Svar från Claude Marcus, och mitt svar på det

17 apr kl 14:31, 2006

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 8 Kommentarer | Permalink

Svar från Claude Marcus:

 

Hej,

Roligt att det finns distriktsläkare som är intresserade av

barnfetmabehandling. Ju fler läkare som träffar barnen tidigt och

hjälper dem och deras föräldrar med bra råd och adekvat långsiktig

uppföljning desto färre behöver utveckla svår fetma som tonåringar.

1. Sammanfattning av vetenskapligt underlag för kostbehandling av

obesitas finns i SBUs obesitasutredning från-02. Det finns dessutom

flera studier som visar att Atkinsdiet inte är bättre än annan

kostbehandling. Det är således inte primärt farligheten i behandlingen

utan bristen på dokumenterad effekt i större patientmaterial som gör

att vi inte krävar att just Atkinsdiet ska ha provats före kirurgi.

2 Det finns enstaka ungdomar med svår fetma som går ned i vikt på

kostbehandling alt vlcd. Dessa ska naturligtvis inte opereras.

3. Svår fetma under adolescensen medför en allvarlig risk för framtida

sjuklighet och förtidig död. Som du säkert vet måste man i samtliga

fall av medicinsk intervention väga riskerna med insatt behandling mot

riskerna som sjukdomen medför. Etikkommitten som granskat vår ansökan

om att använda kirurgisk behandling har godkänt vår avvägning i detta

fall.

vänliga hälsningar

claude

 

Claude Marcus M.D., Ph.D.

Professor of Pediatrics

Division of Endocrinology, Diabetes and Metabolism

Director National Childhood Obesity Center

Dept of Pediatrics, Karolinska Institutet

Karolinska University Hospital

S-141 86  Stockholm

Sweden

 

Tel: +46 8 585 814 19

Fax: +46 8 585 873 70

claude.marcus@klinvet.ki.se

 

 

Mitt svar till Claude:

 

Ja, jag är intresserad av barnfetmaproblemet.

Jag brukar tala om för de  föräldrar som vill/vågar lyssna, att barnfetman börjar med den fettsnåla kosten. Den ger hög kolhydratandel i maten, vilket ger högt blodsocker och hög insulinnivå - vilket ger ökad hunger och ökat ätande.

 

Boten mot barnfetman är motsatsen: Hög andel mättat animaliskt fett (inte margarin), och liten andel kolhydrater.

Tala om principerna för barnet så förstår det, och kan följa rekommendationerna.

Barnet lider av sin fetma och är mycket motiverat att åtgärda den. Barnet märker snart att det smalnar av och så småningom blir normalviktigt.

 

Det vetenskapliga underlaget som finns i SBU:s utredning från -02, omfattar inte metoden lågkolhydratkost!

Den finns överhuvudtaget inte nämnd i sammanställningen, trots att miljontals människor har använt den med lyckat resultat!

 

Du säger att det finns flera studier som visar att Atkinsdieten inte är bättre än annan kostbehandling.

Det finns ju ännu många fler studier som visar bättre resultat med lågkolhydratkost än annan behandling!

 

Om det endast fanns en enda studie som visade det, så vore det väl anledning att prova före kirurgi! Det skulle ju kunna stämma på just det barnet!

 

Du säger att Atkins inte är farligt! Då är det väl oerhört oetiskt att inte prova den före kirurgi!

 

Den etikkommitté som godkänt magsäckskirurgi på barn utan att alla realistiska ickekirurgiska viktnedgångsmetoder har provats först, är ju helt inkompetent! Den borde ställas till svars!

 

De professorer och dietister som förordar magsäckskirurgi, utan att lågkolhydratkost är provat innan, är mycket klandervärda!

 

Varför uttalar du dig i media och varnar för lågkolhydratkostens farlighet, när den inte har visat någon farlighet?

 

VH Annika Dahlqvist

 

« Öppet brev till... | Hem | Claudes svar 2 - och... »

Kommentarer:

Annika, jag förstår att du är väldigt upprörd över att barn magsäcksopereras överhuvudtaget. Jag tycker också att det är helt sjukt. Men jag tror att den du korresponderar med lätt går i försvarsställning om du "skriker", d v s använder så många utropstecken och ord som "inkompetent". Och då upphör ju dialogen, vilket är väldigt synd. För ifrågasättandet av magsäckskirurgi på barn (och vuxna) behöver verkligen motargumenteras.

Skrivet av Jeannette den 17 april, 2006 kl. 16:11 #

Jag menar alltså att de som förordar operation verkligen ska kunna redogöra för att inga andra alternativ finns. (Vilket det gör).

Skrivet av Jeannette den 17 april, 2006 kl. 16:13 #

Jag erkänner att jag blir fruktansvärt upprörd vid tanken på att barn blir kururgiskt stympade utan att ha fått chansen till en bra metod för viktnedgång genom rätt kost. Jag klarar inte av att inte låtsas om min upprördhet. Jag anser absolut att en etikkommitté som inte begär att alla icke kirurgiska metoder ska vara provade innan stympande kirurgi vidtas, är inkompetent. En sådana princip är ju elementär!

Skrivet av Annika den 17 april, 2006 kl. 17:00 #

Ja, visst är det elementärt, inte tu tal om det.

Skrivet av Jeannette den 17 april, 2006 kl. 17:48 #

Det är inte fel att visa sig upprörd, Annika! Claude Marcus är en person som inte saknar kunskap, utan håller på med denna stympning ändå. Då är det heller inte fel att man visar att man är upprörd. Det kan vara en varningsklocka för dessa herrar att folk ser vad de håller på med och upplyser andra om detta. Om man hade som målsättning att övertyga, skulle det kanske var otaktiskt att visa sin ilska, men att övertyga kan vi nog glömma idet här fallet.

Skrivet av Frank Nilsson den 17 april, 2006 kl. 18:04 #

Jag vet inte vilka som ser ditt brev men går det inte att få någon kvällstidning, t.ex. Aftonbladet, intresserad av ditt brev till Claude Marcus (eller någon mer allmän text). Jag får en känsla av att denna text borde komma ut till den stora allmänheten. Kanske till dessa som har barn i den situationen att de riskerar operation. Jag tycker att det borde röra om en hel del.

Skrivet av Hasse den 17 april, 2006 kl. 20:37 #

Jag har inte tid och ork att själv maila min bloggadress till tänkbara intresserade journalister och andra, utan ni bloggläsare får hjälpa till med det.

Skrivet av Annika den 17 april, 2006 kl. 21:01 #

Det är väldigt svårt att ta dig på allvar då du inte kan uttrycka dig på ett klart och sakligt sätt. Bort med utropstecken och liknande.

Skrivet av Amanda den 28 april, 2006 kl. 17:51 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg