Dietisten svarar om lågkolhydrat

29 mar kl 13:09, 2006

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 12 Kommentarer | Permalink

Jag fick ett mail från en ung bloggläsare, typ-1 diabetiker:

 

"Jag är bland de yngre LC-aktiva(?)

med mina 21 år. Jag är inte heller jätte-överviktig utan ligger precis

ovan BMI 24. Men samtidigt vill jag "självklart" gå ner i vikt... Ändå

är det primära att försöka få ordning på blodsockret och diabetes så

gott det går. Jag har nyligen börjat med LC och följer alla "kända"

bloggar och forum så gott jag kan i sökandet efter svar och tips.

 

Nu till mitt ärende.

Jag skrev nyligen ett inlägg på forumet på www.ungdiabetes.se ang LC

och mitt mående.

Tänkte att jag skulle delge Er respons från dietisten, kanske kan vara

av intresse. Själv är jag bara bitter.

Här följer mitt inlägg och dietistens svar:

 

Mitt inlägg:

Lowcarb (LC)

Jag har nu kört på lowcarb ett tag och känner att jag måste dela med

mig - jag mår -så- mycket bättre, har sänkt insulindosen med nästan 20E

(!) och äter ändå massa gott och tills jag är mätt. Jag vet att många

läkare och dietister motsätter sig sån "extrem" kost - men jag tror

det är det bästa jag har gjort för min diabetes och allmänna hälsa.

Har tidigare (nästan) alltid legat högt i blodsocker och hba1c:t är en

katastrof, aldrig fått någon ordning på det och studentlivet

underlättar inte direkt. Men nu, genom att utesluta/minimera

kolhydraterna och äntligen våga äta fettrikt mår jag så mycket bättre -

 hoppas på fina resultat på hba1ct vid nästa besök med så jag får det

svart på vitt. Jag trodde faktiskt inte det skulle kännas så bra, med

tanke på att jag ständigt dissat metoden och tänkt på att jag själv är

mycket fysiskt aktiv och "behöver kolhydrater för att funka".

Egentligen var jag själv mycket skeptisk då jag aldrig riktigt gillat

metoden "det kanske funkar för holly

wood, men tänk på kroppen och allt det där fettet..." men jag är av en

annan åsikt idag. 

 

 Vill egentligen säga: Våga pröva, eller åtminstonde läsa om det. Och

lyssna/läs på mer än bara populärmedia/skavallerpress och aftonbladets

grovt överdrivna rubriker! Ett tips: Fettskrämd, en tunn bok av Lars-

Erik Litsfeldt - en man som visserligen led av typ2-diabetes och

övervikt, men nämner ändå en hel del värt att tänka på...

 

Dietisten:

Helt ok att exprimentera lite! Det är helt vettigt att man provar sig

fram om man tycker att det man gjort tidigare inte fungerat. Och att

du sänkt insulindoserna är inte konstigt (även om det inte finns något

självändamål med det). Det är ju främst mängden kolhydrater som avgör

hur mycket insulin man behöver ta. Mindre kolhydrater = mindre

insulin. Med ersätter man det med fett så kan det ju självklart bli

lika mycket energi, om inte mer.

 

Äter man mindre kolhydrater och tar mindre insulin så är det också

troligt att man går ner lite i vikt i början. Det är främst för att

man använder upp de kolhydratsreserver man har i kroppen.. och till

kolhydrater är det bundet vatten. Så man tappar vatten och socker ur

musklerna och levern. Vilket kan bli lite olustigt om man sedan

tränar -man orkar mindre och riskerar lättare att skada sig.

 

Frågan om du har ketoner är väldigt intressant. har du kollat det?

Hjärnan måste under alla omständigheter ha kolhydrater.. men när

hjärnan svälter så försöker kroppen fixa mat till hjärnan genom att

tillverka ketonkroppar av fett. Det funkar ett tag men har man det

länge kan man få en metabolisk acidos -syraförgiftning -och dö. Håll

koll på att du inte får ketonkroppar! Så länge du äter tillräckligt

med kolhydrater så att du inte får det, så kan du tillåta dig att

experimentera lite... men håll koll!

 

Varför de "tråkiga" läkarna och dietisterna aldrig rekommenderar att

man använder låg-kolhydrats dieter är följande; alla bra studier visar

att man lättare håller vikten och håller sig frisk på en

högkolhydratskost med mycket fiber, lite fett och fett av bra kvalité

(omättat). Då minskar man risken för hjärtkärl sjukdom, cancer, fetma,

typ 2 diabetes (vilket ju även vi typ 1or kan drabbas av delvis). Mat

med fiberrika kolhydrater ger mycket vitaminer, mineraler och mättnad.

Fett ger dubbelt så mycket energi som kolhydrater -och det är alltid

den totala mängden energi som avgör om man skall gå upp eller ner i

vikt. Inte var energin kommer ifrån.

 

Tillslut.. det vore kul om du höll oss underrättade om hur det går för

dig. Framför allt -vad händer med dina kolesterolvärden? Och din

känslighet för det insulin du väl tar.. nu när du äter mycket mer fett

(är det mer mättat fett så fungerar insulinet generellt sämre). Kan du

inte be läkaren kolla kolesterolet nästa gång du skall till

diabetesmottagningen? Spännande..

 

Och skulle du braka ihop fullständigt på din kost -så hör gärna av

dig. Kan försöka få dig på fötter och med bättre blodsocker -med

kolhydrater! ;)

 

Ha det fint och lycka till. Hoppas du även i fortsättningen mår bra!

Kram/ Hannah

 

----

 

Vore väldigt intressant att höra vad Ni har att säga om detta :)

Tack för en väldigt intressant blogg och ett härligt engagemang och

aktivt ifrågesättande som berör oss alla!

Vänligen, Mona"

 

Min kommentar:

Dietisten säger att det  "inte finns något självändamål med att sänka insulindoserna"

Hon är alltså helt aningslös om insulinets mycket skadliga effekt vid förhöjda värden (doser), som det blir vid högt kolhydratintag!

Dietisterna får tydligen inte lära sig något om insulinets effekt i kroppen, utan bara att det sänker blodsockret, och sen är det bra med det!


Hon skriver att viktnedgång vid lågkolhydratkost beror på minskad mängd vatten i kroppen.
Hon har alltså ingen aning om att insulin stimulerar till fettinlagring, och blockerar fettförbränning.


Hon skriver att man lättare skadar sig vid lågkh-kost. Vilken studie baserar hon detta på?


Hon skriver att lågkh kan orsaka metabolisk acidos som man kan dö utav. Vilken vetenskap stöder hon detta på?

Ett patientfall i världshistorien är inte  signifikant. Man kan självklart bli sjuk av andra orsaker fast man äter lågkolhydrat!

Hon skriver att "alla" studier visar att lågfett är bättre än lågkolhydrat, det är ju en evig lögn!
Den massiva majoriteten av studier visar ju tvärtom!

« Kolesterol är nödvän... | Hem | Livsmedelsverket... »

Kommentarer:

Är ju inte diabetiker och har sällan eller aldrig kontakt med dietister, men att döma av vad andra har sagt om dessa så var väl denna person ändå rätt öppen och välvilligt inställd? Hon hade ju rätt en bit ner i sitt resonemang, sen gick det snett, men det beror väl på hennes utbildning. Jag tolkade det ändå som att det fanns hopp där, att med verkliga erfarenheter skulle hon kunna ändra uppfattning i frågan, och på sikt kanske börja rekommendera den till andra. Ha en fettrik dag!

Skrivet av Eva den 29 mars, 2006 kl. 13:43 #

Håller med dig Eva, det låter rimligt resonerande sedan sätter tyvärr skygglapparna in... Kan man bli så hemmablind efter en utbildning? *rädd* //Zac

Skrivet av Zac den 29 mars, 2006 kl. 13:46 #

Jag förstår din bitterhet. Jag läser mellan raderna och känner en klar "von oben" attityd. Och när man läser hennes "Och skulle du braka ihop fullständigt på din kost -så hör gärna av dig." Oj, oj, luktar skadeglädje tycker jag! Sarag

Skrivet av 82.182.112.175 den 29 mars, 2006 kl. 14:18 #

När jag först läste hennes svar tänkte jag "wow, nån som inte motsätter sig det!" men en bit ner så tycker jag bara att det är sarkastiskt och "vänta du bara..!"-attityd. Fy.

Skrivet av Mona den 29 mars, 2006 kl. 14:21 #

Tyckte hennes svar hade en hel del skadeglädje och tom en dräglande förväntan över att personen som skrev inlägget skulle bli riktigt dålig av att dra ner kolhydraterna. Uppenbarligen är hon inte heller medveten om insulinets påverkan på inlagring av kroppsfett. En gång när min syster med Typ-1-diabetes för ett par år sedan hade svår inflammation i tunntarmen fick hon pga krav på tarmvila endast flytande näring (Precitene) med ca 1000 kcal om dagen. Pga den kraftiga inflammationen i tarmen blev hon enormt insulinresistent och behövde 3x så mkt insulin som i vanliga fall. Trots det låga kaloriinnehållet och att hon innan hon fick Typ-1-diabetes och hade tarmskov brukade tappa mkt vikt under tarmvilorna, gick hon ändå mkt snabbt upp i vikt nu pga de stora doserna insulin. Min syster har även märkt att sedan hon ökat fettandelen och dragit ner på kolhydraterna har hennes blodsocker blivit mkt jämnare och hon har kunnat reducera på både måltids- och basinsulin. Dessutom stiger hennes blodsocker så långsamt att hon lätt kan ta måltidsinsulinet en timme efter att ha ätit, och trots detta inte få för högt blodsocker.

Skrivet av mj den 29 mars, 2006 kl. 15:43 #

Det finns en central orsak att hålla nere på kolhydraterna vid typ 1 - insulinmängden som sådan är inte det kritiska, men balansen. Richard Bernstein (förf till "dr Bernstein's diabetes solution" en bok som alla diabetiker bör ha) har klargjort det - de stora talens osäkerhet. En viss mängd insulin tar hand om en viss mängd blodglukos, men problemet är osäkerheten dels i faktisk mängd glukos i maten, dels variationer i absorptionen av injicerat insulin. 25% fel leder inte till katastrof om man äter 30 gram/dag, men på 300 gram kolhydrater blir det absolut omöjligt att hålla ett normalt blodglukos utan att riskera allvarliga känningar. I dagens Läkartidning rekommenderar man vid insulinbehandling högre HbA1c (6) just av det skälet - man måste sikta på ett för högt blodsocker för att minimera risken för insulinkänningar, och måste acceptera långtidsriskerna med dålig kontroll...

Skrivet av nisse den 29 mars, 2006 kl. 19:55 #

Märkligt att det krävs så mycket vetenskap för att äta mindre kolhydrater. Omvänt gäller ju inte - det finns väl inga vetenskapliga bevis för att kolhydrater är bra? Glädjande besökssiffror - det ökar för varje vecka och droppen urholkar ju som bekant stenen! Det är bara att köra på Annika!

Skrivet av Thomas den 29 mars, 2006 kl. 20:08 #

Du, som fick det här okunniga och förnumstiga svaret från dietisten: Varför inte omvandla din bitterhet till något roligare? Varje gång du varit på kontroll så skickar du henne en kopia på dina (förhoppningsvis!) allt bättre värden, inte bara en gång utan gång på gång, och vid varje tillfälle bifogar du några rader där du påminner henne om att du fortfarande är i livet, talar om hur du mår och ber henne om synpunkter. Hon ber dig ju faktiskt uttryckligen om att hålla henne underrättad. Så visst är hon nyfiken på hur det kommer att gå för dig - även om hon på sitt lite överlägsna sätt tror sig veta att det blir du som får krypa till korset. Vi här på bloggen ser fram emot en lång och intressant följetong under de närmaste åren!

Skrivet av Uncle George den 29 mars, 2006 kl. 20:14 #

Hjärnan behöver kolhydrater! Går potatisen rakt upp i huvudet!? Det är ingen risk att för för litet kolhydrater. T o m mjölk innehåller kolhydrater, och dessa behövs inte per se. Glukos fixas även med fett! Bryt med din dietist! Följ Annikas dietanvisningar! Kolla också Jan Kwasniewski-siten. Där får du underlag för den egen bedömning. Hälsan är för viktig för att överlåtas åt indoktrinerade dietister. Har du läst Jenny Reimers uppsats? Det finns också en amerikansk läkare, J M Kauffman, som har skrivit en Review Essay i Journal of Exploration, vol 18, 2004 (saknar länk), som tydligt ger underlag för ditt eget beslut.

Skrivet av Ingvar den 29 mars, 2006 kl. 22:13 #

Uncle George, haha det är inte en dum idé - dessvärre är inte sjukvården på US Linköping en katastrof. Har aldrig upplevt sämre mottagning och behandling. Varenda gång är jag som ett åskmoln och med gråten i halsen när jag varit där (de få gånger jag faktiskt får en tid) Men jag ska se till att hålla både henne och er underättade om läget :) Ingvar, det här var lyckligtvis(?) inte "min" dietist utan EN dietist. Själv följer jag allmänna LC-råd och mår som jag skrev bättre än på otroligt länge. Har läst en del och slukar fortfarande allt jag kommer över. Tar tacksamt emot alla slags tips, gällande allt från kost, motion, diabetes eller nya rön osv. Gör lite snyltreklam för min nya blogg där jag skriver om LC o dyl. i samma svep: profettiker.blogg.se

Skrivet av Mona den 29 mars, 2006 kl. 22:33 #

Jag funderar lite över detta med vattnet. Dietisten påstår att: "man tappar vatten och socker ur musklerna och levern" Jag är en medelålders tant, med mycket dödvikt att släpa på, som har ätit "LC" i åtta dagar och mår alldeles utmärkt bra. I morse, när jag steg ur sängen, upptäckte jag att mina ben inte alls var svullna, som de har varit de sista månaderna. Jag är nästan säker på att det är vatten, som har försvunnit, men inte från musklerna och levern, utan möjligen från fettväven. Kan du förklara varför?

Skrivet av Maria den 30 mars, 2006 kl. 07:26 #

Kolhydratena binder mycket vatten i kroppen. Det första man märker när man drar mer på kh är att vatten försvinner, det brukar synas på ansiktet. I fettväven binds också mycket vatten.

Skrivet av Annika den 30 mars, 2006 kl. 08:38 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg