Avled efter fetmaoperation i Sundsvall

09 jun kl 10:41, 2006

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 48 Kommentarer | Permalink

I artikel i Dagbladet, Sundsvall idag, berättas om en man, 38 år, som avled några veckor efter fetmaoperation.

Dödsorsaken var proppbildning i artärerna.

 

Klinikchefen Leif Israelsson säger att man inte säkert kan säga att dödsfallet beror på operationen, men att det förstås inte heller kan uteslutas.

Det är ju ett understatement!

 

Leif säger att först måste alla andra möjligheter att gå ner i vikt ha uttömts, innan man tillgriper operation.

 

Dock använder man inte lågkolhydratmetoden före operation i Sundsvall.

 

Jag har erbjudit kirurgerna i Sundsvall att jag kan ta emot patienter för lågkolhydratrådgivning, före fetmaoperation.

Jag har inte fått någon remiss till det.

 

Kirurgerna i Sundsvall har tydligen en blind lydnad till dietisterna, som påstår att den dieten är så farlig att det är bättre att stympningsoperera patienterna.

 

Så vitt jag vett finns det inte många dödsfall beskrivna i världen pga lågkolhydratkost, men ett avsevärt antal dödsfall efter fetmaoperationer.

 

 

Jag skrev till Leif Israelsson om min blogg, och fick genast svar:

 

>>> Leif Israelsson 06/09 11:19 >>>

Nu tycker jag inte att du är riktigt juste. Ett dödsfall efter en operation är en stor påfrestning för en kirurg - att behöva läsa att någon anser det självklart att man opererat på fel indikation gör det inte lättare även om vi vet att vi följer nationella riktlinjer. Om öppenvården i Sundsvall har en strategi för att reducera människors övervikt så skall ni använda den och remittera till oss när alla konservativa medel är uttömda. Om öppenvården remitterar till oss för viktreducerande operation och sedan faller oss i ryggen med anklagelser om att operera innan adekvat konservativ behandling är uttömd så hamnar vi raskt i en förtroendekris. Det du säger är ju att vi skall underkänna en bedömning ifrån en läkare i öppenvården och ifrån kirurgkliniken remittera till en annan läkare i öppenvården. Jag tycker att ni skall reda ut detta INOM öppenvården, jag förmodar att ni inte är överens och att ni inte har en väl diskuterad struktur för omhändertagande av överviktiga.

Hälsningar
Leif Israelsson

Jag skrev ett svar:

Om ni vill undvika att hamna i denna situation igen, är det ju lättast att se till att lågkolhydratkost är seriöst provat före operation.
Det måste ju ändå vara operatören som har det yttersta ansvaret för att all konservativ behandling är provad före operation.
Det går inte att skylla ifrån sig på distriktsläkaren som har remitterat.
Det skulle ju aldrig falla en kirurg in att utföra en potentiellt livsfarlig operation på någon annan indikation än fetma, utan att själv ha försäkrat sig om att alla möjligheter till konservativ behandling är uttömda före operation!
Att vi inte har konsensus om att lågkolhydratmetoden bör prövas före viktoperation, inom primärvården i Sundsvall, delar vi ju med sjukvårdssystemet i hela världen.
Men den kirurg som utsätts för att ha orsakat ett dödsfall "i onödan" utsätter sig för en onödig risk, när han tar beslutet att operera utan att ha krävt ett seriöst försök med lågkolhydratkost först.
VH Annika

Jag kommer att tänka på en parallell.
Om en distriktsläkare skulle remittera en patient till kirurgkliniken för amputation av ett ben på grund av ett sår på foten, skulle kirurgen garanterat inte utföra den beställda åtgärden.
Ändå är en benamputation kanske inte lika riskfylld som en magsäcksoperation, beträffande komplikationer.

Kirurgen skulle låta remissen gå tillbaka till distriktsläkaren med vändande post, med uppmaning att försöka läka såret med andra metoder än amputation.

Kl 14 forts korrespondens:

>>> Leif Israelsson 06/09 2:00 >>>

Nu börjar du bli riktigt otäck. "Om ni vill undvika att hamna i denna situation igen..." är ju ett direkt hot. Vad det betyder är alltså att du varje gång en komplikation inträffar efter bariatrisk kirurgi tänker falla ut i anklagelser emot operarnde kirurg. Så kan man inte göra.

Du har fel vad gäller att kirurgklkiniken ansvarar för den organisation som finns för icke operativ viktreducering. Det faller och måste falla inom öppenvården. Om man inte i hela världen anser eller har kunnat visa att konservativ regim har bestående effekt med vilken relevans hävdar du då att den fungerar. Om den fungerar är det din och öppenvårdens skyldighet att erbjuda den regimen.

Leif Israelsson

Mitt svar:

Jag menade att om ni kirurger inte har lust att se patienter dö efter magsäckskirurgi, i onödan, så bör ni av omsorg om ert eget välmående se till att lågkolhydratkost är provat före stympande kirurgi. Jag menade det inte som ett hot.

Det kan inte vara svårt att ställa ett sånt krav till patienten. Om distriktsläkarna får veta att ni har det kravet, anpassar de sig självklart efter det, och ser till att detta är gjort före remiss.

Distriktsläkarna är mycket anpassningsbara, de är vana att rätta sig efter föreskrifter och vårdprogram.

VH Annika
« Artikel av Uffe... | Hem | Godbitar ur nya... »

Kommentarer:

Denna tragiska historia föranleder att följande fråga ställs: Vem bär ansvaret för att läkare erhåller vidareutbildning? I dag är det en minoritet av landets läkare som på eget initiativ sökt sig till ny kunskap och därmed inser orsak resp. verkan av nu gällande nationella riktlinjer. Då det blivit alltmer uppenbart att nu gällande nationella riktlinjer ang. rekommenderade proportioner av protein, fett och kolhydrater i vår föda faktiskt saknar vetenskaplig grund är det av största vikt att allt fler läkare på eget initiativ sätter sig in i den senaste forskningen på området. Inte för att dom annars på något sätt skulle kunna kritiseras av Socialstyrelsen, utan mera för deras egen själsfrids skull. Förr eller senare kommer insikten om de insulintriggande kolhydraternas skadeverkningar att ingå som elementär kunskap inom sjukvården, såväl som fetternas betydelse. Tills dess är nu gällande nationella riktlinjer i samma situation som kyrkans medeltida företrädare en gång var, dvs deras då gällande nationella riktlinjer visade att jorden var platt. Något senare blev det möjligt för var och en att fritt välja vilken av modellerna (platt eller rund jord) som man ansåg sannolik. Varför framhärdar ännu majoriteten av dietist- och läkarkåren med att uppmuntra resp. acceptera historiens högsta insulintriggande matvanor, med den därpå följande (och i tid helt synkrona) tilltagande folkfetman med alla sina komplikationer? Är det inte dags snart att inse vad klockan är slagen? När såväl läkemedels- och kolhydratproducenterna saknar incitament för en objektiv seriös forskning ang. LC/HF, vem skall då initera en sådan? Är det inte primärt de inom läkarkåren som ännu inte har sin karriär reglerad av industiella intressen som måste ta de första stegen? Annika här är ett föredöme, och det finns några till. Fler behövs. Du Leif Isralesson, skulle med Din kompetens och erfarenhet kunna flyyta fram kunskapens positioner rejält inom detta område. Betänk den situation Semmelweiss en gång befann sig i, här finns många likheter.

Skrivet av Early Bird den 09 juni, 2006 kl. 12:19 #

Du sammanfattar mina egna slutsatser, Early Bird! Vad jag förstår, behöver inte läkare läsa näringslära överhuvudtaget under sin utbildning.. I vilket fall, så verkar det som om "sjukvården" inte anser att det har något att göra med, huruvida människor blir sjuka eller ej.. Och blir de sjuka, pga av "näringsbrist eller övriga brister/obalanser vad gäller vitaminer, mineraler, spårämnen etc, så ska detta botas med "vetenskapligt beprövad" medicin (?) (t.ex. statiner..) I mitt eget fall, kan jag ta som exempel, att jag begärde att man skulle undersöka halterna av bl.a östrogen, innan jag fick det utskrivet. Men se DET behövdes då rakt inte enligt gyekologen.. Det var kostsamt och tidsödande, och det var bättre att jag provade om jag inte trots allt mådde bättre med östrogenet.. Om det inte var "bra" efter 3 månader, så skulle de ta stälning till det då.. Jag provade, mådde uruselt, och slängde(nåja, lämnade tillbaks dem)tabletterna. Efter att ha konulterat en Bonitolog, som hjälpte mig att "balansera" kroppen med vitaminer, mineraler och homeopatika, mår jag precis så bra, man kan må, på den fronten! ( inga som helst "klimakterieproblem"!)

Skrivet av Pi den 09 juni, 2006 kl. 13:45 #

Leif skriver att jag är otäck som påstår att kirgurgin har kostat patienten livet i onödan, om han inte fått/behövt pröva lågkh innan operation. Jag tycker att det är mycket mera otäckt att människor måste sätta livet till pga att det inte är "tillåtet" att äta lågkolhydratkost. Självklart måste vi hjälpas åt att bevaka komplikationer och dödsfall efter fetmaoperationer. Meddela mig när ni hör talas om dylika, så skriver jag om det i bloggen.

Skrivet av Annika den 09 juni, 2006 kl. 18:32 #

Jag tolkar ditt inlägg som att du vill hjälpa honom genom att han försäkrar sig om att patienten provat även lågkolhydratkost innan op. Han betraktar det som ett hot. Han gillar naturligtvis inte att denna patients död ska bli följetong i en blogg. Han tycks se patientens tragiska död som en "komplikation" bland andra. Och, som han säger i tidningsartikeln, är alla operationer förenade med risker. I detta håller jag helt med honom.

Skrivet av 80.216.252.225 den 09 juni, 2006 kl. 19:04 #

Det var Bosse som skrev inlägget ovan.

Skrivet av Bosse den 09 juni, 2006 kl. 19:06 #

Leif, se här bara ett litet exempel på den logik i beslutsgången som man faktiskt bör efterlysa innan beslut om en ev. operation tas: Enligt min egen erfarenhet från UAS så ersätter t.ex. inte ortopeder en höftled med protes utan att först ha förvissat sig om alla andra alternativ (sjukgymnastik, vioxx(!) m.m.) har prövats först. Först därefter är dom villiga att diskutera en ev. protes. Varför skulle fetma vara undantaget från detta synsätt? Eller, varför synar inte Ni proffs på detta problem effekterna av en lågkolhydratregim? Antalet vetenskapliga rapporter som utvisar effekterna av en sådan blir allt flera. Annika serverar ett antal i högermarginalen på sin bloggsida. Leif, om Du väntar på att livsmedels- eller läkemedelsindustrien skall skicka Dig dessa rapporter så får Du dock att vänta väldigt länge. Är det inte så att det faktiskt är läge för ett eget initiativ till uppdaterad kunskap på det senaste inom forskningsfronten?

Skrivet av Early Bird den 09 juni, 2006 kl. 19:37 #

Hej ! Hade helst skickat ett email. Såg detta idag, http://www.lakarforum.se/: Inbjudan till "Hearing" den 21 juni 2006 Dialogen inleds den 21 juni kl 15.30 - 19.30 med en "Hearing" i Jacob Berzeliussalen på Karolinska Institutet i Stockholm Hearing på Karolinska Institutet om kost, insulin, hjärtkärlsjukdom och diabetes - Nu börjar vi en ny Dialog om de snabbast växande välfärdssjukdomarna i västvärlden med en Hearing. Läs och anmäl Dig här. Att det är ett högaktuellt ämne visar inte minst den senaste tidens inlägg i Dagens Medicin, Läkartidningen och nu senast i Dagens Nyheter samt Livsmedelsverkets brandkårsutryckning om "transfetter". Läs mera här. Byt ämne Start Om fokusområdet Kontakta oss Hearing och Dialog om Kosten och Diabetes Rapport från Göteborgsmöte om SAMHÄLSA 2006 Samhälsadagen 2006 - en rapport om hälsa och värdegrund Den föränderliga hälsosektorn och den nya hälsokonsumenten TRIANON ? ett kunskapscentrum för Integrated Life Sciences Värdenormer och förskjutningar - en reflektion Är det dags att myndigförklara patienten? Miljöstrategi i kunskapssamhället Hearing och Dialog om Kosten, diabetes och hjärt/kärlsjukdom "Hearingen" arrangeras av kunskapsalliansen Kreaprenör i samarbete med LÄKARFORUM och företaget Scandlab. Bakgrund Kost är hälsa. Människor måste ha mat VARJE dag. Det borde vara självklart att hur vi mår i allra högsta grad beror på när, hur och vad vi äter. Vi är dock av den uppfattningen att mot bakgrund av ny kunskap sambanden kost, insulin, hjärtkärlsjukdom och diabetes är otillräckligt utredda. Vi har därför tagit initiativet att bjuda in läkemedels- och livsmedelsindustrin att vara med och stödja en Dialog för att öka kunskaperna om sambanden kost, diabetes, hjärtkärlsjukdom och insulin både bland experter och allmänheten. . Till denna "Hearing" har vi lyckats få den välkända kostexperten Sally Fallon (se bild). Hon som har nyligen utkommet med best-sellern "Eat Fat, Lose Fat". Hon kommer att ge en bakgrund till de katastrofala förhållandena i USA vad gäller diabetes, pre-diabetes och dess följdsjukdomar, som är ännu mer dramatiska än här. Det är vårt i särklass största folkhälsoproblem och okunskap på detta område bidrar inte bara till ett stort samhällsekonomiskt problem, utan förorsakar också ofta onödigt mänskligt lidade. Utöver föredraget med Sally Fallon ser programmet ut så här: 15.30 - 16.10 Docent Uffe Ravnskov om "överskattning av fettets betydelse" 16.15 - 16.50 Professor Karl E. Arfors om "underskattning av insulinets roll" ca 17.00 börjar huvudanförandet av Sally Fallon om "den katastrofala utvecklingen av diabetes i USA och hennes syn på kostens betydelse". Efter föredragEN kommer det att finnas tid för frågor och diskussion med föredragshållarna och inbjudna experter, läkare, dietister m.fl om hur vi i Sverige skall undvika att hamna i samma situiation.

Skrivet av liselotte den 09 juni, 2006 kl. 20:38 #

ups! Annika du var visst med i debbaten redn. Trevligt foto såg dig när jag läste vidare. Hälsningar Liselotte

Skrivet av Liselotte den 09 juni, 2006 kl. 20:47 #

Är det någon som är otäck så är det Leif.Människor som upplever allt möjligt som hotfullt är rädda människor och det är de rädda som är farliga för andra... Hemskt att en liten kommentar i all välmening ska tolkas som hotfull.. Synd att sådana människor får sådana positioner i samhället..........

Skrivet av mammamia den 11 juni, 2006 kl. 13:28 #

Så otroligt lågt att hänga ut någon på detta sätt! All heder till Leif som iaf finner ork att besvara de ogrundade beskyllningar han utsätts för. Det är MÅNGA som fått sitt liv tillbaka tackvare GBP, dual switch osv skulle vi ist låtit dessa tusentals människor dö pga övervikt?! Detta blogginlägg andas fördomar och okunskap och återigen en eloge till Leif!

Skrivet av Mii den 28 juni, 2006 kl. 15:33 #

Early Bird Om läkare behöver uppdatera sina kunskaper så hör även Annika till en av dessa. Hennes kunskaper om ätstörningar är exempelvis pinsamt låg. Hennes kunskaper om viktoperationer är nog om möjligt ändå lägre. Eller menar du som med allt annat som det skrivs om här att det endast bara fungerar åt det ena hållet?

Skrivet av Viktopererad den 28 juni, 2006 kl. 18:39 #

Kära Annika, jag har följt dig och dina åsikter några år nu. Det har varit en omtumlande upplevelse. Du är ganska aggressiv i din framtoning och dtt budskap står oftast i skymundan för det faktum att det är patienter människor med svår problematik du ska bota Jag skulle önska att du kunde hitta ett forum för att få stå i centrum, utan att för den sakens skull förnedra en hel grupp med människor. Lite konstigt är det att du så aggresivt vänder dig mot dina kolleger. Du måste vara jättepoppis inom läkarkåren.... Men mest av allt skulle jag vilja att du fick en dos ödmjukhet tillsammans med lite uppdaterad kunskap. Det tror jag skulle vara en oslagbar kombination för dig Jag har skrivit lite kritik till dig inne på viktop, som jag klistrar in här. Varsågod! Citat: I artikel i Dagbladet, Sundsvall idag, berättas om en man, 38 år, som avled några veckor efter fetmaoperation. Dödsorsaken var proppbildning i artärerna. Klinikchefen Leif Israelsson säger att man inte säkert kan säga att dödsfallet beror på operationen, men att det förstås inte heller kan uteslutas. Det är ju ett understatement! Svar: Att folk dör av en propp efter en operation är ingen världsnyhet. Att dra parallellen till att det är pga operationsförfarandet eller syftet med operationen tyder på brist på kunskap i ämnet. Om kunskapen är så illa hos läkarkåren (vilket jag inte tror) får det en att undra Citat: Leif säger att först måste alla andra möjligheter att gå ner i vikt ha uttömts, innan man tillgriper operation. Dock använder man inte lågkolhydratmetoden före operation i Sundsvall. Jag har erbjudit kirurgerna i Sundsvall att jag kan ta emot patienter för lågkolhydratrådgivning, före fetmaoperation. Jag har inte fått någon remiss till det. Svar: Heder åt alla läkare i Sundsvall som inte gått på detta Det handlar om patienter, riktiga människor med problem i ett oerhört utsatt läge. När en läkare utnyttjar dessa människor för att få eget utrymme i debatt och media är beklagligt och får en att fundera på läkareden För ända in i h-e, bara för att patienter inte varit och tillbett Annika innebär inte att dom inte provat alla andra lösningar Citat: Så vitt jag vett finns det inte många dödsfall beskrivna i världen pga lågkolhydratkost, men ett avsevärt antal dödsfall efter fetmaoperationer. Svar: Nä, det är nog ingen som dött av att äta proteiner och grönsaker, men väldigt många har dött av sin övervikt!!! Ja, visst finns det dom som avlidit efter en operation, vilket är väldigt sorgligt, men ställ det i relation till de som dött av sin övervikt Citat: Jag kommer att tänka på en parallell. Om en distriktsläkare skulle remittera en patient till kirurgkliniken för amputation av ett ben på grund av ett sår på foten, skulle kirurgen garanterat inte utföra den beställda åtgärden. Ändå är en benamputation kanske inte lika riskfylld som en magsäcksoperation, beträffande komplikationer. Kirurgen skulle låta remissen gå tillbaka till distriktsläkaren med vändande post, med uppmaning att försöka läka såret med andra metoder än amputation Svar: Jämför du fetma med ett sår på foten!!??!! Hur dum är du människa? Nu förstår jag varför ingen vill remittera patienter till dig. Du är inte kapabel att hantera sociala kontakter. Har du någon aning om om det lidande som ligger bakom fetmaproblematiken idag Hälsningar Camilla _________________

Skrivet av Camilla den 01 juli, 2006 kl. 09:34 #

Camilla, jag tror bara du är så upprörd att du inte tänker klart, dina citat/frågor är relativt kristallklara för de flesta tror jag. Jag förklarar de ett och ett: Hade mannen i Sundsvall levt idag, utan operation? Det är uppenbart att han hade - sedan om han dött av fetmakomplikationer eller inte är bara rena gissningar. Han dog tydligen av komplikationer efter operationen, utan operation skulle han ha levt idag. Punkt! Svårt att argumentera om... Har patienterna prövat LC innan operation - "<em>prövat alla lösningar innan</em>" - så tror jag Annika är helt nöjd, även jag anser nog att alla möjligheter alltid måste prövas först, kniven ska under alla omständigheter vara det absolut sista alternativet! LC ger bevisad viktnedgång, det är helt obevisat att det är farligt. Operationer är bevisligen rejält farliga, och ger ännu oftare komplikationer. De ger dessutom stora inskränkningar på ett normalt leverne. De står definitivt i motsats till varandra... Det sista citatet betyder i klartext att operationer är i allmänhet så pass farliga att man bör ha prövat de flesta alternativ först - är det verkligen så svårt att förstå av exemplet? :-O //Zac PS. Undrar om inte graden av aggressivitet står i direkt paritet med antal utropstecken i artikeln/kommentaren? ;-)

Skrivet av Zac den 01 juli, 2006 kl. 15:01 #

Zac... som jag skrev innan på ett annat ställe.. Det är stor skillnad på att tala för sin metod mot att racka ner på någon annans. Det är mycket tråkigt att den här mannen dog av operation. Men innan man gör en operation av detta slag så blir man informerad om riskerna och då kan man också på så vis göra sitt egna val. I övrigt så är det ungefär samma procentuella risk att dö av en viktoperation som att dö av en blindtarmsoperation. Lovisa

Skrivet av Lovisa den 01 juli, 2006 kl. 19:34 #

Camilla! Jag tror vi alla här är överens om att önska Dig lycka till i Din operation som Du ska göra/har gjort/gör om igen! Visst kan den vassa kniven vara botemedlet för de som inte gitter lägga om sina kostvanor, utan som tycker att det bara är att äta som tidigare - fast mindre mängd. Din egen kunskap om "fetmaproblematiken idag" ger jag dock tyvärr inte så många lingon för, och tror inte heller att någon här förvägrar Dig lyckan genom en operation. Kanske är dock min egen högst personliga uppfattning att läkaren vid Din operation samtidigt sätter några suturer i över/underläpp på Dig, och gärna syr fast dina fingrar i rectum så att Du varken behöver säga eller skriva det Du producerat ovan. För allvarligt talat tycker jag det är skamlöst. Här har ett antal människor talat om hur de sluppit operation tack vare detta urgamla sätt att betrakta mat på, några som redan har opererats är skitförbannade för att de gått med på en operation då de först nu fattat vad de sysslat med, och Du behagar inte bara vara ironisk utan också hånfull - inte bara mot Annika utan mot alla dessa synnerligen seriösa människor. Skamlöst innebär alltså ; du borde skämmas. Låt gärna läkarna skära i Dig så mycket Du vill ,men håll Din böjelse för Dig själv och pracka den inte på någon annan. Ska Du vinna några proselyter i det HÄR sammanhanget vill det nog till att Du agerar på ett mera seriöst sätt. Dina egna beslut vad gäller Din egen kropp står Du själv för - men att skriva en så surmagad kommentar som Du gjort är utan ursäkt - och långt utanför vad som är acceptabelt. Just my 2 cents...

Skrivet av Jacques den 02 juli, 2006 kl. 00:23 #

Citat: "Visst kan den vassa kniven vara botemedlet för de som inte gitter lägga om sina kostvanor, utan som tycker att det bara är att äta som tidigare - fast mindre mängd." Excuse me, men en operation är inte en enkel genväg! För att operation ska vara lyckad i längden krävs att man lägger om sina matvanor! Det låter som om du tycker att de som väljer operation är en bunt karaktärslösa latmaskar... Jag testade alla möjliga viktminskningsmetoder men jag klarade inte att hålla nån av dem i längden. Idag 1½ år efter min Gastric Bypass-operation väger jag 76 kg mindre och har fått ett helt nytt liv. Jag är uppriktigt glad för de människor som lyckats utan operation, men för mig och många till som inte klarade det, var operation en livräddare. MVH, Annika

Skrivet av Annika den 02 juli, 2006 kl. 11:23 #

"Just my 2 cents... " Och dem ger jag inte mycket för Jaques. Ditt inlägg var faktiskt ett av de grövsta påhoppen jag har läst på mycket länge. Dina kunkaper om gravt överviktiga är inte bara låga utan stinker av fördomar, och dina kunskaper om viktoperationer är under all kritik. Vill du att någon skall ta _dina_ ord och _din_ kritik seriöst (tror inte ens att dina meddebatanter här på denna sida kan ta det du just skrivit som seriöst) så föreslår jag att du gör ett nytt försök och kravlar dig upp en bra bit ovanför sandlådenivån i alla fall.

Skrivet av Helena den 02 juli, 2006 kl. 12:53 #

OBS att kommentaren ovan inte är skriven av mig utan en annan Annika.

Skrivet av Annika D den 02 juli, 2006 kl. 12:57 #

Visst uttryckte sig Jacques salt men inte mycket värre än den nivå Camilla satte. Det är rätt trist att det av och till dyker upp fanatiska viktoperationsförespråkare som trots vänligt bemötande är tämligen ohyfsade SAMTIDIGT som de beskyller andra för att vara aggressiva. Snacka om grandet och bjälken. Jag tror det var det som fick Jacques att tända till. Jag är inte förvånad. Förvånad är jag däremot över att så många LC-are orkar fortsätta vara vänliga. Det är starkt av er.

Skrivet av Kattmoster den 02 juli, 2006 kl. 16:39 #

Hej Jacques! Du skriver: "Visst kan den vassa kniven vara botemedlet för de som inte gitter lägga om sina kostvanor, utan som tycker att det bara är att äta som tidigare - fast mindre mängd". Vill bara säga att den meningen visar hur lite du vet om en viktopererads kosthållning. Det krävs minst lika mycket energi i valet av kost för en viktopererad som för vem som helst som vill gå ner i vikt. Lovisa

Skrivet av Lovisa den 02 juli, 2006 kl. 21:02 #

Lovisa, om det är riktigt att även en viktopererad måste lägga om sin kost (vilket jag i och för sig kan föreställa mig) så skulle jag gärna vilja veta varför operation är en lösning för dem som prövat att lägga om sin kost men inte lyckats. Lyckas man med kostomläggningen efter operationen eftersom man är så illa piskad, eller?

Skrivet av Kattmoster den 02 juli, 2006 kl. 21:10 #

Kattmoster Det är långt från alla som lyckas med sin viktminskning som viktopererad, av just den orsaken att man fortsätter att ha samma ätbeteende som tidigare. Men man får en skjuts i viktminskningen i början pga omkopplingen (vid GBP) och den minskar i effekt efter cirka 1 år då tunntamsslyngan faktiskt lär sig att ta upp det vi äter utan gallan och matsmältningsenzymerna som mynnar ut cirka 1 meter nedanför magsäcksfickan. En viktoperation skall ses som ett verktyg och en hjälp på vägen. Lovisa

Skrivet av Lovisa den 02 juli, 2006 kl. 21:52 #

Ok. Tack för svar, Lovisa!

Skrivet av Kattmoster den 02 juli, 2006 kl. 21:57 #

Tja i valet mellan låg-kalori/låg-fettskost och operation för kraftigt överviktiga är valet mycket lätt. Den första metoden har i metaanalyser visats ge i genomsnitt ett fåtal kilos viktnedgång initialt men inom några år brukar de flesta vara tillbaka på samma vikt eller mer. Viktoperation kan dock vara fantastiskt effektiv. Det visar många studier och för ett aktuellt anektdotiskt exempel - se bara på Maradona. Från BMI 45 (? gissning...) till normalvikt på relativt kort tid. Riskerna med själva operationen finns såklart men är vad jag förstår någonstans i storleksordningen 0,5-1% dödlighet. Det är mindre än risken i längden med att ha BMI 40+. Dock är det tveklöst en stympning av magtarm-systemet man gör, med långtgående biverkningar - inte många kan efter en sådan operation vad jag förstår äta en normal måltid på restaurang ute till exempel... Jag kommer att tänka på operationer mot magsår (där man skär bort en bit av magsäcken). För ett par decennier sedan gjordes sådana i massor. Sen kom kunskapen om magsårsbakterier och med en dryg veckas på tabletter antibiotika+losec blev nästan alla läkta. Nu görs inga sådana operationer alls knappt. Kommer det samma att hända med överviktsoperationer när behandling med lågglykemisk kost slår igenom ordentligt? Jag tror det.

Skrivet av Doc den 03 juli, 2006 kl. 10:44 #

Mycket bra, sammanfattande inlägg, Doc. Jag har inga hårda siffror, men är det verkligen så bra siffror för operation? Jag citerar Mats: "<em>För 3 år sedan läste jag en artikel där det stod att den långsiktigt bästa metoden att gå ned i vikt var att operera sig. Den metoden är ju egentligen inte särskilt bra den heller, <strong>16% viktnedgång i snitt efter 10 år</strong> och då har inte ens vikten stabiliserats så på ännu längre sikt är det säkert ännu mindre. Det är ju ofta så att man litar på professorer/läkare som dessutom i detta fall var experter på just övervikt, så de borde ju veta bäst.</em>" //Zac

Skrivet av Zac den 03 juli, 2006 kl. 11:13 #

När jag läst en del av inläggen, så börjar jag fundera över om inte magsäcksoperationer, verkligen är en sista desperat åtgärd, av människor som inte vill prova alla utvägar att lägga om kosten..? För här blir de ju faktiskt TVINGADE! Det är som att "bränna sina broar". När man väl är opererad, så finns ingen ingen återvändo. Då måste man både minska portionerna och lägga om matvanorna (kanske det man inte orkat/kunnat tidigare) För en del, verkar det vara en "bestraffningsmetod" (det är oerhört vanligt att just kvinnor "slår på sig själv", när de inte lyckas..) Att man sen försvarar det med "näbbar och klor", beror kanske på att man inte vill "ha fel" För tyvärr, är det väldigt vanligt, att människor i valet mellan att vara lyckliga och nöjda och valet mellan att "ha rätt", föredrar det senare..

Skrivet av Pi den 03 juli, 2006 kl. 12:04 #

Pi... Att jag skulle ha brännt mina broar, att jag inte velat lägga om min kost innan eller att jag skulle tala väl om operation för att jag inte "vill ha fel" ÄR ETT RIKTIGT KRÄNKANDE uttalande från dig! skämms! ta reda på fakta innan du leker amatörpsykolog!

Skrivet av Casiopeja den 03 juli, 2006 kl. 14:21 #

Casiopeja, såvitt jag sett har du inte skrivit något i den nu pågående operationsdebatten så det var väl knappast dig Pi tänkte på. Läser man noga ser man också att Pi inte talar om alla viktopererade. Pi:s tanke är intressant. Hon skrev på pricken vad jag i mitt stille sinne tänkt när jag läst vissa - obs bara vissa - inlägg.

Skrivet av Kattmoster den 03 juli, 2006 kl. 14:29 #

skriver man inte ut vem det är riktat mot.. så är det ju underförstått att syftet är att alla viktopererade skall ta åt sig.. eller? Jag ursäktar att jag inte skrivit innan. Jag har läst bloggen några veckor och har inte förräns nu reagerat så starkt att ett inlägg krävts.. men nu kände jag mig, kanske inte som person.. men som viktopererad KRÄNKT

Skrivet av casiopeja den 03 juli, 2006 kl. 16:55 #

Det finns mycket fördomar om viktoperationer... Såklart att man inte orkar en hel portion på restaurang i början efter operation. Men ett par år efter operation så klarar de flesta nog av att klämma ner en restaurangmåltid. Så är det.. Lovisa

Skrivet av Lovisa den 03 juli, 2006 kl. 17:45 #

Hej alla kämpar! Jag såg inslaget idag på TV4 Nyheterna, och beslutade mig för att söka reda på denna blogg. Jag måste naturligtvis först konstatera när jag möter många bloggares kommentarer, att tonen mellan er verkar vara antingen för eller mot lågkolhydratsmetoden. Vad jag inte förstår är, var finns alla kreativa tips och inslag om bättre "tänk", var finns de som verkligen har använt Annika´s metod och som defacto har nåt att säga? Det verkar som om det bara finns en som har rätt. Mitt intryck om er som bloggar är förvånande, försök att istället se möjligheter på effekter som denna metod bevisat ger! Eller kan jag ha möjligtvis ha fel? Sen inte minst, operationstragedin om den 38-åriga man som tyvärr av olyckliga omständigheter avled, passar den in i detta sammanhang? Har inte sista ordet sagts om den händelsen? Jag tycker nog det. Jag är 44 år, och kraftigt överviktig, mest över midjan. En positiv del i detta bekymmer är ändå att enligt min husläkare så är mina värden mycket positiva och bra, vilket gör det enklare och ger bra förutsättningar att nu ta tag i problemet. Min övervikt har jag tampats med i många år, i princip sedan jag började skolan. Jag har kunnat konstatera att det finns både ärftliga som psykiska inslag som gett mig den kropp som jag var dag vantrivs med. Men det går att göra något åt, det gäller bara att finna balans i tillvaron. Jag tog ett stort steg förra sommaren, lämnade "stam" puben och dessa alla "stora stark" i s.k. vänners lag. Nu har jag flyttat från storstan till landet sedan i fredags, och redan känner jag att jag fått ro i mig själv och att jag får tid att reflektera över min vikt. Inte minst efter flytten, då jag inte bara fick flytta mitt bohag, jag fick dessutom med varje möbel flytta massor av extra kilo. PUH! ;o) Jag skall nu rensa skafferiet från kolhydratfulla livsmedel och börja med att "tänka" lowcarb, så kanske vi ser om jag kommer tillbaks med nåt inlägg, och kan berätta om hur jag upplevt en kommande planerad viktminskning. Lycka till alla som kämpar, och försök finna ro och balans det hjälper! OnTheTopOfLife

Skrivet av OnTheTopOfLife den 03 juli, 2006 kl. 20:02 #

Lycka till, OnTheTopOfLife! Tänk bara på att en del har det riktigt jobbigt de första dagarna, vissa t o m upp i någon/några veckor. Men belöningen väntar efter tröskeln! :-) Läs mycket och du kommer säkert att bli rejält frälst också. Annika har en bra länklista här till höger i blogmarginalen. Vill du lufta dina framgångar/motgångar så finns det gott om forum, Lars-Erik har ett och även jag är aktiv på länken nedan (WiktSnacks). Lycka till om igen! //Zac

Skrivet av Zac den 03 juli, 2006 kl. 20:08 #

Glömde påpeka att jag själv faktiskt tappat - <em>och så relativt enkelt är det att tappat fakttiskt passar in här</em> - <strong>alltså gått ner drygt 30kg</strong> med denna kost. Så det går onekligen... :-) //Zac

Skrivet av Zac den 03 juli, 2006 kl. 20:10 #

Casiopeja! Du reagerar precis som alla andra "ömfotingar".. När de tror att något är riktat till just dem personligen. (eller när någon kommer för nära det de inte vågar titta närmare på) Och det behöver man inte vara särskilt mycket "amatörpsykolog" för att förstå ;-D Jag är van att spegla funderingar och åsikter och det är inte första gången jag märker att "brännbara" ämnen sätter känslorna i svallning! Obs, jag har flera överviktiga bekanta, som faktiskt har tackat mig för att jag (utan att vara otrevig) vågat säga det de BEHÖVER höra och inte det de VILL höra..( Det är faktiskt bara RIKTIGA vänner som vågar säga även "obehagliga sanningar) Givetvis, stöttar jag dem i vilket beslut de än tar (ibland handlar det faktiskt bara om att de behöver peppning eller någon som lyssnar, för att komma över en tillfällig svacka) (man kan nästan göra jämförelsen med folk som går till "spåkärringar", för att få höra att de ska träffa drömprinsen, få ordning på ekonomin och snabbt, snabbt bli av med alla sina problem..) Att du känner dig påhoppad/indignerad, får stå för dig. Dina känslor och hur du förhåller dig till livet kan bara DU avgöra /göra något åt!

Skrivet av Pi den 04 juli, 2006 kl. 11:15 #

Det finns faktiskt en del viktopererade som provat LC-kost. Och tyvärr är det med det som med andra metoder att det inte fungerar för alla. Problemet är oftast inte att gå ner i vikt utan att hålla en ny livsstil för evigt. Jag har valt viktoperation som sista utväg för att jag oavsett metod innan "förstört för mig själv", genom att börja äta fel igen och gått upp igen det jag tappat. Numera äter jag en balanserad kost ( med mycket GI-tänkande för med ett jämnt blodsocker mår jag som bäst! ) och motionerar mycket. Hade aldrig orkat börja motionera med den vikt jag hade från början. Och jag hade ingen chans att "förstöra för mig själv" det första året efter operationen. Och under det året tog jag reda på VARFÖR jag åt fel och har bearbetat det. Nu hoppas jag lyckas leva på detta vis resten av mitt liv, men jag kommer aldrig kunna släppa kontrollen och sluta anstränga mig.

Skrivet av Kickan den 04 juli, 2006 kl. 11:21 #

Kickan! Du har helt rätt, i det du säger om att det är en ny "livsstil" som gäller. Du har ju genom operation ( och arbete med dig själv!) lyckats ändra just livsstil! Annars hade du om några år kanske varit tillbaks i dina överviktskilon! ( jag känner en som tyvärr är det..) Eftersom vi människor är så olika, är det självklart att det inte finns EN orsak eller EN lösning på problemet och jag tycker att vi bör acceptera individers skilda val. Däremot tycker jag att man bör få ALL tillgänglig information, som kan tänkas vara en hjälp i beslutsprocessen. Inte bara info om metoder som råkar "vara på modet" Personligen tror /vet jag att LC/HF INTE är eller kommer att bli någon modediet, helt enkelt, för att det handlar om att byta livsstil! Och tyvärr, jag skulle tro att mer än hälften av alla överviktiga (och här menar jag inte personer, med en snedvriden kroppsuppfattning!) hoppas på en "snabbmetod", som kan hålla dem smala resten av livet, medan de fortsätter att äta, som de alltid har gjort.. Håller tummarna för ditt nya liv!

Skrivet av Pi den 04 juli, 2006 kl. 11:46 #

Hej igen ! Blir lite fundersam. Att gå ner i vikt och ändra kostvanor har ju med hjärnan att göra. Att ändra livsstil i helhet. Det är som att sluta röka, viljan och kämparglädje för att se bra resultat. Sen kanske det inte spelar någon roll vilken bantardiet man använder sig av, utan man provar det som känns bäst. Motion och nyttig mat är det viktigaste.. Energi och motivation..lagom mängd mat..som vi åt på 70 talet tex. Då var det fåtal som var överviktiga, men ändå så bestod maten av mkt fläskkotletter, stek med gräddsås mm...jag återkommer om 4 veckor med förhoppningsvis ett gott resultat...:-)....MVH

Skrivet av Eva den 04 juli, 2006 kl. 12:26 #

Eva, det är nog väldigt olika hur mycket kamp som ingår i livstilsbytet. Det många av oss som gått över till SSS-kost har gemensamt är att vi, när vi kommit igenom den inledande fasen (som varierar i längd) då kroppen skriker efter socker (dvs kolhydrater), inte är intresserade av att börja äta "som vanligt" igen. Jag har ätit SSS-kost i ett halvår och mår numera rent otroligt bra. Tanken att börja äta "vanlig mat" igen känns bara främmande och, inte minst, skrämmande för mig. Aldrig någonsin att jag vill behöva göra det igen.

Skrivet av Kattmoster den 04 juli, 2006 kl. 12:39 #

Och Pi fortsätter mästra och förolämpar inte bara viktopererade nu utan alla överviktiga.. Man behöver inte vara ömfotad för att förstå att du är diskriminerande i din person... och den där liknelsen med att gå till en spådam... ja den var enbart skrattretande och visar viklen nivå du ligger på. Ja fortsätt du vara "ärlig och rak" mot dina överviktiga bekanta.. Om den är på samma sätt som du skriver här.. lär du inte behålla dem länge. good luck casiopeja som gått ner 30 kg med hjälp av viktoperation och är överlycklig och förhåller mig sunt till livet..

Skrivet av casiopeja den 04 juli, 2006 kl. 14:21 #

Casiopeja! Har kännt mina mulliga vänner i över 25 år.. Och än, har de inte stuckit ;-D Min avsikt är inte att mästra vare sig dig eller någon annan, men om DU väljer att ta illa upp, så kan ingen annan än du själv göra något åt det! Det är väl jättebra att du har lyckats, vare sig det är genom operation eller annat. Men du behöver väl inte vara så aggressiv mot andra, som kanske vill försöka något annat? Att det just för dig var en lyckträff med operation, behöver ju inte betyda att det passar alla andra? Det beror ju inte bara på en sak, att man är överviktig..

Skrivet av Pi den 04 juli, 2006 kl. 16:21 #

Jag är inte mer aggressiv mot dig eller din diet än vad du eller andra förspråkare är av oss viktopade. Flera av "er" som skriver här har varit inne på viktop.se och lagt mycket dumma kommentarer om oss viktopade och vår metod. Att vi skulle jämföras med 1950-talets lobotomier, att vi förespråkar op fasän vi vet att vi har fel, bara för att det inte ska lysa igenom.. Att vi låtit en frankenstein skära i vår mage för att vi är för lata att följa er diet (sistnämnda var skaldemans uttalande) Är inte detta agressivt?? När vi kommer in på "ert område" för att diskutera blir vi mötta av samma sak. Under dagens blogg kallas skaparen av viktop.se anorektiker.. är inte det agressivt så säg. Susanne har hjälpt oss otroligt mycket och påpekar ständigt hur viktigt det är att äta tillräckligt mycket. Ändå kallas hon anorektiker? Bara för att hon ifrågasätter er teori. Nej jag kommer aldrig att tro att er diet är rätta vägen.. åtminstone inte förrän ni kunnat visa upp tillförlitliga långsiktsstudier vad detta gör med blodfetter etc på lång sikt. Men när vi frågar om dessa åker skygglapparna på :-/

Skrivet av Casiopeja. den 04 juli, 2006 kl. 16:43 #

Jag tror att du casiopeja, läser mina inlägg som"fan läser bibeln"?! VAR har jag påstått något om "anorektiker"? Var har jag påstått att du skulle vara "för lat" att prova på LC? Har jag kanske tvingat dig? Någon annan? Anorexi, är föresten en mycket allvarlig åkomma. Då har kroppen verkligen slutat att fungera normalt och det är mycket sällan en anorektiker blir 100%återställd. Detta även om personen börjar äta igen.. Och du Casiopeja jag AVRÅDER dig bestämt från att prova LC/HF, för med dina rädslor och fördomar, så skulle du absolut inte må bra. Och bara den stressen, skulle kunna göra dig rejält sjuk. Du kanske bör inse att det finns människor som är inne i detta med LC i olika grad?! Även om jag tror på metoden att äta naturlig kost, så är jag långt ifrån fanatiker, och alla får stå för SINA åsikter! Ibland går åsikterna isär, men det behöver inte betyda att man kastar ut barnet med badvattnet. Jag vet att mina "matvanor" inte helt överenstämmer med vissa "renlärigas",( vi använder t.ex. quorn, vilket somliga anser vara en styggelse ;-D ) men det vore mig väldigt främmande att inbilla mig att jag inte skulle ha friheten att välja själv?! För att inte tala om bli indignerad, när någon nämner det.. till sist, kan jag inte låta bli att tänka på luffaren, som råkade hamna i gnällbältet.. När han träffade en likasinnad som frågade honom hur han haft det, sa han: För djäkligt, di tål int nå.. Så fort en tala om synålar, så var det nån enögd jäkel som tog åt sig.. ;-D

Skrivet av Pi den 04 juli, 2006 kl. 17:16 #

Jag har just plöjt alla inlägg och måste säga, öh... skriva, att de var väldigt underhållande och stundtals riktigt roliga. Det senare av olika skäl. Skrattretande fördomsfullt/okunnigt eller humoristiskt (som Jacques' våldsamt satiriska bidrag eller OnTheTopOfLife). Men viktproblem och osunda kostvanor är dock ett allvarligt problem. Olika tider, olika läror. Ofta blir den allra senaste metoden allena saliggörande. Allt det tidigare slängs på soptippen. Pi upplever jag som en tänkande människa som bryr sig om - inte minst andra människor. Stackars Casiopeja verkar hårdhänt behandlad redan innan hon skrev inläggen här. Detta var mitt första inlägg, men jag återkommer.

Skrivet av Roy den 11 juli, 2006 kl. 13:16 #

No offence Roy, det är lätt att bli bitter efter en obesitasop, i synerhet där det visar sig att man inte kan äta för samma mängd. Konstigt eller nåt ;) Varför kan man inte erkänna att man genomgått en viktop, och det inte fungerat? /Suss

Skrivet av Susanne den 11 juli, 2006 kl. 13:40 #

"Det är av största vikt att vi överviktiga/feta inkluderas i utvecklingen, införandet och utvärderingen av ALLA regler och program som påverkar våra liv. Vidare kan inget samhälle hävda att det är baserat på rättvisa och jämlikhet så länge människor med funktionshinder inte deltar i beslutsfattandet som FULLVÄRDIGA medlemmar".

Skrivet av Stefan Wallerek, Press- och Media-ansvarig, Överviktigas riksförbund den 30 september, 2006 kl. 22:58 #

Fy fan! Detta är en av de otrevligaste bloggarna jag har läst i! Alla är så djävla otrevliga mot varandra! Ni som är för LC är som en sekt, som bara MÅSTE omvända alla andra. Låt oss som äter vanlig mat fortsätta med det och leva vårat liv i ett väl fungerande samhälle, med väl fungerande sjukvård för dem som behöver det. Alla VILL inte gå över till er kost!!

Skrivet av 81.225.175.189 den 10 juni, 2007 kl. 15:16 #

Att läsa här är frivilligt, inget tvång! Det är du själv som bestämmer om du vill ta till dig den stora informationskälla som Annika ger! Lycka till med DIN kost!

Skrivet av Maja den 10 juni, 2007 kl. 16:12 #

Är detta inlägg ett år gammalt? JISSES! Naturligtvis finns det psykologi i ätandet. Det ger tröst, kickar och gör att vi lättare faller i sömn. Men jag undrar över anonym kommentar från idag, vad är syftet? Dagens kunskap om lågkolhydrat-högfett-mat är otroligt mycket större, bvetenskapliga studier finns, - om man vill läsa. Många personliga livsberättelser finns dokumenterade, blodfetterna och blodsockervärdena är kända och ligger bra. Vilket raseri i angreppet på dagens blogg - jag bara undrar - varför?

Skrivet av vikingmormor den 10 juni, 2007 kl. 16:25 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg