Brev till Finn Bengtsson

30 jul kl 10:57, 2009

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 64 Kommentarer | Permalink

Brev till Finn Bengtsson, läkare och moderat riksdagsman

Den 14/7 var det en debattartikel i Svenska Dagbladet av Lars Werkö, Tore Scherstén och Ralf Sundberg där de kritiserade den nuvarande kolesterolskräckskampanjen som är upphaussad av läkemedelsföretagen som vill sälja kolesterolsänkande medicin, och livsmedelsindustrin som vill sälja sina konstfetter. Läkemedelsindustrin arrangerar forskning som visar att det är förmånligt att behandla allt större folkgrupper med deras mediciner. De anlitade professorerna för ut deras budskap med all sin professorsauktoritet.

Du svarade med en artikel i SvD den 26/7 att debatt i kolesterolfrågan är välkommen, men att den ska föras i det akademiska rummet och inte oroa allmänheten.

Om professionen kommer fram till att de tidigare behandlingsprinciperna varit fel så ska det meddelas allmänheten när tiden är mogen för det.

Problemet är att det inte tillåts någon debatt om detta i det akademiska rummet, och att professionen har förankrat kolesterolfobin djupt i sina hjärnor. De är hela tiden utsatta för påverkan från läkemedelsindustrin. Insändarartiklar refuseras i de akademiska tidningarna. Den aktuella artikeln var tex refuserad i Läkartidningen innan den skickades till SvD.

Hur tycker du att man ska göra när man vet att något är allvarligt fel i den aktuella behandlingsrutinen, men att diskussionen inte tillåts att föras i interna forum? Ska vi bara acceptera att allt fler människor blir sjuka och dör på grund av felaktiga kostrekommendationer och felaktiga behandlingsprinciper av friska och sjuka?

Jag anser att vi måste gå ut till allmänheten och informera om missförhållandena, innan skadorna blir än värre för folkhälsan.

Relationen mellan läkaren och hans/hennes patient behöver inte bli lidande om läkaren respekterar patientens rätt att bestämma över sin egen kropp och behandlingen av den. Läkaren får redovisa sin inställning och inhämta patientens inställning. Därefter får de komma fram till den behandling som patienten tycker är bäst.

Sen bör mera forskning initieras på effekten på hälsa och överlevnad av olika kostmodeller och läkemedel. Denna forskning bör betalas av skattepengar och utföras av läkemedels- och livmedelsföretagsoberoende forskare.

Det är inte rimligt för människorna att forskningen bara styrs efter vad forskarna har lust att göra (de har inte lust att forska på kontroversiella saker, det finns ju risk att de drar på sig ogillande från forskarkollegerna), och det som betalas av läkemedels- och livsmedelsindustrins pengar.

Tills vidare fortsätter vi att informera allmänheten via Internet och insändare i media, så att människor har en möjlighet att själva bedöma vilken kost de vill äta och vilka mediciner de vill ta.

Vänliga hälsningar
Annika Dahlqvist

« Filmare jagas av... | Hem | Vilset Verk står... »

Kommentarer:

Kul att se om, och isåfall vad, du får för svar. Har själv skrivit till politiker i riksdagen, fast i andra frågor, utan svar. Dom får säkert mycket post, men det är ju ändå tråkigt att inte få svar på sina frågor, hoppas du har bättre tur.

Skrivet av Mattias den 30 juli, 2009 kl. 11:03 #

Ett jättebra brev tycker jag. Det vore mycket värt om staten kunde avsätta pengar till forskning om matens betydelse för hälsan. (Egentligen borde detta redan vara en självklarhet men det blir nog en hel del kämpande för att komma dit.)
Inför nästa val kunde det vara bra att låta de politiska partierna redovisa vad de tycker om den här och andra viktiga kost- och läkemedelsfrågor inom lchf-området.

Skrivet av Jon Jonsson den 30 juli, 2009 kl. 11:23 #

Det är fantastiskt att just du kräver en fri diskussion, du som tar bort alla inlägg och spärrar experter som inte passar dig till 100% som t.ex. mig.
Hälsningar från ett
långt nummer, som tydligen innebär att inlägget kommer att tas bort.

Skrivet av .... den 30 juli, 2009 kl. 12:01 #

Annika,
Du skriver människorna, varför inte bara människor?

För mig blir "människorna" lite distanserat, som om det vore en annan sorts kreatur än vi andra vanliga människor.

Då det gäller vård och medicinering så hoppas jag denna sker i ett samtal mellan läkare och patient, att man tillsammans kommer överens. Vi måste också lita på att den läkare jag behandlas av sitter inne med mer kunskaper om min sjukdom och behandling av den än vad jag själv gör.

Skrivet av Moa den 30 juli, 2009 kl. 12:14 #

.... den 30 juli, 2009 kl. 12:01 #
Ursula, det är egentligen bara du som är spärrad från min blogg, och det eftersom du använder min blogg till att ihärdigt sprida ditt mjölkproduktskrämda budskap.
Jag anser inte att du är någon expert.

Skrivet av Annika D den 30 juli, 2009 kl. 12:23 #

Nu är ju inte en blogg en demokratisk plats. Bloggägaren äger all rätt att refusera inlägg som inte tillför diskussionen något eller från notoriska bloggtroll som bara kommer med en massa trams.
tex. att petimeteraktigt kritisera oväsentligheter.

Däremot så är demokratin i fara när våra folkvalda önskar att mörka obekväma diskussioner och ej svarar på inskickade brev.

Vi får se vad ovanstående person gör.

För övrigt en välskriven text Annika.

Skrivet av Putte den 30 juli, 2009 kl. 12:26 #

Moa, nu ändrade jag till människor på ett ställe, fast jag inte riktigt förstår skillnaden.
Numera är det inte alls säkert att läkaren vet mer än patienten om sjukdomen i fråga. Många patienter är mycket pålästa om sin sjukdom.

Skrivet av Annika D den 30 juli, 2009 kl. 12:28 #

Moa, det får vi hoppas på, men jag har hört ett par exempel där läkaren blir tvungen att erkänna att "idag med internet är ni patienter ofta mer pålästa om er sjukdom än vi läkare". Möjligheten att finna information på nätet är fantastisk.

Skrivet av P den 30 juli, 2009 kl. 12:28 #

"läkemedels- och livmedelsföretagsoberoende forskare"
Finns det såna?

Skrivet av maxiq den 30 juli, 2009 kl. 12:37 #

Putte,
Om du själv vore riksdagspolitiker eller annan person som överöstes av vanlig post och av e-post. Vad skulle du göra då du rimligen vare sig hinner eller orkar läsa eller svara på allt?
De flesta i denna situation har tillgång till sekreterare som säkert har flera standarsvar att tillgå. Posten sorteras säkert också i kategorier i olika mejllådor då det gäller e-post exempelvis.

I några fall svarar personen ifråga själv, troligen oftast inte alls.
Hur skulle du göra om du också har ett privatliv, familj, ett arbete att sköta och ibland semester?

Skrivet av Moa den 30 juli, 2009 kl. 12:37 #

Håller med om att Internet gör oss mer kunniga - ibland.
Minns att det också på Internet florerar en mängd kvacksalveri och "diverse". För den enskilde som vill förkovra sig är det ganska så svårt att sovra i all information.

Så nätete ger oss såväl information som desinformation.
Vet hur nyhetsfolk på redaktionerna väl känner att vissa nyhetsbyråars nyhetsflöde kan man inte alls lita på.
Det sista inget nytt, så har det varit länge, länge.

Skrivet av Moa den 30 juli, 2009 kl. 12:43 #

Idag måste man många gånger vara sin "egen läkare", läsa på om vad det nu gäller, även om jag respekterar en läkares kunskaper för övrigt - så måste man försöka hänga med... svårare blir det för äldre...

En "folkvald" politiker måste finna tid att svara på brev, insändare - även om det innebär att delegera till någon annan - det måste tillhöra jobbet att svara allmänheten när man är "folkvald".

Skrivet av babo den 30 juli, 2009 kl. 12:46 #

Läs
First comprehensive paper on statins´adverse effects. University of California Statin Study group cites 900 studies of the adverse effects o statins,

och läs

Association between statin-associated myopathy and skeletal muscle damage (Univ of Bern, Tufts, Boston)

CMAJ July 7, 2009

Skrivet av Ola den 30 juli, 2009 kl. 13:44 #

Bra Annika!!! Du är en kämpe som för en schysst kamp inför öppen ridå. Strunta i alla "gnällisar" dom har inget bättre för sig. Självklart ska hälsofaror, bra mat o andra hälsoaspekter föras öppet, vi bor väl inte i en komunistat eller?
Kram Luccy

Skrivet av Lotta den 30 juli, 2009 kl. 14:31 #

"Schysst kamp inför öppen ridå" - bra uttryckt Lotta.
Annika, jag beundrar dig för ditt mod och raka språk och ditt tålamod med både oss och andra som är rent fientliga.

Skrivet av babo den 30 juli, 2009 kl. 14:45 #

Bra skrivet av dig Annika. Jag tror däremot att nämnda politiker struntar i ditt brev, om han ens läser det.
Skicka brevet istället som ett pressmedelande eller dylikt till några nyhetsredatktioner, då kommer svaret snabbt från röstfiskande politiker.

Skrivet av Kjell Holmsten den 30 juli, 2009 kl. 14:45 #

Hej, jag oroar mig över att jag ska överskrida det lämpliga dagliga kaloriintaget med denna kost. Har hållit på i ett par veckor nu men oroar mig ständigt för att allt fett ska göra att jag får i mig mer kalorier än vad jag egentligen borde äta. Hur ska jag tänka? Jag är jätteorolig över detta och vore otroligt tacksam för svar.

Skrivet av Sara den 30 juli, 2009 kl. 14:55 #

Just det - jag har även hört att överflödigt protein omvandlas till fett i kroppen. Stämmer detta? Och vad är isåfall ett lagom proteinintag för mig som är 170, väger 64 kg och inte tränar högintensivt, om jag inte vill få detta överskott?

Mvh Sara

Skrivet av Sara den 30 juli, 2009 kl. 15:06 #

Moa,

"Du skriver människorna, varför inte bara människor"?

Man finner det man söker och hakar man upp sig på ting som är små, så är man väl inte större än så ...

Skrivet av Pensionär den 30 juli, 2009 kl. 15:19 #

Det var ord och inga visor. Bra.

Skrivet av gt den 30 juli, 2009 kl. 15:21 #

Kjell, Jag kan inte göra allt ensam. Ni kan hjälpa till att skicka det till olika instanser.

Skrivet av Annika D den 30 juli, 2009 kl. 15:24 #

Sara, Du är normalviktig. Det enda du behöver tänka på är att äta generöst med naturligt fett, och inga konstprodukter som margarin och omega-6-oljor och E-nummer, så ordnar sig resten själv. När du äter mera fett så blir du mindre hungrig och äter spontant mindre kolhydrater.

Skrivet av Annika D den 30 juli, 2009 kl. 15:28 #

Pensionär,
Kära du - eftersom jag ofta arbetat med språkliga frågor så läser jag in stora skillnader mellan de båda enämningarna.

Skriver du människorna så blir det: DE, skriver du människor så blir det: VI.

Småsaker nog så viktiga och eftersom du tog dig mödan att sända ett litet svar så var det väl det "lilla" som störde dig.

Skrivet av Moa den 30 juli, 2009 kl. 16:30 #

Annika!
Kjell Holmsten har alldeles rätt, sänd ditt svar exempelvis direkt till SvD. Till redaktionen som ditt svar på moderatpolitikerns ord. Var det på Brännpunkt?

Redaktioner vill fofta ofta vara först och ensamma om en "nyhet" eller ett påstående, varför effekten kan bli mindre om du strösslar ut till en mängd redaktioner.

Skrivet av Moa den 30 juli, 2009 kl. 16:36 #

Ber om ursäkt, min närsynthet tar ut sin rätt och tyvärr har jag såväl tappat som lagt till bokstäver i mina senaste inlägg. Är så ljuskänslig nu då jag tvingas medicinera mot borrelia.

Skrivet av Moa den 30 juli, 2009 kl. 16:42 #

"läser jag in stora skillnader mellan de båda enämningarna".

enämningarna ;)

Skrivet av ;) den 30 juli, 2009 kl. 16:59 #

;)
...roligt med sanna humorister - eller?

Av vilken orsak lägger LCHF-are till så mycket fett då både viktnedgång och hälsa t o m blir bättre utan allt fett?

Skrivet av Moa den 30 juli, 2009 kl. 17:37 #

Moa: Var får du dina kunskaper om LCHF ifrån? Från egna erfarenheter eller? Hur kan du utala dig om något som du dagligen läser på denna blogg bland annat, om folk som blir bättre från diabetes mm. Och kan reglera sin vikt med just fetter.
Själv äter jag inga mediciner för min diabetes, jag mår utmärkt med LCHF. Det finns flera här som håller med mig, och inte dig!
Moa sök dina svar någon annan stans, hos netdoktor ex?

Skrivet av Kjell Holmsten den 30 juli, 2009 kl. 19:31 #

Moa, vi blir mätta av fett, så vi behöver inteäta så mycket mat. Många av oss går också ner i vikt om de behöver det.

Skrivet av Annika D den 30 juli, 2009 kl. 20:21 #

Kjell Holmsten.
Här har jag läst in att extra fett i kosten gör att du inte känner dig lika hungrig då du drar in på kolhydrater. Bra vid viktminskning att inte känna sig hungrig. Ofta är det annars hungern som gör att många inte orkar gå ner i vikt eller hålla fast, dvs stå ut med en viss diet.
Jag har läst in att flera blir bra från sin diabetes då de minskar i vikt och inte äter de "värsta" kolhydraterna.
Själv har jag ingen diabetes att brottas med, i alla fall inte än.

I övrigt ser jag ingen hälsovinst med att äta mera fett. Troligen äter jag normalt med bra fetter, dvs inte mer. Jag utesluter inte feta fiskar, smör, mjölkprodukter, nötter, mandlar och de goda oljorna.

Jag äter inte transfetter, margariner och utesluter "E-produkter" i mesta möjliga mån. Jag äter inte kakor, bullar eller glass.

Skrivet av Moa den 30 juli, 2009 kl. 20:34 #

Moa!
Hur mycket är normalt med fett för dig?

Skrivet av El den 30 juli, 2009 kl. 20:54 #

Hej igen, tack så jättemycket för svaret :)

Men jag undrar fortfarande om det stämmer att man ska vara försiktig med proteinintaget då överflödigt protein bildas till fett i kroppen. Och bör jag oroa mig över att överskrida det rekomenderade dagliga kaloriintaget med allt extra fett?

Mvh Sara

Skrivet av Sara den 30 juli, 2009 kl. 21:43 #

El,
Svår fråga du ställer.

"Normalt" för mig är att inte välja bort ett livsmedel för dess fettinnehåll eller en fet ingrediens som smör, grädde, creme fraîche eller olja.

Jag har en fet ungdomstid bakom mig - för många år sen. Det var fruktansvärt att som tonåring väga 20 kg eller mer för mycket. Kanske härör sig också min bröstcancer från denna feta period, en egen gissning. Östrogenberoende tumörer sägs frodas i det svulstiga kroppsfettet.

Den "tjocka" tiden finns kvar som ett minne. Vid 20 år så tog jag en sommar beslutet att nu ska jag bli en annan och smalare människa. Jag åt inte särskilt mycket en julimånad, var småförälskad och motiverad att gå ned i vikt. Skämdes så över min fetma. Motionerade genom att bl.a. cykla. Gick ned 10 kg raskt och sen resten över kommande höst och vinter genom att mer tänka på vad jag åt.

Då var det kalorier man räknade och min mammas lilla gula Kaloriguiden var "bibeln". Men jag minns att ortens läkare som jag tidigare tvingats till av familjen informerade mig om "att äta äpplen är lika illa som att äta potatis".

Sen dess har fetmaproblemet och vad vi äter intresserat mig. Jag tror definitivt på kostens läkande förmåga. Tror inte på hokuspokus-piller, homeopati m.m. Vissa läkemedel är nödvändiga. I många fall kan kosten förändra det som behöver "åtgärdas".

Skrivet av Moa den 30 juli, 2009 kl. 21:53 #

Sara, Du ska äta "normalt" med protein. Jag brukar säga ungefär som näven av proteinmat 2 ggr per dag.
Du behöver inte äta mer fett än att du håller dig mätt till nästa måltid.
Du märker hur myckt det är.

Skrivet av Annika D den 30 juli, 2009 kl. 22:14 #

Moa: Om du tar bort kolhydrater ur kosten så måste du ersätta energin med något och då är det bättre att öka på det naturliga mättade fettet än att äta mer protein.

Skrivet av maxiq den 31 juli, 2009 kl. 00:06 #

Dags att skriva till apoteket också?

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5583843.ab

Skrivet av Mattias den 31 juli, 2009 kl. 05:42 #

Nu har jag skickat mitt brev som insändarförslag till SvD

Skrivet av Annika D den 31 juli, 2009 kl. 09:16 #

Annika eller någon annan som kan och vet,

Jag använder mig av denna kost och tycker det är bland det bästa jag gjort eftersom jag går ner i vikt, jag är nästan aldrig hungrig och mår mycket bättre än på länge. Denna kost är ju även guld värd för bland annat personer med IBS. Nu till saken;

Jag har en vän som är liten i kroppen (drar storlek 32-34) och lider av IBS. Kan hon dra nytta av denna kost utan att gå ner i vikt? Det är det sista hon vill nämligen.

Tack på förhand!

Skrivet av Zara den 31 juli, 2009 kl. 14:00 #

Zara, man brukar säga att den som är underviktig går upp i vikt, den som är överviktig går ner, dvs lchf kosten är en viktnormaliserande kost. :)

Skrivet av Mian den 31 juli, 2009 kl. 14:02 #

Zara,

man kan ju aldrig svara för någon annan, men jag som är normalviktig började äta lchfkost för 1 år sedan utan tanke på viktminskning men därför att jag inte längre trodde på att äta fettsnålt, har behållit samma vikt, medan min man tappade 7 kg på 3 månader.

Skrivet av Fia den 31 juli, 2009 kl. 14:17 #

Zara, Den som lider av IBS brukar ha god nytta av LCHF. Det är ingen risk för att bli sjukligt mager om man äter sig mätt.

Skrivet av Annika D den 31 juli, 2009 kl. 14:19 #

Jag fick omgående svar från SvD att de inte har plats för flera kolesterolinlägg.

Skrivet av Annika D den 31 juli, 2009 kl. 14:21 #

"Om du tar bort kolhydrater ur kosten så måste du ersätta energin med något och då är det bättre att öka på det naturliga mättade fettet än att äta mer protein."

Ersätter du dock all energi som urpsprungligen kom från KH kommer också en ev. viktnedgång att utebli. Men visst är det lättare att ersätta med fett då mindre mängd krävs.

Skrivet av AndersS den 31 juli, 2009 kl. 14:22 #

"Den som lider av IBS brukar ha god nytta av LCHF. Det är ingen risk för att bli sjukligt mager om man äter sig mätt."

Det där låter aningen motsägelsefullt med tanke på att LCHF beskrivs som ett bra sätt att gå ned i vikt. Även då genom att äta sig mätt. Eller fungerar det olika för smala resp. överviktiga? Med tanke på att energibalansen inte räknas som en viktig faktor måste jag fråga hur det då fungerar?

Skrivet av AndersS den 31 juli, 2009 kl. 14:26 #

Vad dom är dåliga på SvD som låter diskussionen avstanna med Finn Bengtssons galna inlägg.
Tycker du ska skicka ditt utmärkta inlägg till andra tidningar.
Varför inte Aftonbladets debattsida.
Tidningen visar ju positivt intresse för LCHF.

Skrivet av foie gras den 31 juli, 2009 kl. 14:44 #

Annika,

ta det som en merit att du gjorde ett försök och upptäckten att SvD är en oframkomlig väg; det finns säkert andra och kanske bättre vägar. Vilka tidningar/media är SvD:s konkurrenter?

Skrivet av Optimist den 31 juli, 2009 kl. 14:57 #

Anders S, Vi säger att LCHF är en bra metod för viktnormalisering. Överviktiga går ner och underviktiga går upp.
Att underviktiga går upp kan bero på att de också har en tunn muskulatur som kan växa till när de får en närande kost.

Skrivet av Annika D den 31 juli, 2009 kl. 15:00 #

Annika,
Du skrev att du sände din inlaga som "insändare". Provade du att sända direkt till redaktionen för Brännpunkt? Det var väl där de tidigare artiklarna som du hänvisar till var införda.

Men som sagt, det är möjligt att insändarredaktionen är översvämmad av e-post i frågan och till slut så sätter de stopp.

SvD:s stora konkurrent är en annan stor rikstäckande morgontidning, den största morgontidningen i landet om man bortser från gratistidningen Metro.

Skrivet av Moa den 31 juli, 2009 kl. 15:37 #

Tack för era snabba svar!

Skrivet av Zara den 31 juli, 2009 kl. 15:56 #

Hej Annika!

Jag följer ditt goda arbete med att sprida budskapet. Men har problem med att läsa din blogg! Kan du snälla öka textstorlek! Jag tror att det är fler och fler som har Macbok (särskild studenter) där texterna är ännu mindre...

Vänliga hälsningar // Anita

Skrivet av Anita den 31 juli, 2009 kl. 16:12 #

Anita, Jag bara skriver och vet inte hur jag ska öka textstorleken. Kan du inte öka textstorleken i din dator?

Skrivet av Annika D den 31 juli, 2009 kl. 16:19 #

Var lär jag mig mer om stora och små fettmolekyler, om långa och korta fettkedjor?

Just denna form av "fettkunskap" behöver jag tillägna mig. Länk någon?

Skrivet av Moa den 31 juli, 2009 kl. 16:57 #

Moa, Feta lögner har tex skrivit rätt mycket om fett:
http://fatlies.wordpress.com/fats/

Skrivet av Annika D den 31 juli, 2009 kl. 17:35 #

Vilket bra brev - tack för det!

Tänk om fler inom vården tänkte som Du, vågade vara lika modig och hade allmänhetens bästa som ledstjärna.

Citerar några rader ur Din text:

----------------------------------------

"...Hur tycker du att man ska göra när man vet att något är allvarligt fel i den aktuella behandlingsrutinen, men att diskussionen inte tillåts att föras i interna forum?

Ska vi bara acceptera att allt fler människor blir sjuka och dör på grund av felaktiga kostrekommendationer och felaktiga behandlingsprinciper av friska och sjuka?

Jag anser att vi måste gå ut till allmänheten och informera om missförhållandena, innan skadorna blir än värre för folkhälsan." Slut citat

----------------------------------------

Du har alldeles rätt.
Det är därför som jag brukar berätta om mina erfarenheter som anhörig/närstående.

En vacker dag kommer sanningen att komma fram om t.ex. statinernas mångfacetterade, och många gånger helt förödande, biverkningar.

För den som är intresserad besök:

www.medications.com + drugs + Simvastatin (eller annan statin) + side effects = patientberättelser

Nyheterna på denna sida är helt värdelösa, men patientberättelserna är mycket läsvärda.

Under varje patientberättelse står ordet "Reply". Om det står en siffra där finns kommentarer. Klicka på "Reply" för att läsa dem.

www.spacedoc.net + Forum = patientberättelser

Duane Graveline tackar för sig i det senaste nyhetsbrevet. Han är nu 80 år och tycker att andra skall få komma till tals, bl.a. Uffe Ravnskov.

På sidan finns även Duane Gravelines egen statin-historia och mycket nyttig information om statinernas verkningar/biverkningar m.m.
Man kan också prenumerera på gratis nyhetsbrev.

www.peoplespharmacy.com - sök på statins.

www.askapatient.com + läkemedlets namn = patientberättelser

Googla "Wonder Drug That Stole My Memory" och Du kommer förmodligen att finna artikeln skriven av Christopher Hudson i Daily Telegraph. Under den finns 140 kommentarer.

Samtliga statiner har likartade biverkningar därför är det bra att söka på flera olika statiner t.ex. Lipitor (=Atorvastatin), Zocord (Zocor i USA = Simvastatin )osv.

Biverkningarna kan komma som ett brev på posten - eller först efter många år. Det är då lätt att symptomen ges nya dignoser och patienterna får ytterligare läkemedel.

Alternativt får patienterna höra att det är ålderskrämpor som man får lära sig att leva med.

Man skall givetvis läsa bipacksedeln, men också ha klart för sig att det finns fler biverkningar än de som anges och de är vanligare.

Systemet bygger på att sjukvården skall rapportera misstänkta biverkningar men det görs i liten utsträckning.

Kom också ihåg att Fass och bipacksedlar författas av läkemedelsbolagen själva liksom att många läkemedelsstudier även utförs av dem.

Om man sätts på långtidsbehandling med olika läkemedel tycker jag att man som patient skall läsa på.

Man skall veta:

Varför man sätts på en viss medicin
Nytta/risk, långtidsbiverkningar etc.
Hur länge man skall stå på medicinen
Vem som är ansvarig för uppföljning och när den skall ske.

Jag har läst flera amerikanska böcker, avsedda för allmänheten, där man uppmuntrar allmänhetens delaktighet, varför gör man inte det i Sverige?

Skrivet av Påläst gräsrot den 01 augusti, 2009 kl. 09:23 #

F ö r b i s e d d a
b i v e r k n i n g a r

Nedan återfinns en översatt patientberättelse.

Jag har fått den från en dam på Nya Zealand.

Jag är övertygad om att det finns många svenska patienter - som står på statiner - och som har upplevt liknande saker.

Sluta aldrig med Din medicinering rakt av.

Konsultera allra helst Din doktor.

På Duane Gravelines hemsida finns ett förslag på hur en eventuell utsättning skall gå till.

--------------------------------------------------------------------------------

Februari 2007, ordinerades jag – 65-årig kvinna – kolesterolsänkaren Lipitor (=L).

Den skulle sänka mitt ärftligt höga kolesterol.

Maj 2007 ökade distriktsläkaren dosen till 20 mg.

Efter någon dag blev jag tvungen att uppsöka Akuten på grund av hjärtproblem.

De hävdade bestämt att det inte hade något att göra med L.

I mitten av 2008 berättade jag för distriktsläkaren om yrselattacker, balansproblem och sväljsvårigheter, men, efter leverprov, försäkrade man mig att det inte kunde bero på L.

Oktober 2008 lades jag in för ”stroke”.

Resultat från datortomografi och
magnetkameraundersökning var förbryllande.

Man insisterade att L inte kunde vara orsaken.

Dosen skulle inte minskas eftersom den redan var så låg. Jag skickades hem utan hjälp/vägledning.

Jag kunde inte gå till slutet på gatan, mina vadmuskler kändes som jag hade sprungit Marathon och jag upplevde även hjärtpåverkan.

Jag led av alllvarliga nack- och axelsmärtor, hade problem att finna ord, fick otaliga muskelkramper/ryckningar i fötter, ben, händer etc.

Jag hade ingen som helst ork och hade svårigheter att klara mig på egen hand.

December 2008 fick jag besök av en vän. Hon fann mitt tillstånd alarmerande och tipsade mig om
patientberättelserna på www.medications.com.

Hon hade själv sökt information för sin brors räkning.

Jag blev mycket förvånad över alla patientberättelser – så många människor som led på samma sätt som jag.

Min distriktsläkare hade redan remitterat mig för ytterligare provtagning men jag var inte beredd att vänta.

6 januari 2009 (efter ca 2 år) minskade jag dosen till 10 mg. Inom några dagar upplevde jag förbättringar.

17 januari minskade jag dosen till 5 mg (kanske litet väl snabbt) och den 24 januari slutade jag helt.

28 januari kunde distriktsläkaren själv se min avsevärda förbättring.

Vid det laget kunde jag gå halva sträckan av min vanliga promenadrunda.
Idag klarar jag mer än så.

Jag hoppas bli fullt återställd och att jag inte får några permanenta skador.

Jag är så tacksam att min vän fann denna hemsida.

Det är skrämmande att tänka tillbaka.
Jag hade ingen som helst livskvalitet och tror inte att jag skulle ha överlevt med mer L-medicinering.

Därför chansar jag – hellre ett högt kolesterol och ett nästan normalt liv!

Skrivet av Påläst gräsrot den 01 augusti, 2009 kl. 17:38 #

Påläst gräsrot, Har du sett några indikationer på att det innebär nackdelar med att sluta tvärt med statinmedicin?
Annars tycker jag att man kan sluta tvärt när man väl fått uppfattningen att ens besvär kan vara biverkan, och berätta resultatet för läkaren i efterhand. Då kan läkaren anmäla det inträffade som biverkan av läkemedel.

Skrivet av Annika D den 01 augusti, 2009 kl. 17:44 #

Möjligt att medicinen är onödig i en del fall, men att sluta tvärt, låter inte det lite farligt? Bara undrar, det låter ju spontant som det vore bättre att trappa ner?

Skrivet av Mattias den 01 augusti, 2009 kl. 18:32 #

Skall man "läsa på"? Jag är idag 68. Efter en hjärtinfarkt för tre år sedan beordrades jag att sänka mitt kolesterol. När jag med hjälp av Simvastatin sänkt detta från 5,9 till 2,7 frågade jag min läkare om ett kolesterolvärde kan bli för lågt. När jag fick ett korthugget "Nej!" till svar lät jag mig inte nöjas, hittade Annikas blogg (hon gav sig tid att besvara mitt mejl) och beställde Uffe Ravnskovs "Fett och kolesterol är hälsosamt!", en bok mer spännande än vilken deckare som helst. Jag har fått svar på mina frågor och följdfrågor samt kunskap om olika grader av sanningskriterier i medicinsk forskning. Ranskov slutar med orden: "Efter ett föredrag frågade en journalist mig hur hon kunde vara säker på att inte mina uppgifter var lika färgade som kolesterolkampmajens budskap. Jag visste först inte vad jag skulle säga. Efteråt kom jag på svaret. Sanningen måste förvärvas av varje enskild människa. Vill du veta något måste du själv avgöra vad som verkar mest logiskt. Det går lätt snett om du ber auktoriteterna göra arbetet åt dig."

Skrivet av Lennart den 01 augusti, 2009 kl. 18:51 #

Lennart, Bra fråga Ranskov fick, och ett ännu bättre svar.

Skrivet av Mattias den 01 augusti, 2009 kl. 18:59 #

hej annika, jag har en fråga om mat. Då jag inte äter fläsk alls, undrar jag vad du tycker om merguez korv som är av lamm och nöt med bara 5% kolhydrater, men har potatismöl och några Ebennämningar. Uppfyller dom lchf kriterier.

tack

Skrivet av 213.112.68.132 den 01 augusti, 2009 kl. 18:59 #

Mattias och Lennart - jag håller med helt och hållet.

När det gäller utsättning av statiner - och även andra mediciner - tror jag att det är klokt att trappa ut, speciellt om man även har andra mediciner.

Interaktioner - är ett försummat område.

Det upptäckte jag när jag gick in på Stockholms Läns Landstings hemsida för vårdpersonal (www.janusinfo.org) och kollade en anhörigs medicinlista.

Jag blev förskräckt.

Det verkar inte som man bryr sig.

X hade ca 10-12 mediciner och nästan lika många interaktioner.

De flesta av C-typ men även en D-interaktion.

Och då skall man dessutom komma ihåg att man enbart känner till parvisa interaktioner och inget alls om vissa mediciner.

I Fass tror jag att det finns en text som förklarar de olika bokstavs- och sifferbeteckningarna som gäller för interaktioner.

Vem som helst kan gå in på ovanstående hemsida, registrera sig och göra lösenord.

Det svaret fick jag när jag skrev till dem och frågade för något år sedan.

Skrivet av Påläst gräsrot den 01 augusti, 2009 kl. 22:53 #

Lennart, ur Din text:

"...Sanningen måste förvärvas av varje enskild människa...."

Precis så är det.

I mitt fall var det en rad tillfälligheter som gjorde att jag fick upp ögonen för vad statiner kan ställa till med.

Jag har aldrig tagit statiner och skulle inte heller göra det.

Min mamma hade ordinerats Zocord (=Simvastatin) och så småningom fick hon problem med sina ben.

Hon ville inte att jag skulle lägga mig i. Hon var helt enkelt rädd att mista den ende läkare hon hade.

Sommaren 2004 gick jag på biblioteket och råkade se att tidskriften Hälsa hade ett speciellt kolesterolnummer.

Läste att Dr. Bertil Dalhlqvist ? (=helhetsdoktorn) var skeptisk till kolesterolhypotesen. Han hänvisade till www.thincs.org - det kolesterolskeptiska nätverket.

Jag kollade på nätet och upptäckte att det leddes av en man med ett skandinaviskt namn - Uffe Ravnskov - och att han hade en egen hemsida, www.ravnskov.nu.

På biblioteket fanns Uffe Ravnskovs bok - Kolesterolmyten.

Jag läste den och blev mer och mer övertygad om att min mamma inte skulle leva längre och bättre med Simvastatin.

Jag skrev till Uffe Ravnskov och fick ett mycket vänligt och informativt svar.

Det bet inte på min uppskrämda mamma - inte på hennes läkare heller.

Jag sökte vidare och så upptäckte jag alla patientberättelserna från USA. Många hade problem med rörelseapparaten, kramper, smärtor, svaghet etc.

Jag upptäckte också att det fanns många fler kolesterolskeptiker än Uffe Ravnskov.

Jag beställde bl.a. hem Antony Colpos "The Great Cholesterol Con" och Duane Gravelines "Lipitor - thief of memory".

Jag läste också böcker om läkemedelsindustrin som helhet t.ex. Marcia Angells "The Truth About The Drug Companies".

Sedermera även "Piller & Profiter av John Virapen.

Jag översatte fem patientberättelser åt gången för att "stärka" min mamma så hon skulle våga fråga sin doktor om hon kunde dra ned på¨Simvastatin-dosen och så småningom sluta helt.

Jag gjorde det gång på gång (jag hade även skickat berättelserna per post till hennes doktor) men till slut gav jag upp.

Min mamma var rädd - undrade - om jag inte tar Simvastatin - vad skall jag ta då?

Slutligen, efter minst ett år, ringde hon till hälsocentralen och pratade med sjuksköterskan.

Hon ringde tillbaka och berättade att doktorn hade "gått med på" att mamma kunde sluta med statin-medicineringen.

Skrivet av Påläst gräsrot den 02 augusti, 2009 kl. 09:20 #

213.112.68.132,
Det låter som en mycket bra korv. Det är svårt att göra en korv helt utan någon form av stärkelse som bindmedel men det är ganska små mängder som behövs. I många korvar i dag, speciellt Svenska, använder man dock stärkelse och annat även för att binda mer vatten så att man kan sälja vatten till samma pris som kött vilket ju ger en högre förtjänst.

Men 5% kolhydrater låter helt ok tycker jag, även om den som är extremt kolhydratkänslig kanske inte bör äta den alltför ofta.

Är man en riktig korvälskare skulle jag nog rekommendera att man gör den själv av prima råvaror, man kan faktiskt även låta bli att stoppa den i korvskinn och i stället steka korvsmeten som pannbiffar vilket kan vara mycket smart för att prova sig fram till ett bra recept. Skall man stoppa korv bör man ju göra mycket åt gången eftersom det är ett ganska stort projekt med alla förberedelser, så det blir mindre arbete per korv ifall man gör stora satser.

Jag har pratat lite med Gröna gårdar, och beställer man en 10kg låda skräddarsyr de den gärna med t.ex. kött lämpat för buljongkok eller hund/katt-mat. Säkerligen kan de göra det även med kött för korv, då vill man ju oftast även ha med ister och liknande. Samma sak gäller säkerligen flera andra liknande leverantörer av gräsbeteskött.

Skrivet av Kenneth Ekdahl den 02 augusti, 2009 kl. 11:40 #

Riksdagsmän är fantastiska. Dom hinner allt. Riktiga arbetsmyror, t ex Finn Bengtsson extraknäcker på 70%, enligt Aftonbladet, utöver riksdagsarbetet:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5971301.ab

Hur hinner han med att vara folkvald riksdagsman?

Skrivet av Kvinnlig 40-talist den 17 oktober, 2009 kl. 11:29 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg