Ett mail

14 mar kl 23:28, 2009

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 49 Kommentarer | Permalink

Ett mail:

Hej Annika,

Jag slår naturligtvis in öppna dörrar när jag säger att jag vet att LCHF metoden verkligen fungerar - men jag vill ändå berätta min historia.
Jag följer din blogg med största intresse och läser allt annat jag också kommer över i ämnet.
Jag, en man - född 1950 fick diagnosen typ 2 Diabetes 2005 i samband med en rutinkontroll på min arbetsplats.
Jag är 184 cm lång och vägde då ca 95 kg så jag hade ju en del övervikt att släpa på.
Det visade sig också att jag hade för högt blodtryck och ett konstaterat proteinläckage i urinen. Man visade också att jag hade för höga blodfetter enligt de kriterier man presenterade. Jag levde farligt. Jag kände dock inte av några symptom. Jag fick Simvastatin mot blodfetterna och Enalapril mot det förhöjda blodtrycket resp. proteinläckaget. Jag blev naturligtvis bekymrad men det var bara att gilla läget.
För diabetesen försökte jag att i enlighet med de råd jag fick - lägga om kosten och ändra livsstil så gott jag kunde.
Min livsstil var väl inte så jättemycket att säga om - jag har aldrig rökt eller varit speciellt förtjust i starkvaror - men kan väl inte påstå att jag motionerat direkt i överkant heller. Jag har ett stillasittande arbete och inser att lite mer motion skulle inte skada.
Vi har en liten hund så en och annan promenad blir det ju ändå.
Jag slutade helt att äta bakverk, chips, godis och att dricka läsk och andra söta drycker. Jag hade aldrig tidigare varit speciellt förtjust i sådant , så det var inte svårt, men speciellt många kalorier sparade jag inte in där. Jag åt och drack naturligtvis i övrigt sådant som rekommenderades - dit hörde havregrynsgröt, grovt fiberrikt bröd, lättmargarin, potatis, ris, grönsaker, frukt mm. Jag drack också lättmjölk och juice (söt dryck men det tänkte jag inte på då ) - försökte också att inte äta så fet mat. En enstaka öl drack jag ibland.
Kort sagt, jag slarvade inte - men det hjälpte inte helt. Det blev så att läkaren så småningom förordade Metformin. I början en om dagen - sedan två och slutligen en morgon, middag, kväll. Under hela denna tid blev mitt blodsocker inte helt bra. Däremot sjönk ju blodfetterna.
Statinerna fungerade uppenbarligen. Men min medicinering hade också ett otrevligt pris.
Jag började få riktigt otäcka oförklarliga kramper i mellangärdet allt oftare och började då titta på vilka biverkningar, som i första hand Simvastatin kunde ge. Informationen i förpackningen angav att man i vissa fall hade noterat muskelproblem. Då slutade jag tvärt med medicinen. Sedan jag slutade har dessa problem försvunnit. Då kikade jag också på vad man signalerat för tänkbara biverkningar med Enalapril. Det stod att det bl.a kunde leda till hosta... Det stämde verkligen med mig.
Otaliga är de tillfällen då jag fått torrhosta, som föranlett mig att gå och dricka vatten. Jag slutade med Enalapril också. Jag visste ju att proteinläckaget försvunnit och hoppades att det var för gott. Hostan blev jag av med.
Detta var läget fram till i mitten av oktober förra året.
Min pappa låg då på lasarettet sedan nästan ett år. Han hade också typ 2 Diabetes och injicerade insulin för detta sedan många år.
Anledningen att han hamnade på lasarettet var att ett sår på ena benet blivit infekterat. Denna infektion slog ut honom fullständigt. Hans immunförsvar var naturligtvis nedsatt. Han fick problem med njurarna med påföljande dialys ett antal gånger. Han hämtade sig aldrig riktigt även om njurfunktionen förbättrades. Han förblev mycket svag och det visade sig att hans demens hade accelererat. Han gav så småningom upp, förlorade livsgnistan. Han dog i början på november förra året. Till saken hör också att min pappa också hade ätit statinerna en längre tid.
Han hade velat sluta med dem eftersom han trodde att hans muskelsvaghet berodde på dessa. Han hade fått lite motstridiga besked från olika läkare. Någon hade sagt att han skulle sluta med dem - men en annan att han skulle fortsätta ta dem. Jag antar att detta motiverades med att han hade haft en hjärtinfarkt drygt 20 år tidigare.
Nu tog mitt liv en ny vändning. Via min fru hade jag hört talas om en kvinna på hennes jobb, som var diabetiker men som hade lagt om sin kost och därmed sluppit ta insulin som hon annars skulle behövt börja med.
Det ena gav det andra och jag fick genom min bror se ett utdrag ur din bok som han lånat på biblioteket.
Jag förstod att du pekade på kolhydraterna som den stora boven - framför allt för diabetiker. Jag började omgående äta enligt dina råd. Ganska strikt. Inget att förlora, allt att vinna, tänkte jag. Jag slutade med Metforminet också. Successivt. Däremot så började jag direkt med fiskolja och B-vitamintillskott.
Nu ville jag också veta mer om vad jag egentligen gav mig in på. Jag gjorde ju detta utan att först prata med vare sig min diabetessköterska eller min läkare. Jag visste ju vad som hänt med min pappa utan att egentligen förstå det. Jag tänkte att jag måste ta ansvar för mitt eget liv.
Nu ville jag bilda mig en egen egen uppfattning och lära mig lite i ämnet. Jag har jobbat i databranschen sedan drygt 30 år och har oftast lätt för att sätta mig in i nya saker. Sådant har mitt arbetsliv varit hela tiden. Detta nya såg jag jag nu som en utmaning med mitt eget liv som insats. Milt uttryckt kan man säga att jag kände mig motiverad. Jag hade redan efter en kort tid sett förbättringar vad gäller mitt blodsockervärde och noterat en viktnedgång. Jag tog nu kontakt med min diabetessköterska och fick komma dit. Jag berättade vad jag gjort och även om hon inte aktivt kunde frångå sina instruktioner beträffande kostråd mm. så visade hon ändå förståelse. Vi kom överens om att jag skulle ta mitt blodsocker regelbundet och notera allt. Det gjorde jag och kunde sedan visa upp siffror och diagram som över tiden visade såväl blodsockret vid olika tider på dygnet, viktnedgången samt midjemåttet.
Utifrån mina egna erfarenheter började jag nu tro på LCHF och nu ville jag försöka förstå orsak och verkan genom att ta till mig vad som skrivits i ärendet. Åtminstone en del. Internet är fullständigt outtömligt vad gäller information. Det gäller bara att försöka ta till sig och förstå så gott det går. Jag tror heller inte på allt som skrivs.
Jag köpte också böckerna "Doktor Dahlqvists guide till bättre Hälsa och viktkontroll", Litsfeldts bok "Ät fet mat" , "Fett och kolesterol är hälsosamt" av Uffe Ranskov. Titeln är provocerande för den som tvivlar. Men jag förstår nu precis vad han menar. Till min boksamling fogade jag nu också "Good Calories, Bad Calories" av Gary Taubes. Den senaste boken jag köpt är "Nästan allt om människan" av Johan Frostegård. Din bok och Litsfeldts är de som var lättast att ta till sig. Det är dock Taubes resp. Ravnskovs böcker som gjort allra störst intryck på mig. Efter att ha läst Taubes (det tog tre veckor att komma igenom den) tror jag mig förstå att det är denna som är "bibeln". Här har jag hittat det mesta på området , som refereras till i de andra böckerna - och litet till. Jag tror mig börja förstå hur det hänger ihop när det gäller det metabola syndromet. Kolhydraternas roll, dess omvandling till glukos, insulinets roll dels som "livräddare" dels som upphov till fettinlagring i vävnader. Jag har förstått att mättat fett av animaliskt ursprung inte automatiskt leder till högre kolesterolvärden. Jag tror också på hypotesen att kolesterolet har en väsentlig funktion när det gäller immunförsvaret tillika D-vitaminet och att en hög kolesterolnivå därför inte med självklarhet ska sänkas med statiner vilket annars verkar vara det enda förutom motion som kan åstadkomma detta. Vem vet, att till varje pris sänka kolesterolnivån om den ligger för högt jämfört med de gränsvärden någon bestämt sig för - det kanske är lika tokigt som att försöka släcka en brand (inflammation) genom att börja skjuta brandsoldaterna...
Det verkar också logiskt att en förhöjd insulinnivå i hjärnan hindrar IDE (enzymet) att rensa bort det som bildar plack och därmed kan leda till demens.
Jag förstår att samspelet mellan hormonerna i kroppen är oerhört komplicerat och inte helt klarlagt alla duktiga forskare till trots. Det finns säkert fler överraskningar att vänta sig. Området är spännande.
---------------------
När jag besökte diabetessköterskan den 25 nov hade jag 6.0 i långtidssocker. Den 10 feb var det dags för ett nytt besök. Nu var långtidssockret 5.8.
Den 10 mars var jag och tog prover inför det årliga läkarbesöket. Nu skulle jag för första gången sedan jag ändrade min kost också få veta mina värden vad gäller kolesterolet. I går den 13 mars var jag så på besök hos läkaren. Mitt långtidssocker var nu 5.6. Inte vid något tillfälle på senare tid har jag heller haft proteinläckage i urinen. Jag väger nu 86 Kg.
Följande värden uppmättes 20090310 - inom parentes motsvarande värden från 20071121:
Totalkolesterol 6,1 (4,5).
Triglycerider 0,86 (2,0)
HDL 1,5 (1,2)
LDL 4,2 (2,3).
En annan sak som engagerat mig är situationen för en av mina döttrar.
Hon har diagnosen PCO. Hon har alltid haft mycket oregelbundna menstruationer. För att kunna bli gravid fick hon behandling med Metformin. Detta ledde till att kunde bli gravid. Hon har nu ett barn.
Efter graviditeten hade hon ånyo problem med oregelbunden eller ingen menstruation. Hon hade också skaffat sig lite övervikt. Uppmuntrad av mina resultat beträffande koständringen och det faktum att hon ligger i riskzonen för att utveckla diabetes pga sin diagnos så började hon också äta LCHF kosten. Hon har nu gått ner i vikt, fått tillbaka menstruationen och är överlycklig över detta.
Jag vill tacka Dig Annika för att detta mitt nya liv har tagit en sådan vändning.
Naturligtvis är jag också glad för min dotters skull.
Du är värd all heder för ditt mod att sticka upp mot det sk. etablissemanget.
Med Vänlig Hälsning
CK

« Nyhetsbrev från... | Hem | Smörskatt i Danmark »

Kommentarer:

Tack CK för din härliga berättelse, man får "ståpäls".

Du kommer att inspirera fler med din berättelse!

Och tack Annika för att du delgav oss detta.

// Lillan

Skrivet av Lillan den 15 mars, 2009 kl. 01:07 #

Vilket härligt mail! Jag hoppas du känner lite stolthet Annika, :) ...Jag tror jag fällde en tår...

Skrivet av Emilia Skoog den 15 mars, 2009 kl. 01:09 #

Ett långt och fantastiskt belysande brev från CK. Tyvärr betraktar ännu diabetesetablissemangt denna typ av berättelser som ointressanta anekdoter. Jag har mejlat ett antal berättelser liknande CKs till läkare och fått ungefär följande svar: Jodå, det är intressant, men alldeles för outforskat. Och folk vill ju inte ändra sitt invanda ätbeteende, och vi kan inte dyvla på folk vad dom ska äta och inte äta, frukt och grönsaker och fullkorn är nog nyttigt osv...Ungefär så går tongångarna.
Sen är man bunden till riktlinjerna där batteriet av läkemedel som successivt ska tillföras patienten är mycket noggrant angivet.
CK - din berättelse var storartad och inte förvånande!

Skrivet av Bosse Zackrisson den 15 mars, 2009 kl. 01:15 #

Tack Annika för att du publicerade brevet.

Tack till brevskrivaren för berättelsen.
Jag fällde mer än en tår.

Min historia liknar brevskrivarens på många sätt. Framförallt är jag så ledsen över att min mamma (78 år) sitter i Statin-BecelProAktiv-insulinresistens-fällan och blir sämre och har "oförklarligt" ont lite varstans i kroppen och blir allt stelare. Dessutom oroar hon sig ständigt för att jag ska dö före henne eftersom jag (är så oförståndig och) äter precis så som hennes läkare säger att det är livsfarligt att äta. Hon kan heller inte släppa tanken på att jag förstör min barns liv och hälsa genom att jag ger dem naturligt fett och helmjölk.

Hon bor i Finland och Finland är ju om möjligt ännu galnare med sin fettskräck än Sverige.

Skrivet av Mollalena den 15 mars, 2009 kl. 01:38 #

Tack CK !

Är själv diabetiker och slipper nu metformin-tabletterna. Långtidssockret föredömligt bra och vikten min minskar stadigt. Ditt mail var mycket bra och upplysande. Det är så här LCHF bäst fungerar; från mun till öra och utan vinstintressen (kommersiella sådana alltså). Hälsostatusen är den största vinsten, den näst största torde vara att människor i närheten ser förändringarna och börjar ifrågasätta "auktoriteterna" inom kostområdet.

En av de största frågorna i nuläget, tycker jag, är hur alla dessa "etablissemangsauktoriteter" tänker hantera "beprövad erfarenhet"-begreppet dels i SBU-underlaget samt ute i den verkliga yrkesutövningen. Att negligera detta begrepp är som att skjuta sig i den ena foten. Hur länge klarar man att stå på den andra foten, "vetenskapsfoten"?

Skrivet av Lillmassa den 15 mars, 2009 kl. 03:40 #

CK, vilken underbar berättelse. Fick tårar i ögonen jag med. Och tänker på min i övrigt jättefriska 82-åriga mamma, som äter statiner och får "ont i ryggen" av och till. Det går inte att få henne att sluta med dem. Hon är i övrigt superfrisk, har aldrig varit sjuk, det är någon läkare som bara tutat i henne att ska äta statiner. Hon motionerar, håller igång men har sedan hon började med dessa mardrömspiller blivit oförklarat trött och fått ryggsmärtor, som ingen inom sjukvården har någon förklaring till.

Det är ingen tröst att det förmodligen om tjugo år kommer att vara förbjudet med statiner. Då lever varken hon eller jag.

CK:s inlägg borde få stå med STORA BOKSTÄVER på förstasidan här någonstans. Kanske kunde en rubrik vara: Beprövad erfarenhet!!!

Annika, det finns aldrig ord för det stora och mäktiga du gör. Det är outstanding!

Skrivet av Eva den 15 mars, 2009 kl. 08:06 #

CK vilken fantasktisk historia

Påminner oerhört mycket om min och min pappas historia. Jag tror att min far hade levt idag om han ätit LCHF istället för att försöka följa dietisternas råd.
Efter att han började följa dom råden blev hans diabetes och övervikt bara värre och värre och värre tills han dog som 54åring i en massiv hjärtinfarkt.

Jag är 32 och har PCOS försöker få barn och ett av de stegen de talar om på reproduktionsmedicin är just metformin. Kan jag få samma effekt och viktnedgång med den kost jag äter nu sedan ngn månad tillbaka
Största anledningen att jag äter som jag gör är att jag vill passera min pensionsdag och inte äta ihjäl mig innan.

Skrivet av Johanna den 15 mars, 2009 kl. 08:51 #

Tack för detta, verklig inspirerande!!!

/Robin

Skrivet av Robin den 15 mars, 2009 kl. 08:56 #

CKs historia visar med tydlighet på vikten av ett öppet sinne. Allt heder åt det. Det gäller både CK och Dahlqvist.

Skrivet av yastory den 15 mars, 2009 kl. 09:08 #

Hej Annika!
Jag är styrketränande sen många år,tränar 4 ggr/vecka hård styrketräning
52 år, har alltid fått höra, att för att bygga muskulatur krävs det kolisar och protein i en bra balans, efter ett hårt styrkepass är alla depåer i kroppen öppna och då ska man äta protein,kolisar vitaminer inom 1 timme efter avslutat pass, utan kolisar byggs inga muskler enligt många utbildade nutritionister. Under alla år jag tränat har jag fått inpräntat att man ska dricka sk gainers efter hårda styrkepass pga kroppen slits och reparationsmaterial måste tillföras i ansenlig mängd, eller keso med banan, eller proteindrink med bröd eller banan osv. Din filosofi motsäger det helt, bara äta fett låter helt vansinnigt, nästan noll kolisar, vad ska muskulaturen bygga med, enbart proteiner? Har begynnande mage, inte mycket men jag vill få bort den, kan jag då äta allt utom kolisar för att få fram den sk tvättbrädan+ träning naturligtvis?

Mvh
Thomas

Skrivet av thomas den 15 mars, 2009 kl. 09:59 #

Thomas, klicka på länken under mitt namn och läs om att lågkolhydratkost kan öka muskelmassan utan varken motion eller träning, även om det kanske hjälper till.

Skrivet av Matsmurfen den 15 mars, 2009 kl. 10:12 #

Vilken inspirerande historia!
För mig var speciellt det om hans dotter en inspiration. Jag har själv PCOS och har ätit LCHF ett tag.
Äter även antiandrogena + p-piller för hirsutism och metformin, men har funderat ett tag på att sluta med de två första eftersom man får såna jobbiga biverkningar, det är som att gå ned i ett svart hål de tio dagarna i månaden man äter antiandrogena; man tröstäter, är deppig och orkeslös och har enorma magsmärtor!
Så nu ska jag bara behandla mig med metformin och LCHF och må bättre! :)

Skrivet av T den 15 mars, 2009 kl. 10:31 #

Till Thomas, du undrar om kost och träning och vad som kan vara vettigt att kombinera. Gå in på kostdoktorn.se och läs elitidrottarens Jonas Coltings svar på de frågor som gäller just träning. Du kan där också hitta en lång artikel av honom, som var publicerad i senaste numret av "Runners World".

Skrivet av Eva den 15 mars, 2009 kl. 10:47 #

Snälla Annika, kan Du bli min husläkare? Efter mitt senaste inlägg i Newsmill är jag nog inte välkommen hos någon annan!

http://newsmill.se/artikel/2009/03/15/felaktiga-kostrad-skadar-diabetiker-oppet-brev-till-lakarkaren

Skrivet av Sven Erik N den 15 mars, 2009 kl. 10:47 #

Sven-Erik, Jag tror inte att någon läkare sammanknippar dig med den artikeln. Själv tar jag inga patienter, jag har ingen mottagning. Hade jag haft en mottagning så skulle jag inte kunna åka runt och föreläsa som jag gör.

Skrivet av Annika D den 15 mars, 2009 kl. 11:00 #

Annika...är det bra att LDL (det "onda kolesterolet") har stigit så mkt.?

Följande värden uppmättes 20090310 - inom parentes motsvarande värden från 20071121:
Totalkolesterol 6,1 (4,5).
Triglycerider 0,86 (2,0)
HDL 1,5 (1,2)
LDL 4,2 (2,3).

Skrivet av blurr den 15 mars, 2009 kl. 11:14 #

blurr, Jag struntar fullkomligt i alla kolesterolvärden. Om man läser i Uffe Ravnskovs bok "Fett och kolesterol är hälsosamt" så ser man att alla kolesteroltyperna har sin funktion i kroppen. Därför säger jag att vi ska inte försöka ändra på värdena, utan kroppen sköter allt detta till det bästa. Vägra mäta blodfetterna!
Ät LCHF och du får bästa möjliga hälsa tillbaka.

Skrivet av Annika D den 15 mars, 2009 kl. 11:18 #

Nej, Annika jag förstår att du inte hinner med några patienter, och jag fattar inte hur du hinner med allt - och ändå kan ha koll på din blogg! Hur många timmar går det på ditt dygn?
Mitt "anrop" var förstås bara ett fult knep för att få min artikel i Newsmill uppmärksammad (vilket förstås inte innebär att jag inte skulle ha fullt förtroende för dig som min läkare)

Skrivet av Sven Erik N den 15 mars, 2009 kl. 11:18 #

Sven-Erik, Jag har det egentligen inte så stressat, just eftersom att jag inte arbetar som klinisk läkare. Jag tillbringar mycket tid på resor och hotellrum, och nu när jag fått en laptop så kan jag göra mycket datorarbete på resorna. Därmed har jag inte så stressigt de stunder jag är hemma, utan kan också ägna mig åt hushållarbete.

Skrivet av Annika D den 15 mars, 2009 kl. 11:44 #

Annika, du berör två olika ämnen, men mitt inlägg avser enbart delen diabetes. Jag är född 1926 och växte upp i en tysk läkarfamilj. Min far var allmänläkare och min mor sjuksköterska som hjälpte honom. Klart att de talade om sitt arbete vid middagsbordet i närvaron av oss barn. Att diabetiker skall äta en lågkolhydratkost är för mig så självklart att jag - när jag loggade in mig här i din blogg - behövde veckor innan jag begrep vad diskussionen handlar om.

Jag kollade motsvarigheten till socialstyrelsen i Tyskland och konstaterade att frågan inte alls nämns. Kanske kan någon här som är bättre på engelska än jag ta reda på inställningen i engelsspråkiga länder?

Socialstyrelsens rekommendationer är inte evidensbaserade och jag tycker att det är ett brott att vilseleda ett helt folk.

Därför menar jag att du och dina kolleger bör anmäla socialstyrelsen till WHO eller kanske bättre till någon motsvarande institution inom EU.
Du och dina kolleger kan också skicka artiklar till medicinska tidskrifter, t.ex. läkartidningen och Dagens Medicin mm., men också till alternativa som Tidskriften HÄLSA och 2000-talets Medicin.

Det är bra att vi lekmän blev informarade i diabetesfrågan, men det räcker inte till, vi saknar vägar att hjälpa till konstruktivt. Därför bör vår diskussion föras upp till läkarnivån.

Skrivet av Ursula Jonsson den 15 mars, 2009 kl. 13:58 #

Strålande berättelse! Jag har gått ungefär samma väg med informationsinhämtning från nät och bloggar, mina böcker bildar en ca 35 cm stor hög, varav jag ännu inte hunnit läsa de översta 10. Good Calories, Bad Calories står på önskelistan. Även hälsovinsterna i form av inga mer mediciner har jag fått ta del av.
Härlig läsning, tack CK, och tack Annika;-D

Skrivet av Bertil Lind den 15 mars, 2009 kl. 14:00 #

Ursula, Kostråden till sjuka (inkl diabetiker) och friska är lika fettskrämda och kolhydratrika i hela världen, och Livsmedelsverket i Sverige hänvisar till WHO. Därför är det knappast meningsfullt att anmäla dem till WHO. Men om du tror att det är meningsfullt så kan du anmäla.

Skrivet av Annika D den 15 mars, 2009 kl. 14:03 #

Ursula - du har ju vad jag förstår gjort ett pionjärarbete vad gäller det du kallar "Basallergi". Din bok Nu räcker det är mycket läsvärd.

Men du har uppenbart inte riktigt hängt med i de senaste årens livaktiga diskussioner om lågkolhydratkost för bl a diabetiker och överviktiga. Det har förekommit väldigt många artiklar i både Läkartidningen, Dagens Medicin, 2000-Talets Vetenskap mfl medier om detta.
Du hittar mycket info i Annikas länkar i högermarginalen och i Andreas Eenfeldts hemsida www.kostdoktorn.se.
Nästa helg anordnas en i raden av stora konferenser i ämnet i Västerår. Med 550 deltagare från hela landet.
Det finns ingen motsvarighet till denna rörelse för bättre hälsa i Sverige vad jag känner till. Och det bästa är att rörelsen kommer underifrån och att både läkare, forskare och lekmän är med på tåget.

Skrivet av Bosse Zackrisson den 15 mars, 2009 kl. 14:08 #

Oj oj, detta mejl borde komma ut i dagstidningarna :-)

Skrivet av Eva N den 15 mars, 2009 kl. 14:18 #

Underbart hälsar en annan som blivit frisk

Skrivet av Karin20 den 15 mars, 2009 kl. 15:29 #

Sven-Erik; du har en suverän artikel på Newsmill men det finns ett problem med den sajten och det är kommentatorsfunktionen. Jag har själv en helt annan artikel där, som handlar om borreliainfektion. Många, många som mailat mig idag har berättat att deras kommentarer inte kommer igenom. Jag har skrivit till redaktionen men jag får inget svar. Så antagligen är det samma problem med dina kommentarer. Det är viktigt att vi hjälps åt att kommentera din artikel. Ett tips från mig är att skriva kommentaren, sedan kontrollera längst upp på sidan där det då ska stå "Din kommenterar kommer att publiceras när den är godkänd" med gul text. Sedan ska man inte röra sidan alls eller försöka uppdatera. Det gäller att vänta in godkännandet. Krångligt och tråkigt att det är så.

Skrivet av Eva den 15 mars, 2009 kl. 20:40 #

Svar till "ett mail" Är jag trög eller? Det enda som gått ner förutom blodsockret var ju triglyceriderna?? De andra värderna hade ju ökat sedan 2007. Storyn är fantastisk men jag hänger inte riktigt med på vad det var för bra med ökning av det "onda" kolesterolet. Någon av alla euforisk som kan förklara detta?

Skrivet av maja den 16 mars, 2009 kl. 10:22 #

maja, Det är alla hälsovinsterna som är det fantastiska. Blodfetterna behöver vi inte bry oss om. Dem sköter kroppen själv på det allra bästa sätt. Den vet själv vilka blodfetter den behöver. Det enda vi behöver tänka på är att ge kroppen den rätta ursprungliga kosten, så får vi den bästa möjliga hälsa tillbaka.
Läs Uffe Ravnskovs bok "Fett och kolesterol är hälsosamt"

Skrivet av Annika D den 16 mars, 2009 kl. 10:42 #

Ja men varför då hålla på och dividera om dessa värden, som många LCHFare ändå gör, överhuvudtaget? Om de är fullständigt betydelselösa?

Förresten: Vad tror du är orsaken till att dödlig utgång av hjärtinfarkt minskat de senaste 10 åren? Med tanke på gårdagens inslag i rapport? Om det inte beoror på fettet, vad kan det då bero på?

Skrivet av Maja den 16 mars, 2009 kl. 10:58 #

hej jag lite funderingar kring den här kosten. Jag har ätit den i 7 dagar och det är länge sedan jag åt så god mat. problemet är att trots att ajg endast har ätit 2 potatisar och 2 knäckebröd, annars har veckan varit kolhydratfri, har jag gått upp 1,5kg. Mitt BMI är redan på 36 så det behövde jag inte. Humöret har varit å topp under veckan likaså orken. Jag känner mig tvärpigg men nu undrar jag om detta är rätt för mig? När jag läser andras inlägg verkar det ju som att alla bara har rasat i vikt. Jag har i alla fall inte läst om någon som gått upp. Vad måste jag justera? Finns det någon därute som kan stötta?
ha de Tyra

Skrivet av tyra den 16 mars, 2009 kl. 12:00 #

Tyra

Tålamod!
LCHF är ingen kvälls/veckotidningskur som garanterar ett visst antal kilo på ett visst antal veckor.
Och INGEN potatis och INGA knäckemackor, skriv gärna dagbok nästa vecka på allt och kika sedan på det evrkliga kolhydratinnehållet över tiden.

Stass

Skrivet av Stass den 16 mars, 2009 kl. 12:42 #

Tyra!

mät dig i navelhöjd strunta i kilo på vågen. Själv har ja minskat 10 cm på 3 månader.

Skrivet av Stass den 16 mars, 2009 kl. 12:44 #

tyra,
om du fortsätter på samma vis händer först, att plötsligt kissar du mer än vanligt i några dygn, varför du ska dricka lite extra med vatten, sedan plötsligt minskar omfånget och sedan vikten. Av ditt BMI att döma kan jag inbilla mig, att kroppen behöver ställa om sig ett tag. Även två potatisar och lite knäckebröd kan räcka för att kroppen ska stå och väga. I mitt fall har jag även tagit bort vispgrädde och ost, eftersom det i många fall är boven till utebliven maximal viktnedgång, det finns vetenskapliga förklaringar varför men dem kan jag inte i detalj. Fortsätt som du börjat, lycka till /Nicke

Skrivet av Nils Bruhner den 16 mars, 2009 kl. 12:51 #

Maja, Det är en så enorm fokusering på blodfetter i samhället att det är svårt att avskärma sig. De flesta jämförande studier mellan lågfett- och lågkolhydratkost visar också förbättrade blodfettvärden för lågkolhydratkosten. Men de enstaka som får förhöjda värden kan bli oroliga, och kanske inte vågar äta nyttig LCHF, de går ju då miste om sin förbättrade hälsa. Så det är framför allt för dessas skull som jag säger: Vägra mäta blodfetterna.
Hjärtinfarktstatistiken kan bero på många saker: rökning, medicinering, bypassoperationer, ballongvidgningar etc. Det är omöjligt att särskilja en enskild faktor.
Men vi kan själva se omkring oss att många människor är sjuka, både i hjärtat och på andra sätt. Så sämre än med lågfett-högkolhydratkostrekommendationer kan det inte bli.

Skrivet av Annika D den 16 mars, 2009 kl. 14:07 #

Tyra, Jag har en länk nästan längst ner i bloggmarginalen: Svårt att gå ner i vikt.

Skrivet av Annika D den 16 mars, 2009 kl. 14:15 #

Eva N, vilket mejl menar du när du tycker att det skulle stå i dagstidningarna?

Skrivet av Ursula Jonsson den 16 mars, 2009 kl. 14:48 #

Hej

Åt i stort sett inga kolhydrater i ca 6 veckor. Mådde från början bra. Men blev sedan mer och mer "apatisk", trög, fick högt blodtryck och upplevde att hjärtat bultade hårt hela tiden. Har också märkt att jag lätt bir äcklad av viss mat och svårt att känna att jag verkligen vill äta något. ( Men det har jag ändå gjort bra hela tiden). Jag har 35 kg som jag behöver gå ner. men under den här perioden tappade jag inget utan gick i stället upp. Jag är opererad för struma och äter Levaxin. Dessa värden har varit normala hela tiden. Men kan min struma påverka detta på något sätt? Min läkare sa att jag kanske inte skulle utesluta kolhydraterna helt för att det skulle bli bättre. Vad tror du?

Mvh lotta

Skrivet av lotta den 16 mars, 2009 kl. 15:06 #

lotta, Om du gick upp i vikt med LCHF så kan man inte komma ifrån att du måste ha ätit för mycket mat. Kanske därför som du mådde dåligt?

Skrivet av Annika D den 16 mars, 2009 kl. 16:23 #

Lotta,

Om du gick upp kanske dosen Levaxin inte alls var rätt, och värdena inte normala? Läkare är oftast dåliga på att behandla sköldkörtelsjukdomar.

Ta dig till http://turtles.egetforum.se för mer info om sköldkörtelsjukdomar -- där finns många som är kunniga.

Skrivet av Mikael Jansson den 16 mars, 2009 kl. 17:10 #

Annicka, Jag håller med dig om att det måste vara bättre än högkolhydrat. Har snart kört LCHF i 8 månader och mår bättre, är piggare, håller vikten lättare. Men det är fortfarande svårt att inte ta intryck av debatten och de som hävdar att fett är farligt gör det med sådan emfas och övertygelse att man blir osäker ibland. Vad är man egentligen överens om i dessa läger? Finns det något som förenar som går att bygga vidare på, som du ser det? Hur skulle en studie kunna genomföras som kan ge ljus i mörkret? Kan inte du forska kring detta?

Skrivet av maja den 16 mars, 2009 kl. 19:05 #

Hej är nu på min 3:dje dag av LCHF och tycker det går jättebra, men har idag idetorka på vilken mat jag ska ha. Är det någon som kan tipsa om det finns någon sida på nätet med recept. Har skickat efter böcker men dom har inte kommit än. Är sugen på någon god soppa Idag??

Skrivet av Ingmarie den 17 mars, 2009 kl. 09:19 #

Ingmarie, Jag har en länk i bloggmarginalen: Recept på lågkolhydratmat. Sen finns boken "Smörstekt" av Gun-Marie Nachtnebel, och "Doktor Dahlqvists och Airams LCHF-kokbok" att köpa. Litsfeldts och Skaldemans böcker innehåller också många recept.

Skrivet av Annika D den 17 mars, 2009 kl. 11:42 #

I "Kropp och själ" i P1, som handlade om hälsotester, hänvisade Maj-Lis Hellénus, livsstilsprofessor på KI, till en ganska ny, stor undersökning, gjord på både män och kvinnor i USA och i utvecklingsländer, som visade ett klart samband mellan högt kolesterolvärde och hjärt-kärlsjukdomar. Känner någon till den?

Skrivet av Gun den 17 mars, 2009 kl. 12:04 #

Visst verkar personer som äter ägg och bacon till frukost må bra, men det är nog ingen tvekan om att de drabbas avsevärt mera av hjärt- och kärlproblem.

Skrivet av Lars Henriksson den 17 mars, 2009 kl. 13:37 #

Lars, Vilka studier har visat att de som äter ägg och bacon till frukost får mera hjärt-kärlproblem?
Alla vi som äter så här får minskade hjärtbesvär.

Skrivet av Annika D den 17 mars, 2009 kl. 14:21 #

Annika, tack för att du publicerade denna underbara berättelse, ska skriva ut den och sprida till dem jag känner som inte använder internet så mycket.

Även kommentarerna är fantastiska.

Har en fråga till dig betr ärftliga höga kolesterolvärden, något som min man och hans släkt på moderns sida lider av, detta trots att han och syskon m fl inte är överviktiga. De har därför blivit rådda av läkare att hålla en så fettsnål diet som möjligt.

Finns det något som talar för att man ska vara försiktig med fettrik kost om man har kolesterolvärden kring 9-10 (tror jag, är dock inte riktigt säker på om de ligger på dessa nivåer)

Skrivet av KickAnn den 18 mars, 2009 kl. 08:40 #

KickAnn,
Läs gärna Uffe Ravnskovs bok "Fett och kolesterol är hälsosamt" så kommer du att sluta oroa dig.

Skrivet av Kenneth Ekdahl den 18 mars, 2009 kl. 09:29 #

Tack för kommentaren Kenneth,

Skriver Ravnskov specifikt om ärftlig kolesterol alltså eller gör han ingen skillnad på om den är ärftlig eller ej (kolesterol som kolesterol)?

Skrivet av KickAnn den 18 mars, 2009 kl. 14:49 #

KickAnn,
Jag har inte själv läst boken, bara hört andra tala om den, och haft en del kontakt med Uffe. Ärftligt höjd kolesterol ger efter vad jag förstått en viss ökning av dödlighet fram till 30-års ålder eller något i den stilen, de som överlever tills dess har vad jag förstått lika hög medellivslängd som genomsnittet, eller möjligen något högre.

Skrivet av Kenneth Ekdahl den 18 mars, 2009 kl. 16:40 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg