Rapport från tyskt fettseminarium

23 sep kl 15:34, 2006

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 48 Kommentarer | Permalink

Från en bloggläsare, Piltson, fick jag en rapport från Deutsche Gesellschaft für Ernährung:s fettseminarium i veckan som gick:

DGE:s fettseminarium 2006

Ett halvdussin äldre herrar predikade för ett par hundra dietister o. dyl., de flesta unga flickor.

Hans Hauner, professor i München, talade om hur tillförsel av fett befrämjar kroppens fettvävnader, men alla exempel handlade om råttor. Sedan kunde Günther Wolfram, också professor i München, med selektiv epidemiologi bevisa att det är fett som människan blir fet av.

Med denna utgångspunkt talade Helmuth Erbersdobler, professor i Kiel, om de tekniska möjligheterna att reducera fetthalten i livsmedel ("livsmedel" är här industriprodukter per definitionem). Som senaste nyhet nämndes Mövenpicks glass, just den som vi måste kasta ut för ett par månader sedan sedan de ändrat receptet till fettsnål mjölk, varvid den sista goda glassen försvann från marknaden i Tyskland.

Han räknade upp kemikalier man kan tillsätta för att få sådana produkter smakligt mera lockande och betonade att ett av föreningens stora mål f.n. är att arbeta för att öka acceptansen av illasmakande produkter. Fettreducerade mejerivaror tillsätts t.ex. mjölkpulver för att inte bli sladdriga. Men han nämnde inte att det innehåller oxiderat kolesterol, den enda typ av kolesterol som faktiskt är skadlig.

Harald Hammersdorf, docent i veterinärmedicin, talade om hur man kan ytterligare reducera fettet i kött från tamboskap (de är redan 30% magrare än för 40 år sedan). Speciell utfodring eller genetisk manipulering. Djurens naturliga behov eller hälsotillstånd kom inte på tal. Man har uppfattat att mjölk från betande kor faktiskt är mera hälsosam än den från kor som får stå inne och tugga silage, men att återgå till sådant vore helt otänkbart - det blir för lite mjölk per ko.

Ursula Wahrburg, professor i Münster, talade om nötter. De är oerhört nyttiga. Dock med undantag för kokosnöt, som är oerhört skadlig med sina mättade fettsyror.

Inga skeptiska frågor fick ställas. De flesta frågor var förprogrammerade - predikanterna frågade varandra.

Den som vill motverka sånt här står först inför det oerhörda problemet att man med selektiv epidemiologi kan bevisa vad som helst och sedan använda beviset som utgångspunkt för sin predikan.

Nästa stora problem är det anseende som etiketten "professor" har i hela Europa. Efter hand lär man sig dock att det oftast är en bedragare som pratar samhällsskadlig smörja.

Och jag tror faktiskt inte att de som lyssnade på detta till större delen var flickor som "vill väl" i sin yrkesutövning. De är flickor som mot bättre vetande gör som de blivit tillsagda. Det krävs inga extraordinära insikter eller resurser att inse att detta snack är samhällsskadlig smörja. Vi är här inte fackmän på dessa saker, men nog har vi lätt och snabbt kunnat sätta oss in i hur vi skall ordna våra matvanor för att må bra. Det krävs föga mer sunt tänkande baserat på elementär fysiologi, något som flickorna säkert fick lära sig i skolan.

Säkert känner de till två enkla saker som inte nämndes, eftersom de skulle få hela konstruktionen att rasa ihop:

-att energin i olika typer av näringsämnen ställer olika krav på kroppen och sålunda har olika verkningsgrad ("en kalori är alltid en kalori", sade däremot Günther Wolfram)

-och att kalk, mineraler och flera vitaminer inte kan komma oss tillgodo utan fett - det visste redan Weston Price och det vet dessa flickor också, men det hör väl till "kollegiala hänsyn" att det inte skall avslöjas för utomstående.

DGE är en rik förening, som lever på bidrag från staten och livsmedelsindustrin. Vår stora uppgift är att få staten att slopa sina bidrag, hur gör man det?

Det finns emellertid en motorganisation, EULE, som inte får bidrag från vare sig stat eller näringsliv. I dess ledning finns en Herman Adlercreutz, professor i Helsingfors. Kan det vara en svensktalande person värd att engagera?

 

Min kommentar: Piltson tror att åhörarna, dietisterna, spelar med i elakt spel.

Jag har svårt att tänka mig det, jag tror att de tror att professorerna har rätt, även om det kan låta litet ologiskt ibland.
Som Rössner så träffande uttryckte det en gång: "Man får välja vem man ska tro på".

Men problemet för dem måste ju uppstå den dag de verkligen inser att professorerna har fel.
Hur ska de då bete sig?

Det är ju svårare för en dietist att bli dissident, än för en distriktsläkare som jag.
Hon skulle ju bli helt obekväm i sitt kollegium.

Samhällena i västvärlden satsar stort på att utbilda och anställa dietister, för att få bukt med fetmaepidemin.

De satsningarna riskerar att  motverka sitt syfte.

 

Kommentarer:

Jag använde fel förkortning. Dom heter DGE, inte GFE. Kan ses på www.DGE.de

Skrivet av Piltson den 23 september, 2006 kl. 15:41 #

Jag ändrar i inlägget

Skrivet av Annika D den 23 september, 2006 kl. 15:47 #

Scenariot är som ur en bättre skräckfilm. Men - i en sådan finns också den lille hjälten och det är tydligen det ansvaret vi måste axla. Ju mer jag läser om detta desto mer övertygad blir jag om att den nödvändiga förändringen måste komma underifrån. Etablissemanget kommer inte att ge sig förrän de, som så många gånger förr, tvingas underifrån.

Skrivet av Kattmoster den 23 september, 2006 kl. 16:08 #

Underifrån? Det är möjligt. Vi är två personer här. Min kollega säger att man måste vinna proselyter en person i taget, och hon har vunnit två. Jag menar att man strax skall omvända alla vilseledda myndigheter och deras offer i hela västvärlden men har ännu inte vunnit någon.

Skrivet av Piltson den 23 september, 2006 kl. 16:13 #

Piltson, Hur var det nu igen som du tyckte att vi skulle bära oss åt för att ändra på sakernas ordning? Vilka ska göra det, och hur ska de bekosta arbetet?

Skrivet av Annika D den 23 september, 2006 kl. 16:24 #

Man kan kanske fästa uppmärksamhet på saken utifrån, Per epost sänder jag en idé som inte skulle kosta något alls.

Skrivet av Piltson den 23 september, 2006 kl. 16:27 #

Piltson, jag tror att man ska jobba på alla fronter man kan och orkar. Det kan inte skada. Men jag tror också att utsikterna till framgång är störst genom att vi med våra exempel visar på vilken kost som är hälsosam; att vi pratar med vänner och bekanta som är intresserade samt att vi jobbar på via Internet genom bloggar, debattsidor och liknande. Titta på Skaldeman. Hans budskap har, som jag förstått det, kommit ut genom hans bok och Internetverksamhet medan hans brev till sådana som borde intressera sig för saken i stort sett inte lett någon vart.

Skrivet av Kattmoster den 23 september, 2006 kl. 16:45 #

Om varje lågkolhydratmedveten person värvar två personer till per vecka så blir det en pyramidspelseffekt

Skrivet av Annika den 23 september, 2006 kl. 17:02 #

Rätt, Annika! Men de som startar "pyramidspelet" är de kunnigaste och kunskapen tunnas ut för varje nivå och möjligheten att övertyga med den. Därför måste vi också arbeta med frågan om att utbilda folk på vaje nivå i "pyramiden", annars stannar rörelsen upp!

Skrivet av Frank Nilsson den 23 september, 2006 kl. 18:41 #

Det har du rätt i Frank. Alltför ofta ser man människor som tror sig äta LCHF men stoppar i sig både det ena och andra (och sedan påstår att LCHF inte funkar).

Skrivet av Kattmoster den 23 september, 2006 kl. 18:48 #

Kattmoster, "våra exempel", jovisst min kollega här har tappat nästan 20 procent på några år, folk märker detta, frågar hur det gick till och får svaret "genom att äta fet mat", varpå de häpnar - senast i går när hon hade en groteskt överviktig medhjälpare här på kaffe. Man jag? Jag är dessvärre inget gott exampel - ständigt samma vikt 72-73 kg, ibland känns det som jag haft denna vikt sedan jag föddes, men så kan det väl inte vara? Jag måste använda andra metoder. Engagemanget har också olika grundval - jag är indignerad av att "professorer" pratar smörja, min kollega är mest lättad över att ha löst ett eget problem.

Skrivet av Piltson den 23 september, 2006 kl. 19:13 #

Hej! En sida av saken är viktig: Denna rörelse måste vara och fortsätta att vara slitstark och uthållig. Tålamod måste vi alla ha. Denna rörelse är utsträckt i tiden. 10 år är nog kort tid för att fettet (mättat) ska bli erkänt och klassat för vad det verkligen är, och sockerboven tydlig för alla. Jag menar att det är den långsamma rörelsen framåt som kan segra på sikt! Klart är också att det gäller en flerfrontsituation: Etablissemang, den enskilda människan, etc. måste bearbetas var för sig. Var och en av oss får placera sig där han/hon gör bäst insats. Vissa nivåer kan organiseras, andra måste ske privat/enskilt. Hälsningar Rolf Aronsson

Skrivet av Rolf Aronsson den 23 september, 2006 kl. 19:20 #

Jag inser att du har ett "problem" Piltson. Det är ju mycket lättare när folk i ens omgivning SER att något hänt och ställer frågor om det. Som sagt - jag tror att alla sätt att påverka är bra. Visserligen tror jag att detta är något som måste komma "underifrån" men samtidigt är påverkan på dem som påverkar andra säkerligen mycket bra, som t.ex. de läkare man stöter på. En läkare träffar många människor och det i en situation när det är naturligt att prata hälsa. En läkare bör också ha förutsättningar att bedöma den forskning som finns och hans/hennes ord väger därmed tungt. Och jag tror inte att du vägde 72-73 kg när du föddes. I så fall platsar du i Guiness rekordbok. ;-)

Skrivet av Kattmoster den 23 september, 2006 kl. 20:24 #

Det verkar dödfött att kämpa mot etablisemanget som har stor tillgång till alla viktiga medier. Det får nog bli "gerilla-krigföring" under en längre tid framöver. Sprid budskapet till släkt, vänner och arbetskamrater! Måste bifoga en godbit som exempel på vad man som intresserad allmänhet kan hitta när man söker vederhägtig information i näringsfrågor på nätet: "... Kolhydratsdieters negativa effekter Tillgång till kolhydrater är också nödvändigt för att kroppen effektivt ska kunna utnyttja fett som bränsle. Därför är en kost med mycket lågt kolhydratinnehåll som ?flygvärdinnedieten? ingen bra metod för att minska i vikt. Ett lågt kolhydratintag resulterar i att man snabbt går ner i vikt men den vikt man förlorar är nästan enbart vätska. Kolhydrater binder nämligen vatten i musklerna. När du börjar äta kolhydrater igen fylls depåerna av vätska på och vågen visar återigen uppåt. Alltför kolhydratfattig kost gör de flesta dessutom trötta, irriterade och okoncentrerade. Det beror på att hjärnan använder kolhydrater som energikälla och får hjärnan för lite kolhydrater mår vi inte bra. ... Skriven av: x.x. Dietist för Netdoktor Övervikt" http://netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=5361

Skrivet av U.K. den 24 september, 2006 kl. 00:18 #

Hej Här kommer en snäll kommentar från en outbildad arbetare. Ofta är det ju vi som är överviktiga. Ni pratar ofta om etablissemanget som något som är stort och svårt, stämmer det ? Något som inte lyssnar på Er, stämmer det ? Så känner jag när jag läser era kommentarer och inlägg................. Ni är på en nivå som inte når ut till folket längre. För några veckor sen kunde jag skriva här, men nu kan jag inte komma med mina treviala frågor längre, synd. Jag är förpassad till frågelådor på olika forum. Bli inte arga, jag är en ivrig anhängare sedan tv-inslaget i sommras från Njurunda. Efter en del trixande har jag fått igång viktminskningen och är såååååå glad. Ville bara säga detta. Tack Annika P.s Tack vare Er vet jag nu vad proselyt betyder :))

Skrivet av 81.231.154.242 den 24 september, 2006 kl. 09:07 #

Glömde...... Hälsningar Från Gullan

Skrivet av Gullan den 24 september, 2006 kl. 09:09 #

Just idag står det i tidningen om de magra grisarna. Efter avel och konstig mat har de numera 16 istället för 12 kotletter. Fettskiktet under huden har nästan försvunnit och fettet i musklerna är nere på en procent. Kockarna vill ha minst 2,5 procent, eftersom de fettsnåla kotletterna skrumpnar i pannan och släpper ifrån sig vatten istället för fett. Detta bekräftas av tester, som visar att köttet smakar illa. Men allmänheten är förvillad och frågar efter magert kött, vilket också ger uppfödarna bättre förtjänst. De fettsnåla grisarna är olyckliga och sjuka. Drabbas av hjärtkollaps, cirkulationsstörningar och förtvinade muskler, men dessvärre inte i så hög grad att de blir olönsamma. "Historiskt sett är magergrisarna svaret på demoniseringen av fett... Genom envis selektion har grisen anpassats till näringsmodet... men fettet är på väg att rehabiliteras..." (Frankfurter Allgemeine Sonntagszeitung, 24/9 sid. 62)

Skrivet av Piltson den 24 september, 2006 kl. 09:49 #

Brevet från Gullan är väl precis sånt som man vill läsa här. OK, Gullan, gå ut och delta i pyramidspelet som nämndes igår. Den som kan använda sig själv som demonstrationsobjekt har ett avsevärt försprång.

Skrivet av Piltson den 24 september, 2006 kl. 09:56 #

Hej Piltson, Det var bara en parantes att jag är glad för viktminskningen. Det är inläggen i sig som ibland är svåra att förstå, som jag menade. Inte just denna tråd utan de som skrivis sista tiden, allmänt. Så nu kände du dig i alla fall träffad, bara för jag råkade nämna ett ord ur ditt inlägg......? Förstog du inte vad jag menade ?

Skrivet av Gullan den 24 september, 2006 kl. 10:21 #

Jag har funnit att när man ser ett nytt eller konstigt ord så uppfattar man ofta dess betydelse från sammanhanget, de ord som står närmast före oxch efter. Det var väl så det gick till här. Men jag måste hålla med om att när det kommer flera konstiga ord direkt efter varandra så är den metoden inte till mycken hjälp. Dessutom blir det ansträngande. Men jösses, sluta inte att ställa frågor bara för att svaren på andras frågor varit svåra att förstå! Kan jag lätt säga, eftersom det inte är jag som står för svaren här.

Skrivet av Piltson den 24 september, 2006 kl. 10:46 #

Gullan: För min del hoppas jag att alla olika "nivåer" av argument fortsätter att strömma in. Var och en av besökarna har olika förkunskaper och tar nog bara till sig sådant som ligger inom deras intresse- område. Med tiden ökar kunskapen och då stiger behovet av mer avancerad information. Men allt detta vet du redan.

Skrivet av Erik Edlund den 24 september, 2006 kl. 10:47 #

Gullan, Vi har många gånger förut förklarat vad vi menar med etablissemanget. Det är svårt att beskriva utan att använda ord. Med etablissemanget menar jag de som bestämmer vilka kostråd som ska ges. Det är i högst upp kostprofessorerna på Livsmedelsverket. Det är dem som alla andra hänvisar till. Sen kommer professorerna på överviktsenheterna, medicinklinikerna och alla dietister. Sen följer alla som arbetar inom vården och hälsorådgivarna efter. Är det andra ord som du inte vet vad vi menar? Rekommenderas också att du går in på hemsidorna i högra bloggmarginalen. Där finns rikligt med förklaríngar till kostproblematiken.

Skrivet av Annika D den 24 september, 2006 kl. 10:50 #

Citat från U.K. ovan: "Alltför kolhydratfattig kost gör de flesta dessutom trötta, irriterade och okoncentrerade. Det beror på att hjärnan använder kolhydrater som energikälla och får hjärnan för lite kolhydrater mår vi inte bra. ... Skriven av: x.x. Dietist för Netdoktor Övervikt http://netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=5361" Det känns jobbigt att läsa sådana påståenden när jag av egen erfarenhet vet att det är precis tvärtom. Det är lätt att tappa förtroendet för "experternas" kunskaper när man påstår något som är så uppenbart på tvärs med egna upplevelser. Läs om detta och varför det fungerar så <a href="http://www.matfrisk.nu/article332.asp">här<a>.

Skrivet av Erik Edlund den 24 september, 2006 kl. 10:58 #

Från Sanna Ehdin hemsida "Professor Birgitta Strandviks forsknng har visat att djur som under amningsperioden uppföddes av mödrar som åt ister (mättat fett) visade klart minskad allergitendens. Utvecklingen av fetma, diabetes, benskörhet, högt blodtryck och allergi i vuxen ålder kunde påverkas genom att ge råttungar en fettsammansättning som är lik den vi har i västerlandets kost. Det innebär mycket margarinfett och lite mättat fett och detta skedde bara under den första tiden då de ammas, det vill säga via deras modersmjölk. Djuren programmerades tydligen till sjukdomar, eftersom oavsett hur deras kost var senare under uppväxten såg forskarna skillnader i sjukdomssymptom när de blev äldre." Det var just Ehdins bok Den självläkande människan som jag började intressera mig för kost. Fast den boken är lite fettskrämd men hon verkar ha ändrat sig.

Skrivet av 81.225.18.28 den 24 september, 2006 kl. 11:12 #

Det går nog att sprida den här metoden. Har en vän som för ett par år sedan gick till vårdcentralen för att få hjälp att gå ner i vikt. Först måste han dock visa att han kunde gå ner. Det klarade han så han fick medicin och rådgivning och regelbunden vägning. Jag vet inte hur mycket han gick ner men det var nog inte så mycket. Han började promenera och gå på gym. Så hade drygt ett åt gått med medicinten och då fick han sluta eftersom man bara få ha den 1 år! Så nu är han utkastad att klara sig själv. Eftersom hungerkänslorna (sockersuget) har kommit tillbaka och träningen på gym ytterligare ökar på suget har han gått upp 5 kg på kort tid. Han har fått tips på Skaldemans bok som han börjat läsa och lovat att starta när han läst den.¨ Han och hans familj har ju sett hur vi lyckets gå ner på relativt kort tid, så det fungerar. Piltson. Att alltid ha varit smal kan ju också vara ett gott exempel: Se på mig, jag har alltid hållit min vikt! Det gör man om man aktar sig för socker och stärkelse! Eller hur?

Skrivet av arne andersson den 24 september, 2006 kl. 11:36 #

Det där om Ehdin/Strandvik är intressant, och det för i tankarna en presentation på fettseminariet som jag inte refererade igår. Jag berättade bara om obehagligheterna, men där förekom en del annat också. Det var Renate Bergman, professor i Berlin, som sammanfattade forskning rörande fett och fettsyror i näring för foster och spädbarn. Det har visat sig att Omega3-halten i dels modersmjölk, dels moderns mat under havandeskapet, kan vara avgörande för utvecklingen av fostrets/barnets hjärna och ge denna egenskaper som blir bestående. Det stöder en tro jag haft att t.ex. "bipolära" besvär, labilt humör m.m. hos några som idag är medelålders och äldre kan bottna i hjärnans fettbalans - de kan ha uppfötts med formelnäring vid en tid då man inte visste mycket om Omega3/6-fettsyror. Här vore jag verkligt intresserad av kommentar från en kunnig person.

Skrivet av Piltson den 24 september, 2006 kl. 11:39 #

Sorry Arne, jag är inte mer än en anekdot.

Skrivet av Piltson den 24 september, 2006 kl. 11:40 #

Citat från U.K. ovan: "Alltför kolhydratfattig kost gör de flesta dessutom trötta, irriterade och okoncentrerade. Det beror på att hjärnan använder kolhydrater som energikälla och får hjärnan för lite kolhydrater mår vi inte bra. ... Skriven av: x.x. Dietist för Netdoktor Övervikt http://netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=5361" Det är ju så att man blir som ND beskriver ovan, trött, okoncentrerad, irriterad under de första veckorna pga avvänjningen från socker och kolhydrater. Slutar man med kosten efter 1-2 veckor pga dessa abstinens (stavas det så)problem så kommer man aldrig att uppleva hur bra man mår med kosten. De flesta som inte fått tillräckligt information om detta slutar innan de börjar må bra. Tyvärr!

Skrivet av Mervi den 24 september, 2006 kl. 11:51 #

Jag slutade tvärt att äta bröd, pannkakor o.dyl. när jag läst Wolfgang Lutz´ bok. Det var c:a 4 år sedan, kanske 5. Några abstinensbesvär hade jag inte. Men jag har funnit att jag är mindre trött än jag brukade vara - blev tidigare kallad till årsmöten som skulle ha inneburit 4 timmars tågresa i båda riktningarna men avstod p.g.a. trötthet. Idag skulle jag gärna resa till dessa möten, men nu blir jag inte längre kallad - man har uppfattat att jag är för gammal och trött.

Skrivet av Piltson den 24 september, 2006 kl. 12:17 #

Piltson: "Jag slutade tvärt att äta bröd, pannkakor o.dyl. när jag läst Wolfgang Lutz´ bok. Det var c:a 4 år sedan, kanske 5. Några abstinensbesvär hade jag inte." Sannolikt för att du fortfarande åt tämligen mycket kolhydrater ändå. För mig blev det en rejäl abstinens, men ändå fullt hanterbar eftersom jag var förvarnad och byggd av "norrländsk tjurved". Men jag gick från HC till närmast NC (NoCarb).

Skrivet av Erik Edlund den 24 september, 2006 kl. 13:00 #

Jag är inte heller trött nu efter ett helt års ätande av LCHF. Och mina abstinensbesvär var inte stora pga att jag ätit ganska kolhydratsreducerat även tidigare. Men om man hoppar på LC direkt från en sockerstinn kost så får många besvär.

Skrivet av Mervi den 24 september, 2006 kl. 13:02 #

Den där texten är skriven av en känd dietist. Hon är inget undantag utan representativ för sin kår. På Netdoktor, där hon är verksam, har de ett matregistreringsverktyg (matlådan). Jag läste just om en stackars människa som kom över den tillåtna fettgränsen genom att äta en inlagd makrill (25 gram!) på en skiva Husman... Sten Sture

Skrivet av Skaldeman den 24 september, 2006 kl. 20:31 #

Piltson, Hjärnans utveckling är som störst under den sista tredjedelen av havandeskapet och de första 18 månaderna efter födseln. Det är oerhört av görande för denna utveckling, att mamman får i sig tillräckligt Omega3. Amningsperioden borde därför också utsträckas till 18 månader. Hjärnans torrvikt utgörs av totalt 60 % fett. 10% är Omega6 och 10 % ska vara Omega3. Vi äter idag 20-30 gånger så mycket Omega6 som Omega3. Omega6 och Omega3 använder samma enzymer, varför ett stort överskott av Omega6 tränger ut Omega3, med dålig utveckling av hjärna och nervsystem som följd. De s.k. bokstavsbarnen, d.v.s. de som har en bokstavkombination (DAMP, ADHD, Dyslexi o.s.v.)som diagnos har underskott av Omega3 och visar klara förbättringar när de får tillskott. Bäst är det naturligtvis ändå, om de får tillräckligt Omega3 redan från början! Vi måste för att få en balans inte bara få i oss mer Omega3, utan också minska Omega6. Omega3 av rätt sort, finns framför allt i fet fisk och kött från gräsbetande djur. Omega6 finns mest i spannmålsprodukter, matoljor och margarin.

Skrivet av Frank Nilsson den 24 september, 2006 kl. 21:35 #

Frank Nilsson Jag är mest intresserad av folk som nu hunnit bli vuxna. Så då blir min fråga: I vad mån kände man till dessa saker när man komponerade spädbarnsnäring på 1940-talet och 50-talet? Och i vad mån beaktas den i de formler som används idag? När blev detta vedertagen kunskap, och när började det reflekteras i formelnäringen?

Skrivet av Piltson den 24 september, 2006 kl. 22:53 #

Detta är ny kunskap inom vetenskapen. Däremot fanns en folklig kunskap: "Man blir intelligent av fisk". Under 40-talet och 50-talet fick barnen fiskleverolja för att få D-vitamin och undvika Engelska sjukan. Men samtidigt hade det positiv påverkan på hjärnan och nervsystemet. Fisk var vanlig på matbordet under denna tid. Det var fattigmanskost och man köpte norsk sill hinkvis, förutom ortens färska sill, om man bodde kustnära. Detta är alltså fortfarande ny kunskap, som möjligtvis nu börjar reflekteras i formelnäringen. Det är dock tveksamt om man ännu börjat tillsätta Omega3, men det kan man ju avläsa på innehållsdeklarationerna. Vad som är alarmerande är att innehållet i modersmjölken tappat mycket av sitt Omega3, därför att mödrarna äter mindre fisk och inte heller tar tillskott i form av fiskoljekapslar. Barnen på 40- och 50-talet var alltså relatvt skyddade i detta avseende, men dagens barn är illa ute. Jag har en känsla av att ökningen av bokstavsbarn och den sjunkande läskunnigheten i skolorna avspeglar detta. Det är alltså inte alls säkert att evolutionen för oss till allt höre nivåer intellektuellt. Med felaktig kost kommer vi som art att degenerera!

Skrivet av Frank Nilsson den 25 september, 2006 kl. 09:22 #

Tack, det där är intressant och viktigt. Jag hör kanske av mig med flera frågor per epost.

Skrivet av Piltson den 25 september, 2006 kl. 10:51 #

Vill ställa en fråga! Hur ser våra egna fetter ut, vilka fetter består vi av? Är vi ungefär som en ko, eller kanske som en gris, eller rent av som en fisk? Nej, jag skämtar inte, jag undrar verkligen över detta. Om man bara äter grönsaker och rikligt med olivolja, innehåller våra fettceller runt midjan då enkelomättat fett? Eller om vi äter mycket fet fisk, får vi då ett band av omega-3 runt midjan? Jag måste erkänna att jag inte fattar det här.

Skrivet av Anna den 25 september, 2006 kl. 11:00 #

Anna, såvitt jag har uppfattat är det animaliskt vett vi består av, snarare än vegetabiliskt. Vi är inte grönsaker, även om enstaka personer kan ge det intrycket. Alltså mest mättat fett. Det tycks då vara tokeri att säga att sådant fett är farligt. Men det här bör någon fackman svara på. Det finns inflytelserika akademiker som inte håller med om detta. Titta t.ex. på Karolinska Institutets eller Livsmedelsverkets hemsidor, så hittar du sannolikt en annorlunda framställning. Fråga dem sedan om den kunskap som ligger till grund för framställningarna. Och tala gärna om här vilka svar du fick.

Skrivet av Piltson den 25 september, 2006 kl. 11:19 #

Anna, Det fett vi lagrar som kropssfett är mättat fett och tillverkas av de kolhydrater vi äter. I cellmembranen finns mycket fett. Där ska mer än 50% vara i mättad form. Det kan påverkas av vad vi äter. Om vi t.ex. äter margariner och matoljor, ersätts det mättade fettet av fleromättade, vilka gör cellmembranet instabilt och då måste kolesterol från blodet gå in för att stabilisera. Det är det som händer, när man som i reklamen äter Becel och sänker blodkolesterolet. Visst, man sänker blodkolesterolet, men till priset av dåligt fungerande cellmembran! Omega6-fettet i oljor, spannmål och margariner belastar dessutom immunförsvaret. På 1970-talet gav man patienterna vid transplantationsoperationer matolja, för att hålla nere immunförsvaret och hindra avstötning av det transplanterade organet. Nu rekommenderar man hela befolkningen att äta detta! I hjärnan finns likaså mycket fetter, vilket jag redogjorde för i det tidigare inlägget.

Skrivet av Frank Nilsson den 25 september, 2006 kl. 11:41 #

"Måste kolesterol gå in i blodet för att stabilisera" - ah, det där tror vi på. Kolesterol är alltså inte skadligt. Det är ett tecken på att det har behövdes en justerande åtgärd och att denna har utförts. Alltså en enbart positiv signal. Vore bra om diverse tidningsskribenter kunde meddelas detta.

Skrivet av Piltson den 25 september, 2006 kl. 11:48 #

Kan ett högt kolesterolvärde ses som ett sundhetstecken eller skall det ses som en indikation på att något i kroppen, vad det än må vara, inte står rätt till. Låga kolesterolvärden? Samma fråga. Ger mätningarna oss nån användbar information eller är det enbart en pseudoverksamhet och slöseri med vår tid.

Skrivet av Pär den 25 september, 2006 kl. 12:09 #

Piltson, Ett förtyddligande: Kolesterolet går från blodet in i cellmembranet. Därför sänks blodkolesterolet. Kolesterol är kroppens hjälpgumma numer 1. Vi behöver det i alla livets skeden, särskilt i livets början och dess slut. Bröstmjölken dryper av mättat fett och kolesterol. Äldre människor med högt kolesterol lever längst. Kolesterol har inget med hjärt-kärlsjukdom att göra. Lika många dör i hjärt-kärlsjukdom oavsett om de har lågt, meddelhögt, eller eler högt kolestrol. Lågt kolesterol disponerar för cancer.

Skrivet av Frank Nilsson den 25 september, 2006 kl. 12:12 #

Jag är inte fackman på sånt här men har läst Anthony Colpo och ett par tyska framställningar (framför allt Udo Pollmer, som jag varmt rekommenderar). Det har lett mig till övertygelsen att kolesterol skall ses som en del av immunförsvaret. En typ av kolesterol sänds ut från i reparationssyfte, och en annan sänds till levern för utslaggning av avlagringar i blodkärlen. Därigenom blir högt kolesterol tecken på en utförd positiv åtgärd. På annat håll - t.ex. hos produktutvecklarna vid AstraZeneca - tror man däremot att högt kolesterol är ett svaghetstecken som skall bekämpas med medicin. De har mediciner som gör detta mycket effektivt. Denna bekämpning av kolesterol försvagar kroppens egna försvarsmekanismer mot hjärtfel hos dem som inte tidigare haft hjärtattack. Hos dem lär den ha vissa fördelar. Dessutom vållar den ofta besvär vid den livstidsmedicinering som subventioneras i Sverige. Folk får muskelkrämpor och blir senila i förtid. Att äta kolesterolhaltig mat innebär alltså inga risker. Till exempel ägg. Däremot skall vi akta oss för mat som innehåller härsket kolesterol. DIT HÖR FETTREDUCERAD MJÖLK, eftersom den tillsätts torrmjölk för att inte bli för tunn. Jag inbjuder till tillrättavisning eller justering av denna syn.

Skrivet av Piltson den 25 september, 2006 kl. 12:25 #

I en stressad livssituation, kan ett högt kolesterolvärde vara en varningssignal om att kroppen behöver extra mycket stöd. Då förvärras situationen om man på kemisk väg sänker kolesterolet. Man måste i stället byta livsstil. Stresshormon tillverkas av kolesterol. Läs om fetter och kolesterol på min hemsida under rubriken "Vår föda".

Skrivet av Frank Nilsson den 25 september, 2006 kl. 12:30 #

Om man på en 40-åring konstaterar ett för högt eller ett för lågt kolesterolvärde. Är den informationen värdefull eller är den ungefär lika intressant som att med måttband konstatera att man ligger över eller under meddellängd?

Skrivet av Pär den 25 september, 2006 kl. 12:32 #

Svaren kommer emellanåt snabbare än jag hinner skriva så det kan bli lite goddag yxskaft i konversationen. Hittills konstaterar jag att ett lågt värde inte är eftersträvansvärt någonsin. Om man regelbundet kontrollerar sina värden och dessa plötsligt ökar bör man fråga sig själv om man är under stress. Stabila normala eller höga värden är inget att oroa sig över. Gränserna för normalspannet, hur uppstod dessa?

Skrivet av Pär den 25 september, 2006 kl. 12:52 #

Pär, denna justering av "värden" upp och ned har blivit en fluga inom medicinen som nog har ganska lite med sjukdomsbot att göra. Man vill likrikta oss, eftersom man har fått mediciner som kan pressa "värden" åt olika håll och man kan tjäna pengar på att sälja medicin. Jag har skonummer 43. Jag känner en som behöver skonummer 45. Det är rätt ovanligt, men jag försöker inte övertala honom att han skulle må bättre med min skostorlek.

Skrivet av Piltson den 25 september, 2006 kl. 12:53 #

Gränserna för normalspannet uppstod på en nationell samförståndskonferens i USA 1984, dit man bjudit in bara de som anslutit sig till de kostråd som lagts fast och som utsåg mättat fett och kolesterol som bovar i ökningen av hjärt-kärlsukdomarna. Lästips: "The Oiling of America" av Mary Enig. http://www.westonaprice.org/knowyourfats/oiling.html#national

Skrivet av Frank Nilsson den 25 september, 2006 kl. 13:04 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg