Tidningen 2000-talets Vetenskap

15 mar kl 09:36, 2006

Skrivet av dahlqvistannika under kategorin Blandat | 7 Kommentarer | Permalink

När jag började med lågkolhydratkosten i okt -04, upptäckte jag hur jag, som genom ett mirakel, gick ner i vikt utan hunger, och dessutom blev frisk från alla de krämpor som jag hade trott var åldersbetingade. Jag kände mig ett år yngre för varje vecka.

Jag skrev då ihop mitt kostprogram (finns i bloggmarginalen), som jag sedan har reviderat detaljer i eftersom, men i stora drag är detsamma idag.

Jag skickade  in programmet till Tidskriften Medikament, där Bosse Zackrisson var chefredaktör.

Han blev intresserad och uppmuntrade mig att skriva en anknytande artikel om kostfrågan, vilket jag då gjorde.

Därefter har vi hållit mail-kontakten, och jag skrev även något ytterligare inlägg i Medikament.

 

Medikament var en frispråkig tidning, som tog upp kontroversiella ämnen, vilket inte alltid föll läkemedelsföretagen i smaken.

På grund av bristande annonsintäkter och för få prenumeranter fick tidningen läggas ner hösten -05.

Bosse har nu i stället gått in som redaktör i tidningen 2000-talets Vetenskap.

 

Han skriver också sen 22 mars -06 en blogg: Toxiska Epistlar  

 

2000-talets Vetenskap är en oberoende tidning som finansieras med prenumerationer. Den är alltså inte beroende av läkemedelsföretagens välvilja.

Detta är ju oerhört viktigt i dessa dagar när det visar sig att läkemedelsföretagen inte kan sträva efter folkhälsans befrämjande utan i stället efter maximal vinst, vilket innebär högsta möjliga försäljning av läkemedel. Hög läkemedelsförsäljning förutsätter hög sjukdomsförekomst hos befolkningen.

Det är läkemedelsföretagen som också bekostar en stor del av den medicinska forskning som bedrivs, och en stor del av läkarnas vidareutbildning.

För folkhälsans skull är det därför viktigt att stödja en tidning som är oberoende av läkemedelsföretagen.

 

I tidningen 2000-talets Vetenskap är det en andel av alternativmedicinska artiklar, och det kan man ha olika åsikter om, men det är ändå en fri och oberoende tidning.

Vi har vad jag vet ingen annan tidning som fritt kan framföra våra frågor.

 

Jag rekommenderar därför att ni beställer en prenumeration på tidningen!

 

I det aktuella numret som utkommer i dagarna har Bosse skrivit en artikel om min blogg:

« Det Goda Mättade... | Hem | Svenska Diabetesförb... »

Kommentarer:

Bra artikel som ger dig rättvisa! Jag äter enligt lågkolhydratmetoden, dock utan att gå ned särskilt i vikt, och läser mycket på nätet och i litteraturen. Saknar dock en diskussion med nackdelar och svårigheter med den här kosten. Jag mår också mycket bättre, men tycker nog att den är förenad med en del svårigheter. Inte minst socialt och nej, mitt "sug" efter godis och dyl vill inte riktigt ge sig. Kanske sitter suget i huvudet och inte i kroppen. Har nu börjat skriva in maten jag äter på calcounter.se och det blir snabbt 20 g kolhydrater vilket är vad jag försöker hålla. Och inte blir det så många kalorier heller. När man ätit kolhydrater en dag, reagerar kroppen med att lägga på sig vatten, eller hur? Och viktminskningen gör en paus. Hur länge stannar vattnet egentligen - är det relaterat till mängden kolhydrater eller? Hade en riktig kolhydratfest i lördags och hade gått upp flera kilo igår.

Skrivet av klaris den 15 mars, 2006 kl. 10:04 #

Min erfarenhet är att om jag äter VÄLDIGT mycket protein, så kommer sötsuget tillbaka. Överskottet görs om till glykos och sätter därmed igång de processer som leder till sötsug... Se dessutom till att inte "nöjesäta" - jag gör det direkt om jag inte håller mig! Ät så du är mätt - och med det menas INTE full matsäck... Det tar tid att lära sig lyssna på kroppen igen... //Zac, som rekommenderar forumet i min länk åxå...

Skrivet av Zac den 15 mars, 2006 kl. 10:33 #

Någon som såg Debatt igår kväll som bl a handlade om överviktiga barn? Rätt intressant. Vad är det egentligen som har hindrat BVC-personalen att ta upp övervikt hos barn hittintills kan man undra. Under 10-tals år har personalen ritat och jämfört med sina normalkurvor. Mina barn är långa och något underviktiga (det var jag också, det går över) och detta bekymrar nu skolsköterskan där min 13-åriga flicka går i skolan. Varför utgår man från att alla är lika och reagerar lika på samma mängd kalorier?! Mina barn kan äta hur mycket som helst och är smala, starka och friska. De har kompisar som inte tycks äta mer men som blir runda. Sedan undrar jag om det är ett problem att det finns en massa människor i dag som ovetandes går omkring och är feta. Jag tror inte det. jag tror att de allra flesta, även barn, är (alltför) medvetna om sin faktiska eller inbillade övervikt. Det är redskapen att göra något åt det som är fel, dvs kostråden.

Skrivet av klaris igen den 15 mars, 2006 kl. 10:40 #

Intressant mekanism hos etablissemanget (och små barn) att fungerar inte någonting så får man bara pröva hårdare? Det kan inte vara fel metod utan det är antingen fel på utövarna. Antingen har de inte följt råden/instruktionerna eller så har de inte följt råden/instruktionerna? Inte kan det vara råden/instruktionerna som det är fel på? Det är det sista som ifrågasätts? Det mest (o)roande i det hela är att av vad jag har läst in mig på så finns det ingen som helst grund för de råden/instruktioner som ges idag! Det är den första slutsatsen man kan dra och det är svart på vitt för alla och envar. Men har man byggt en karriär på de felaktiga råden/instruktionerna så blir det kanske lite svårt att bara göra en erase and rewind? Bättre att försöka styra upp bakomliggande faktorer så man kan hålla fast vid nuvarande paradigm? Tråkigt och hemskt att många människor ska lida i onödan helt enkelt för att de får fel råd! //Zac

Skrivet av Zac den 15 mars, 2006 kl. 10:52 #

Till Klaris Det finns ett ämne som heter serotonin - en signalsubstans i hjärnan. Vid brist på denna kan man få ett rejält godissug eller sug efter alkohol. Serotoninet har också inverkan på humöret - brist anses vara upphov till depression vilket många av oss mer eller mindre botar med tröstätande. Mera Omega3 samt rätt förhållande mellan Omega3 och Omega6 påstås förbättra Serotoninet. Således - fet fisk kan bättra på både humör och minska godissuget. Läs mera om detta i boken "Mirakelhjärnan" av Jean Carper.

Skrivet av Thomas den 15 mars, 2006 kl. 10:56 #

Med tanke på dagens ekonomi får barnen nog fortsätta äta billiga kolhydrater och snålmjölk i skolan inom överskådlig framtid.

Skrivet av Johan den 15 mars, 2006 kl. 14:30 #

Bra att uppmärksamhet riktas i artikeln om denna kolhydratsnåla kost. Själv så har jag ätit efter denna metod i fyra veckor. Jag har gått ner fem kilo i vikt. Jag sträcker på mig mer när jag går och måt allmänt bra. visst, jag halkade dit igårkväll på två rostade mackor med ost. Tröstar mig dock med att det ändå är mindre kolhydrater än vad jag vanligtvis brukar trycka i mig. Tänker inte ge upp! Sötsuget vill liksom inte riktigt försvinna. Ett tips som jag fick av en dietist som var och föreläste på min dotters fotbollsträning var att allt man stoppar i sig ska man tänka sig att man lägger i ett glas vatten. Jú fortare det löses upp jú sämre att äta.

Skrivet av Malin den 15 mars, 2006 kl. 14:59 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg