Doktor Dahlqvists blogg

Jag var där! ...en trevlig föreställning och absolut knökfullt med folk. Det var i princip fullsatt 45 minuter innan utsatt tid. Jag tycker du fick med mycket på en timme.

Kul att åhörarna skötte sig snyggt. Det hade varit bra med mikrofon i frågestunden men man fattade ändå av svaret vad det handlade om.

Lite klokare blev vi. :-)

Men jag tror som mamma brukar säga - lagom och lite av varje är det bästa - men vi är ju många som inte klarar av just det - lagom.

Skrivet av Bagarberta den 26 januari, 2010 kl. 23:05 #

Hej Annika!

Har du läst den här:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0982184107
Hon har väldigt mycket på fötterna och argumenterar för något som kan liknas vid LCHF ur ett evolutionsperspektiv. Mycket bra läsning.
Hon har en hemsida också:
http://www.primalbody-primalmind.com/

Skrivet av Frits van der Bergen den 26 januari, 2010 kl. 23:05 #

En nyttig föreläsning för oss som var där. Visst hänger man upp sig på vetenskapen, eller snarare avsaknaden av vetenskaplig grund. I början lät det vettigt, men när det efterhand går över till att svartmåla i princip all tidigare forskning, om den inte stödjer LHCF, förloras ett visst mått av trovärdighet. När vidare argument och svar på frågor består främst av uttalanden som "jag skiter i kolhydrater" och rent felaktiga påståenden om ex glukoneogenesens roll börjar man verkligen undra. Men så länge folk anser sig bli hjälpta av dig och dieten ifråga bör det inte finnas några hinder, även om jag själv helst skulle se lite fler långsiktiga studier av alla dess effekter.

Jag ser helst att Teorier grundar sig på vetenskapliga fakta, och inte erfarenheter, vilket Marianna tycks tro är en bra idé.

Tack för besöket.

Skrivet av Studerande den 27 januari, 2010 kl. 11:56 #

Jag tycker nog att du gör rätt som själv ställer upp när du blir tillfrågad.
Du är ju bra på det du gör, så fortsätt med det.

Skrivet av sia den 27 januari, 2010 kl. 11:56 #

Annika!

Du duger som du är! Tänk vilket fantastiskt genomslag du har fått. Folk i syföreningen märka ord kommer alltid att gnälla. Det har mer med dom att göra än dig. De enda som inte behöver förklara vad de menar ibland är de som ingen lyssnar på !

Du är ett föredömme för många när du vågar stå
upp och säga vad du tänker. Både för män och kvinnor!

Så kör på !

Helge

Skrivet av Helge den 27 januari, 2010 kl. 11:57 #

Du skriver "De får nog i alla fall en tankeställare, och det viktiga jag kunde förmedla var att detta med LCHF kommer att vara något som de måste förhålla sig till när de kommer ut, för det blir allt fler av patienterna som äter så och får hälsovinster av det." Då det inte finns någon långtidsstudier på detta kunde det lika väl stå konsekvenserna av LCHF som fettlever, acidos, gikt mm. som alla är kopplade till en uppreglerad glukoneogenes. Det var en mycket trevlig föreläsning och den kunde gott ha varit en timme längre.

Skrivet av Fredrik den 27 januari, 2010 kl. 12:02 #

Vad gäller hänvisning till ännu mera Vetenskap och beprövad erfarenhet för LCHF-kosten(njutkosten) så måste det vara perfekt i nuläget att även hänvisa till Professor Ingvars nyutkomna bok "Hjärnkoll" - om man nu eftersträvar än mer fakta!

Där förklaras det bra varför nu inte exvis "patienterna" gör som vi säger..... varför dom nu saknar disciplin! Helt grundläggande om man nu på sikt vill lyckas med sin vikt eller blodsockerkontroll.

En kollega till boken/personen Frits van der Bergen tipsar om är förstås Professor Frostgårds(KI)nyutkomna bok, läkaren Reimers evolutionsbok/texter och Lars Wilsons böcker.

Skrivet av Zonen den 27 januari, 2010 kl. 12:15 #

Annika,

Det är klart du inte skall hänvisa till andra vid sådana här tillfällen. Föreläsningar ju din livsluft. Och för det andra är föreläsning inför läkarstudenter ett ypperligt tillfälle att återupprätta ditt goda namn och rykte. Man behöver inte optimera vem som pratar var för att "vinna matchen" om LCHF-striden -- striden är egentligen redan vunnen, om man tänker efter.

Tänk på dig själv istället. Ditt rykte har ju blivit mycket sargat på sina håll. Gör alltså saker som återupprättar ditt goda namn och rykte. Ovanstående är ett utmärkt exempel på det.

Sen skall du fortsätta synas i media, i tidningar och i TV-sofforna. Det kommer att vara knäckande för dem, som försökt knäcka dig, om du bara kör på som vanligt. Men av samma anledning skulle jag sortera bort en del mediaförfrågningar om jag vore dig. T.ex. förfrågningar om intervjuer där journalisten verkar mer intresserad av kontroverser kring dig, snarare än dina kostråd. Och extra mycket försiktighet med kvällstidningar tror jag är en god idé.

Låt säga att du sorterar bort 10-20%, och att i de 80-90% som blir kvar får du positiv press (inte förvrängningsjournalistik eller en konfrontativ/fientlig atmosfär). Då kan du hålla huvudet högt under 2010 (som om kontroverserna i slutet av 2009 inte ens hänt). Och många mediaförfrågningar lär du få, för du är mycket folkkär, och det vet media är bra för dem.

När det gäller intervjuer och föreläsningar finns det ju ingen mening med att hänvisa till någon annan. Det enda tillfället där jag kan komma på där det skulle vara någon mening med det är vissa TV-debatter. Det är ju just där som denne andre skulle bli speciellt glad över att bli framsläppt. Dessutom slipper du att ständigt vara frontsoldat i de tuffaste striderna. Och beroende på kontext är det väl just här som vissa andra skulle kunna göra det bättre än dig. Fast de är ju också amatörer, så det återstår ju att se. I övrigt skall du ta allting själv, utan vidare grubblerier, tycker jag.

Skrivet av Erik Kilborn den 27 januari, 2010 kl. 12:15 #

Gunilla, Det är omöjligt för mig att säga varför du har fått halsbränna. Du måste själv prova ut om någon förändring av kostfaktorer kan få bort halsbrännan.

Skrivet av Annika D den 27 januari, 2010 kl. 12:19 #

Jag tror läkarstudenterna vill höra just dig. Det blir något att prata om sedan! ;)

Fast om du inte har möjlighet någon gång får du gärna hänvisa till mig. Vore superkul att föreläsa för läkarstudenter!

Skrivet av Doc den 27 januari, 2010 kl. 12:23 #

"Smördoktorn" - det tycker jag låter bra! Såg att du benämndes så någonstans.

Skrivet av Kvinnlig 40-talist den 27 januari, 2010 kl. 12:38 #

Nej, Marianna tycks inte tro att allt ordnar sig med erfarenhet, men när du studerande har studerat lite fler vetenskapliga s.k. studier så finner du som många före dig att det här stämmer inte. Explosion av fetma och diabetes. Kostråden i världen är grundade på falserier, vi har levt på mättade fetter sedan vi kunde kalla oss människor och långt dessförinnan. Kolhydratöverflödet började på allvar för den stora massan i början av 1900 talet, dessförinnan var diabets och fetma ovanligt, utom i de bättre klasserna som hade råd att äta vitt mjöl och socker.
Så ett gott råd till studerande, du är dåligt påläst, förslag på böcker att läsa Ravnskov, Taube, kostdoktorns och Dahlqvist bloggar med hänvisning till vetenskaplig forskning.

Skrivet av Marianna den 27 januari, 2010 kl. 12:38 #

Annika, vaksam mot pressen tror jag att man alltid måste vara. Nästa gång det blir nyhetstorka kan du vara säker på att de tar kontakt för att få material till en sensationsartikel. Sådan är den mänskliga naturen, tyvärr.

Skrivet av julia den 27 januari, 2010 kl. 15:09 #

Överlag positiva kommentarer, tycker jag och det verkar redan som studenterna fått sig itutat vikten av evidens, av vetenskap och beprövad erfarenhet och DET ÄR BRA!

Dom borde förstås samtidigt fått lära sig om "spökskriverier", om vinklade studier beroende på vem som betalar studien. Ett numera klassiskt ex) måste ju vara SLV:s tidigare tes om att det finns 100 000 tals studier som säger att mättat fett är farligt! Nu fanns ju inte dom! Möjligen två av dom 72 st listade. dvs. En överdrift på 99 9998 st studier som inte finns?

Läkemedelskunskap är nog viktigt, men tipsas det om Virapens och Rosts avslöjande böcker om den världen?

Vad lärs ut om blodfetter/kolesterol och dom studier som säger att kolesterol är farligt eller inte farligt? Även ett ämne som är föremål för vinklade studier, när nu statiner är bästsäljaren bland läkemedel.

Skrivet av Zonen den 27 januari, 2010 kl. 15:11 #

Marianna: Du säger till en läkarstuderande att han har studerat för lite vetenskapliga artiklar....På något sätt så trodde jag det var det man gjorde som läkarstuderande men jag kan ha fel....Nej, det är nog bättre att läkarstuderande läser bloggar och bloggkommentarer på internet som en grund för sin blivande läkargärning....Eller?

Skrivet av Anonym den 27 januari, 2010 kl. 16:05 #

Annika D,

och jag behöver nog inte vara så vaksam på pressen.

Det jag inser när jag läser ditt svar är hur olika människor kan vara. Och hur därför mina råd troligen inte är något för dig. Inte för att det är något fel på dem, men för att de nog inte passar dig och ditt förhållningssätt till livet och omvärlden.

Visst har du rätt i att den värsta stormen med all säkerhet är över. Men frågar du mig skall man alltid vara vaksam när det gäller media. Och speciellt om man en gång utsatts för ett drev, för då kan lätt gamla spöken väckas till liv igen. Och när man har bränt sig på en platta gång på gång, borde man inte bli försiktigare då med att lägga handen på plattan? (en extra koll/fundering innan kan vara värt besväret)

När man tittar på TV-program som Mästarnas Mästare och Stjärnorna på Slottet slås man av hur ofta media har gett en väldigt förvriden bild av en känd person. Det är närmare regel än undantag. Det är därför människor som är såpass kända som du har en pressansvarig, eller åtminstone en mediastrategi.

Media är helt cynisk, och drar sig inte för att förgöra en människa (på falska grunder) om det säljer lösnummer. Precis som för andra kändisar så vet media att de kan sälja lösnummer på: i) att människor älskar dig, eller ii) att människor avskyr dig. Tack och lov är det allra mesta som skrivits om dig konstruktivt. Men de orättfärdiga förvrängningarna och attackerna gör ju väldigt ont, även om de är färre.

Det behöver inte finnas ett pågående drev. Det kommer med jämna mellanrum att dyka upp journalister som bestämt sig för att ge dig dålig press och tvåla till dig på ett eller annat sätt. Och om deras agg mot dig är stort, så kan de göra mycket skada med en enskild artikel, ja faktiskt starta ett drev.

Skrivet av Erik Kilborn den 27 januari, 2010 kl. 17:21 #

Folk blir alltid förvirrade när auktoritetens felaktiga dogmer kommer från universitet och andra grenar av vetenskapssamhället. Och man har lite svårt att ta in att eftersom de saknar stöd såväl i vetenskap som i verklighet så är de helt värdelösa och man bör helt bortse ifrån dem och börja från noll. Men den i sanning vetenskapliga hållningen där man förmår erkänna att vi vet ingenting och måste starta från noll, är ofta mycket svår att anamma även för de som säger sig vara vetenskapens representanter. Man faller istället oftast i fällan att betrakta auktoritetens dogmer som "etablerade sanningar", och hamnar i en hållning där man inte är beredd att ge upp dessa dogmer förrän de fullständigt motbevisats. Den vetenskapliga metoden vinner förstås alltid ändå i längden, trots denna inneboende tröghet. Men det tar då alldeles onödigt lång tid.

Hur förhåller man sig då som läkare i en fas då vetenskapen är ofullständig? Det finns två sidor av det:

1) Den ena saken är hur man gör vetenskapen fullständig. Dvs att man behöver göra studier av bra kvalitet utifrån vettiga hypoteser. Dvs inte hypoteser baserade på dogmer, utan hypoteser baserade på observation av verkligheten. Och här kommer den stora och överväldigande mängden anekdoter till pass. De pekar med öronbedövande tydlighet i vilken riktning vetenskapen skall söka framöver.

(fortsättning följer...)

Skrivet av Erik Kilborn den 27 januari, 2010 kl. 19:13 #

Fortsättning från ovan:

2) Medan vetenskapens kvarnar mal, och det kan ta några decennier, hur skall vi då förhålla oss i vardagen och i vår yrkesutövning till frågorna? Är det så att vi vet precis ingenting i frågor där det ännu inte finns fullständigt vetenskapligt stöd för varesig ena eller andra sidan? Hur skall vi göra då? Bli paralyserade? Anamma auktoiriteternas dogmer tills vidare?

Vetenskap är ju förfinad kunskap, men inte enda vägen till kunskap vi har. Så bara för att vetenskapen ännu inte är klar är det ju inte så att vi inte vet någonting alls. Observation av verkligheten och god slutledningsförmåga är vad som får vägleda oss då, tillsammans med de pusselbitar som vetenskapen i nuläget ger oss. Men de som är fast i auktoriteternas dogmer blir lätt för låsta för att kunna tänka och agera självständigt på detta sätt.

Sen är det också så att vi oftast vet en sak långt innan vetenskapens kvarnar har malt klart. Dess funktion är ofta inte så mycket att hitta kunskap som den är att en gång för alla fastslå vad som gäller i en fråga, även inför den mängd av orimligt tvivel som även riktig kunskap utsätts för.

Det rimliga är alltså, när vetenskapen är ofullständig, att agera utifrån den riktning i vilken vetenskapen i nuläget alltså pekar. Och om man skall vara noga så är vetenskapen egentligen aldrig klar: man måste alltid agera utifrån bästa hypotesen! Men om detta skall funka, och ett samhälle och en yrkeskår skall verka i vetenskaplig anda, så måste var och en vara beredd att göra denna bedömning själva. Attityden: "Inte begriper väl lilla jag, det är bättre att lita på de vetenskapliga auktoriteterna" är precis vad som i längden leder, i ett sluttande plan, till ett ovetenskapligt förhållningssätt i samhället med auktoritetstro och kvardröjande felaktiga dogmer.

Skrivet av Erik Kilborn den 28 januari, 2010 kl. 08:19 #

Erik K, "Men frågar du mig skall man alltid vara vaksam när det gäller media" Det är naturligtvis sant, och jag hoppas att min intuition ska leda mig rätt (Vilket den iofs inte alltid har gjort hittills :-)).
Men frågan är varför man arbetar. För mig handlar detta arbete inte om min person, utan om att vi tillsammans ska komma fram till vilken kost som är den bästa för hälsan för friska och sjuka.
Med den inställningen borde man inte behöva vara så förtvivlat misstänksam åt alla håll.

Skrivet av Annika D den 28 januari, 2010 kl. 10:22 #

Annika,

En av de bästa intervjuer jag hört dig göra är denna:

http://svenska.yle.fi/nyheter/kolumnartikel.php?typ=intervjun&id=176681

Din insats är strålande, vilket jag tror delvis beroende på intervjuarens vänliga röst. Jag kan sätta min sista potatis på att du kom i fin stämning redan när ni träffades före intervjun. (Själv behöver jag bara tänka på vissa programledare på TV för att jag skall få en rynka mellan ögonbrynen och snörpa på munnen).

Lyssna noga på dig själv i YLE intervjun och ta med dig känslan, lugnet och säkerheten nästa gång. Låt ditt lugna starka jag komma till sin rätt oavsett journalistens röst och beteende. Och njut av det!

Skrivet av Go Annika go! den 28 januari, 2010 kl. 12:29 #

julia "Journalister ... är inte ute efter att finna sanningen om vilken kost som är bäst för hälsan.

Ett viktigt påpekande/inlägg som du bör beakta Annika.

Skrivet av Vaksam den 28 januari, 2010 kl. 16:44 #

"Jag kan sätta min sista potatis"
Skriver Go Annika go!
Det känns väl inte som någon stor uppoffring bland oss LCHF:are :-)
/MVH

Skrivet av Släggan den 28 januari, 2010 kl. 19:30 #

Yon,

Trots mitt tjat ovan tycker jag faktiskt inte alls att media valt sida mot LCHF. Tvärtom, med tanke på vad nytt och konstigt LCHF är, i mångas ögon, får det en riktigt bra behandling i media.

Min poäng ovan är istället: även om man får bra behandling 19 gånger av 20, så den 20:e gången med en illvillig journalist kan göra riktigt mycket skada. Därav skäl för aktsamhet, förberedelser och någon form av mediastrategi. Titta på Aftonbladet-intervjun av Marijana Dragic från augusti, och hur Annika fortfarande dras med sviterna från den, såhär ett halvår senare. Så oherrans mycket möda och kraft som har sugits upp bara av detta, som en tvättsvamp, så mycket tjafs.

Om jag förstått saken rätt handlar det inte om att äta en massa fett utan rätt sorts fett, och att få bort en MASSA kolhydrater.

Ja så kan man säga tycker jag. Smör i pannan lagom för att kunna steka bra i en gjutjärnspanna, och sedan kanske 1-2 matskedar creme fraiche för såsen. Är det en massa fett? Nej knappast. Det är ju bara helt enkelt så man alltid ätit förr, om man inte varit urfattig och inte kunnat. Ägg & bacon-frukost likaså. Sen att det blir många energiprocent med fett eftersom fett är så energität föda är en annan sak. Men säger man "massa fett" till folk, så associerar de inte till två klickar med smör och två skedar med CF osv, utan föreställer sig väldigt mycket större mängder.

Jag har vid flera tillfällen bjudit folk på LCHF mat, hemma eller hos Downtown Freddys, utan att berätta att det är LCHF. Och ingen har reagerat på att det skulle vara en "massa fett", eller på något annat sätt något konstigt med maten. Tvärtom har de flesta påpekat vad väldigt gott det varit.

Fast likväl, när man räknar kalorier så kommer mer än hälften av en LCHFares energiintag från fettet. Så namnen Fettdoktorn och fettdieten är faktiskt inte så missvisande namn, även om det egentligen inte är en diet förstås.

Skrivet av Erik Kilborn den 28 januari, 2010 kl. 20:42 #

Föreläsningen: Annika mot Lars

http://vimeo.com/10387539

Skrivet av http://vimeo.com/10387539 den 02 april, 2010 kl. 09:36 #