Livsmedelsverket bryr sig inte om ny kunskap

19 mar kl 16:02, 2006

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 17 Kommentarer | Permalink

Jag fogar in en bra artikel från Dagens Medicin 11-06,  av Professor Karl Arfors:

Livsmedelsverket bryr sig inte om att ta in ny kunskap

Trots uppenbara kunskapsbrister talar våra hälsovårdande myndigheter om för oss vad vi bör äta. Dagens läkare saknar utbildning i näringslära och överlåter detta kapitel till dietisterna, som troget följer olika myndigheters rekommendationer, bl.a. SLV:s rekommendationer för en normalviktig svensk.

Sedan gör man antagandet att överviktiga och diabetessjuka skall fortsätta med samma formel utan att ta hänsyn till modern kunskap om insulin och hormonreglering av "mättnad" och metabolism.

Att intaget skall vara mindre än de kalorier som spenderas anses självklart om man vill minska i vikt. Då har man inte tagit hänsyn till att kroppen börjar stjäla energi från muskelvävnad om den inte får nog - och att den via hormonell reglering gör kraftiga förändringar i metabolismen.

Därför är det intressant för en nyfiken medicinsk forskare att se att två författare - Skaldeman och Litsfeldt - lyckas minska vikten så radikalt och i Litsfeldts fall även bli av med diabetes2-diagnosen - när man följt en "obeprövad erfarenhet". Litsfeldt har alltså sänkt blodsocker, insulin och HbA1c genom att sluta fresta sin kropp med kolhydrater i görligaste mån - då lägger sig alltså insulinet på en låg nivå och insulinresistensen avtar. Han kan betraktas som relativt frisk  (En lätt insulinresistens vid sockerbelastning kommer troligen att minska över tid. - precis som man förvärvar diabetes II, över tid beroende på mängden insulinhöjande kalorier och kroppskonstitutionen )

Dr. Vesti Nielsen, diabetesläkare från Karlshamn rapporterar också intressanta sänkningar i en grupp diabetespatienter.  

"Vetenskap och beprövad erfarenhet" säger man ligger bakom Livsmedelsverkets rådgivare  Bengt Vessbys rekommendationer, som då bl.a. stöder sig på Ancel Keys grafiska dokumentation av "ökad hjärtsjukdom vid ökat fettintag". Detta falsarium har funnit en genomslagskraft genom att bli citerat i en review som alltjämt citeras som sanning. Falsarium är ett kraftigt påstående - men jag kan genom att plocka värden från samma studie som Ancel Keys visa att ökat fettintag minskar hjärtsjukdom. Man kan förundras hur man söker sanning  - men kan man permanenta informationen i en review, som citeras, kan man lyckas förvända synen även på våra hälsovårdande myndigheter.

Råden följer de amerikanska hälsoråden och jag kan påstå att så länge AHA, NIH och NHLBI (American Heart Ass., National Institute of Health och National Health Lung and Blood Institute) får råda kommer inte de råden att ändras - därtill är de ekonomiska bidragen från industrien för saftiga. (se  "the Oiling of America" by Mary G. Enig,  and Sally Fallon)

 

Stephan Rössner, vår estradör på "fettskräckens" sida kan dra ner skrattsalvor - men Stephan Rössner,  detta är en allvarlig fråga och jag tror att ni "lågfettare" tillsammans med stärkelse- och sockerindustrien fastnat i ett paradigm om lågfettkost utan att fundera eller vilja forska vidare. (jfr situationen för  Kopernicus eller ex. Semmelweiss)

 

Ett paradigm  formar tankar, utbildning, problemområden och lösningar.  Avvikelser som gör sig hörda,  ignoreras tills de blir för många och hela tankesystemet kollapsar. Så får vi ett s.k.  paradigm-skifte

Vad är då problemet med det existerande paradigmet? Jo, ett paradigm blir liksom osynligt och vi glömmer att det är ett sätt att se på världen, men inte det enda. Vi tror att vi ser verkligheten, när vi i själva verket ser en beskrivning av den. Vi kan bara testa sanningar inom paradigmets gränser och Vi ändrar oss inte (svårt släppa vad vi känner att vi "vet" - om ens för ett ögonblick)

 

Karl E. Arfors

 

« Lågkolhydrat för... | Hem | Ketoacidos av lågkol... »

Kommentarer:

När det gäller vetenskap och beprövad erfarenhet i SLV, kommer jag att tänka på en norgehistoria jag hörde nyligen: Några norska forskare satte en spindel på ett bord och sade gå! - spindeln gick. Sedan högg de av benen på en annan spindel, satte den på bordet och sade gå! - spindeln gick inte. Forskarna drog slutsatsen att spindlar utan ben hör dåligt...

Skrivet av Åsnan den 19 mars, 2006 kl. 16:25 #

:-D Ja, ibland undrar man över hur forskning går till. Tyvärr, för oss lekmän, silas alla forskningsresultat genom mer eller mindre okunniga journalister. Därför är det så svårt att bedöma alla rapporter som kommer. Mer än en gång har jag frågat mig om man säkerställt att resultatet inte beror på någon faktor som man bortsett från. Just nu är det populärt att hävda att fetma leder till diabetes men ju mer jag läser på desto mer övertygad blir jag om att båda har sin grund i den kolhydratrika kosten. Jag förstår att det inte är så lätt för en journalist att analysera forskningsresultat men jag önskar av hela mitt hjärta att någon journalist som specialiserat sig inom området verkligen ville ta tag i detta. Det gör en enorm skillnad för oss läsare om skribenten förstår vad han/hon skriver om eller inte. Jag kan bara se inom mitt eget område (rättsväsendet) vilken oerhörd skillnad det är på alster av journalister som behärskar området och dem som inte gör det.

Skrivet av Kattmoster den 19 mars, 2006 kl. 18:59 #

Kattmoster: Ja visst verkar det som om de tror att diabetes uppkommer av fettätande?? Det är fettätande som fått mig att tom friskna till från diabetes, då borde ju fettet inte ge UPPHOV till diabetes? :-)

Skrivet av Lars-Erik den 19 mars, 2006 kl. 20:01 #

Fast det brukar väl framställas att övervikt kan leda till diabetes, inte fettrik kost i sig.

Skrivet av Jeannette den 19 mars, 2006 kl. 20:49 #

Jeanette, Jo, men när man säger att fetma leder till diabetes, är det ju underförstått att man tror att fetma orsakas av för högt fettintag. Om man inser att högt kolhydratintag orsakar fetma, inser man ju också att högt kolhydratintag orsakar diabetes. Det är bara två olika utslag av samma metabola störning.

Skrivet av Annika den 19 mars, 2006 kl. 21:17 #

Jag hoppas professorn är en "dolme" (maktfaktor) inom sitt gebit, annars lär hans forskningsbidrag sitta löst i framtiden. Men himmel, så skönt det är när "titulaturer" yttrar sig i frågan, och speciellt så osminkat! Kallas civilkurage, va? Och integritet!

Skrivet av Gunilla den 20 mars, 2006 kl. 13:36 #

Lite OT, men ändå. Jag har gått på LC i 8 dagar men känner mig fortfarande seg i huvudet. Trött i benen också, har ingen lust att röra mig alls. Hur länge ska man känna så?

Skrivet av Johan den 20 mars, 2006 kl. 14:16 #

Det är väldigt olika. En del, som jag, hade inga kolhydratabstinensbesvär alls, för andra sägs det ta flera veckor.

Skrivet av Annika den 20 mars, 2006 kl. 14:38 #

Eller månader. För mig tog det 3. Vad jag hört är ett halvår inte helt ovanligt om man inte är helt ung/frisk.

Skrivet av hemul den 20 mars, 2006 kl. 14:47 #

Det låter ju förskräckligt med ett halvår! Det kan väl inte vara lika besvärligt hela tiden? Kan det vara bättre för dem med en successiv kostomläggning?

Skrivet av Annika den 20 mars, 2006 kl. 15:29 #

En del rekommenderar väl det? Det här är bara mina egna funderingar, men jag tror att många äter för lite kolhydrater. Eller rättar sagt så undrar jag om det inte kan vara så. Det är nog inte en slump att de flesta LC-dieter ligger runt 50g kh. Jag har sett olika uppgifter på det, men runt 50 är väl vad som kroppen behöver för vissa processer? Jag mådde i varje fall färfärligt innan jag ökade på mängden. Nu äter jag för det mesta mellan 30 och 40 g och mår bra. Ja, kroppen kan göra kolhydrat av protein. Men betänk en person som äter i stort sett bara så mycket protein vävnaderna behöver för förnyelse och nära 0 kolhydrater. För att göra 50g kolhydrater behöver kroppen nästan 100 g protein. Var ska den ta det om personen inte ens äter 100g protein? Något lär bli lidande. Antingen musklerna eller de processer som behöver kolhydrat. Jag tror att antingen äter man den mängd kolhydrat kroppen kräver eller också måste man överäta protein nåt alldeles förfärligt för att tillgodose alla behov. Verkar både billigare och nyttigare att äta den lilla mängden kolhydrat som förbrukas då. Går det t.ex. inte åt kolhydrat i citronsyracykeln? Skulle man inte kunna tänka sig att lätt syrebrist uppstår om kroppen måste ransonera kolhydraterna?

Skrivet av hemul den 20 mars, 2006 kl. 15:58 #

Hemul, Varför äter du så litet proteiner att det inte räcker till ditt blodsockerbehov?

Skrivet av Annika den 20 mars, 2006 kl. 16:55 #

Jag äter inte lite protein. Men om de uppgifter jag sett beträffande kolhydratbehovet stämmer skulle en man på 1.80 behöva äta uppåt 200g protein för att täcka både protein och kolhydratbehov. Så mycket protein lär inte vara nyttigt. Jag är bara 1.66, jag. Nu ligger jag på 70-80 protein och 30-40 kolhydrat och det funkar för mig.

Skrivet av hemul den 20 mars, 2006 kl. 17:21 #

Jag tycker det är en ganska stor spännvidd på de råd man hittar. En del pratar om 0.5g protein/kg kroppsvikt upp till 2g/kg - det är en viss skillnad om man säger så... Men att kroppen omvandlar protein till kolhydrater i kroppen tror jag stenhårt på - efter en riktig köttfest har jag haft ett enormt sötsug, från ingenstans trodde jag... //Zac

Skrivet av Zac den 20 mars, 2006 kl. 17:27 #

Det är tydligen väldigt olika hur mycket kolhydrater man behöver för att må bra. Jag har en känsla av att de som klarar av att gå ner mest drastiskt i kolhydratmängd är de som lyckas bäst i viktnedgång och blodsockerkontroll. Själv har jag inga problem med att klara mig på den kolhydratmängd som ryms i en måttlig mängd grönsaker. Jag mår bra, känner mig stark och frisk, äter gott, är aldrig hungrig, och håller ändå vikten utan att tänka speciellt på det.

Skrivet av Annika den 20 mars, 2006 kl. 18:28 #

Jag trodde du åt både frukt och mjölk? Nu tänkte jag närmast på dem som försöker äta kalorisnålt (man ser ju inte så sällan 1500 kcal och mindre). Äter man så lite kan man knappast få i sig mer protein än minimibehovet om man samtidigt äter fett. Nära 0 kolhydrater till det - matten går bara inte ihop för mig.

Skrivet av hemul den 20 mars, 2006 kl. 21:50 #

Det är sant, jag äter mjölkprodukter. Utav dem är det ffa filmjölken som jag äter på morgonen som innehåller en del kh. 2 dl fil ger 10g kh. Frukt äter jag bara nån per vecka. I alla fall håller jag normalvikt utan problem.

Skrivet av Annika den 21 mars, 2006 kl. 07:00 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg