Doktor Dahlqvists blogg

Mail från Ullebull: Ja, jag vill bara tacka för de hälsovinster jag gjort det senaste halvåret. Jag är en 60+ kvinna som provat allt som finns i viktminskningspreparat (utom acomplia som jag dock har recept på) remiss till gastric bypass och kurser. 1972 kom ju WW som det hette och jag gick ner 17 kilo på 3 månader, jaja, det var då det. Då var jag bara 30.Blev gravid och så var det över. Stillasittande, värk i leder och allmän slöhet gjorde mig fet, nej förresten, det var ju en daglig kamp med tallriksmodellen, det får jag inte glömma. Ja inte blev jag smalare, nej, nej. När jag nått 119 kilo till min 165 cm höjd så hade jag dragit på mig en hel del problem. Jag led inte av övervikt utan av underlängd sa mitt försäkringsbolag, sött eller??? Mina leder skrek under tyngden, ville ju inte bära mig, mina fötter fyllda av mycket svårt eksem som hudkliniken försökte bota med salvor och strålning, mina naglar skiktade sig och bröts av och ärligt talat hela jag var färdig för tippen. Vid ett rutinbesök på vårdcentralen i början av maj 07 upptäckte man dessutom att nu hade jag diabetes typ 2. Aldrig i livet sa jag, men att protestera mot provsvaren var ju lönlöst. Jag hade 6,1 i långtidssocker Betyder vad??? sa jag. Jo se nu skulle jag ha Metformin,en pilla för att sänka blodsockret. "Aldrig i livet "sa jag och förklarade att jag skulle fixa detta själv. Tuff man kan vara, men jag hade precis fått din/Annikas matsedel ifrån tidningen av en vän och tänkte "det är nu eller aldrig" Den 27 maj-07 startade jag med att äta efter dina recept och såg till min häpnad att jag gick ner i vikt, med så mycket fett???? Hallå, det kan man inte.Jag var ju fettskrämd så det blev inte riktigt så mycket som du förordade. Jag fortsatte och kom så i kontakt med kolhydrater i fokus och lärde mig mer, upptäckte fler hälsovinster efterhand. Mina eksem under fötterna var var de nu???? Borta, jamen hur??? Kände ingenting och läkarna på hudkliniken kunde inte riktigt förklara varför det försvunnit. Jag skrattade lite i mjugg, jag anade ju lite grann att det var kosten. Mina korta naglar som flisade sig blev helt plötslig långa, ohhh, och hårda, som skruvmejslar, jaaaa. varför, jo pga kosten räknade jag ut. Min kol eller var det astma, hm... läkarna visste inte vilket men eftersom jag röker så var det nog kol. 2 mediciner/2 ggr dagligen. Kortison och något annat, jaja, jag var/är tacksam om jag får lindring när jag är sjuk. Var är mina kraftiga hostattacker, slem och harklingar nu??? Borta och det kan jag tacka kosten för. Känns så lätt att andas. Deprimerad, ja sedan 2002 då min man fick diagnosen cancer, obotlig, fick medicin men har lagt bort den, varför ??? Jo kosten är orsaken. Jag har alltså slängt bort alla mediciner. Ja, alltså mina hälsovinster är följande, Medicinerar inte längre för mina kraftiga blödande eksem under fötterna.Slut, borta och jag är glad. Behöver inte medicinera för min diabetes typ 2 eftersom jag sänkt långsockret till 5,1 Jätteglad. Tar inte några antidepp mediciner. Ännu gladare Tar inga kol/astma mediciner. hm... hur kan man sluta med dem, jag röker ännu men har inga harklingar, hostningar eller andningsproblem. Mår jättebra och har lätt för att andas, hm... otroligt. Mina naglar, ha, vilken fröjd att fila, klippa och måla naglar, haha. Toppen, har jag inte gjort sedan jag var tonåring. Behöver inte ta penicillin för kraftiga bölder och utslag på bröst och under armarna. Ohhh, så skönt, tog både utvärtes och invärtes penicillin. ( i 3 år) Mina tänder, jaja, mycket bättre nu säger min tandläkare och tror att jag äter de flourtabletter han ordinerat. hm....Berättar inget. Vikten, ja det skall vi knappt tala om, jag strålar av glädje över den. 16,5 kilo ner, vem hade trott det. Jiiipppiii. Det är en jättebonus. Det betyder ju att lederna inte tar så mycket stryk så smärtorna håller på att ge med sig, lite varje dag. Tror jag slipper helt. Ja summan av det hela, har säkert glömt något men, min kropp mår jättebra, för tillfället har själen lite problem men det ordnar sig säkert det också. Alla ni som ev. läser detta, tveka inte, prova, åtminstone någon månad, du dör inte av det. På tal om dö, jag trodde jag skulle det för någon månad sedan, jag åkte in i ambulans med vad alla trodde var en hjärtinfarkt. Det var det inte, Det var "bara" själen som inte orkade riktigt, alla värden, kranskärlen kring hjärtat ----- allt var perfekt, Kolestorol, både det onda o goda, triglycerider, osv var perfekt, inte illa av en gammal "kärring" eller?? Det tackar jag kosten för. Jag vet, det är svårt att tro att så mycket fett kan vara bra men oj, vad det är bra. PROVA säger jag.

Skrivet av Ullebull den 08 november, 2007 kl. 16:22 #

Tack för att du jobbar vidare. På Fars Dag pratade vi om GI-metoden. Senare på kvällen läste jag artikeln i LAND 46/07 om att äta fett istället för kolhydrater. Intressant. Så jag bestämde mig pang bom att pröva. Jag är 42 och har liksom min mor och mormor alltid haft svårt att gå ner i vikt och blir alltid riktigt trötta efter en måltid. Vår avföring har också varit lustig och urinen för mörk. Efter några dagar ändrades både urin och avföring. Ljus och fin urin och normal fast avföring. Och på en vecka har jag gått ner 2kg. Det har aldrig hänt förr. Med hård bantning ca 1/2 kg/vecka. Men att jag inte blir så trött att jag måste sova efter maten är det mest fantastiska. Jag är bara pigg. Antar att du hört många liknande berättelser men ville bara lägga en till listan.

Skrivet av Christina den 27 november, 2007 kl. 18:21 #

Hej!
Jag skriver detta för att stötta dig Annika i din kamp mot dom som påstår att det saknas vetenskapliga bevis för att LCHF-kosten är bra. Detta får väl klassas som ett ”anekdotiskt” bevis i brist på bättre.
Jag är 63 år och började med LCHF 2008-05-01. Har svårt att uppskatta andelen fett, protein och kolhydrater i min kost men om jag säger så här i stället: de enda kolhydrater jag får i mig är de jag får från grönsaker. Har alltså uteslutit ris, pasta, potatis, vitt bröd, socker, lightprodukter och dragit ned på frukt. Någon eller några knäckemackor kan det bli i veckan. Serveras strömming med potatismos kan jag inte stå emot att äta lite mos. Margariner och andra påläggsfetter är till 100% ersatta av smör. Frukosten kan bestå av ägg och bacon med lite fet ost, kaffe och grädde. Lunch fisk, lite grönsaker, en bregottklick i st f potatis. Middag en köttbit stekt i smör.
Blodvärden
År 2002, dvs långt innan jag började med LCHF, har jag en mätning av mina blodvärden. En förnyad mätning gjordes i aug i år då jag ätit LCHF endast 4 månader. Nedan ger jag först värdena från 2002 därefter de från augusti i år.
Totalkolesterol 5.88 -> 7.5 (Ökning, ”äldre män med högt kolesterol lever längre”,Ravnskov)
HDL: 1.27 -> 1.6 (Ökning, bra)
LDL: 3.91 -> 5.5 (Ökning, i mitt fall sannolikt ej skadligt av samma skäl som ovan.)
VLDL: 0.70 -> ? (mätning saknas från aug)
Blodsocker: 6.58 -> 5.3 (minskning bra)
Sammanfattningsvis: jämförelsen visar en förbättring av blodvärdena.
Från aug i år har jag även:
Apolipoprotein A1: 1,6 g/l
Apolipoprotein B: 1,57 g/L
Kvot B/A1: 0.98 (Önskvärd nivå < 0,7, gränszon 0,70-0,90)
Kan ej bedöma förändringen då data saknas från 2002.
Blodtryck: 144 / 74 -> 140 / 75, dvs oförändrat. Dock att märka: en av orsakerna till att jag började med LCHF var att det sprängde i huvudet då jag böjde mig ned att knyta skorna. Idag kommer det ingen sprängverkan vid denna rörelse. Vet inte om detta hänför sig till blodtrycket.
Övervikt
Idag: 75 kg, längd 184 cm. Min vikt 2008-05-01: 79 kg. Reduktion 4 kg på 7 månader. Går fortfarande ned i vikt. Motionerar idag ungefär som jag alltid gjort, dvs viktnedgången beror inte på att jag motionerar mer. Viktnedgången kopplar jag till kosten. Jag äter mig inte proppmätt vilket jag kunde göra när matsuget fanns pga kolhydraterna.
Midjemått. 98 cm -> 93 cm. (minskning, bra, minskar fortfarande)
Att gå i trappor idag känns inte tungt längre.
Hudproblem
Upptäckte några veckor efter LCHF-starten att jag inte behöver smörja in fötterna efter duschningen. Huden är inte lika torr längre. En upptäckt som gjorde att jag blev säker på att LCHF är bra. Jag tänker att om huden förbättras ”inifrån” så finns det ”tusen” andra effekter som sker i det fördolda med kroppen.
Slemsäcksinflammationer (har rapporterat tidigare om detta på din blogg tidigare)
Slemsäcken i ena knäet har ömmat (av infektion sannolikt?) av och till i 10 års tid. Löpskada på asfalt. Idag är inflammationen borta. Kopplar detta till kostomläggningen.
Sömn
Sover gissningsvis 0,5 timmar mindre per dygn. Känner mig piggare.
Blåsa
Pinkar inte lika ofta. Brukade ha problem med shoppingrundor med familjen i varuhusen då jag ofta blev pinknödig och var tvungen att leta toaletter. Dessa besvär borta.
Biverkningar
De enda jag kommer på mig är kramper i vaden vilka kan komma under natten, men det är inget stort problem.
Hälsningar
Janne D

Skrivet av Janne D den 23 november, 2008 kl. 18:54 #

Min mamma fick ett bensår i början av hösten 2008. Hon hade stark smärta och såret blev bara större och större. Efter ca 2 månader läste vi om LCHF-kost. Mamma lade om kost och uteslöt kolhydrater och ökade på fettet. Efter ca en månad märktes en förändring. Efter nu ytterligare en månad har såret minskat till hälften och smärtar inte längre lika mycket. Annan kost tillsammans med lindning av benet gjorde att läkningen kom igång.

Skrivet av ella den 18 januari, 2009 kl. 20:43 #

Jag vill vara en av dem som skriver till dig för att du ska förstå vilken skillnad din kamp har gjort för just min levnadskvalité, och den är obetalbar.
Jag fick på allvar upp ögonen för denna kost genom att jag för en dryg månad sedan förde ett resonemang med John Sundelin http://blogg.passagen.se/johnwillis/ eftersom jag hade ryggbesvär och jag hade ett dåligt allmäntillstånd.
Jag hade sökt läkare tidigare den veckan för mina ryggbesvär och på vårdcentralen frågade han mig följande när jag sökte akut " - Får jag ställa en känslig fråga? Har du gått upp mycket i vikt de senaste åren?" Jag sa då till honom att när man är överviktig är det inte så att man är omedveten om hur man ser ut och att det är inget man önskar sig, alla dessa kilon. Rådet jag fick var att se till att bli av med min övervikt om jag ville bli bättre i ryggen. Jag, påverkad av smärta och av att inte ha sovit bra på flera nätter, blev förnärmad, ledsen, kränkt... jag har ägnat åratal till att försöka bli av med dessa kilon, det är inte så att jag medvetet lagt på mig, vem skulle göra det?
Det är ju så att min historia liknar många andras, jag kan konstatera att mina verkliga besvär med jojovikt började när jag blev introducerad i ViktVäktarnas värld med points och en väldig fixering vid mat. Detta var efter att jag fött två barn och jag ville gå ner i vikt inför en semesterresa. Visst, efter ett väldigt kämpande gick jag ner ett antal kilon, och som hos många andra smög sig, kilo efter kilo, övervikten på igen. Jag har provat ett otal olika dieter, den ena skulle vara bättre än den andra, och alltid så kände jag sug/hunger under dessa experiment.
När jag nu på allvar, tillsammans med min man som är diabetiker, bestämde mig för att prova så tänkte jag - Det må bära eller brista, jag har inget att förlora. Till saken hör också att min man hade blivit riktigt inspirerad av en kollega som hade varit och lyssnat på dig på Hola. Han var lyrisk över effekterna av kostomläggningen och hade dragit ner sitt insulin betydligt.
Mina tankar den första tiden var svåra att styra av allt man fått sig itutat om fett, jag var övertygad om att jag skulle bli smällfet, trots alla framgångssagor jag läste på din blogg.
Döm om min förvåning när jag nu efter fyra veckor konstaterar att vågen visar på - 5 kg, måtten har minskat betydligt, min "gravidmage" har snart försvunnit, jag tar inte bricanyl till natten längre, jag har blivit av med mina torra fläckar på händerna, mina torra, spruckna hälar är ett minne blott, jag har fått tillbaka livslusten, jag lagar mat som aldrig förr och provar nya goda recept, är nöjd varje gång jag ätit och blir aldrig sugen på något. Förr kunde jag gå som en blodhund efter barnens chips/godis för att få stoppa i mig något när suget satte in.
Jag vill med detta mail få dig att förstå vilken oerhörd skillnad din kamp har gjort för mig och min man. Min man ligger mycket jämnare i sockret och på hans jobb är de flera som anammat detta och kallar sig skämtsamt för "sekten";). Min avsikt är också att få dig att förstå att vi är flera som stöttar dig och hoppas att du inte tar åt dig för mycket av all kritik. De som går i främsta ledet vid ett paradigmskifte är också de mest utsatta. Heder åt dig och de som står på sig för att medmänniskor ska uppnå en bättre hälsa. Kan inte låta bli att känna mig oerhört lurad av all "expertis", men är samtidigt glad över att jag fick uppleva detta nu. Väntar med spänning på att se hur min hälsa och välmående ska utveckla sig. Jag ser mig själv som en slank, välmående 50åring, jag fyller år i september. Så ett STORT TACK för den skillnad du gör och har gjort för oss medmänniskor.

Skrivet av Anita B den 31 mars, 2009 kl. 15:38 #

Jag och min man var och lyssnade på Annika i Ängelholm. Tack vare min sons svärfar kom vi i kontakt med LCHF-kosten. Han hade gått ner 15 kg. Den 9 febr i år började vi med LCHF-kosten. Jag är 58 år och 170 cm lång. Jag vägde 72 kg, idag väger jag 64 kg. Min man är 63 år och 183 cm lång. Han vägde 86,5 kg, idag väger han 80 kg. Helt fantastiskt att vikten minskar när man äter vispgrädde, smör m.m. Det bästa av allt är att sötsuget efter kakor och godis har försvunnit. Vi informerar vänner och bekanta om LCHF-kosten. Tack Annika för en fin föreläsning.
Anki och Hardy Bergman

Skrivet av Anki och Hardy Bergman den 16 maj, 2009 kl. 10:00 #

Jag avänder endagslinser och glömmer ibland, dock sällan, att ta ut linserna innan jag somnar, vilket resulterar i "dimsyn" morgonen därpå; linserna har nära nog torkat fast på ögats slemhinna. Så är inte längre fallet. Trots att jag blivit flera år äldre är ögats slemhinna inte lika torr och lättirriterad efter övergången till LCHF kost. Även huden har blivit mjukare.

Skrivet av gt den 01 september, 2009 kl. 07:33 #

Marianne, Jag har hört många som upplevt samma sak, att de har fått försämrad förmåga att tåla kolhydrater. Det enklaste sättet att bemöta detta är att fortsätta att minimera kolhydratintaget. Det finns inget självändamål i att tåla kolhydrater.
Själv har jag inga problem efter intag av en begränsad kolhydratmängd. Större intag har jag inte provat.

Skrivet av Annika D den 08 mars, 2010 kl. 13:01 #

Hej!
Tack för svar. Jag kommer i fortsättningen kalla mig "Kolhydratsintolerant" och det är helt ok för mig. Alla fördelar väger över som tex att bli av med ledvärk och stelhet i kroppen. Mvh Marianne

Skrivet av Marianne den 11 mars, 2010 kl. 10:07 #

LEO, Alla som inte mår bra vid en drastisk övergång till LCHF brukar jag råda att göra en successiv övergång, så att de gradvis ökar det naturliga fettet och minskar på kolhydratmängden. Då har de kontroll över förloppet och kan stanna upp när de känner att det börjar kärva.
De som äter blodtrycksmedicin måste följa blodtrycket så att de kan minska och möjligen sluta med medicinen om/när blodtrycket går ner.

Skrivet av Annika D den 23 mars, 2010 kl. 17:32 #

Hej, efter 15 månader på LCHF så har jag fått ner mitt blodtryck från 145/98 till 124/80 i vila. Ingen nämnvärd träning mer än gå i naturen och med hunden, hugga ved etc. Igår när frugan och jag gått en mil tog jag blodtrycket direkt när jag kom in. 108/74 oj. Vad kan det bero på?

Skrivet av Bosse den 21 maj, 2010 kl. 11:27 #

Var ute och plockade svamp igår. Cykeln saknar växlar och behöver smörjas, trots det kände jag varken trötthet eller andfåddhet som jag alltid gjort förut, speciellt uppför backarna. Blev en utflykt på kanske 1,5-2 mil. Jag är nu i bättre skick än cykeln.
Dessutom känner jag inte längre av stelhet i axlar och nacke som jag lidit av i flera år. Nu 11 månader på lchf.

Och ja, lite trattkantareller blev det, stekta i smör:)

Skrivet av Kalista den 13 september, 2010 kl. 11:27 #