de negativa effekterna av en operation (vilket absolut finns) men inte ett ljud om det som faktiskt är positivt, det vill säga alla dem vars liv har förändrats drastiskt efter att de har tappat mellan 40-150 kg (och ibland mer än så) och som mår kanonbra idag, och där riskerna för att de utan operationen skulle ha dött i sviterna av sin övervikt. Dessa personer viftas bort som om de endast vore ett fåtal, när det tvärt om är övervägande många som är nöjda. Lite jämnvikt i debatten kan aldrig skada.

Skrivet av Viktoperad den 21 april, 2006 kl. 12:27 #

Bästa Viktopererad, Jag respekterar din åsikter om detta och så länge du mår bra efter din operation är allt gott och väl. Kritiken handlar här huvudsakligen om projektet att operera barn. Vad jag vet finns ingen vetenskaplig evidens när det gäller barnoperationer. Underlaget är för litet. Det är rena experimentverkstaden! Ur etisk synpunkt är reglerna när det gäller experiment med barn mycket strängare än när det gäller vuxna. Hur etikkommittén resonerat när de godkänt detta experiment vet jag ännu inte. Några kommentarer här ovan visar att magoperationer dels inte varit särskilt framgångsrika på lång sikt. MatsF kritiserar också att han inte informerades om lågkh/högfettsalternativet. Jag tror inte att de överviktiga barn som nu ska läggas på operationsbordet heller fått information om detta. Av det enkla skälet att fetmaforskarna, dietisterna och emineneserna är okunniga och ointresserade. Däri ligger det verkligt skandalösa. Man fortsätter att ge sjukdomsgenererande kostråd och när de inte hjälper, vilket de sällan gör, tar man fram skalpellen.

Skrivet av Bosse den 21 april, 2006 kl. 13:13 #

Bra att Du reagarerar. Jag har en dotter som är gravt överviktig och har diabetes typ 2. Hon har på ganska kort tid gått ner ca 20 kilo och hennes blodsockervärlden har gått ner rejält. Detta pga lågkolhydratkosten, hon äter efter dina kostråd och det fungerar utmärkt. Hon är så lycklig. Ett tag var det tal om magoperation men det var en klok läkare som avrådde pga massa möjliga komplikationer. Dottern är glad att det inte blev någon operation den gången. Hoppas att din anmälan ger resultat. Mervi

Skrivet av Mervi den 21 april, 2006 kl. 14:29 #

Bosse igen Nu är det inte helt okänt att Annikas åsikter angående viktoperationer gäller BÅDE vuxna och barn så därför valde jag att kommentera generellt. Vad gäller ditt referererande till MatsF´s åsikter så tycker jag nog att man som vuxen har ett eget ansvar att se till att informera sig om vilka dieter som finns, innan man väljer en operation. Det vore löjligt om doktorerna skulle tvingas rekommendera alla dieter som finns för att ha ryggen fri eller minmimera risken att patienden skall ångra operationen. Och om du inte håller med om detta så frågar jag mig snabbt vart du anser att doktorn skall dra gränsen? Varför skulle det räcka med att endast infomera om Atkins, när det finns massvis med människor som inte går ner av denna metod. Skall doktorerna då även tvingas informera om Mandarin-dieten, Deepak Chopra-dieten, flygvärdinne-dieten, GI-dieten, Herbalife, Montignacs-dieten, Stenålders-dieten, blodgrupps-dieten, viktväktarna, The Zone-dieten, Nutrilette-dieten, South beach-dieten, vegan-dieten, Dr Phil-dieten, vegeterian-dieten, äppelcidervinäger-dieten, Ketogen-dieten, Nötdieten och så vidare i all oändlighet, för att ha ryggen fri? Eller menar du att man skall särbehandla vissa dieter och utelämna andra, när det troligtvis finns lika många människor som har gått ner av exempelvis GI-dieten som av dem som gått ner med Atkins? Beträffande MatsF´s långsiktiga siffror så köper jag dem inte rakt av, utan jag avvakta hans källa först så det avstår jag att kommentera. Eftersom det inte finns någon forskningsstudier kring detta med viktoperationer och ungdomar (för vad jag minns så finns det inga barn med i studien) idag, hur menar du då att vi skall få veta hur det fungerar om vi aldrig tar reda på det? Vill också påpeka att jag själv är kluven inför viktoperationer på ungdomar. Jag tror dock inte speciellt mycket på dieter, utan snarare på viktgrupper där de träffas flera gånger i veckan och stöttar varandra samt jobbar på och pratar kring problemet. Allra helst så skall hela familjen invollveras och inte bara barnet. Men i de fall där övervikten är grav och personen far mycket illa både fysiskt och psykiskt så bör det finnas en möjlighet att få välja en operation. Till detta så bör man även ge extra mycket stöd och uppföljning efter operationen.

Skrivet av 213.66.7.238 den 21 april, 2006 kl. 14:32 #

Om jag är rätt informerad så går skiljelinjen mellan två dieter: lågkalori-lågfett och lågkolhydrat-högfett. Proeblemet är att läkarna bara informerar och uppmuntrar till den ena, vilken vet vi. Och den fungerar inte, för många. Är det då så provocerande att man tycker att överviktigta (även vuxna) kunde få råd och info om den andra - som uppenbarligen fungerar för många men som inte ens övervägs av de som Annika kallar etablissemanget?

Skrivet av anna den 21 april, 2006 kl. 15:09 #

Vill bara berätta att du är omtalad! Var på min praktik på Sundets VC idag, och vågade sticka ut hakan och berätta om min lowcarb diet - som emot togs med stort intresse och "alla" var överens om att lightprodukter är ett gissel och att man ska äta så naturligt som möjligt. Ett steg på väg mot rätt tänk tycker jag. Så berättade de att de läst din artikel och att de håller med om att man ska göra precis allt innan man lägger ett barn under kniven. Jag förväntar mig en hel del frågor kring det jag äter till veckan, har satt många hjärnor i gungning där uppe känner jag:)

Skrivet av Monika den 21 april, 2006 kl. 15:45 #

Lightprodukter är ett eget kapitel, mar ersätter naturligt fett med massa kemisk sörja och lanserar det som "det nyttiga alternativet"... LOL Nyttiga och nyttiga, titta på fetmaparadoxen om tidpunkten då nyckelhålet introducerades och när fetman exploderade... Hint hint - det är i stort sett samma kurva! //Zac

Skrivet av Zac den 21 april, 2006 kl. 15:59 #

Monika, Ligger Sundets VC i Härnösand? Det är i så fall inte så långt borta för mig. Bjud dit mig på en föreläsning! mvh Frank

Skrivet av Frank Nilsson den 21 april, 2006 kl. 16:00 #

Viktopererad och anonym, Jag tycker att viktoperationer på vuxna kan ske, men man bör innan operationsbeslut ställa krav på att vederbörande även ska ha provat strikt lågkolhydratkost, utan framgång. De bör också i så fall ha genomgått behandling mot sockerberoende hos Bitten Jonsson i Hudiksvall. Först därefter kan viktop bli aktuell, alltså i absolut sista hand, liksom för all annan stympande kirurgi. Du skriver att den överviktige själv ska ta reda på vilka kostalternativ det finns. Det fruktansvärda är ju att om en operationskandidat idag skulle fråga om lågkolhydratmetoden skulle etablissemagnets företrädare sannolikt avråda, under förevändning att den är skadlig, och sedan sätta upp patienten för operation. Anonym räknar upp alla dieter. LC/HF är inte en i raden av alla dieter utan det är BOTEN mot skadan som har orsakats av lågfett/högkolhydrat-rekommendationen.

Skrivet av Annika den 21 april, 2006 kl. 16:26 #

Såg just att magsäcksopererade Diego Maradona förts akut till sjukhus med en svår infektion som troligen härrör från hans operativa ingrepp. Han har ju fram tills nu verkat vara ett lyckat exempel på magstympning..

Skrivet av Håkan den 21 april, 2006 kl. 17:16 #

Sisst jag kollade så var det inte lungorna och hjärtat som han opererade utan magen. Man kan faktiskt bli sjuk av andra anledningar när man har opererat sig. *himlar med ögonen och ger upp denna oseriösa sida där allt endast handlar om spekulationer i stället för fakta*

Skrivet av 213.66.7.238 den 21 april, 2006 kl. 21:55 #

Anonym! Det är alla fritt att kommentera här. Det är därför du som anonym kan ge uttryck för dina åsikter. Men ha rimliga förväntningar på andras kommentarer. På ett offentligt forum får man räkna med att lite felaktigheter, dumheter och rena förtal förekommer. Det som inte är sant skall naturligtvis bemötas men det är inte en anledning att dumförklara alla deltagarna.

Skrivet av Roland den 22 april, 2006 kl. 00:14 #

Om det nu var den anonymiserade signaturen Viktopererad som ovan fortsatte debatten med mig vet jag inte. Men jag vill ändå säga följande. Annika, och även jag (se min blogg där jag diskuterar idén med magoperationer) är generellt kritiska till kirurgiska lösningar om probem kan lösas på annat sätt. Särskilt restriktiv bör man vara när det gäller barn. Av de dieter du nämner är det många som bygger på idén att hålla nere på sockerkedjorna. Detta i motsats till tallriksmodellen och de officiösa sjukdomsgenererande kostråden från de så kalla experterna som lägger tonvikten vid ett fortsatt högt intag av sockerkedjor, som driver hungern och leder till upplevelse av svält, vilket det faktiskt också är. Jag anser att du försöker blanda bort korten genom att konstruera gränsdragningsproblem. Det finns EN stark opinion, väl dokumenterad och väl underbyggd, som kräver att lågkh/högfettsdiet testas innan kirugen kallas in. Det finns åtskilliga personer som kan vittna om, ja som till och med har satt sig ner och skrivit böcker om sin egen resa. De har gjort tvärtemot vad doktorn och dietisterna sagt åt den och blivit friska! Det kräver närmast en ofattbar integritet och en väldig egen drive för gå emot auktoriteterna. Särskilt upprörande är att läkare, forskare och dietister kritiserar att folk blir friska. Det säger mer om eminensernas enfaldighet! Just det faktum att det är tunnsått med studier på barn kräver extra varsamhet av de skäl jag tidigare nämnt. Om den etiska kommittén struntat i detta, och tillmötesgått experimentglada kirurger och illa pålästa fetmaforskare, bör samtliga sättas i karantän. Jag inbillar mig inte att Socialstyrelsen kommer att ingripa, den är i huvudsak till för att försvara sitt eget och eminensernas tolkningsföreträde. Problemet som jag uppfattar det är att expertisen är döv för att testa andra modeller. Det är mycket förstås roligare att operera folk och kirurgen intar en tätposition i den medicinska hierarkins näringskedja. Fetmaforskaren som ligger på välförtjänt nedflyttningsplats i denna hierarki ser här chansen att få sola sig strålglansen från den heroiske kirurgens skalpell. Sen delar jag din synpunkt att gruppbehandling är bättre eftersom den gruppdynamik som kan uppstå i sig ökar förändringsbenägenheten. Men - om det som lärs ut till gruppen ändå är uppåt väggarna leder detta till att hela gruppen blir kvar i sitt metabola helvete. Tänk också på att du som väljer att vara anonym automatiskt blir mindre trovärdig. Det är ett fritt val, men så är det.

Skrivet av Bosse den 22 april, 2006 kl. 02:35 #

Appropå dietister... http://www.dietist.se/kolhydrattabeller.htm ---- "Användandet av kolhydrattabeller är ett effektivt sätt att kontrollera och lära dig balansera hur mycket kolhydrater du får i dig. En vanlig orsak till övervikt är just ett högt intag av kolhydrater. Snabba kolhydrater ger svårkontrollerade och häftiga svängningar i blodsockernivå, vilket tvingar kroppen att tillverka mer insulin." ---- Sent ska en syndare vakna ;-)

Skrivet av 212.181.214.101 den 22 april, 2006 kl. 06:02 #

Det kommer ett program i TV i kväll angående fettma. Där skall professor Claude Marcus delta. Kommer att bli intressant vad han kommer med? Mervi

Skrivet av Mervi den 22 april, 2006 kl. 09:40 #

Programmet som är på tv2 ikväll?

Skrivet av Åsnan den 22 april, 2006 kl. 10:52 #

Annika, kanske är det här för mycket off-topic, hoppas att du kan svara i alla fall. Har försökt att följa Atkins länge. Högst 20 g kolhydrat. Läst Litsfeldt och sedan Skaldeman. Det ser ut om om de som följer den senares kostråd når stora framgångar i sin viktminskning. Till skillnad från många av oss andra som ätit mer fritt, inte bara grishals med kryddsmör och liknande rätter. Själv går jag inte ned alls längre. Vad säger du om SSS-kosten som hans efterföljare kallar den? Den stora fördelen med lågkolhydrat jämfört med traditionell bantning tycker jag är att man blir mätt samt att den är matbejakande - man får äta mycket som är gott t ex grädde, ost, smör, creme frache till maten. Basen är ju ändå fett och protein. Om alternativet till lågkalori är dessa fettstinna köttbitar (och inget till) tror jag att jag får återgå till lågkalori - som visserligen inte funkade heller. Rådvill! Osäker!! Snart lite desperat!!

Skrivet av anna den 22 april, 2006 kl. 11:03 #

Tips om bra krönika av Hanne Kjöller i dagens DN apropå SVT:s temakväll om fetma och övervikt.

Skrivet av anna den 22 april, 2006 kl. 11:05 #

Bosse Självklart var det jag som var anonym i det längre svaret till dig (tyckte att det syntes ganska så väl). Det var dock inget medvetet val utan när jag väl hade skrivit mitt svar så glömde jag att fylla i mitt nick. Ber om ursäkt för detta. Jag har aldrig påstått att dieter eller lightprodukter är ett bra alternativ. Faktum är att jag numer förkastar dem alla. Som viktopererad så har jag helt slutat banta och äter det jag vill ha och och det kroppen behöver. En sak jag undrar över är varför du och andra undviker min fråga? Beror det på att du/ni aldrig har varit gravt överviktiga själva och därför inte förstår innebörden? Eller vad beror det på? Visst är min vikt mitt ansvar och visst kan jag ändra min mathållning (även om det egentligen aldrig har varit något fel på den utan på det andra jag åt). Men att gå ner 50-200 kg är inget som sker på några månader, utan det innebär att jag för all framtid skall avhålla mig från det som jag åtrår mest. Så hur menar du att Atkins hjälper mig och andra (för jag är långt ifrån unik) att inte föräta mig på sådant som inte är bra för mig och finns tillgängligt 24/7? Vem/vad hindrar mig från återfall bara för att jag ändrar min mathållning? Inser du vilka krafter som ligger bakom detta och hur svårt det faktiskt är att bryta dem? Inser du att de oftast är detta som stjälper en överviktig, därför att han eller hon inte orkar/klara av att stå emot sitt begär? Jag säger inte att en viktoperation är svaret för alla människor, men när man väl når fram till ett beslut om en operation så finns det oftast en väldigt god anledning till det. Den handlar om att man behöver det verktyg jag pratar om ovanför. Man behöver något som hindrar en från att föräta sig eller att allt för lätt lägga på sig när man väl nått fram till sin målvikt. Visst kan du gå upp igen, men inte i den fart som du hade tidigare, och att nå tillbaka till sin gamla övervikt är det nog ganska få som gör. Jag tror inte för ett ögonblick på den statistik som MatsF presenterade här ovanför. Är övertygad om att den är gripen ur luften som väldigt mycket annat verkar vara här. Men jag avvaktar att kommentera det vidare tills hans svar på källan dyker upp.

Skrivet av Viktopererad den 22 april, 2006 kl. 13:15 #

Viktopererad, du undrar över hur man ska undvika att gå upp igen utan att för den skull avstå från att äta det man åtrår mest. Jag är fortfarande gravt överviktig men är på väg ner med god fart genom att äta SSS-kost, alltså inte Atkins. SSS-kost är inte en bantningsdiet utan ett helt nytt sätt att äta. Man äter det kroppen är skapt för och går på köpet ner till sin normalvikt. Det som händer när man äter på detta sätt är att det tidigare sockersuget (dvs. suget efter kolhydrater) försvinner. Ingen av de otaliga bantningsmetoder jag kämpat med har tagit bort sockersuget. Alla som lidit av sockersug vet att detta är praktiskt taget omöjligt att stå emot. Självklart går man då upp i vikt igen. Svaret på din fråga är alltså: Med SSS-kost kan man äta det man åtrår mest av allt för man kommer helt enkelt inte längre att åtrå det som gör att man går upp i vikt. Vill du läsa mer om detta kan du göra det här: www.skaldeman.se

Skrivet av Kattmoster den 22 april, 2006 kl. 13:30 #

Viktopererad! Jag förstår att det är svårt att inse VARFÖR just lågkolhydratkost skulle hjälpa överviktiga människor att inte åter gå upp i vikt när de sen gått ner. Jag har själv varit en enorm skeptiker till detta sätt att tänka, och trodde aldrig i mitt liv att jag skulle börja äta lågkolhydratkost. Viktväktare in i själen, har alltid varit mina slagord. Och precis som alla andra så har jag ofta frossat i socker/fett/flott/kolhydrater i allmänhet. Det är som att trycka på en knapp, det går helt enkelt inte att styra. Och jag förstår alla som jojo-bantar, för det är INTE lätt att kontrollera såna sug, speciellt inte om man är sockerberoende/matmissbrukare. MEN det är ju här LC-kosten kommer in! Äter man såhär, så FINNS det i stort sett inga fallgropar. Allt som du åtrår nu, i form av kolhydrater och socker, kommer du inte att åtrå med en sån här kost. JAg själv har varit pastaälskare, klyftpotatisälskare, pommesälskare, chokladälskare, godisälskare, you name it, ALLTID. Men det finns inte en tanke på dessa produkter när jag äter en bra kost (läs: lågkolhydratkost). DÄRFÖR bör denna kost rekommenderas till gravt överviktiga barn innan de läggs under skalpellen. Som du säger, det är en sista utväg med operation, men färre människor skulle garanterat slippa opereras. Jag förstår att det inte känns kul att försöka tala med en vägg, gällande det här ämnet. Men faktum är att man inte kan veta hur man fungerar på en lågkolhydratkost, när man aldrig provat. Så enkelt är det. Man kan avfärda det allt man vill, men regeln funkar så. Likadant kan en ickeöverviktig aldrig känna vad en gravt överviktig person känner, så är det också. Men jag lovar dig att jag har känt den ångest, självförnedring, ovärdighet, trötthet, smärta, ja allt vad vi överviktiga känner. Nu handlar inte det här om att försöka övertala någon om vilken sorts kost som är bäst, utan om att barn ska slippa opereras för sin övervikt. Och som Annika säger, även om lågkolhydratkosten bara skulle hjälpa ett enda barn - så är det ändå ett barn som blir hjälpt.

Skrivet av pethra den 22 april, 2006 kl. 14:54 #

Viktopererad, Jag kom just ihåg, att för kanske 5 år sen, kände jag mig så desperat i fråga om min övervikt att jag skrev till en kompis som är kirurg och frågade om möjligheten att få en magoperation. Hon svarade då att jag inte var tillräckligt fet för att få operation. Jag lekte då med tanken att äta så mycket jag ville och gå upp i vikt så att jag blev kvalificerad för operation. Det gjorde jag ju ändå inte, och det är jag glad för idag, när jag har kommit på en metod att gå ner till normal vikt och bli frisk, utan att vara hungrig en sekund.

Skrivet av Annika den 22 april, 2006 kl. 18:21 #

Att vara skeptisk är väl bra.. men är man både skeptisk och intresserad av banta/lindra diabetes/må bra så finns ju hur mycket som helst att läsa om lågkolhydratskost/högfettskost med referenser till alla möjliga undersökningar. En bra början är ju att följa länkarna i högermarginalen t.ex.

Skrivet av MiK den 22 april, 2006 kl. 19:50 #

Annika Jag vet inte vart du vill komma med ditt sista inlägg. Att du fick nej till op för att du vägde för lite låter väl väldigt bra och visar att läkaren gjorde sitt jobb. Jag tänkte fråga och se om jag kunde få ett ärligt svar tillbaka. Jag opererades för ca fyra månader sedan och har sedan dess gått ner lite drygt 40 kg. Jag har förutom dessa 40 kg, drygt 25 kg kvar att gå ner. Innan operationen så medicinerades jag för min diabetes och jag hade hjärtarytmier, högt blodtryck och begynnande kärlkramp. Mina knän och min rygg orkade inte längre bära upp min kropp och jag satt för det mesta helt isolerad i mitt hem. I dag mår jag kanonbra och är ute och går hur mycket som helst, blodtrycket har sjunkit markant, arytmierna är borta och jag är också botad från min diabetes och behöver inte längre några mediciner. Kärlkrampen är bättre (men inte helt ok ännu eftersom det tar lite längre tid att få ordning på) och mina värden är kanonfina förutom möjligen en liten järnbrist som jag har fått tillskott för. På köpet är jag dessutom helt fri från mitt sockerberoende och jag äter den mat som min kropp behöver och ibland kan jag ta några godisbitar eller några nävar popkorn Min fråga som följer är: Säg att jag inte hade vågat fatta beslutet om en operation och istället valt det alternativ som du förespråkar för att gå ner mina 65 kg, hur långt hade jag då hunnit på 4 månader? Hur många kilon hade jag tappat? Hade min diabetes försvunnit? Hade mina hjärtproblem hunnit försvinna. Hade jag kommit ur min isolering? Jag vet redan svaren och det tror jag att du gör du också och DÄRFÖR undrar jag hur du kan förespråka en diet för gravt överviktiga människor när de i princip riskerar sina liv innan de kommer ned till en hälsosam vikt igen? Min gissning är att det tar år att gå ner den vikt jag hade då, och hur många hinner dö på vägen? Om man faktiskt kollade upp detta så gissar jag på att dödstalet är långt mycket högre än den lilla procent som dör av komplikationer av operationen. Slutligen då så skulle det även vara uppskattat om du la av med det löjliga pratet om stympning. Jag har alla mina inre organ kvar och så är det med de flesta av de operationsmetoder som används i dag, så det är ju bara fånigt att ta till med sådana ord, eftersom det är så uppenbart att du söker uppmärksamhet med det.

Skrivet av Viktopererad den 22 april, 2006 kl. 23:55 #

Det som jag ser är den stora poängen med din anmälan av operationer på feta barn och ungdomar är just det att man inte kan ha prövat allt för att hjälpa barnen/ungdomarna med sin fetma. Du påpekar att man inte provat lågkolhydratmetoden/er, man har inte heller prövat inläggningsvård. Det finns säkert ytterligare ett antal metoder som skulle kunna vara värda att prövas innan man tillgriper operation som garanterat ger livslång påverkan på kroppen, men inte garanterat livslång normalvikt. Såvtt jag vet och förstår finns det två anledningar till att man tillgriper operationer: 1. Samhället köper sig fritt från sitt ansvar att erbjuda andra behandlingsmetoder för fetma. 2. Fetmaforskningen är oerhört intresserad av att se hur fetmaoperationer påverkar barn. Barnen används enligt min åsikt som försökspersoner för att testa något som faktiskt inte är en särskilt välprövad metod. Särskilt inte på barn! Jag anser att operation är en metod som ska användas resriktivt och endast i yttersta nödfall för dem som verkligen behöver den. Tyvärr så regleras vad som är "yttersta nödfall" av vad samhället är villigt att betala för. Det ska bli intressant att se vad som händer med din anmälan, men jag tro, med till sannolikhet gränsande visshet att du kommer få den avslagen. Med vänliga hälsningar och tack för att du gjort anmälan, Lars Åhman, f.d. ordförande för Överviktigas Riksförbund.

Skrivet av Lars Åhman den 23 april, 2006 kl. 01:08 #

Viktopererad: Det är faktiskt inte svårt att förstå att du i det läge du befann dig valde att operera dig. Hade Annika varit lite fetare hade kanske hon också varit opererad vid här laget!? Det måste vara fantastiskt att få en sådan hjälp - efter att du säkert under många år förgäves kämpat med vikten och haft ett helvete. Förmodligen skulle jag - och många med mig - gjort precis likadant. När man tycker att man försökt precis allt utan resultat så kommer man till en punkt då man ger upp, inte orkar börja med nya dieter igen, nya piller etc. Men du är vuxen, har ett eget ansvar för din kropp, och kan själv välja. Här talar vi om barn som ska opereras! Och nu vet vi att det finns en kostregim som har givit goda resultat för många människor som lidit av fetma(men inte alla!). Och de vetenskapliga bevisen börjar hopa sig alltmer, likaså de personliga vittnesmålen. Därför måste barn som lider av fetma (och deras föräldrar) ges en chans att under en längre tid prova lågkolhydratkost innan man börjar operera dem. Den österrikiske läkaren Dr Lutz (nu 93 år) har 40 års klinisk erfarenhet av lågkolhydratkost och har av allt att döma med framgång behandlat åtskilliga sjukdomar, bl.a. barnfetma. I sin bok "Life without bread" redovisar han även exempel. Han menar t.o.m. att det går lättare för barn än vuxna att gå ner i vikt på denna kost. Så, att du väljer att operera dig är i mina ögon fullt förståeligt. Men barn som lider av fetma måste faktiskt ges en chans att bli av med sin övervikt på ett naturligt sätt, genom att de får lära sig att minska radikalt på kolhydraterna och öka de goda fetterna. Människan är inte gjord för att äta alla dessa tomma kolhydrater/socker som vi gör idag. Eller hur?

Skrivet av Uncle George den 23 april, 2006 kl. 02:07 #

Viktopererad: Blir man fri från sockerberoende för att man skurit bort en bit av magen?

Skrivet av MiK den 23 april, 2006 kl. 04:38 #

Viktopererad, Jag menar bara att jag har hittat en metod för hälsa och viktkontroll som kan undanröja behovet av viktoperation. Den som följer metoden går ner i vikt. Det enda som kan förhindra en motiverad överviktig person att följa metoden är sockerberoende. Den bör få hjälp med sitt sockerberoende i stället för att vara tvungen att opereras. Du skriver att det hade varit farligare i din situation att gå ner i vikt med lågkolhydratkost än att opereras. Det vore väl ett utmärkt forskningprojekt: Att jämföra utfallet mellan två grupper av gravt överviktiga, en med operation och en med intensivt rådgivningsstödd lågkolhydratbehandling! MiK, Jag kan tänka mig att sockerberoendet kan minska efter en viktop. Detta beror på att man inte längre kan äta så stora mängder av kolhydrater att hungersuget reses till så enorma proportioner. Man bör ju först och främst se till att man får i sig sitt behov av nödvändiga näringsämnen, vilket är proteinmaten och litet grönsaker, och för den som inte är fettskrämd, även fett. Det blir då inte så mycket plats kvar för mycket kolhydratmat, vilket gör att hungersuget som den skulle ha orsakat uteblir. Lars Åhman, Tack för ditt stöd för min anmälan! Du skriver att satsning på alternativ regleras av samhällets ekonomi. Det skulle inte kosta en enda krona för etablissemanget att ta upp lågkolhydratkost som alternativ behandling vid övervikt. Varför gör de inte det? Jag ser två orsaker: 1.Livsmedelsindustrins lobbying. Det är kolhydrat- och margarinindustrin som är de rikaste, och pengar är makt! 2.Prestige! Det måste vara svårt att göra avsteg från det man pläderat i hela sitt yrkesliv.

Skrivet av Annika den 23 april, 2006 kl. 08:46 #

Bästa MIK Jag har inte skurit bort något överhuvudtaget. Annikas ordval av stympning har uppenbarligen lurat många av er. Det förekommer ingen stympning utan det handlar om en förbikoppling. Inte har operationen i sig tagit bort mitt sockersug (vilket jag inte heller har skrivit) utan jag valde helt enkelt att inte äta så mycket socker efter operationen och har därmed inget stort sockersug längre.

Skrivet av Viktopererad den 23 april, 2006 kl. 13:51 #

Viktopererad, Om det inte handlar om stympning, så kan man med ett enkelt handgrepp, utan ny operation, återställa förhållandet till det tidigare?

Skrivet av Annika den 23 april, 2006 kl. 14:38 #

Eftersom ordet stympning betyder avlägsnande av kroppsdel så felinformerar du när du använder detta ord om viktoperationer. De flesta viktoperationer idag sker utan att något avlägsnas. Tekniskt sett så skulle man således kunna koppla ihop den opererade igen om man nu vill det. Möjligen kan jag tänka mig att det är något krångligt. Vidare då så blir jag lite bestört av hur lätt du ser på grav övervikt. Ingenstanns har jag kunnat läsa om det psykologiska orsakerna och/eller om ätstörningar (som exempelvis BED som 30% av alla gravt överviktiga lider av). Själv anser jag att det är fömätet och hånfullt sagt mot alla dessa person när du säger att de kan botas av den metod du predikar för. Deras orsaker är psykologiska och kan inte botas med att man tar bort ett sockerberoende. Som läkare så måste du vara medveten om detta så jag antar att det är en av de där sakerna som du undanhållre för att det låter illa. Nu när din blogg fångade min uppmärksamhet så vart jag ju tvungen att läsa på lite och höra mig för bland andra hur de ser på saken. Ha pratat/mailat/messat med åtta person som har testat Atkins och ingen av dem har klarat av att fortsätta med dieten under som mest ett åtför alla framtid. En av dem hade ätit den i tre år, tre av dem under 1-2 år och två st i nästan ett år och de två sista i några månader. De flesta menade på att det gick att gå ner i vikt med denna diet, men den var för enformig för att det skulle gå att äta den resten av livet. Alla utom en tyckte att det var enormt svårt att leva utan frukt, vanlig mat, godis och snacks (chips och dylikt)och de åkte dit flera gånger, och slutligen så stjälpte avsaknaden av detta allt. Med andra ord så hjälpte inte mättnadskänslan alls mot detta begär. Efter 1-3 år så hade alla utom en gått upp allt igen plus lite till. Med det här vill jag inte påstå att Atkins är fel metod för alla. Det finns säkerligen många som faktiskt har fått den hjälp de behövt av denna diet, MEN att det skulle vara botemedlet för alla köper jag alltså inte. För en del behövs helt enkelt andra metoder. Att jag inte fick svar på frågorna om Atkins kunde ge samma resultat som min viktop har gjort på fyra månader tar jag som att du faktiskt är medveten om att det inte är möjligt. Slutligen då så får jag återigen korrigera dig. Man drar inte ner på fettet i maten efter en viktop. Tvärt om så är det viktigt att få i sig det fett som kroppen faktiskt behöver. Maten överlag är vanlig husmanskost där allt ingår. Sedan min viktop så har jag lagt ner allt vad bantning och dieter heter och äter numer husmanskost och ca 2-2,5 dl vid varje huvudmål. Detta blir jag proppmätt på och mår som jag skrivit tidigare kanonbra. Att jag mår bra och tror på viktoperationer innebär dock inte att jag anser att det är botemedlet mot fetma. Det är ett beslut som varje individ måste ta.

Skrivet av Viktopererad den 23 april, 2006 kl. 20:54 #

Viktopererad skrev: "Att jag inte fick svar på frågorna om Atkins kunde ge samma resultat som min viktop har gjort på fyra månader tar jag som att du faktiskt är medveten om att det inte är möjligt." Även jag har haft en övervikt på drygt 60 kg som varit otroligt handikappande med diverse olika sjukdomssymtom. Det räckte dock med några veckors SSS-kost för att bli kvitt en stor del av symtomen. Det var alltså inte själva övervikten som var problemet. Jag förstår att det är oerhört provocerande för dig att läsa om att viktoperationer kanske inte är nödvändiga. Ingen vill ju bli medveten om att man kanske har gjort något sådant i onödan. Faktum kvarstår dock, oavsett om du vill det eller inte. Och till slut, det som förespråkas här är INTE Atkins.

Skrivet av Kattmoster den 23 april, 2006 kl. 21:44 #

40 kg på fyra månader tycker inte jag är en önskvärd viktnedgångstakt. Det är alldeles för fort. Det räcker gott med max 1 kg per vecka. Jag tycker att det räcker om det går åt rätt håll. Jag tycker inte att jag ser lätt på grav övervikt. Jag säger också att det ska finnas möjlighet till viktoperation om alla andra realistiska metoder är provade utan resultat, tex lågkolhydratkost och sockerberoendebehandling. Det görs inte idag, utan patienten opereras utan att ha fått prova dessa möjligheter. BED vet jag inte vad det är. Jag tycker att jag äter en mycket godare mat nu när jag minimerar kolhydraterna än förut när jag jagade fett. Fettet är smakbäraren i maten. Vanlig mat äter jag, fast utan potatis, pasta och ris. Det är en vanesak och det går lika bra att äta grönsaker till sovlet. Godis och snacks åt jag inte förut heller. Frukt äter jag ibland, några gånger i veckan.

Skrivet av Annika den 23 april, 2006 kl. 22:06 #

Kattmoster Det är väldigt vad ni läser in saker mellan raderna. Jag är inte det minsta provocerad av det ni säger, däremot blir jag irreterad när ni lägger ut propaganda som är övrdriven och kallar det för botemedel mot all fetma, vilket är en väldig skillnad och dessutom en lögn. Jag själv skulle välja en operation om igen, och det ovasett vilka metoder som dyker upp idag eller i framtiden. Jag har inte ångrat mig en sekund och jag kommer heller aldrig att ångra mig i framtiden eftersom mitt beslut var väl genomtänkt och jag visste vad jag gav mig in på. Att jag fått livet tillbaka är en tillräcklig belöning för mig. Att jag har svårare för att gå upp igen är en extra bonus som jag var i stort behov av. Jag påstår inte heller att operation är rätt val för alla överviktiga, utan jag påstår endast att Atkins inte är botemedlet mot fetma, men väl säkerligen ett botemedel för dem de fungerar på.

Skrivet av Viktopererad den 23 april, 2006 kl. 22:49 #

Ni? Du får gärna skriva du till mig. För övrigt talar din aggression mot alternativ till operation i kombination med att du stundtals är ganska oförskämd sitt tydliga språk. Och - ännu en gång: Det är INTE Atkins som förespråkas här.

Skrivet av Kattmoster den 23 april, 2006 kl. 23:02 #

Annika Du har helt rätt i att det har gått lite för fort, men för mig vara det bråttom eftersom min hälsa sviktade betyligt. Min kropp har ännu så länge klarat av den snabba minskningen och det är jag tacksam för. Med tanke på att du är en doktor, och dessutom en doktor som figurerar i en del sammanhang kring fetmafrågor så tycker jag att det är lite tragiskt att du inte vet vad BED (Binge eating disorder) är. Och det säger jag inte för att misskreditera dig utan för att du faktiskt borde veta vad det är då ca 30% av de gravt överviktiga lider av BED. Denna diagnos har funnits i flera år så den är inte direkt obekant. I all välmening så skickar jag med en länk om BED så att du kan bredda dina kunskaper lite. http://www.anst.uu.se/ataghade/hetsatningsstorning.html

Skrivet av Viktopererad den 23 april, 2006 kl. 23:04 #

Jag är ganska så övertygad om att jag vet vad jag menar när jag skriver det, eftersom texten kommer från mitt huvud. Jag vet med andra ord att jag inte har några som helst aggresioner mot vare sig denna diet eller annan. Däremot, och som jag nu har upprepat ett antal gånger, så köper jag inte att det är ett botemedel mot all fetma vilket är en rätt stor skillnad mot det som du påstår att jag menar med min text. Och slutligen då eftersom Atkins bygger på samma teoretiska principer som lågkolhydratkost så tycker jag personligen att det inte spelar så stor roll vad man kallar det för, men visst jag kan i fortsättningen använda lågkolhydratkost (som ju är samlingsnamnet för denna form av diet) om nu ordet Atkins stör dig.

Skrivet av Viktopererad den 23 april, 2006 kl. 23:22 #

Jag anade att BED hade med ätstörning - hetsätning att göra. Får jag fråga, hur många undersökningar har det gjorts med lågkolhydratbehandling på BED? Det kanske har effekt på några av dem?

Skrivet av Annika den 24 april, 2006 kl. 07:32 #

Det här svaret skickade jag redan i helgen någon gång, vet inte var det tagit vägen. Antagligen finns det som svar i någon annan kommentarstråd. Som vanligt kommer jag inte ihåg hur man sätter en länk så att det blir en länk. Den som vet, maila mig gärna om det så skall jag spara det mailet till nästa gång... http://www.sbu.se/www/Report.asp?ReportID=184&from=Subpage.asp?CatID%3D9%26pageId%3D78&typeID=1 Här står det 16%. Det finns några andra länkar som säger exakt samma sak och en del (som jag tyvärr inte hittar nu) där det står att i denna siffra har de tagit bort de som misslyckats helt av olika anledningar (komplikationer vid operationer m.m.) Och då kommer man lätt till den siffra jag pratade om. Naturligtvis kan man diskutera den också. Det är t.ex. rätt stor skillnad mellan Gastric Banding och Bypass så jag är själv ganska förundrad att de slår ihop dem (eller gör de det). En del utländsk statistik ger bättre och en del ger sämre utfall än det här. Utan att gå in för mycket i debatten så skulle man vilja att experterna har reda på verkligheten så att de kan ge de bästa råden det vill säga lågkolhydratkost och inte det sämsta (operation). Inför min operation fick jag välja mellan Gastric Banding, Gastric Bypass eller en form av stöd och hjälp (bl.a. skulle man få komma varje dag och lära sig laga mat/äta rätt m.m. till en början). Jag vill fortfarande påstå att de allra allra flesta viktopererade skulle ha klarat sig med lågkolhydratkost, fått en mycket bättre livskvalité OM vi hade fått samma professionella stöd som ovan men med lågkolhydratkost. Dessutom inser jag också att en del människor har oerhört mycket mer sockerberoende än vad jag har/haft. Men med hjälp av lågkolhydratkost så förbättras den avsevärt. Får man sedan professionell hjälp också så är jag övertygad om att man klarar den med. De svåraste fallen kan man väl lägga in på någon form av tränings- och avvänjningsläger i några veckor. Då skulle det möjligen bli ett fåtal kvar som måste ha operation, men jag tvivlar starkt att det ens skulle bli någon. Obs, har inte läst allt ovanstående ännu så om jag kommit fel i diskussionen så ber jag om ursäkt. Jag skall göra det, ville bara få in länken jag klantade bort för några dagar sedan...

Skrivet av MatsF den 24 april, 2006 kl. 07:36 #

Annika, din sista kommentar angående BED är rent pinsam och du borde skämmas över den. BED har psykologisa orsaker bakom sig så att ens föreslå att en diet skulle hjälpa mot det är som att säga att en diet hjälper mot självmord. /Viktopererad som nu lämnar detta forum då jag inser att kompetensen inom femtaområdets orsaker är pinsamt låg och att fortsatta diskussioner inte längre är möjliga.

Skrivet av Viktopererad den 24 april, 2006 kl. 10:30 #

Även en BED måste ju äta, och varför kan den inte äta lågkolhydratkost? Det ena behöver väl inte utsluta det andra. Vad man nu har för fantastiska effektiva behandlingsmetoder mot den sjukdomen, som är så fantastiska att man inte ens får fråga om dem?

Skrivet av Annika den 24 april, 2006 kl. 10:49 #

Jag tittade nu efter på min lunch-matlåda och den innehåller ca 2 dl köttgryta med gräddsås. Till det äter jag lite grönsaker. Håller mig mätt tills middag. Alltså går man på en lågkolhydratkost spontant ner till den matvolym som man kan äta efter viktoperation. Det innebär att om en viktopererad äter lågkolhydratkost får den i sig all näring som den behöver. Om den äter kolhydratmat kan den få näringsbrist avseende fett och protein.

Skrivet av Annika den 24 april, 2006 kl. 13:57 #

Egentligen borde jag väl inte skriva något, men kan inte låta bli att fastslå att är man magopererad får man säkerligen en hel del kunskaper om sin EGEN kropp, sin EGEN vikt osv, men har knappast något tolkningsföreträde när det gäller ämnet HÄR ; att barns magar stympas i onödan. Så viktopererads förnyade storstilade sorti gör mig kanske inte så där ledsen. Självfallet önskar jag henne lycka till med sin minimage och hoppas att allt blir som hon tänkt sig också på längre sikt. Men hon är uppenbarligen en vuxen människa som fattat ett beslut, rätt eller fel, om sig själv och sina inälvor. Hur ser det ut för ett barn, vad har han/hon för valmöjligheter att överblicka framtiden och fatta något slags beslut, när den lärde professorn talar om för de söta (...) föräldrarna att detta att ta till kniven är enda chansen för barnet? - Och en liten fråga till Annika; Kanske har jag läst både blogg och kommentarer illa, men vad jag förstår menar du att i VISSA lägen är det befogat att operera. I vilka lägen är det motiverat? När den mat vi äter inte gör att barnet går ner i vikt - pga att barnet inte kan motiveras till att hålla den kosten eller...?

Skrivet av Jacques den 25 april, 2006 kl. 00:39 #

Något jag undrat över, som det rimligtvis inte finns något svar på än, är hur det går för magopererade när de blir gamla. Åldringar brukar ju ha svårt att få i sig nog med näring, speciellt om de äter den rekommenderade näringsfattiga kosten. Hur ska det då gå om de inte ens _kan_ äta tillräckligt?

Skrivet av hemul den 25 april, 2006 kl. 07:17 #

Jacques, Jag har aldrig skrivit något om att det kan bli läge att magoperera barn, utan jag menade vuxna. Jag har inte tagit ställning till om det kan bli läge att operera barn, eftersom jag inte har någon erfarenhet av det. Man bör i alla fall först göra allt med hjälp av lågkolhydratkost och sockerberoendebehandling, innan man börjar fundera på ev magoperation. Det gäller både barn och vuxna.

Skrivet av Annika den 25 april, 2006 kl. 09:20 #

Tack för svaret Annika! Det var väl jag som läste in något i sista meningen av Din anmälan som inte fanns där, alltså en tanke att magstympning på barn KAN bli aktuell i vissa fall. Men jag undrar fortfarande rent generellt; När nu den kost vi äter, en kost tillgänglig för alla läskunniga och kanske också hoppeligen kommer på talbok för icke-läskunniga, finns tillgänglig; Finns det då NÅGOT läge där en magoperation skulle vara befogad? Jag skulle kunna tänka mig ETT fall, och det är att det gäller en människa som på inga vis och villkor skulle vilja ge upp sina matvanor, de som fått vikten att gå i taket. Men en operation ändrar ju inte den saken. Med lite träning efter några år rymmer magen lite mer, och det finns plats för både geléhallon och annat gottigott-gott... Då är väl ett radikalare grepp att proppa igen hela mag-tarmkanalen, sätta in en kanyl på lämpligt ställe och låta den människan få näringslösning i dropp för all framtid. Ja, ursäkta det brutala talet...

Skrivet av Jacques den 25 april, 2006 kl. 10:03 #

Det är ju svårt att säkert förutse alla tänkbara eventualiteter. Men jag är övertygad om att om man satsade på lågkolhydratkost och sockerberoendebehandling i första hand, skulle behovet av magsäcksoperationer reduceras till ett fåtal. Särskilt om man satte in behandlingen innan det hade gått så långt i övervikt.

Skrivet av Annika den 25 april, 2006 kl. 17:40 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg