

02 feb kl 13:05, 2010
Jag hörde just att på Kropp o Själ på P1 idag handlade det om faran med salt i maten.
Livsmedelsverket älskar att måla ut saltet som vårt största hot mot hälsan (förutom naturligt mättat fett).
Sanningen är som Matfrisk skriver att saltet går ut passivt i njurarna, och sen återresorberas det som kroppen behöver. Någorlunda friska njurar klarar alltså ett visst saltöverskott utan problem.
Personer med grav njursvikt och hjärtsvikt får se upp med både salt- och vattenöverskott i intaget.
Den största källan till överintag av salt är annars livsmedelsindustrins fabriksprodukter, hel- och halvfabrikat. De är ofta salta till oätlighet, plus en massa kemiska tillsatser, inklusive glutamat.
När man äter LCHF och själv lagar maten på rena råvaror behöver man inte salta mer än lagom.
Om vi inte får i oss tillräckligt med salt, som kompensation för det som avgår i urin och svett, så dör vi. Saltet är en nödvändig del av kroppens homeostas, jämvikten i vårt biologiska system.
Jag har alltid tyckt att vi väll borde vara anpassade till salt, då vi under absolut största delen av vår utveckling levt av och nära vattnet. Alla vet väll att man utan problem kan plocka havssalt på klipphällar vid havet. Vi borde kunna äta det.
Skrivet av Adrian den 02 februari, 2010 kl. 21:32 #
Länk till radioprogrammet:
http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=2184899&isBlock=1
Skrivet av Kenneth Johansson den 02 februari, 2010 kl. 22:48 #