Lågkolhydrat för typ-1-diabetes

17 mar kl 10:58, 2006

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 9 Kommentarer | Permalink

Jag kände att frågan var så intressant att jag tar upp den från diabetesförbundets debattforum.

Jag lyckas inte kopiera in inlägget, så jag skriver av ungerfär: "En typ-1-a kan inte bli av med insulinet och då ter sig lågkolhydratkost inte lika intressant som för en typ2-a".

Mitt svar:

Man kan tro att en typ 1a fungerar som en frisk människa, med den skillnaden att hon måste ta insulininjektioner. Och på kort sikt ter det sig också så.

Men på lång sikt har en typ1a betydligt sämre hälsoprognos än en frisk person.
Detta måste rimligtvis bero på att det inte går att få samma finstämda avvägning mellan blodsocker och insulintillförsel som kroppens egen funktion. Det blir toppar och dalar av blodsocker och insulin hur väl man än försöker sköta sin insulinmedicinering.

Det bästa sättet att komma åt detta, måste enligt min bedömning bli att försöka minimera blodsockertopparna, och enda/bästa sättet att göra det är att ersätta kolhydratenergin med fett. Fettomsättningen ger inte mer blodsocker än kroppen behöver, och man behöver då ta bara en låg dos långverkande insulin, inga måltidsinsuliner.
Enligt Kwasnievski (klicka i bloggmarginalen) finns det exempel på att typ1or har kunnat bli insulinfria. Tydligen har de då en liten betacellsfunktion kvar så att det räcker för lågkolhydratkost.
Om man minimerar sockertoppar och insulintoppar på detta sätt borde långtidsprognosen kunna bli bästa möjliga.
 

« Lågkolhydratkostens... | Hem | Livsmedelsverket... »

Kommentarer:

Jag har en kompis som är i sextioårsåldern som haft typ 1 sedan tidiga tonåren. Flera hjärtinfarkter, yrsel, 15 - 20 kilos övervikt ja, hela metabola syndromkomplexet. Jag har försökt bearbeta honom, men han tycker han får motstridiga signaler. Senast igår gav hans läkare honom uppgiften att han saknade salt. Han har varit rädd för salt! Han skulle behöva söka en upplyst läkare! Kan han komma till Sundsvall eller kan du rekommendera någon i Göteborgs-trakten? Ingvar

Skrivet av Ingvar den 17 mars, 2006 kl. 11:30 #

Jag har ju ont om tid redan som det är nu, och det är ju svårarbetat att ha patienter från Göteborg. Men vi borde verkligen starta ett nätverk av lågkolhydrat-positiva läkare som patienterna kan vända sig till. Det måste vara oerhört frustrerande för en diabetiker eller patient med metabola syndromet, som vill äta rätt, att ha en doktor som är negativt inställd till lågkolhydrat!

Skrivet av Annika den 17 mars, 2006 kl. 11:43 #

Jag har kört LC i två veckor nu. Skrev just en rapport om det på min blogg. Kolla där om du är intresserad... Fantomen

Skrivet av Fantomen den 17 mars, 2006 kl. 15:32 #

Jag har typ 1 och blev nyfiken på den här kosten tack vare min diabetssjuksköterska som provar "Karlshamnsmodellen" på ett antal typ 2 med gott resultat. Hon uppmuntrade mig att prova och jag kan inte säga annat än att det så sakteliga blir bättre och bättre värden. Som typ 1 har man mycket små marginaler - små felsteg märks omedelbart. Har lyckats att sänka insulindoserna något vilket alltid är positivt. "Anna"

Skrivet av 62.20.158.230 den 17 mars, 2006 kl. 17:34 #

Enligt Kwasniewski är det inte bara några få. Det finns flera kliniker i Polen som arbetar efter Kwasniewskis modell. Om jag hade diabetes tror jag jag skulle försöka åka. Vad jag hört är det inte dyrt och billiga pensionat som serverar rätt mat lär det finnas också. Det där med ett nätverk av positiva läkare är en utmärkt idé!

Skrivet av hemul den 17 mars, 2006 kl. 20:33 #

Fast jag vet inte hur man ska få till ett nätverk av lågkh-positiva läkare. Om det finns sådana som läser denna blogg, kan ni maila mig, så kan jag sätta ihop en maillista.

Skrivet av Annika den 19 mars, 2006 kl. 15:39 #

Jag är en typ1:a som just vågat ta klivet över till LC och hoppas på resultat både på vågen och mätaren. Har på ca tio dagar dragit ner min totala dos på ca 55E/dygn till ca 25E/dygn (insulinpump med humalog) märker att mitt blodsocker är känsligare för kolhydrater, och mejeriprodukter överlag, även de feta/kolh-snåla. Vikten har dock gått upp två kilo, vilket gör mig orolig. Är mycket intresserad av vidare fakta kring typ1 och LC!

Skrivet av Mona den 19 mars, 2006 kl. 23:37 #

Mona, Det som är den springande punkten vid insulinbehandling och lågkolhydrat, är sannoligt att lyckas få ner insulindosen tillräckligt för att få igång fettförbränningsfunktionen. För högt insulin blockerar ju fettförbränning. Men du har ändå redan lyckats halvera din insulindos! Det är fantastiskt bra. Jag tycker att det viktigaste är att få ner blodsocker och insulindos. Om man får ner blodsocker och insulindos till normala nivåer, tror jag att kroppen ställer in sig på den vikt den vill ha.

Skrivet av Annika den 20 mars, 2006 kl. 08:23 #

Mitt dos är nu höjd något, dock skiljer det sig mycket med "normalkost"-doserna ändå. Jag udnrar vad det kan bero på. Mitt blodsocker ligger välidgt stadigt, vilket förstås är att föredra, men något för högt (ca 10 oftast). Som sagt har jag höjt dygnsdosen och undrar vad som kan tänkas skilja sig från föregående vecka? Är det något "andra-veckans-syndrom"? =)

Skrivet av Mona den 27 mars, 2006 kl. 22:59 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg