Forskning om lågkolhydratkost

02 mar kl 08:10, 2006

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 9 Kommentarer | Permalink

Det högsta etablissemanget forskar inte om lågkolhydratkost. Det vill säga Rössner, Bruce, Becker, Vessby etc.
Åtminstone inte vad jag vet om.

Så professorer de är, anställda av dyra skattepengar, för att tillförsäkra folket de bästa kostråden att följa för bästa hälsa och viktkontroll.

När vi skriver insändare i Dagens Medicin, Läkartidningen, och i andra tidningar, och uppmanar Livsmedelsverket att seriöst utreda lågkolhydratkostens för- och nackdelar, och vilka proportioner av näringsämnena kolhydrater, proteiner och fetter, som är de bästa i vår kost, så svarar de oftast inte ens.

En gång fick vi svar, och det var för någon månad sen i DM. Då svarade Rössner att vi inte var några forskare och därför inget att bry sig om. När vi hade åstadkommit riktig forskning kunde vi komma tillbaka och diskutera saken.


I vår läkargrupp är vi mest vanliga läkare, utspridda i Sverige, som på olika sätt har erfarenhet av denna kost, lågkolhydrat-högfett, och funnit att den vida överträffar etablissemangets lågfett-högkolhydrat, beträffande viktkontroll och hälsa.

En av oss är etablerad forskare, Uffe Ravnskov, men han är 70 år, och kan knappast begäras utföra avancerad forskning mera.

 

Själv tänkte jag utföra en studie i primärvården, med två grupper av  Typ2-Diabetiker med olika kostråd.  En grupp skulle få råd om lågkolhydrat-högfett enligt mitt kostprogram, och en grupp skulle få de traditionella råden. Grupperna skulle vara uppdelade på olika vårdcentraler för att fördela verksamheten, och olika diabetessköterskor som kostrådgivare.

 

Jag anmälde mig till vår lokala Avdelning för Folkhälsa och Forskning i Sundsvall för att få hjälp med studien. Där fick jag först veta att sådan forskning går inte att göra, för det går inte att kontrollera vad människor i verkligheten äter!
Jag fick också höra att dietisterna i landstinget inte tyckte om att denna forskning skulle göras.


Sen försökte jag skriva på en projektplan, men då fick jag veta att den inte dög. Jag skulle läsa på i läroboken om hur man skriver en projektplan.

 

Under allt detta hade jag fullt upp hela min vakna tid med att sköta mitt vanliga läkarjobb, och lågkolhydratarbetet, blogg, insändare, försöka hänga med och läsa artiklar, och alla webbforum etc.

 

Jag kände nu att jag inte mäktar med att ensam genomföra detta forskningsprojekt. Jag måste ha en kvalificerad forskningskunnig person som medarbetare, och inte bara handledning på avstånd, som bara talar om att det jag gör inte duger.

 

OM de lokala Forsknings- och Utvecklingsenheterna har ett uppriktigt intresse för folkhälsan måste de starta egen förutsättningslös forskning om betydelsen av näringsämnenas fördelning i kosten.

De har ju riktig forskningskompetens så att de kan klara av det.

Det går inte att överlåta denna, för folkhälsan, så avgörande viktiga fråga på enstaka forskningsovana distriktsläkare.

« Kolhydratrik kost... | Hem | Intressanta kommenta... »

Kommentarer:

det låter som du har det helvetiskt frustrerande. Bara det att vara så säker på att man VET ett sätt som fungerar, som faktiskt hjälper människor, och så bara bli klappad på huvudet och skickad tillbaka som en söt men liten besvärlig barnunge! Denna alternativa livsstil kommer att sprida sig, sakta men säkert, när "vanligt folk" börjar se annat "vanligt folk" förändras, men fram tills dess kommer diabetiker och överviktiga att få bära bördan med välmenta råd från "de som vet bäst" Den dag dagens förgrundsfigurer får krypa till korset tänker jag stå där och slänga skit på dem - de kan gott ha det, som vägrar ens prova alternativa tankar. (Upptäcker jag att du och andra LC-förespråkare har fel, tänker jag slänga skit på er också i rättvisans namn!) Det finns ett ordspråk: "Vägen till helvetet är kantat med goda föresatser" Jag antar att det är det vänligaste man kommer att säga om tallriksmetoden i framtiden.

Skrivet av Gunilla den 02 mars, 2006 kl. 09:18 #

Det kan nog vara ett tungt arbete att köra forskning vid sidan om. Men det måste väl gå att få tag i en kvalificerad forskningskunnig person som medarbetare? Lycka till, forskningen behöver ju göras!

Skrivet av Eva den 02 mars, 2006 kl. 11:53 #

Jojo - jag känner igen detta sätt.... Det är samma sak med ayatollorna och andra överstepräster som med den svenska "forskareliten", du måste ha rätt åsikter för att överhuvudtaget vara med och med samma åsikter blir det ju inga förändringar.... Troligen bättre att du lägger din energi på praktiskt arbete i ditt vanliga jobb - ditt budskap sprids sakta men säkert utan att behöva prövas med "forskning". Vi blir fler och fler som upptäcker samma sak vad gäller kostens betydelse och det finns ingen bättre forskning än verkligheten och riktiga resultat!

Skrivet av Thomas den 02 mars, 2006 kl. 13:41 #

Den forskningskunnige person som vill hjälpa mig med denna forskning, kan maila mig, så kan vi sätta igång så snart det går!

Skrivet av Annika den 02 mars, 2006 kl. 14:59 #

Har den senaste tiden närmare bekantat mig med ämnet du skriver om, här på din blogg o. på andra ställen. Jag har varit skeptisk till det hela tidigare men jag är inte sämre än att jag kan ge det en chans. Nu tänkte jag testa detta själv o. se hur det går. Det låter ju vansinnigt att man skall äta t.ex. majonäs o. ägg för att gå ner i vikt, men what the hell... Det som jag inte fattar är att man inte kommit på detta förut i så fall, eller skall vi säga att det inte slagit igenom. Med tanke på allt vad medicinsk vetenskap kommit på de senaste 30 åren tycker jag detta vore en självklarhet. Titta gärna in på min blogg o. kommentera om du har lust. Tänkte skriva om mina erfarenheter av GI dieten där, i alla fall nu i början. Fantomen

Skrivet av Fantomen den 02 mars, 2006 kl. 17:37 #

Fantomen, Jag är en ganska disträ person, och jag blir alldeles snurrig över alla webb-platser jag borde kolla av. Så det är bättre för mig om du återkommer hit och berättar om hur det går för dig med lowcarb-experimentet.

Skrivet av Annika den 02 mars, 2006 kl. 17:57 #

Om det nu är så att forskning kring kost inte kan göras eftersom man inte kan kontrollera vad människor verkligen äter så förstår jag inte hur kostetablissemanget överhuvudtaget kan komma med några som helst rekommendationer. Då kan de lika gärna lägga ner. Sedan är det förstås så att man måste ha tillräckligt stora grupper och låta försöket pågå tillräckligt länge för att minimera att resultatet blir missvisande på grund av att vissa slarvar (alltid eller ibland). Det är beklämmande att du inte får stöd till att genomföra den här forskningen samtidigt som forskarna vägrar ställa upp. Själv mår jag efter bara två månader på högfett/lågkolhydrat så oerhört mycet bättre än jag mått på många, många år. Jag är glad över det men samtidigt ganska vred över att jag spillt bort så många år på att kämpa med kalorier och lågfett. Dessutom blir jag sorgsen när jag ser hur andra tjockisar fortsätter med att följa idiotiska kostråd och bara mår sämre och sämre. Det borde vara straffbart, det som etablissemanget håller på med. Tack och lov för att du Annika, Litsfeldt och Skaldeman finns. Och tack och lov för Internet som gör att vi kan komma i kontakt med varandra.

Skrivet av Kattmoster den 02 mars, 2006 kl. 18:25 #

Det är bra vad du gör, Annika Dahlqvist. Egentligen handlar det bara om att tillämpa sunt förnuft på baskunskaper i ämnesomsättning. Mera "forskning" är inte påkallat, annat än kanske av dem som lever på att kommentera nya läkemedler. Är det sant att du blivit utsatt för "förtäckta hotelsebrev"? Berätta om det!

Skrivet av L. Berglund den 17 mars, 2006 kl. 18:41 #

L Berglund, Ang hotelsebrev Det mest komiska var när Åke Bruce(SLV) och Elisabet Rothenberg (Dietisternas Riksförbund)hade anmält mig till socialstyrelsens tillsynsråd för tandvård. Denna skrev ett skarpt mail till mig där hon anmodade mig att inkomma före ett visst datum med redovisning om på vilket sätt mitt kostprogram inte skulle utgöra en fara för tandhälsan. Eftersom det är kolhydrater som ger karies, skrev jag tillbaka till henne och frågade om i vilket avseende mitt program skulle kunna skada tänderna. Jag fick inget svar, och när det hade gått ett par månader mailade jag igen och påminde. Hon svarade då ömkligt att hon hade haft sjukdom i familjen och inte haft tid, men att hon skulle återkomma när hon fick tid. Det har nu gått många månader , men hon har fortfarande inte fått tid att svara.

Skrivet av Annika den 19 mars, 2006 kl. 17:58 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg